Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

Att gå genom elden, och sen lite till


När jag idag hör människor i min omgivning prata om ätstörningar ser jag på det som en del av mitt förflutna. Jag har kommit så pass långt i mitt tillfrisknande att ätstörningen inte är en del av mig längre. Nästan ingenting kopplat till mat eller träning ger mig större ångest än vad friska människor upplever. Det finns så mycket viktigare saker att lägga sina tankar och energi på och jag har verkligen insett det. Det är inte bara tomma ord längre. Som att vara glad. Bara det.
 
Det finaste jag vet är hur ingen i min närhet idag förknippar mig med ätstörningen. Och att jag känner likadant, som att jag aldrig känt något starkare eller mer verkligt. Så då blir jag stolt ut i fingerspetsarna, sådär stolt som bara en mamma kan bli över sitt barn. All ångest jag genomlidit, rädsla jag behövt trotsa och förväntningar jag motbevisat. Jag har gått rakt igenom elden. Och när jag trott att det varit över har det blivit ännu lite värre. Och när varje liten bit av min kropp känts som spagetti, utan någon som helst ork, då har jag orkat ändå. För så stark är jag.
 
Så älskade ni. Alla ni som jag vet vandrar igenom mörka helveten just nu. Alla ni som jag vet snart vill skrika fuck you till livet. Ge inte upp! Lite till.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback