Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

,.

Vi pratar om psykisk ohälsa. 

Jag känner mig erfaren likväl kunnig inom ämnet, tänker jag nu. Hur jag i långa perioder, nästintill konstanta, levt med ångest och oro i kroppen. Viktigt att tillägga är att jag aldrig känt skam för mina känslor, snarare öppet pratat om och ibland självutlämnande öppnat upp mig om ämnet. Vad som idag, snart 22 år senare fyllda är: att jag i tidig ålder accepterade min ångest. Läser du detta och funderar på om ångest inte är något man ska acceptera; gör inte det. 

Professionellt har jag ett flertal gånger fått höra att vissa människor har närmare till ångest än andra. Och jag köper det. Jag känner många som aldrig någonsin känt en släng av ångest, eller så har dem det utan att ha en aning om vad det obehaget varken kommer ifrån eller är. Jag känner också människor som lever med en psykisk kamp varav vardagen varvas med att klara av det som surrar däruppe i huvudet. Som har ont i huvudet och känner en fruktansvärd utmattning varje kväll av alla överväldigande tankar omöjliga att sortera. Jag köper inte att detta ska vara ett normaltillstånd. 

Till er som går igenom mörka helveten just nu: acceptera ingenting mindre än det du är värd. (PS. Du är värd allt). Investera i dig själv, du är värd det. 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback