Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

ETT NYTT KAPITEL

Jag har aldrig varit i behov av att vara kring människor hela tiden. Att vara ensam har aldrig varit något som varit jobbigt. För mig har det alltid varit viktigt att kunna vara ensam för att på något vis veta att jag klarar det, att jag inte är beroende av andra. Men efter att ha varit omringad av människor fem månader i sträck så kan jag säga att det känns att nu vara helt på egen hand.

Imorse flyttade vi ut ifrån lägenheten och alla förutom jag tog sitt pick och pack till Nya Zeeland. Nu har jag två veckor själv här i Sydney och fastän det inte låter mycket så känns det som en evighet. Idag flyttar jag in hos en okänd kille som bor längre ner på bondi road och det där med att flytta runt är verkligen en speciell känsla. Det är påfrestande för psyket. Det är få gånger som jag blir så svag som då. Men jag vet att det är så himla nyttigt. Att bo med andra människor och hantera nya situationer. Det gör en tio gånger starkare inför nästa gång.

Och som vanligt när man är i jobbiga perioder så längtar jag hem. Längtar till tryggheten som funnits med mig hela tiden här men som ändå varit så långt borta. Längtar efter någonstans tryggt att komma hem till. Till en stor säng att sova i och en varm kram från mamma. 

Men när allt känns stort och läskigt tänker jag på hur glad jag är över att jag tagit mig hit och att den här resan inte hade varit lika lärorik om det inte uppstod lite uppförsbackar då och då. Och fastän det kanske inte slutar göra ont eller vara jobbigt för det så finns det någonting litet som får det att kännas lite bättre. 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback