Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

EN UPDATE

Hur börjar man ett blogginlägg efter månader av uppehåll? Vad börjar man att skriva när man flyttat till andra sidan jorden?

Idag har det gått två veckor sedan jag kom till Australien. Två veckor sedan jag  sa hejdå till mina vänner, min familj, mitt jobb och liv i Sverige. När jag ställdes inför det ville jag allt annat än att sätta mig på planet till Sydney. Det var så mycket känslor, ångest och tårar inblandat. Och när man ställer sig själv frågan hur man klarar av det så finns det inte heller något bra svar förens man faktiskt gjort det. När jag fick höra från alla håll och kanter att det här skulle bli den bästa tiden i mitt liv kunde jag inte ens till en liten del relatera. När jag väl kom fram kunde jag relatera till 110 procent om inte mer. Att åka hit är det bästa jag gjort. Jag har aldrig haft såhär lite ångest. Bara det. Det som faktiskt i Sverige har varit hela mitt liv det senaste tre åren. Jag har aldrig levt så här mycket i nuet. Aldrig velat leva så mycket som nu.

Och det har bara gått två veckor. På flygplatsen i Sverige träffade jag Amanda, som jag idag sover med, går på toa med, bor med, skrattar med, gör allt med. Och det är väl det också. Att jag träffat henne som gör mig så otroligt lycklig. En trygghet när man är så långt borta från allt som varit tryggheten man haft så nära. Vi träffades på arlanda när vårt plan var försenat och sen slutade det med att vi ändrade om resan tillsammans och mellanlandade i Doha och Malaysia istället för London och Hong Kong. Att komma någon så nära såhär fort, det har jag aldrig varit med om.

Första veckan här skulle jag bo på hostel mitt i stan men redan efter tre dagar flyttade jag och Amanda in i ett hus i Bondi med tre andra svenska tjejer. För att göra en lång historia kort. Vi pungade ut 13000 kr var på loppet av ett dygn och sen var den vår fram till slutet av februari. Vi har redan hunnit ha inflyttningsfest med alla möjliga människor vi lärt känna här. 

Och så kommer vi till människorna. Människorna här är de mest öppna och sociala jag någonsin träffat. Man pratar med ALLA. Och då inser man hur mycket man går miste om när man är så stängd som många är i Sverige. Man blir som man umgås får verkligen en helt ny innebörd här.

För några dagar sedan fick jag ett sammanbrott av stress över jobb. Pengarna har gått som smör här, och det är väl inte så konstigt heller. Men i förrgår fick jag två samtal om intervjuer i två oliks butiker. Igår var jag på min första gruppintervju och idag fick jag ett samtal om att jag fick jobbet och börjsr nästa vecka. Det är en underklädesbutik som jag verkligen vill jobba i. Och det är väl det också, att vi haft sånt flyt med boende, nu jobb och sen det sociala. Träffat rätt människor och anstängt oss hela tiden.

Nu får det bli lite bilder.
Amanda på flygplatsen i Doha
Frukost på vårt stammisställe i bondi
Världens bästa ellen första utekvällen för mig
På visning som sedan blev "vårt"
Jobbasökande med fritt wifi och lunch på det
Innan en utgång efter ett par dagar i Sydney
Fick åka polisbil efter att jag och Amanda nästan blev ihjälslagna av ett gäng brassar på ett after beach ställe. Taffsar en kille på en ska man vara tyst här och absolut inte slå till dem för då får man glasflaskor i huvudet.
Ellen Sophie och Lisa
Mina romies!
Igår tog vi en utflykt till Cronulla beach. Brände mig dagen innan så fick sitta med t-shirt hela dagen..
Igår kom dessa pinglor. DÖR!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback