Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

TAKE ME AWAY





VARDAGSMYS

Igår var jag på bio med min syster och Emilia. Vi såg filmen "gone girl" som jag kan rekommendera. Gillar man oförutsägbara så är den filmen verkligen något att se. Resan hem var dessvärre inte lika rolig, landade i min säng strax efter ett, iskall och trött.
Idag har jag haft en ledig dag och sovit ut länge. På eftermiddagen träffade jag Tilda och efter ett par timmar mötte jag upp Jenny för middag. 
 
Och nu är jag hemma. Nyduschad, mätt och trött. Men glad. Imorgon ska jag fixa brynen och få ryggmassage på bästa Unni. Behöver slappna av, varva ner, ta det lungt. Stressar och hetsar för mycket och min kropp mår inte bra. Vi är inte riktigt ett team utan jag liksom kämpar emot.

JAG HAR GULDIGT HÅR


Vilken dag det är idag. Just nu mår jag som bäst när jag har många bollar i luften och hela veckan ser väldigt uppbokad ut. Med andra ord kommer jag ha svårt att bli rastlös! 

Nu sitter jag på jobbet och har precis ätit upp min andra portion av korvstroganoff. Ja, min syster gör den godaste korvstroganoffen i världen så till och med jag som ogillar korv älskar den. Och ikväll ska vi på bio. Har ni sett gone girl? Den ska vi se. Men innan ska vi äta middag tillsammans. Och förresten. Inte lika förskyld idag, kanske blir detta vändningen. Kanske blir jag frisk någon gång. 

TÅLAMODET ÄR BORTA

Idag vaknade jag tidigt, med förskylningen från helvetet (tredje månaden nu) men kämpade mig ändå upp mot jobbet. 9 timmar senare var jag lagom trött så då gick jag till apoteket och spenderade pengar. Precis stället man vill hänga på!
Så nu kör vi igen! En vecka med denna och blir det inte bättre så är det vårdcentralen all over again. Nu är det fan nog.

NU ÄR DET JUL IGEN

Julen är lagerhaus höjdpunkt på året. Vi som är fantastiska på slå in, inredning och diverse julklappar till hemmet. Att jobba i butiken under den här tiden av året är fantastiskt roligt. Kunderna är glada, harmoniska och förväntansfulla, butiken är fylld av fina varor och personalen utstrålar otroligt mycket glädje. Tiden på året vi alla längtar efter helt enkelt!

Idag har jag inhanlat allt som jag ska slå in mina julklappar i och några julklappar är dessutom redan inköpta. Mitt mål är att ha köpt alla mina julklappar innan julruschen tar fart allt för mycket på jobbet. I år kommer jag vara väldigt generös med julklappar. Inte bara för att visa uppskattning till mina nära, utan också för att jag förhoppningsvis inte är hemma nästa jul.

FÖR DET SOM ÄR VIKTIGT

Ibland kan jag känna mig som ett monster. Inte huvudsakligen för hur jag ser ut utan för hur jag känner mig. Jag pratar öppet om min ätstörning, mina psykiska problem och det som faktiskt idag är väldigt tabubelagt. Självklart känner jag mig inte alltid stark i det. Det finns dagar då jag känner mig ensam, ensam i det jag känner och den jag är. Stunder då jag helst vill sätta på en mask och skärma av allt det avskalade som jag oftast pratar om. Perioder då jag känner skam över de känslorna som ofta har övertaget om mig. Men så finns det också ögonblick som jag läser era kommentarer och då händer något. Stunder då jag får höra att jag hjälper till  genom att bara skriva, öppna mig och prata. Och då blir allt så självklart och mina hjärnspökens argument bryts ner totalt.

Jag är inte svag som pratar om detta, jag är snarare stark. Jag är inte pinsam som tar upp psykisk ohälsa och berättar om min egen, jag är ansvarsfull och modig. Och det är inte ni heller. Ni är jävligt starka som orkar. Orkar med samhället, orkar med omgivningen och er själva. Ni ska vara stolta, liksom jag, över att ni håller hoppet uppe och hela tiden påminner er om att morgondagen alltid kan bli bättre. Ni vet att trots att orken är borta så orkar ni lite till. Ett steg i taget. Varje dag. Så jävla starka.


FÖR DET ÄR FREDAG

Jag vet inte vad som hänt med mig men de senaste två dagarna har jag varit så fruktansvärt rastlös. Igår kändes det som att det skulle släppas en bomb inom mig och idag finns samma känsla kvar. Vill göra något hela tiden och sitter jag still får jag panik. Kan inte koppla av för fem öre. Jag är redo för att bli frisk nu.

Men fredag är det och som jag längtat. Ifag har jag varit hos mormor och blivit bjuden på lunch, hängt i centrum med Rebecka och ätit middag med tjejerna. Åt en supergod risotto och pratade länge. Sova ska jag också göra länge. Har blivit mycket av det på sistonde men min kropp bara suger efter mer.

JAG KÄNNER SÅ MYCKET

Om det är någonting jag tycker är viktigt så är det att visa kärlek till dem som står en nära. Jag är väldigt mån om mina relationer och vill ofta, helst varje dag beskriva hur mycket jag uppskattar mina vänner. Jag upplever att det lilla gör allt det stora. Att ett godnatt sms kan göra hela ens kväll eller att ett godmorgon sms kan göra hela ens dag.

Jag tänker ju rätt mycket eftersom det är sån jag är som person. Och tänker gör jag mycket på att allt en gång utan förvarning kan tas ifrån mig. Det gör mig rädd men också mer tacksam. Idag är en sån speciell dag då jag bara vill skrika hur mycket jag älskar alla i min närhet. Mina känslor är så intensiva och allt jag känner är så stort.

NÄR MAN ÄR LEDIG


Är det bara jag som har svårt att njuta av dagar då man bara är utan att göra så mycket som man vanligtvis gör? Idag är jag ledig från jobbet och ska försöka utmana mig med att bara vara. Lättare sagt än gjort. Kanske ska jag ta tag i den där boken som jag inte hunnit påbörja än? Kanske gå ut på en långpromenad med en podcast i öronen? Eller säta på en film och dricka en kopp te i soffan? Och där låser det sig. Jag är så van vid att per automatik alltid ha ett träningspass att se framemot om dagarna, ett gym att luta sig mot när rastlösheten infinner sig och sätta på mig träningskläderna på mornarna. Min kropp har inte tillåtit mig att träna ordentligt på två månader nu. Det är nu jag känner hur mycket träningen betyder för mig och hur livsgnistan försvinner när jag inte får göra det som jag älskar mest. Å andra sidan visar detta så tydligt på hur långt jag kommit men också att jag är påväg åt rätt håll. Gör saker idag jag aldrig skulle gjort för ett år sedan. Tänker på sådant jag aldrig skulle vågat tänka på förut. Accepterar saker som tidigare varit omöjliga. Mycket har förändrats men jag har aldrig varit gladare. Det destruktiva är inte länge för mig, vill aldrig dit igen.

Idag gjorde jag i ordning en jätte god lunch. Permesan är verkligen to die for.

Annars då? Igår åt jag mammas omelett till lunch och insåg i sista tuggan att det var bacon i. Jag dog nästan (jag äter inte bacon, det är det värsta jag vet).

EN POSITIV INSTÄLLNING

Idag har det regnat som spön i backen men jag har varit glad ändå. I lördags köpte jag primeboots så jag liksom svävar på moln. Trots att jag fortfarande inte kan träna och känner mig dundertrött så biter jag ihop. Vardagen jag lever i nu känns inte som min egen men om jag håller ut i en vecka till så kanske jag kan bli vanlig igen.

Den här måndagen är en sån dag som kanske inte riktigt får mig att hoppa av glädje men dem dagarna behövs dem med, av någon konstig anledning. På fredag är det löning och jävlar i min lilla låda vad jag kommer skrika av glädje. Jag lägger verkligen ner hela min själ i jobbet så när pengarna rullar in på kontot varje månad känner jag mig mer än värd dem. Speciellt denna månad. Tuff med många timmar men minst sagt lärorik! Nu ska jag dunka "you are my summer"-latch (min spotifylisa LYFT RÅÅ) och låtsas att sommaren är tillbaka. Japp så äre.


MIN HELG:

I lördags morse väckte jag Carro vid tio för att sparka igång dagen med ett benpass. Jag stod dock vid sidan eftersom jag är sjuk, men att få lägga upp pass och agera coach är kul det med. Alltid roligt att se när någon annan pushar sig själv till max! 

På eftermiddagen mötte jag upp moster för en hel dag/kväll på stan. Vi shoppade, åt middag på en italiensk restaurang i gamla stan och avslutade kvällen med bio.
I morse ringde klockan vid åtta. Fick skjuts till jobbet av underbara pappa och efter 5 timmar själv i butiken bytte Emilie av mig. Fick ett "städryck" och köpte fika för pant-pengarna i personalrummet (imorgon kommer mina kollegor älska mig!)
Och som ett avslut på denna vecka träffade jag Sanna vid 6 för middag på Olearys. Tjejsnack, precis som det ska va! 



DIN DAG KOMMER KOMMA

Att ständigt oroa sig för hur mycket man stoppar i sig varje dag är inte sättet att leva. Att lägga det vanliga i livet åt sidan för att ge allt fokus till det extrema är inte långsiktigt. Att hela tiden behöva planera och känna ångest när saker och ting inte blir som man tänkt sig hör inte till det vanliga. Att knappt kunna sova om nätterna på grund av stress över morgondagens alla måsten och krav är inte vad framgång handlar om. Att begränsa och avskärma sig ifrån sitt sociala liv är något som aldrig någonsin ska accepteras. Att offra hela sin hälsa, sitt umgänge, sin familj och sin glädje för något jävla ideal är inte det som i slutändan kommer göra dig lycklig. 

Det kommer bryta ner dig inifrån och ut tills du varken fysiskt eller psykiskt orkar kämpa emot längre. Du kommer behöva inse vad som är viktigt i livet och vad som på djupet får dig att må bra. Till en början kommer du vara oärlig mot dig själv och intala dig att fixeringen faktiskt är hälsosam. Du kommer försöka bevisa för dig själv och dina vänner att du har rätt, men när tiden kommer så kommer också du motbevisa dig själv. Du kommer ta dig tiden att lyssna på det dina vänner upplever, du kommer vara med om många sömnlösa nätter och du kommer tvivla på dig själv och alla i din närhet. 

Men du kommer också en dag känna ett lugn som du aldrig känt förut. Du kommer blir säkrare i dig själv och stå stadigare på dina fötter. En dag kommer dina vänner inte behöva intala dig saker som du inte vill förstå, för du kommer redan ha förstått. En dag kommer du lägga alla korten på bordet utan att vara det minsta rädd. Det omöjliga kommer vara möjligt, bara du själv vågar tro på det. 


GÓKVÄLL

Avslutar denna fredag med mina underbara tjejer. God efterrätt, tända ljus och tjejsnack slår allt dessa mörka kvällar. Nu ska jag sova för imorgon väntar en lång och rolig dag med moster på stan!



ATT LÄKA


Det finns så många olika sätt att hantera sin inre smärta på. Alla är vi unika och tar därför till olika medel för att skydda oss ifrån det som gör ont. Ofta använder man sig av sådant som egentligen inte har med det riktiga problemet att göra. Eller åtminstone, det som aldrig kommer lösa det som på djupet gör ont. Ändå försöker man att lindra smärtan och vips så står man där ännu mer sårbar.

Jag trodde att jag genom att kontrollera mitt matintag och min träningsdos för engångsskull skulle börja må bra. Att mitt hat gentemot mig själv skulle försvinna så fort jag vägde mindre, tränade mer och åt nyttigare.

Alla tar inte till sig maten som ett verktyg för inre smärta men ofta är det vad ätstörningar handlar om. Andra människor söker exempelvis bekräftelse hos omgivningen för att väga upp mot det dåliga självförtroendet. Vissa är alltid i förhållanden på grund av rädslan av att vara ensamma. Medans andra aldrig ger sig in i förhållanden, med rädslan av att bli sårade. De svagheter vi har avgör hur vi beter oss och vad vi lägger energi på. Ofta tar vi inte tag i självaste problemet utan försöker hitta genvägar som i studens hetta känns lättare.

Saken är den att ingen annan, varken din bästavän eller pojkvän kommer kunna göra dig immun ifrån att känna smärta. Smärta är en del av livet och gör oss alla starkare. Det är när vi är oärliga mot oss själva och väljer det enklare alternativet som bomben kommer börja ticka och det förr eller senare svämmar över. Fastän du inte tror att du kommer överleva att göra det där som verkar helt omöjligt så kommer du det. Du kommer överleva och du kommer komma ut starkare. Du kommer utvecklas och bli modigare. Med tiden kommer du kunna sova tryggt igen och kanske till och med bättre än innan. 

Smärta kan många gånger kännas outhärdlig men oavsett hur ont det gör så klarar man det. Och när man gått igenom det känner man sig som stålmannen själv. Som att man kan klara vad som helst. Och vet du, det kan du.



DET ÄR TROTS ALLT ONSDAG

Nu när jag ska vila från träningen igen för att en gång för alla bli av med min satans förskylning så blir det sovmornar för mig nästan varje dag! Börjar 12/13 varje dag vilket för mig är fenomenalt. Då kan jag vakna, äta frukost på sängen, göra matlådor på morgonen och titta en stund i centrum innan jag börjar.

Sedan måste jag flika in och säga att min nya kappa är min nya kärlek. Är helt förälskad. Den är varm, snygg och gosig +passar till ALLT. Och min nya sjal som jag fick på köpet, ska köpa en till för jag ÄLSKAR DEN!

Det här är min vecka:
Onsdag: jobba, paradise
Torsdag: jobba
Fredag: jobba, träffa brudarna
Lördag: heldag/kväll på stan med moster (födelsedagspresent)
Söndag: jobba, middag med Sanna (födelsedagspresent)

Intressant!



TISDAGSMYS


Jag lever, knappt. Hehe den senaste helgen har tärt på min kropp men jäklar vad kul vi haft. Har ätit mat tills magen svullnat upp, skrattat mig till träningsvärk, sovit alldeles för lite och dansat sönder mina stackars fötter. Måndagens återhämtning var behövlig, för en dag var långt ifrån tillräckligt. Tyvärr är jag sjuk igen (vadå igen har aldrig varit frisk...) så nu blir det ännu mer vila. Och jag känner NU FÅR DET VARA NOG. En hektisk jobbvecka väntar och att snyta mig en gång i minuten har jag icke tid med. 

Nu ska jag fortsätta dricka te i min nya helt underbara kopp.



MIN HELG:

I fredags hade jag tjejmiddag. Jag bjöd på tre-rätters massa bubbel. Underbar kväll!
I lördags var det släktkalas för mig och matkoma på hög nivå. Så-jäkla-gott.
Såhär såg jag ut!
Lite senare på kvällen drog jag vidare till Anna som hade födelsedagsmiddag. 
Det dansades och skrattades för fullt!
Efter en jäkligt lång och rolig kväll trillade jag innanför dörren vid 7. Bilden får typ stå för hur man kände sig..
I söndags var det min födelsedag! Jag vaknade tyvärr upp av en panikattack så starten var inte den bästa, men bättre blev den! På kvällen hämtade Carro upp mig och då åkte vi iväg för att se tjejernas korpen match. Kappan på bilden fick jag i födelsedagspresent!

MIN MÅNAD ÄR RÄTT BRA ÄNDÅ

Jag har alltid tyckt det är störande att jag fyller år på hösten. Det är kallt, blött och allmänt deprimerande. Men en dag som denna, när solen skiner, löven ligger på marken och färgerna bara sprakar klagar jag inte, inte alls. Då är jag glad för att jag föddes i Oktober månad.

Vem kunde tro att jag skulle gå utanför dörren imorse med löparskorna på och världens bästa musik i öronen. Att min kropp för första gången på över en månad skulle kännas pigg, på g och energifylld. Att jag skulle springa med ett stort leende i nästan en timme, stanna på varje parkbänk och variera knäböj med utfallssteg och rörlighet. Jag hade inte kunnat tro det. Men vad glad jag är för det.


EN KÄNSLA AV LUGN

Det var så skönt att jag tog mig till gymmet idag efter personalmötet. Jag brukar inte längre träna om kroppen känns trött men idag kände jag mig verkligen redo mentalt och efteråt kändes det som att jag gjorde helt rätt. Fastän sats sollentuna inte är det mest utrustade/snyggaste gymmet så är det mitt andra hem. Dit jag kom för tre år sedan och fortfarande går till regelbundet. Där jag känner mig bekväm och hemma. Dit jag går när jag behöver få ut aggressioner eller bara vila från livet. Där personalen är underbar och mina favoritinstruktörer finns. Det finns så mycket hjärta och kärlek i den byggnaden.

Nu har jag och mamma varit och handlat all mat och här ska börjas bakas. Inte många gånger om året jag bakar men till födelsedagar är det ett måste! 




PERSONALMÖTE PÅ LAGERHAUS

Nu är jag ledig i fyra dagar i sträck. Känns helt galet. Men först, personalmöte. Överraskades av fina blommor av mina fina kollegor som en tidig födelsedagspresent. Att man kan bli så glad!

Och efter ett långt möte sitter jag nu och smaskar på andra delen av min frukost samtidigt som jag laddar inför ett gympass. Idag ska känslan få styra och förhoppningsvis energin sprudla.

Sedan är det fokus på städning och storhandling. Mycket nu men jag är så taggad för den här helgen! 


NÅGOT ÄR HELT FEL

Om det är något jag lärt mig under de senaste åren så är det att lyssna på kroppen.
Fastän man själv ibland inte förstår varför kroppen reagerar som den gör så måste man våga lyssna på att kroppen faktiskt alltid vet bäst. Går man emot kroppens signaler så går det oftast åt pipsvängen.

Min kropp är seg, trött och allt förutom alert. När jag vaknar på morgonen vill den ligga kvar i sängen och när jag gör för hastiga rörelser hänger huvudet inte riktigt med. Att då börja jobba klockan 12 de flesta dagar är guldvärt. Igår var jag inne på 6:e arbetsdagen i rad och därmed också den sista. Nu börjar kroppen återhämta sig och känna någon form av lugn men inatt slog allt om och rätt som det var jag inne i en panikångest attack. Det är andra gången på en månad och jag kan inte med ord beskriva hur det känns. Det bara kryper i hela kroppen och känns som jag ska dö, paniken är så enorm och allt blir bara svart.

Men trots en natt fylld av tårar, räsla och panik så känner jag mig hyffsat i form för att ta tag i det där med städningen. På fredag vankas det tjejmiddag för mig, på lördag släktkalas, tjejmiddag för Anna och utgång, följt av min födelsedag på söndag. Det blir en lång helg men aldrig har jag varit såhär exhalterad. Idag är jag ledig och därför ska det förberedas. Jag ska städa hela huset (typ), skriva mat- och shoppinglistor på allt som ska handlas, planera mina outfits och diverse. Jag är ju något av ett planeringsfreak som vill ha en plan för allt så att man slipper sista-sekunden hetsen och där är min mamma helt tvärtom.

Idag gjorde jag en supergod laxomelett till lunch. Enkelt och något utöver det vanliga!
 
 

ATT PRIORITERA SIG SJÄLV


Hej mina hjärtan! Fick precis en kommentar om min uppdatering som kändes lite i hjärtat. Vart har jag försvunnit? Varför?

Helt ärligt så är jag själv lite oklar på den fronten. Jag har bloggat här i över 6 år och ibland kommer livet emellan helt enkelt. Bloggen är en stor del av mitt liv och en vardag utan den är helt omöjlig, men på senaste har jag varit väldigt ostabil psykiskt (har ej med ätstörnkngen att göra, den går snarare framåt!). För första gången på år har jag problem som inte rör maten och det är något helt nytt för mig.

Jag vill med hela mitt hjärta kunna hjälpa er. Jag vill stötta och finnas där för er som antingen varit eller är i liknande situation som jag. Jag vill prata om psykisk ohälsa på det nakna viset. Men ibland måste man prioritera sig själv och fastän jag kan avlasta mig själv otroligt mycket genom att skriva och dela mina känslor med er så har jag behövt ta lite avstånd för att minska på all uppmärksamhet matfokuset har i mitt liv.

Jag försöker få ordning på mig själv just nu. Vad vill jag göra, vad får mig att må bra och vad behöver jag skala bort? Hur mycket tid vill jag lägga på vad, vilka människor vill jag ha i mitt liv och vad, om jag bara utgår från mig själv, vill jag göra om ett år?

Kram på er.














EN BÄTTRE KVÄLL MED MINA FINA


Efter en lång men ändå extremt fort dag på jobbet mötte jag upp Ebba och Jenny för en middag på Thai House Wook. Supergott och supermys! Nu ligger jag i Tildas säng med tjejerna och snackar skit, äter gottis och surplar på celsius. En bättre lördag!

STARKARE ÄN NÅGONSIN


Jag gillar att dela mina framsteg med er för jag har hört att det hjälper er, inte bara mig själv. Idag är det kanelbullensdag och tillskillnad ifrån de senaste snart tre åren ser jag mig själv nästan lika värd att äta en bulle som alla andra. Så när chefen idag överraskade oss med bullar så fanns det ingen anledning att avstå. Sådana här små saker gör mig så stolt över mig själv, visar verkligen hur långt jag kommit i mitt tillfrisknande. Jag är ett steg närmare, lite starkare. Kontroll på maten är inte längre det viktigaste för mig. Jag värderar att vara frisk och må bra, så mycket högre.

Har ni ätit någon god kanelbulle idag?

MIN KROPP SÄGER IFRÅN

Jag vet inte vad det är, men jag är konstant trött. I perioder har jag svårt att sova men även de nätter jag sover djupt vaknar jag upp lika trött som kvällen innan. Hela jag är som ett stort frågetecken. Jag går runt och är småförskyld på mornarna och när jag ska träna känns benen tunga och hjärnan seg. Det är som att kroppen skriker efter vila men att den aldrig får nog. Jag har känt mig trött i perioder under en lång tid nu och jag vet inte om det är normalt. Jag vet inte om det är är normal trötthet med tanke på min vardag eller om det är något annat. För kroppen har inte känts hundra på 2-3 månader och jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
 
Jag brukar inte vara personen som ligger kvar i sängen på mornarna, snarare den som kastar sig upp och tar på sig träningskläderna med glädje. Men imorse klarade jag inte av att kliva upp ur sängen. Och givetvis gjorde jag inte det då. Jag ligger fortfarande här, har ätit frukost och inväntar jobb, men det är olikt mig. Jag lyssnar på min kropp men just nu känns det som att det mentala påverkar det fysiska till hundra procent. Det har jag aldrig känt tidigare såhär pass mycket. Men nu, nu känns det.
 
Igår åt jag och tjejerna middag ute. Jag tog en pasta med pesto och kyckling. Då extremt god! 

CAUSE I'M WORTH IT

Ibland blickar jag tillbaka på tiden då min ätstörning dominerade över alla mina relationer. Då en middag ute med vänner inte var att tänka på, en myskväll hos en kompis var största rädslan och en spontan utgång aldrig hade gått för sig. Ibland tänker jag tillbaka på tiden då allt jag tänkte på var att kontrollera maten och träna varje dag. Ibland är det svårt att första hur dåligt jag faktiskt mådde under den värsta tiden och hur mycket mitt sociala liv påverkades. Hur jag som djupast nere i skiten faktiskt inte hade ett socialt liv. 

Igår var jag på återbesök hos Capio och det är därför jag de senaste dagarna tänkt och reflekterat lite mer än vanligt. Stepwise testerna visade på hur långt jag verkligen kommit till skillnad ifrån vart jag var för snart två år sedan, men samtidigt hur långt jag också har kvar. Pedagogen jag pratade med igår fick mig att tänka till lite extra och få perspektiv. Vi bollade tankar, beteenden och mål. Hon påminde mig om att det faktiskt bara är ett halvår sedan jag avslutade behandlingen och att jag därför fortfarande ligger i riskzonen för att omedvetet falla tillbaka. Att jag är för sårbar för att återgå allt för snabbt till gamla vanor, trots att jag tycker träningen är så rolig. Jag håller med henne i vissa delar, och vet att jag måste vara väldigt uppmärksam så efter samtalet beställde jag en sallad från waynes MED surdegsbröd. Japp. Så jäkla gott. Ångest? Aldrig i livet. Men tanken om att "inte borde jag" finns alltid där, men ångesten är jag så gott som av med.

Jag måste påminna mig själv om alla framsteg jag gjort, alla motgångar jag klarat av och alla människor som står bakom mig. Det är så lätt att man glömmer av sig själv och aldrig stannar upp. Jag vill inte att det ska hända mig. Jag vill kunna se tillbaka och vara stolt, tacksam och bestämd om att jag kommer klara ännu lite till. 
Igår åtmjag och tjejerna middag på vapiano. Imorgon blir det middag ute igen. Med mina fina tjejer.

VAD NI INTE VISSTE OM MIG

- jag älskar choklad (naturgodis, dumblecrisp och riesen)
- jag är väldigt hjälpsam gentemot äldre människor
- älskar läkerol och kan inte sluta äta när jag väl öppnat ett paket
- jag är väldigt sparsam och mån om mina pengar
- när jag är inne i en stressig period har jag en ful vana att dra mig själv i håret när jag sover (resulterar i stora tussar på golvet)
- jag AVSKYR mens och är därför så glad för att jag slipper det
- alkohol ger mig extrema minnesluckor och oavsett om jag druckit 2 eller 10 glas vin så kommer jag aldrig ihåg någonting
- jag HATAR att träna magmuskulturen och är därför väldigt svag (enligt mig) i bålen
- jag tittar på nyhetsmorgon varje dag
- jag äger extremt många svarta fodralklänningar men de flesta har prislappen kvar eftersom jag inte använder dem
- när jag shoppar väljer jag alltid kvalité framför kvantitet, vilket gör att jag sällan gör av med pengar spontant
- Lägger nästan alla mina pengar på mat (sallader). Älskar mat
- jag kissar på mig om jag gör dips, därför undviker jag den övningen...
- Jag är livrädd för förhållanden och skulle aldrig våga ge mig in i något. Att öppna upp mig för en kille finns inte i min värld och därför håller jag mig till allt som stavas oseriöst