Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

.

Det övergår mitt förstånd hur en människa kan gråta så mycket som jag. För två år sedan grät jag mig genom sena nätter nästintill varje dag. När jag började må bättre inbillade jag mig att tårarna skulle bli färre, att känslan av välbefinnande skulle byta ut tårarna mot det motsatta, att jag skulle sluta gråta och skratta istället.

Jag skrattar, men jag gråter fortfarande. Gråter jag inte på en vecka så ser jag till att jag gråter. Jag måste det. Måste låta tårar få rinna för att hantera allt det andra i livet som kräver och tar och aldrig slutar ta. Och jag har lärt mig det. Vissa människor har bara väldigt nära till gråt men då också ofta nära till skratt. Och jag är hellre så. Jag har hellre nära till mycket av båda än halvt av något. Fastän jag många gånger önskar att jag kunde stänga ute känslorna, ta dagen för vad den är och låta allt det enkla bara vara enkelt. Så är jag hellre så.

Jag grät senast idag på bolybalance när Malin avslutade med sådär djupa och fina ord som bara hon kan. Något om att diamanter slipas under tryck, och att det är samma sak med oss människor. Tänk att ord kan få mig att känna så mycket.
 


vart är din hermes väska köpt? tacksam för svar

2015-03-13 · 22:49:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback