Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

ETT PAR SISTA KLOKA ORD


<3


Det här sms:et kändes rätt in i hjärtat. Jag är så tacksam för att ha en så fin vän som hjälper mig varje dag. Som ser mina brister men som älskar mig ändå. Som står bakom mig i allt jag gör men aldrig är rädd att säga ifrån. Som känner mig utan och innan och får mig att vilja utvecklas. Den människan har varit med mig långt innan allt eskalerade och står mig bara ännu närmare idag. Hon räddade mig när allt jag kände var hopplöshet, hon tröstade mig när jag kämpade genom alla ångestattackerna, hon skrattade med mig när jag behövde lätta på trycket och hon fick mig och tro på en bättre morgondag när allt jag såg var mörker. Det övergår mitt förstånd hur en människa kan vara så livsavgörande för en annan. Jag känner liksom inte att jag skulle kunna leva utan henne.

VILKET LIV MAN LEVER


Hej snyggisar! Ni är så tysta, vad vill ni läsa om???

Igår hade jag lite livsångest (fråga mig inte varför, det är jag i ett nötskal) men idag leker livet. Jag studsar runt i mina underbara nikies, sköna träningskläder och nyfärgade ögonbryn. Me like! Är nästan på topp bortsett från att näsan börjar rinna när jag går utanför dörren. Yolo på den. 

Idag ska jag avsluta veckan med ett jobbpass och matlådor in the making inför nästa vecka. Japp! Jag som skulle dra ner på min äta-ute konsumtion, det har inte gått något vidare men nu blir det andra bullar.

NU DÖR JAG AV TRÖTTHET

Asså livet kill me nu typ! Har jobbat cirkus 40 timmar denna vecka varav två dagar varit totalt kaos. Idag blev det åtta snabba med extremt intensiva timmar där jag 99,9% timmarna stod i kassa. Tjo jag är död i både kropp och skalle! Ingen träning för mig idag kan jag säga. Behöver min sömn, vila och soffa! Mat dessutom! Såhär trött har jag inte varit på länge. Nu ska jag hem och äta grillad kyckling!

NIKE FREE RUN +3


Nu har jag ett par till nikies i min samling! OM jag ska inviga dem idag. Det blir fredagsfys x2 (styrkepass på förmiddagen och spinning på eftermiddagen), för att sedan gå till bästa Unni och göra ögonbrynen och tillsist ställa till med en jäkla fredagsmys med Vickan. Bra fredag!

JAG ÄR EN VINNARE

Idag har jag varit i farten. Jag startade dagen vid 7.30 och avnjöt min bästa-stund-på-dygnet-stund (=frukost), tyvärr en rätt stressig sådan. För att sedan åka till min favoritanläggning (sats kista) som för en gångsskull var hyffsat tom på folk. Lycklig blir man när sånt händer!

För att sedan hetsa till stan för att jobba på lagerhaus drottninggatan 12-19! Roligt och stressigt :) Och som ett avslut hetsade jag ännu lite mer tillbaka till Sollentuna för shoppingnight. Köpte en hel del saker som jag ska fota imorgon. Och för att inte glömma så kom mina nya nikeskor från stylepit på posten idag. Säger bara: PERFEKTA!

Nu ska jag dö av trötthet och få min skönhetssömn. LEDIG IMORGON!

DET ÄR OKEJ ATT GÖRA MISSTAG

Att alltid stäva efter perfektion gör oss inte lyckligare. Att alltid prestera, vara på topp, se bra ut, hinna med allt eller vara andra till lags. Jag har alltid haft svårt för att se mig som en människa, precis som alla andra. En människa som ibland inte orkar, har energi, gör rätt och är okej men det. Jag har alltid sett mig själv som personen som måste prestera lite extra för att vara tillräckligt bra och därmed inte kan äta för känslorna ibland, vara okej med mina misstag eller sova när jag egentligen borde hålla igång. Och någonstans där kom väl mat- och träningsproblematiken in. En metod som skulle få just mig att en gång för alla vara lika bra som alla andra. Men livet funkar inte så och relationen till en själv blir inte bättre på det sättet.

Självklart är det bra att vara driven och målmedveten, men när de bakomliggande faktorerna är ångest och hat gentemot sig själv så bör man stanna upp. Tänka en gång till. Ta hjälp. Att komma till insikt är alltid första steget och när man gjort det så har man själv förmågan att förändras. Och jag är på god väg.

GE MIG TANDPETARE TACK




Ni vet när det fastnar en sån där äppelbit mellan tänderna som typ förflyttar två tänder så att det känns konstigt och obehagligt i hela käften? SÅ känner jag nu. Har suttit med tandpetare (som egentligen inte är riktiga tandpetare) i en kvart på jobbet men den där biten (om det så var kärnan) vägrar släppa så mina framtänder är helt kaos. HATAR när sånt händer.

Jaja, bara att bita ihop och se glad ut!

STANDARD SÖNDAG


Alltså KÄNSLAN när man lägger sig i sängen efter en hel dag av söndagsfix. Först ett underbart jäkla träningspass (tackar godiset från igår!) som jag tajmade riktigt bra med vädret innan regnet och åskan kom. Därefter har det bara vankats foodprep inför veckan (la 600 kr på mat förra veckan, dags att skärpa mig!), storstädning av rummet (bytt lakan, dammsugit, dammtorkat och tvättat träningskläder) och en rejäl dusch. Har typ ALDRIG känt mig fräschare än jag gör just nu. Konstigt? Nää kanske inte.

MISSTAG SOM LEDER TILL LÄRDOM

Att övertyga mig själv om att jag skulle bli lycklig när jag hade gått ner tio kilo, lagt på mig muskler, fått ett smalare ansikte och mindre skostorlek var ett stort misstag. Tankebanor som ätstörningen än idag kan leda mig in på. Varje dag måste jag ställa mig själv frågan vad som får mig att må bra på djupet för att kunna avstå från den korta, i princip obefintliga tillfredsställelsen. Man blir inte automatiskt bekväm i sig själv genom att cykla bort halva sina lår. Man blir inte automatiskt lycklig bara för att förra årets nyårsklänning nu är sitter löst. Det är så fruktansvärt att förstå hur det kommer sig att man inte blir det om man inte gått igenom det själv. Om man inte lagt ner hela sitt liv på ett och samma mål, uppnått det men aldrig blivit nöjd, fått en ätstörning och försökt ta sig upp från helvetet som det innebär. Först då insåg jag att mitt utseende inte avgör vad jag tycker om mig själv. Man måste börja jobba från insidan hur defust det än låter.

Ibland måste man gå den hårda vägen för att lära sig en läxa. Ibland räcker det inte med att få höra från någon psykolog eller medmänniska att "man aldrig blir nöjd om man inte tycker om sig själv precis som man är". Men jag hoppas att ni som läser detta och inte tror på det jag beskriver, läser en gång till och verkligen försöker ta in det. Det stämmer. Jag lovar. Jag skulle inte hitta på något sånt här. Vill inte att någon människa ska behöva gå igenom, eller hamna där jag hamnade, på grund av självhat.

SURPRISE SURPRISE

Min kompis Vickan fyllde 18 år i somras och som present gav jag henne en middag ute. Därför gick vi och åt på Vapiano igårkväll i Gamla Stan. Jag har suktat efter min ceasarsallad hela veckan (den andra godaste i världen) så det var minst sagt himmel i munnen!

VV = VÅGA VILA

Varje gång jag klagar på min träningsvärk ( i princip varje dag) så säger min pappa alltid: VV! = våga vila. Haha lol på den känner jag bara. Hur som så ligger det myckey i det och förut var det en omöjlighet för mig att vila. Oavsett vad kroppen gav mig för signaler så struntade jag i det fullständigt, jag tränade hela tiden. Men inte längre! Så gött att känna så. Kunna vila när kroppen är trött och träna när den vill och behöver röra på sig.

Så idag, istället för att träna innan jobbet, åkte jag och köpte min favvosallad. Så jäkla mätt man blir men det går inte att sluta äta för den är så jäkla god. 

NÄR ALLT VÄNDER

Idag var som igår, otroligt upp och ner. Dalar hit och dit! Började dagen med en promenad och åkte därefter till gymmet, men bara 30 minuter in så började jag skaka, få panik och kallsvettas. Ni vet sån där ångest som kommer från ingenstans, ger en spaghettiben och gör en helt snurrig. Tur att man är så pass frisk att man kan avbryta ett träningspass utan någon ångest utan istället lyssna på dagsformen.

Nu har jag stängt butiken och ligger hemma framför tv:n.

JAG BLIR STARKARE

Ni vet känslan när man känner att man vaknar upp på helt rätt sida? Bara känner att oavsett vad som händer idag så kommer jag fortsätta vara glad. Den känslan vaknade jag upp med idag. Och trots att dagen gått upp och ner då ligger jag nu i soffan framför Idol med samma känsla som imorse. Känner mig så fruktansvärt stark och full med energi! Som att ingenting kan krossa mig.

Synd att man inte alltid kan fånga den känslan på bild ;)

DAGEN EFTER VALDAGEN

Hej vänner. Igårkväll var en turbulent kväll med mycket känslor. Besvikelsen var väldigt stor när socialdemokraterna fick majoriteten av rösterna, men främst över som fick Sverigedemokraterna 13 % av rösterna. Igår kände jag inte mig stolt som svensk, jag snarare skämdes.  

Jag har aldrig varit något för politik, men jag är inte den enda oinsatta som känner sig berörd efter gårdagen. Och påvägen till gymmet imorse märktes det på långa vägar. Oavsett vad man röstade på, så är alla som inte la sin töst på SD missnöjda och ledsna.

.


Jag känner mig friskare än någonsin. Gladare än någonsin. Har inte haft ett mål med min träning på 1,5 år men jag börjar känna mig mentalt redo att successivt sätta upp fysiska milstolpar och inte bara mentala mål. Vill bli starkare i armar och bygga upp en stabil och funktionell coremuskulatur. Vill förbättra min kondition och känna mig stark i löpningen. Vill strukturera upp min rörlighet och lära mig såna där coola ovanliga yogaövningar. Det vill jag.

VALDAGEN ÄR HÄR

Jag har verkligen försökt sätta mig in i valet men jag tycker det är så svårt när man är ointresserad. Men det är ändå en skyldighet man har och då får man bita i det sura äpplet och anstränga sig lite. Nu har jag lagt min röst och det känns väldigt bra.

Igårkväll var jag och tjejerna hemma hos Carro hela kvällen och tittade på film, drack te och åt godis. Värsta sockerkicken så nu är jag så sjukt laddad inför träning! :)

HOW IT'S SUPPOSE TO BE

Idag var det fikamys hos Tilda. Det bjöds på massa godsaker. Och jag åt scones för första gången!
Och nu ligger jag i min säng och smaskar i mig ben&jerry. Perfekt fredagskväll!

THIS IS REAL LOVE

Idag är jag lycklig. Riktigt sådär cp lycklig.

Igår stod jobb 6-18 på schemat vilket resulterade i att jag somnade som en stock vid 10 igårkväll. Inventeringen kändes i både kropp och huvud. Har blåmärken över hela benen efter allt klättrandes på stegar och hjärnan är helt trött på allt räknande. Men glad är jag, för imorse vaknade jag strax efter åtta fullkomligt utvilad. Och vad jag längtat efter den här dagen - för idag fick jag träna för första gången. Sån sjuk lycka så jag vet inte hur jag ska uttrycka mig.

Och nu äter jag lunch på naked juice bar innan jag ska in till stan för några ärenden. Äntligen fredag!



BARA FÖR ATT JAG SNART ÄR FRISK!!!!!!

Klockan är bara 12 och jag har redan hunnit med ett besök hos vårdcentralen. Det konstaterades att mitt lock för öronen beror på att jag av någon anledning fått in vätska där som lett till konstiga grejer.. Jag kan alltså enligt dem träna oavsett lock eller inte, sålänge min förskylning är borta. Det kan tydligen ta 1-2 månader innan locket försvinner helt så tills dess måste jag tryckutjämna och använda nässpray. Haha, COME AT ME BA. Men blev så jädrans lycklig att jag får träna oavsett!!! Påvägen hem på cykeln kom det några tårar av lycka (hej tönt) och tänkte att "nu jävlar ska jag till gymmet" men för säkerhetsskull så väntar jag till fredag då jag är 1000 % hundra. Laddar upp med mat istället som jag gjort de senaste tre veckorna ;)
 
De senaste dagarna har jag ätit god mat och därför tänkte jag dela med mig lite =) Idag blev det korvstroganoff till lunch med sallad och massa god fetaost. Ikväll är det jag som står för middagen och då blir det inget mindre än TACOS. Är redan laddad hehe.

Annars så är livet lite jobbigt nu. Ingenting jag vill lägga ner för mycket tanke kring, men det mesta i mitt liv känns lite små osäkert nu. Allt löser sig som man brukar säga så snart tror jag att jag får ordning på det - men som sagt, det man inte kan påverka är det lika bra att man struntar i. Har mycket på gång annars också, men det håller jag hemligt..

GEGGIGT VÄRRE


Här har ni den enligt mig godaste salladen i världen! Jag köper den på en kedja som heter Freshii. Kyckling, sallad, tomater, ceasardressing och parmesan. Där har ni det, finns inget godare! Nu ska jag jobba hela långa dagen, so exited!!! (Hehe kan jag bli frisk så kommer jag bli exited på allt!)

NU VAR DET DAGS IGEN

Idag fick jag ett samtal på mobilen som gav mig rysningar genom hela kroppen. Det var Capio som ringde och ville boka in en återkallelse. Det är nu ett halv år sedan jag avslutade min behandling och därför blir detta mitt första samtal efter. Jag blev väldigt chockad när dem ringde, det kom liksom från ingenstans och jag var inte alls beredd. En del av mig känner sig nervös och en annan del glad. Jag har kommit långt i mitt tillfrisknande och jag mår tusen gånger bättre än jag gjorde för sex månader sedan, dock känner jag press på hur jag borde må och bete mig. Vet inte hur jag kommer bli bemött, om mina egna tankar kommer låta vettiga enligt min terapuet eller vad som egentligen förväntas av mig. Vill så gärna visa hur pass långt jag kommit, men ändå förklara hur långt jag har kvar. Vill inte att min behandlare ska få intrycket om att jag fallit tillbaka och är rädd för att min uppfattning av mitt tillfrisknande är olik hennes.

Jag känner inte att jag behöver mer hjälp ifrån Capio och det känns som en väldig befrielse. Tidigare har jag känt mig osäker men ju längre tid som går, desto säkrare känner jag mig på mig själv och mina behov. Att om ett par veckor vara tillbaka på det stället där jag fällde så många tårar, diskuterade så många jobbiga ämnen och drabbades av så fruktansvärt mycket ångest känns jobbigt. Det känns jobbigt för att jag vet att jag inte är där jag vill vara helt och hållet ännu. Men så känns det också fantastiskt. Fantastiskt att jag nu kommer komma dit som en gladare, friskare och hälsosammare Victoria. Jag hoppas verkligen att min terapuet kommer se att jag mår bättre, är inne på rätt spår och har utvecklats mycket. Jag hoppas att jag kommer kunna bemöta henne med en stolthet över allt som jag åstadkommit under de senaste månaderna. Jag hoppas att jag kommer gå ut därifrån med en känsla av att jag är påväg åt rätt håll och att min behandlare håller mig bakom ryggen.

EN MILSTOLPE

Nu har jag varit sjuk i 2,5 vecka. Senaste gången jag var sjuk så länge minns jag inte. Senaste gången jag vilade såhär länge från träningen var för snart tre år sedan. Jag har aldrig varit ifrån träningen i mer än två veckor sedan år 2012, svart på vitt så låter det helt sjukt. Alla har man väl tappat motivationen någon gång, haft mycket att göra och inte hunnit träna? Nej, jag har prioriterat min träning över allt. Inget jag är något vidare stolt över, men något som är helt och hållet sant.

Det är skillnad på min träning idag och hur den var för 1-2 år sedan, enorm skillnad. Idag bottnar sig inte min träning i ångest, hat, självförakt eller tvång. Självklart kan jag många gånger bli påmind av hjärnspökerna men låter dem aldrig kontrollera eller påverka mitt aggerande som förut. Idag har jag fått tillbaka kärleken till träningen, som jag under en lång period var utan. Jag har lyckats vända all prestationsångest och blivit lyhörd till vad mitt psyke och min kropp behöver just nu. Jag har sagt nej till självhat och satt upp tydliga linjer för vad jag vill att min träning ska vara och under vilka omständigheter jag ska få utföra den. Det har varit en tuff resa att komma dit jag är idag, och jag är ännu långt ifrån i mål, men min vetskap om att jag innerst inne brinner för träningen har tagit mig hit. 

De senaste veckorna har jag tänkt väldigt mycket på hur jag förhållit mig till att vara sjuk och avstå från träningen. Att vara sjuk har jag ju trots allt tidigare alltid varit livrädd för. Så är det inte längre. Jag är inte livrädd för att inte kunna förbränna det jag stoppar i mig, jag är inte livrädd för att tappa allt jag kämpat för, jag är inte livrädd för att försämra mig kondition eller ta mindre vikt i benböjen. Jag har byggt upp mig själv och mina tankar så pass mycket att jag kan bortse från allt det där och se det ur ett större perspektiv. Jag vill att min träning ska vara glädje och energi, utan ångest eller tvång. Jag vill kunna lyssna till min kropp och vila när den behöver. Jag vill träna för att jag älskar min kropp och inte för att jag hatar den. Jag vill behandla mig själv som min egen bästavän och ha en balans som fungerar för mig. Jag vill slänga alla regler som kommer i ätstörningens tecken i papperskorgen och göra allt som känns rätt för mig. Jag vill göra det som får mig att må bra och vara sann mot mig själv.

Att kunna vara sjuk är därför än väldigt stor frihet för mig, en frihet jag tidigare varit utan. En otroligt stressfaktor jag alltid känt mig rädd för. Idag har jag ett mycket mer positivt förhållningssätt till mina träningsvanor och därför kan jag vara sjuk utan att få ångest eller panik. Jag kan bemötas av dumtankar men kan avvisa dem eftersom jag byggt upp mig själv med ett helt försvar av argument under resans gång. Men nu känner jag att både psyket och kroppen har prövat mig tillräckligt. Det känns som en hel livsstid sedan jag var inne på gymmet och gjorde det jag älskar (fy vad jag låter cheasy haha). Igår grät jag för att jag saknar det så mycket och aldrig tror att jag kommer bli frisk (haha). Snälla, nu kan jag väl få bli av med den här förskylningen. Den var välbehövlig på många olika sätt men får gärna säga hejdå nu.

ETT AVSLUT PÅ DENNA TORSDAG

#överminstoltakropp

Idag var det ännu en dag där vila stod på schemat i väntan på att bli frisk från min nedrans förskylning. Eftersom det var så fint väder gick jag ut på en promenix i det fina vädret, man måste ju passa på nu innan det blir riktigt kallt!

Nu avslutar jag kvällen i soffan efter lite jobb och gottis. Imorgon väntar en händelserik dag!

THEM MORNINGS

Alltså denna frukost - DELICIOUS. Hela dagen igår suktade jag efter pannkakor men eftersom jag alltid är så hungrig på mornarna orkar jag aldrig anstränga mig.. Men idag var jag så pass sugen att jag experimenterade lite!

DCORE LOVE

 
Jag är förälskad i träningskläder som nog alla vet. Under mina hitills tre år som jag tränat på gym har jag hunnit köpa/pröva/använda en hel del olika kläder från olika märken. Många förstår inte hur man kan vilja lägga så mycket pengar på träningskläder, och i mina öron lät det också helt knäppt innan jag hade börjat träna, men när mitt intresse väl växte så blev det en självklarthet för mig att lägga mycket pengar och tid på det jag älskar. Precis som andra brinner för mode, älskar att vara i stallet eller festa så älskar jag att träna, och med träning kommer enligt mig många saker, bland annat träningskläder =)

Eftersom jag har på mig träningskläder nästan varje dag så skulle jag aldrig köpa kläder som jag anser vara obekväma, eller som jag känner mig obekväm i. Jag har en hel del kläder som jag köpt sen tidigare som jag nu ställt undan eftersom dem åker ner, skaver eller är allmänt fula. Tights som åker ner när man tränar är det värsta jag vet. Därför är märket Freddy mina favoriter i alla tider. Dem har nämligen gummi högst upp på byxan, vilket gör att dem håller sig uppe vad man är gör. Nästan alla andra träningsbyxor åker ju ner?! Många köper dem för att dem får rumpan att se bra ut men för mig är det rent funktionsmässigt de bästa märket jag testat hitills.

Sedan tycker jag det är väldigt skönt att kunna dra på sig en långärmad fuktionströja innan/efter träning och min absoluta favorit är de från Dcore. Jag köpte min första för någon månad sedan och igår kom min andra, i en annan färg, på posten. Dessa andas, är bekväma och jäkligt snygga. Tyvärr var denna olika lång i ärmarna (?) haha, men jag tänker inte skicka tillbaka den eftersom det var den sista storleken + på rean =)

DET GÖR ONT ATT UTVECKLAS

Min förskylning vägrar att släppa. Haha, idag fyller den två veckor. Skulle vilja ge den en riktig jävla snyting men det hjälper ju inte. Är så förbannad och förstår inte varför den gör såhär mot mig, hehe bruden som tar allt personligt! Som tröst ska jag iallafall gå på en lugn promenad idag och försöka få bort alla aggressioner. Känner mig så brutalt rastlös så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Känns ändå superskönt att vara ledig från jobbet idag så att jag kan försöka att verkligen en gång för alla bli frisk. Imorgon är det ett kort jobbpass på tre timmar som väntar och på fredag ska jag hoppa in och jobba på drottninggatan. Ska bli jätte roligt! Är så lätt att man vänjer sig och blir bekväm i vår lilla butik i centrum där det inte är så mycket röj förutom på julen, men på fredag blir det andra bullar. Sen att jag ska träffa Emma på kvällen gör ju inte saken sämre. Åh längtar!


MÅLMEDVETEN OCH RASTLÖS

De senaste nätterna har jag drömt så fruktansvärt mycket. Vanligtvis kommer jag aldrig ihåg mina drömmar när jag vaknar men nu är jag inne i en period då jag drömmer intensivt och dessutom minns allting - hur osammanhängande det än är. Jag hatar det och blir helt trött i huvudet! Sömnen är för mig bland det viktigaste för att jag ska kunna fungera så att sova 10 timmar inatt kändes riktigt härligt. Utvilad och glad men fortfarande förskyld.. Vaknade iallafall till ett glatt sms så efter att jag ätit frukost tog jag på mig träningskläder och gick ut på en superlugn promenad. Två flugor i en smäll så nu har jag hämtat ut mitt paket och är sådär töntigt glad.

Och som grädde på moset lyckades jag göra en succésallad till lunch. Massa olika sallader, morötter, tomater, gurka, ägg, kalkon, oliver och fetaost toppat med grön pesto. Ni måste testa!

EN SÅN DAG IDAG

Idag är en sån dag då jag känner att mycket jobbiga saker vilar tungt på mina axlar. Inatt var jag med om något helt fruktansvärt, som min syster påstår vara panikattack, men för mig är det rätt svart. Hade sådan panik som jag bara haft en gång i hela mitt liv förut. Denna paniken var något helt annat. Inte lik vanlig ångest som jag brukar ha titt som tätt alls. Men när jag vaknade var allt bra och det första  jag gjorde var att ringa vårdcentralen. Dem tycker säkert jag är töntig som ringer angående en förskylning men har man varit "halvt sjuk" i två veckor, men heter Victoria så blir abstinensen efter rörelse, svett och gym nästan olidlig under den perioden. Jag känner mig fullt frisk förutom lite lock för öronen när jag sväljer ibland. Inget som gör ont alls utan bara irriterande. Intressant, verkligen.. Nej men eftersom mitt immunförsvar är på botten så tycker den trevliga personalen jag pratade med (den första trevliga på alla år!!!) att jag bara ska ta promenader om jag vill och inte anstränga mig allt för mycket tills jag känner mig 110 %.

Och som tidigare nämnt har jag en tendens till att köpa saker som tröst när jag är sjuk/mår dåligt. Idag mår jag dåligt så inatt avslutade jag kvällen med att nätshoppa. Och på jobbet köpte jag sallad från ica istället för att äta matlåda. Det var en sån dag helt enkelt.