Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

NÄR TRÄNING FÖRVANDLAS TILL BELÖNING


Idag mår jag så bra (som jag gjort nu i flera veckor typ!). Jag är så glad och förväntansfull. Enda nackdelen är att jag är stressad till döds. Hihi. Vilket gör att jag INTE kan sova om nätterna. Ligger i sängen men inget händer. Idag sa jag iallafall upp mig ifrån mitt städjobb på pappas kontor som jag haft i över fyra år. Tiden räcker helt enkelt inte till för att åka till Karlberg varje helg med allt annat som pågår så det får prioriteras bort. Känns väldigt bra :)

Idag har jag skrivit på min sista uppsats hela morgonen, jobbat några timmar och tränat. Så himla coolt att träningen börjar bli en belöning för mig istället för ett straff som det nästan alltid varit. Det som varit så ångestladdat har blivit så kul igen och det är jag evigt tacksam för, ska fortsätta i denna riktning! Och att åka hem och känna "jag är så jäkla hungrig gud vad jag ska äta mycket mat när jag kommer hem" det kallar jag framsteg. Nu har jag fyllt på med kvällsmellis och ska påbörja plugg rond 2. Hur mår ni förresten? Tveka inte på att mejla om det är något eller lämna en kommentar. Kram <3

Detta gör mig ledsen.


Era kommentarer gör mig rörd. Jag blir till djupet av mitt hjärta så ofattbart rörd när ni beskriver hur min blogg verkligen hjälper er till ett friskare liv med sundare tankar. Detta är dels min dagbok, mitt sätt att hjälpa mig själv, men också att hjälpa er. Dela, diskutera och stötta varandra. Sprida positiv energi men i ärlighetens tecken också skriva när allt känns hopplöst och jävulskt.

Just nu pågår det mycket i mitt liv och jag försöker hinna med både jobb, skola, bloggen, träning, vänner och familj. Jobbet tar upp de största platsen, skolan sitter jag med på kvällarna, vännerna blir lidande i helgen, träningen likaså och familjen är det som vanligt med. Och bloggen, det säger sig självt. Jag har alltid varit en person som gillar att prestera och blir ofta missnöjd när jag inte hinner allt jag vill - men jag har tillskillnad från förut kommit till insikt om detta. För när jag sitter och tänker hur jag ska hinna träna alla träningspass denna vecka och inser att det kanske inte kommer gå för att jag jobbar varje dag och gymmet stänger tidigt på helger så måste jag lugna ner mig. Prestationskraven blir för höga och stressen leder till att tankarna går i ätstörningens namn. Måste träna. Måste äta rätt. Måste hinna. Måste prestera. Man kan inte alltid hinna allt och DET ÄR OKEJ. MER ÄN OKEJ. DET ÄR MÄNSKLIGT. Och vi måste påminna oss själva om det, mycket oftare än vi vanligtvis gör.

Vill bara säga att jag inte glömt bort er, men dygnets timmar räcker helt enkelt inte just nu med tanke på allt jag har att göra. Och att känna press på att jag ska hinna allt är inte vad jag behöver. Men jag kan säga såhär: jag är inne i en bra period, fortfarande :) Igår grät jag mig till sömns av tacksamhet till mina vänner som jag älskar över allt i världen. Idag utbildade jag en ny kollega på jobbet och jag bara känner hur mycket jag utvecklats på dessa åtta månader som anställd. Jag är stolt över mig själv! Varje dag lägger jag märke till hur jag blir allt mindre påverkad av snack om träning och hälsa. Jag känner mig själv, mina behov, mina erfarenheter och lever utifrån dessa. Och utrensning av gamla kläder (och påfyllning av nya från London) gör att ätstörningen inte har lika mycket att trigga igång längre.

DET TAR ALDRIG SLUT.

Vid det här laget vet nog alla av er om att jag har min instagram (viiggs) men vad ni kanske inte vet är att jag också har ett weheartit konto som jag uppdaterar flitigt. Där heter jag samma sak (viiggs) så om ni vill så kan ni bara trycka på "följ" knappen. Känslor är a och o för mig så ni kan räkna med en hel del underbara, fantastiska och kloka citat. Kram på er!

LISTA PÅ TOPP 5 MISSTAG VID DÖDSBÄDDEN

 
1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv sann mot mig själv, inte livet andra förväntade sig att jag skulle leva.
 
2. Jag önskar jag inte jobbade så hårt.

3. Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.
 
4. Jag önskar att jag hade hållt kontakten med mina vänner.

5. Jag önskar att jag hade låtit mig vara lyckligare.

Dessa listade ovan är de främsta misstagen som personer vid dödsbädden anser sig ha gjort/inte gjort. Funderar vi lite tror jag de flesta kan känna igen sig och tycka att det av många skäl är svårt att uppnå dessa. Att man strävar efter så mycket annat i livet som egentligen är oviktigt när det kommer till kritan. Punkt 1 och 2 är det jag kämpar mest med just nu. Jag försöker vara sann mot mig själv och göra det jag tycker om istället för det jag förväntas att göra. Jag försöker skratta och tillåta mig själv det, för sedan ätstörningen kom in i mitt liv har jag inte sett mig själv värd att må bra.

Jag tycker vi alla ska ta en stund att fundera över detta. Försöka leva utifrån oss själva utan att vara ständigt påverkade av vad alla andra tycker, tänker och gör. Vi är alla olika och det är ju det som är så fantastiskt. Jag har många gånger velat vara typen som kunnat stänga av känslor och bara leva utifrån mina egna spelregler, men sån är inte jag. Jag skrattar högt, gråter konstant och tänker för mycket för mitt eget bästa. Jag är sån. Men mina känslor är en del av mig oavsett om jag ibland tycker dem kan vara jobbiga och gå på repeat. Vi måste lära oss att tycka om varenda liten bit av oss själva för det är precis det som formar oss - våra brister gör oss till människor. Våra brister är det som gör att vi glänser i någon annans ögon.

För sommarens tecken


Igår köpte mamma hem fyra lådor med hallon och jordgubbar. Av sådant blir ingen gladare än jag! :)

JOBBET KALLAR OCH TRÄNINGEN ANPASSAS

Att vara flexibel är ytterst viktigt för mig och det har jag alltid varit - fram tills ätstörningen fick greppet om mig. All min spontanitet och förmåga till att ta saker som de kom försvann i samma veva och helt plötsligt kunde jag inte göra något som var oplanerat. Och just detta, att ha fått ett sånt extremt kontrollbehov har gjort mig fruktansvärt illa.

Nu är det snart ett år sedan jag sa upp mig från Mcdonalds. Anledningen var främst att jag hade tröttnat och ville ha nya erfarenheter men innerst inne så berodde det också på att min kropp inte orkade. Jag kunde inte vara utan mat i över tre timmar och när rasterna blev ändrade så bröt jag ihop helt. Sedan så kunde jag inte heller träna 6 dagar i veckan och äta så lite och sedan springa på Mcdonalds i 6 timmar på vilodagen.

När jag började på Lagerhaus så var det från början ett extra jobb. Hoppa in när jag behövdes på spontana tider och jobba mycket helger. För att klara detta så var jag tvungen att anpassa träning och mat efter jobb, något jag såg som extremt jobbigt. På Mcdonalds jobbade jag inte extra en enda gång eftersom mitt schema inte tillät mig det (allt skulle vara planerat i minsta detalj) men på Lagerhaus så har jag inte sagt nej till ett enda jobbpass på grund av dåliga skäl (så som att kunna träna eller äta hemma). Nu har jag visserligen väldigt bra arbetsvilkor på Lagerhaus och får ta rast när jag vill osv, men framsteget är ändå stort. Idag är jag mer flexibel än jag varit på två år. Jag börjar få tillbaka en del av mig själv, en härlig sådan, som jag aldrig vill tappa igen. Förmågan att kunna ta livet för var dag som kommer och inte vara rädd för spontana situationer där maten eller träningen kan rubbas. För allt löser sig.

Idag frågade min chef om jag inte kunde börja 10 imorgon istället för 12. Jag hade tänkt att träna innan jobbet men nu ser det ut som att jag inte hinner det. Och vet ni vad? Det gör inget för jag kan träna lördag och söndag istället. Rösten inom mig som skriker att allt måste gå som planerat är allt svagare nu och det är en så stor frihet. Träningen är inte på liv och död längre och det känns underbart. För livet går inte att planera, utan ibland kommer saker i vägen och då måste man kunna anpassa sig, för att underlätta för sig själv. Och jag ser så framemot att bli ännu mer flexibel i min vardag!

EN ONSDAGSUTGÅNG

Igårkväll hade jag en så himla underbar kväll med mina älsklingsbrudar. Bjuder på lite bilder!
Idag har jag jobbat 12-18 och imorgon bilder det ett 10-20.10 pass. Lördag, söndag, måndag och tisdag är också fyllda med jobb men på onsdag är jag ledig. Nu ska jag hem och sova, känner mig inte helt återställd igrån gårkvällen ;)

Vi är fantastiska, precis som vi är.

 
Här är jag idag, påväg hem från en av mina favoritplatser på jorden, fylld av glädje och endorfiner. Mitt utseende identifierar inte mig. Den berättar inte vem jag är som person, hur glad jag är eller hur väl jag tar hand om min mentala hälsa. Mitt utseende avgör inte mitt värde, den bestämmer inte vad jag förtjänar och beskriver inte hur bra självkänsla jag har. Den berättar inte hur stark jag känner mig, hur frisk jag är eller hur min inre hälsa ser ut. Mitt utseende är en del av mig men är aldrig det som avgör mitt värde.

När jag satte igång och träna för 2,5 år sedan gick jag in med inställningen om att smalare betydde lyckligare och fastare betydde snyggare. Min grundinställning var att ingenting jag gjorde dög så länge jag såg ut som jag gjorde och därför ville jag förändra mig själv, för att bli bra nog. Poängen är att ingenting av det jag trodde gick i uppfyllelse. Jag blev inte lyckligare, utan för varje kilo jag gick ner förlorade jag också en del av min personlighet. Jag blev inte heller snyggare, för min insida reflekterades utåt och allt det signalerade var osäkerhet, smärta och självförakt.

När jag fick min diagnos i Mars förra året förstod jag ingenting. Jag var livrädd och trodde aldrig att en ätstörning skulle kunna drabba mig. Men det hände, big time, utan att jag hann med i svängarna för fem öre. Därför vill jag prata om detta, för det kan drabba vem som helst. Ätstörningar är livsfarliga och dem tar över allt. Dem kontrollerar en tills man inte har någon luft kvar, dem trycker ner en tills självhat är vardagsmat och dem begränsar en tills man inte längre vågar gå utanför dörren.

Men efter att ha jobbat med min insida i över ett års tid, med både behandling och vänner som hjälp, så mår jag bättre. Jag är tusen gånger starkare och gladare än vad jag någonsin var under tiden då jag vägde som minst. Jag är äntligen påväg mot det som jag från början ville bli, lycklig och snygg. För min erfarenhet är nämligen att är man lycklig på insidan så blir man automatiskt snygg, då det utstrålas utåt.

Bilden ovan togs för två timmar sedan. Trots att en del av mig bara skriker hur stora mina lår ser ut och hur mycket mer jag måste springa för att bli snygg så kan jag idag välja att kasta bort de tankarna. Jag vet att det bara är järnspöken och att jag är värd mer än så. För mitt utseende identifierar inte mig!

#YOUARE


SHOPPING LONDON DEL 9

 
Det är något med Victoria Secrets yoga pants. Alla vill ha dem (nästan), inklusive mig.
Jag köpte mitt första par andra dagen (vida längst ned) i London men sista dagen så såg jag att det var 50 % på pinkavdelningen så då köpte jag ytterligare ett par (denna gången tighta längst ned).

SLEEPLESS SO MANY NIGHTS

Hej mina vänner.
Just nu är jag inne i en riktigt bra period vilket är UNDERBART. Jag har inte tid för tårar och ångest - det finns liksom inte plats för det nu när studenten är två veckor bort, jobbet är konstant och allt planerande börjar. Jag går snart ut gymnasiet och det är först nu jag börjar tänka att jag verkligen inte vill ångra mina sista veckor. Det är nu om någon gång jag ska leva, skratta och ha kul med mina vänner.

Dagen ser ut såhär: skola 10.30-13.25 följt av ett träningspass som jag ser så mycket framemot. Hem, duscha, plugga, äta. Åka in till stan med mina vänner för utgång. Det sistnämnda var tre månader sedan sist. Jag går ju inte ut ofta av olika skäl, men eftersom ätstörningen är ett av dem så tänker jag skita i den ikväll och gå ut ändå. Det finns inte rum för att den ska få bestämma över mig nu, eller sen, eller någonsin. Jag vill klä upp mig, känna mig fin och ta vara på den sista tiden när jag och mina tjejer är samlade. Jag behöver inte känna skuld. Jag behöver inte känna mig äcklig. Jag behöver inte känna mig tjock, värdelös och okontrollerad för att jag ikväll ska gå ut med mina vänner och dricka vin, INGEN BEHÖVER DET.

Nu ska jag bara ta mig igenom denna dag med samma känsla, att jag ska ut och ha kul inte sitta och grubbla över allt jobbigt. Men nu kommer Ebba snart och hämtar mig så nu måste jag klä på mig :)
 
Kontraster är det som gör livet så fint. Jag vill ha en så hälsosam livsstil som möjligt men då innefattar det såväl mentala som fysiska faktorer. Att kunna är viktigt för mig utan någon ångest inblandad och att välja likaså. Två helt olika saker. Nu ska jag till skolan, puss på er!

SVETT OCH ETIKETT

Har ni sett något avsnitt av detta program? Om inte så tycker jag verkligen att ni ska det. Calle som håller i programmet har en sund, logisk och rätt rolig relation till träning och testar en hel del träningsformer under programmens gång så som crossfit, yoga, bodybuilding etc. Det roliga med honom är att han är fullständigt ärlig i det han gör och hur han känner kring olika saker. Programmen finns på svtflow så kika in där :)

TASTES DELICIOUS


Alltså nu snackar vi!! Igår köpte jag med mig knäckebröd, jordnötssmör och banan från ica så festen på jobbet är konstant! Lyxmellis varje dag :) 

KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET


Idag har jag köpt en tidig studentpresent till mig själv. Eller ja, den ska vara från mormor men jag köpte den nu idag eftersom det var den sista och inte kunde läggas undan. Jag är fullkomligt kär. Dyr men fin. Vad säger jag inte ännu ;)

SHOPPING LONDON DEL 8

 
På senare tid har jag blivit allt mer kär i långklänningar. Och bara för det så passade jag på att köpa med mig ett x antal hem (lite för många..) Denna ovan kommer från forever21 och kommer passa super i sommar med min vita virkade jacka över :)

EN ONSDAG I NOVEMBER

Det var en onsdag i November. Luften var iskall och vägen hem från jobbet var lång. Varje steg jag tog kändes tungt och likaså alla de tankar jag bar på. Osäkerheten inom mig; vad jag ville vara, vad omgivningen tyckte om mig och hur jag skulle bli sedd hade övertaget i alla mina tankegångar och ingenting annat kändes viktigt. Ingenting.
 
Men så bestämde jag mig. På vägen hem från jobbet en alldeles för grå novemberkväll. Jag ville inte vara en osäker person som i grunden bara baserade sina beslut på omgivningens behov. Jag ville inte avsluta flera onsdagskvällar, om ens någon, med att fundera på sådana saker som bara skadade om mig inifrån och ut. Jag ville inte starta fler mornar med att titta igenom hela fitness-instagram-världen för att skapa ett helt moln fyllt av ångest som höll sig kvar hela dagen. Jag ville börja uppskatta mig själv och se till mina egna behov oavsett hur människor i min närhets rutiner såg ut. Jag ville avsluta mina kvällar med glädje och vilja till att göra morgondagen ännu mer lärorik. Jag ville skapa en bra känsla inom mig på mornarna genom att ta fram mobilen och skumma igenom bilder på sådant som fick mig att må sådär ärligt bra.

Instagramkontot raderades och händerna skakade. Nu kunde jag ju inte få den ytliga bekräftelsen som jag i två årstid fått i form av kommentarer på internet såväl som i det verkliga livet. Vilka skulle se mig? Vilka skulle tycka att jag var duktig? Stark? Var det nu jag skulle bli oviktig? Osynlig?
 
Någonstans där kom jag till insikt om att jag inte längre ville att min träning skulle grunda sig i ett läskigt stort bekräftelsebehov. Och någonstans där kunde jag börja arbeta med mitt inre. Hitta kärnan till varför jag ville träna och äta som jag åt. Och när allt inom mig bara skrek: för-att-vara-snygg-och-räcka-till kom jag till ännu mer insikt om att, såhär kan jag fan inte ha det. Såhär vill jag fan inte tänka. Vara.

Man måste våga för att komma framåt. Jag vågade göra en förändring för att avsluta ett destruktivt kapitel ur mitt liv. Jag klev utifrån min trygghetszon och började bygga på det läskiga men så viktiga mentala arbetet. Jag gjorde det inte en måndag för att en ny vecka betydde en ny start. Jag gjorde det inte i början av 2014 för att ett nytt år betydde nya tag. Jag gjorde det en onsdag i November, för mig själv, för jag vet att, vill man så kan man.

DENNA DAG BLIR BARA BÄTTRE


I did it! Nu är sista provet klart så det återstår bara en inlämning. Och skolans lunch var väldigt god, som vanligt :)

SHOPPING LONDON DEL 7

 
Finns det något viktigare än att ha bekväma sportbh:ar när man tränar?

Okej, det finns det nog men ni förstår vad jag menar. Det är viktigt helt enkelt. Jag har inte så mycket till bröst och behöver inte så mycket stöd men det är ju ändå inte helt fel med lite mer utrustade bh:ar ibland. Jag prövade ut massor av olika modeller på Victoria Secret med denna modellen var den perfekta för mig!

SLEEPLESS ABOUT YOU

Ikväll byts mina känslor av glädje, välbefinnande och lycka ut med nervositet, irritation och osäkerhet. Jag är inte så mycket av en person som tar saker som dem kommer utan jag ser alltid till konsekvenserna. Sedan November förra året har jag haft många bollar i luften konstant. Jag har jobbat, tränat, gått i behandling, haft skolan, familjen och vännerna. Jag konstaterar att det är mycket men väljer att inte klaga, då det är ett val jag gjort alldeles själv. Skolan har förvisso ibland lagts åt sidan när den kanske behövts lyftas fram lite extra - dock kan det inte jämföras med när jag var som mest nere i ätstörningen och skolan prioriterades bort helt på grund av träningen. Idag är det annorlunda, och för det är jag glad.

Men nu sitter jag ändå här och önskar att jag kanske hade tagit fram filmhistoriaboken lite tidigare än i fredagskväll. Imorgon ska jag skriva mitt sista prov i gymnasiet och jag har nog aldrig varit så oförberedd. Med tanke på att jag redan tagit studenten mentalt så är det väl inte så konstigt men tanken av att sitta på lektionen imorgon med ett blankt papper känns inte alls som ett bra avslut.

Men istället för att hänga läpp och känna mig besviken så är jag glad för att orsaken till att jag inte pluggat mestadels beror på bra saker - motivation till att göra annat, som jag i stunden tyckt ha varit roligare (inte ligga och lata mig) - trots att dessa ting i sammanhanget kanske hade kunnat vänta lite. Jobbet har varit lite väl roligt vilket gjort att skolan hamnat i skymundan, tyvärr.

Önska mig lycka till imorgon, det kommer jag behöva,.

SHOPPING LONDON DEL 6


Tema: byxor.

Jag bokstavligen hatar jeans och använder det aldrig utan det som jag känner mig bekväm i är tights liknande byxor med väldigt mycket stretch. Mina Michael Kors jeans som jag köpte i somras har slitits ut rejält så därför passade jag på att köpa ett par nya. Det andra paret är ett par byxor ifrån Freddy, supersköna och snygga. Och till sist lyckades jag hitta de mest perfekta stretchiga jeansen från Zara på flygplatsen. Både jag, moster och min syster köpte dem!

NOSTALGIKVÄLL


Uppe med tuppen! (typ) Sov hos Vickan inatt (som bor 1 minut ifrån mig) eftersom familjen är i Kalmar och jag inte ville sova ensam inatt igen. Vi spelade monopol hela kvällen igår och slockanade vid 12. Nu är jag grymt utvilad och sitter och äter frukost innan jag ska ta cykeln till tåget :)

SATURDAY NIGHT


Idag är en SUPER dag så varför int avsluta den med lite choklad? :) Har aldrig ätit denna smak tidigare men den var ju jätte god!

PÅ BÄTTRINGSVÄGEN ö


Idag ringde min chef och väckte mig vid nio. Jag skulle egentligen varit ledig men hoppade in och jobbade istället. Inte en enda tanke av att "fan nu kan jag inte träna" dök upp utan istället "känner mig riktigt öm i kroppen efter gårdagensträningspass så lika bra att skippa träningen". Detta är vad jag kallar att börja må bättre. Detta är för mig ett stort framsteg som jag värderar högt! Nu ska jag hem, visa mina nya kläder för Tilda som är påväg hem till mig och sedan spendera kvällen med Vickan. 

SHOPPING LONDON DEL 5

 
Som ni säkert vet är mitt favoritmärke på träningskläder Freddy.
Dem åker inte ner, är snygga och sköna. I Sverige har märket inte en egen butik men i London, där finns det en. Efter mycket letande och även efter att ha åkt fel en gång så hittade jag och mamma butiken. Ut kom jag med tre träningsset och ett par tights/jeans.

KVÄLLENS SYSSELSÄTTNING


Tillslut tog jag mig ann det omöjliga - att plugga. TUR att jag hade sällskap av en celsius och en skål med gottis. Nu ska jag sova för min hjärna kollapsar snart :)

Fredagsmys med mig själv och filmkunskapsboken

 
Alltså herregud vilken dag. Vilken dag hörrni.

Först sov jag, länge, för det behövde jag efter gårdagens rikdagsbesök kl 08.00. Sedan åt jag frukost, i form av min favoritgröt (<3) och njöt av vädret (läs: den kalla luften i min källare, i sängen..). Efter lunchen åkte jag till gymmet (<3) vilket var jätte roligt. Och sedan cyklade jag hem igen, JÄTTE glad. När jag kom hem la jag mig i sängen med datorn och vilade för då var jag trött. Duscha har jag inte gjort än, så typiskt mig.

Så varför säger jag det här? Jo för att idag (och igår) har jag hittat på ALLT för att slippa plugga. ALLT och då menar jag verkligen ALLT. Jag har hittat på så mycket ursäkter så att det nästan är skrattretande. Men det är inte svårare än såhär: jag och min lilla hjärna har helt enkelt tagit studenten i förskott. För just nu finns det inget så meningslöst som att sätta sig och plugga till ett filmhistoria prov, för jag bara undrar VARFÖR ska jag göra det. 1. det är fint väder. 2. jag behöver inte den kunskapen och 3. jag har bättre saker för mig.

Men tyvärr håller inte mina argument för jag måste få in något rätt på det där provet för att få det betyget jag vill ha. Skulle vara surt att sänka mig för att min lathet tog över de sista veckorna innan studenten. Eller hur?

Men så kom jag på en till ursäkt: LAGA MIDDAG. Och hörrni, ni bara MÅSTE äta detta. Den här röran ovan är så god så att ni kommer tappa hakan. Gör såhär:

mosa en avokado, klipp ett paket med rökt lax i skivor och häll ner i samma bunke, lägg därefter i två kokta ägg. Ta sedan en ny skål och häll i en stor klick majonäs, för att sedan pressa ner en lime och några vitlöksklyftor. Blanda. Häll sedan ner några skedar av det i bunken med avokadon och toppa med flingsalt. KLART! Ät vad ni vill till men jag har kommit in i en finncrisp-period så det är allt jag cravar eftter just nu ;)

NU ska jag plugga.

SHOPPING LONDON DEL 4

 
Nu är jag också en ägare av ett par låga converse, så som jag längtat. Och nu när sommaren börjar närma sig och mina gamla svarta chilklackar är slitna så kunde det ju inte bli bättre än att hitta ett par nya?

I WILL NEVER FALL FOR YOUR LIES AGAIN

En bättre fredag! Sol, sovmorgon, ingen skola, träning, god mat och bra humör. Men framför allt HELG!

Livet på en pinne

 
Att gå upp 06.50 imorse för att åka till stan på studiebesök hos Riksdagen var inte det roligaste jag gjort. Men jag gjorde det och nu har jag röstat också! Och gårdagens middag var så god så jag gjorde en likadan till lunch idag. Nu ska jag bara ta en tupplur och sedan åka till jobbet!

SHOPPING LONDON DEL 3



Dessa jackor ovan var kärlek vid första ögonkastet.
Båda två kommer ifrån Forever21 och kommer användas flitigt.

OMGIVNINGENS KRAV, IDEAL OCH TRÄNING

"Varje gång jag blickar tillbaka på den tid som varit blir jag påmind över hur långt jag egentligen tagit mig. Det jag menar är att i stunden kan allting verka som att man står och stampar på samma ställe, men även varje stampning tar en framåt, det går bara extra långsamt. Tiden står aldrig still, den går och går, precis som vi. Ibland vandrar vi in i ett dimmoln och ibland springer vi under solsken. Det är som det är och det tar den tid det tar. Kom bara ihåg att vi tar oss alltid framåt!" - soelas.se

Under helgen som varit har jag fått bevisat för mig själv hur långt jag kommit i min ätstörning. Londonresan var otroligt viktig för mig. Jag behövde få se mina framsteg svart på vitt, få jämföra med hur jag hade hanterat samma situation för ett år sedan med idag, få reflektera över min förmåga att ta saker som de kommer utan panik. Jag behövde skratta, våga dricka ett glas vin till maten och vila från träningen för att prioritera annat. Och bara det, att strunta i träningen i fyra dagar hade aldrig hänt för ett år sedan och det är otroligt viktigt att ha i bakhuvudet. Trots att det många dagar, nätter och kvällar känns som att jag stampar på samma ställe och kanske till och med går bakåt så går jag framåt, sakta.

Ellen Färnström skrev igår ett blogginlägg om kroppsideal som fick mig att känna väldigt mycket. För om jag vill uppmärksamma något framsteg jag gjort så är det just min förmåga att inte längre påverkas lika mycket av kroppsideal och andras värderingar, handlingar eller åsikter kring hur kroppen ska se ut och hets kring träning. För mig har det varit ett extremt jobbigt och stort problem som krävt mycket slit - vilket det fortfarande gör. Och jag kommer tillbaka till nyckeln som jag så ofta pratar om, insidan. I början av förra året var jag ett vrak, allt alla sa och tyckte snappade jag upp. Ibland höll jag till och med för öronen på bussen om någon pratade om hälsa för jag orkade inte ta in mer information. Allt jag hörde tog jag in och påverkades av. Och varför jag var så beroende av vad andra tyckte, såg ut eller gjorde var på grund av min dåliga självkänsla. Självkänslan lägger grunden för allt och jag tänker tjata om det tills ni förstår innebörden av orden och även jag själv. Idag är det så viktigt att vi jobbar med insidan för samhället blir allt hårdare, klimatet vi lever i kräver extra mycket av oss och idealen är mestadels ouppnåeliga - men med en stark insida kan vi lättare lyssna på oss själva och strunta i alla de där andra förbannade åsikterna.

Jag får ofta höra av er och andra med ätstörningar att omgivningens ständiga prat om mat och träning gör det tusen gånger svårare att sluta tänka på just det som man tänker på alla timmar om dygnet. Maten och träningen. Jag tänkte så för ett år sedan och ibland slår tanken mig än idag som en käftsmäll på kinden. Jag har fortfarande ett för stort fokus på träning och mat än vad som är bra för mig enligt många men skillnaden är så stor jämfört med förut. För 1,5 år sedan visste jag varken in eller ut och trodde aldrig att jag skulle gå en dag utan att tänka över mina exakta tider som jag skulle äta - men jag trodde fel. Idag tänker jag över vad jag ska äta varje dag och planerar hyffsat så att jag äter regelbundet och får ihop allt med träning och skola MEN skillnaden ifrån då och nu är att det inte tar energi ifrån mig på alls samma sätt. Jag ligger inte längre och gråter om kvällarna för att all min energi sugs ur mig för att allt jag tänker på är planering av min mat eller för att jag är så trött på att oroa mig över hur jag ska få ihop allt. Jag sitter inte längre på varje lektion och söker på internet om vad som är bäst att äta och vad som ska undvikas. Jag låter inte längre all min tankeverksamhet gå till att planera träningspass när jag är med mina vänner utan jag lever mer i nuet. Det är en lättnad att känna såhär och jag lovar, alla ni som känner som jag kände, ni kan känna såhär om ni bara fortsätter kämpa. Och trots att jag inte är i mål ännu så ser jag ljuset.

Så för att koppla ihop detta inlägg. Vi tar oss framåt trots att det inte alla gånger känns så. Vi kommer gå igenom tuffa nätter men alla de nätterna är värda att ta sig igenom för rätt som det är möts vi av en fantastisk dag fylld av glädje. Det krävs mycket ansträngning, många sömnlösa nätter och oerhört jobbiga stunder MEN det går. Det går och det går trots att du inte alla dagar tror att det kommer gå. Man kan aldrig sluta påverkas helt av omgivningen, för vi alla formas och är en del av den, MEN vi kan själva påverka de runt omkring oss och sprida den kunskapen vi bär med oss ifrån våra erfarenheter. Jag kan inte beskriva hur många timmar jag lagt ned och hur många tankar jag ägnat åt detta ämne för mig själv, däremot kan jag säga att det är värt det, alla dagar i veckan. Ibland går det så sakta att man inte märker att något ens går rätt men helt plötsligt blickar man tillbaka och förvånas över hur långt man kommit. Jag låter inte mig själv påverkas lika mycket av omgivningen idag och det har jag att tacka mig själv för. Min kämparglöd och vilja till att må bättre.

Älskar er.


EN SOLIG OCH UNDERBAR TISDAG

Nu har jag suttit ett tag och gjort tidsinställda inlägg (ett per dag) för en vecka framåt med ett urval av min shopping från London. Så håll utkik vid lunchtid varje dag nu! :)

Inveg lite nya träningskläder idag vilket var så kul förresten. Och på tal om annat så har jag varit så gaalet hungrig hela dagen så fick bli en tidig middag. Vi har inte hunnit handla efter att vi kom hem igår så jag gjorde något snabbt för att jag var så hungrig. Sallad, köttfärssås som mamma gjorde igår, finncrisp och en stor klick turkisk yoghurt. Så himla gott :D

SHOPPING LONDON DEL 2

På senare tid har jag börjat tycka om Adidas träningkläder betydligt mer än Nikes. Alla tre ting nedan blev jag helt förälskad i i provrummet. Linnet är det skönaste jag har i garderoben och byxorna likaså och väskan är bara pricken över i:et! Kan väcklas ut till en ryggsäck, är extremt praktisk och snygg.

 

Hello there reality


När jordnötssmöret är slut får man äta något annat.. Tyvärr. Men gott var det ändå! Nu ska jag iväg till skolan och verkligheten. Tur att det är plugglunch med tjejerna efteråt! Har ju trots allt bara en lektion :)

SOM JAG SAKNAT MIN LILLA SKÅL

Maten i London gick väldigt bra. Att utmana mig själv och ibland vara utan mat lite längre, ibland kortare och behöva anpassa mig var väldigt nyttigt för mig. Jag fick inte panik en enda gång om maten blev försenad, middagen blev tidigare än förväntad eller melliset uteblivet, för jag gör framsteg.

Frukostarna var dock inte så roliga, på hotellet serverades det bara toast och marmelad. Jag är inte riktigt där ännu, utan det är en bra bit kvar, MEN istället för att fokusera på det jag har kvar så fokuserar jag på hur långt jag kommit. Och den här helgen har jag verkligen visat framsteg på andra sätt. Att variera har jag nästan inga problem med längre - och vilken frihet det är!

Men ikväll var det underbart att få äta min kvällsskål. Jordnötssmöret och mullbären har varit efterlängtade <3

SHOPPING LONDON DEL 1


Rakhyvel, hårprodukter, lösögonfransar och bars

Trosor i massor från Victoria Secret och Forever21

LONDONRESAN I ORD OCH BILD

Nu är jag hemma igen. Ligger i min säng och har precis ätit en superfrukost. Har saknat min gröt så mycket. Men hur var då resan?

Helt fantastisk. Allt har gått över förväntan och jag har verkligen njutit av denna helg. Vi har shoppat på londons alla gator i snitt 8 timmar om dagen vilket resulterat i köttsår över båda fötterna (minst tio på verdera) och då menar jag verkligen att köttsår. Vi har ätit goda luncher och middagar på restuaranger som vi inte skulle hittat utan min syters vän Lydia (även kallad min låtsatssyster). Vi har fått extremt mycket sol på oss då det varit 25 grader varje dag. Vi har gått flera mil om dagen och sett otroligt mycket människor. Vi har åkt buss och sett många turistattraktioner så som exempelvis big ben. Vi har hunnit med massor!

Och vad jag inte gjort är att träna. Jag har lämnat löparskorna i resväskan och istället bara shoppat om dagarna, umgåtts med familjen och ätit gott. Det kändes som rätt val, som att jag behövde det. Komma iväg från vardagen och göra det jag annars aldrig gör!
Här kommer lite bilder från helgen:

En inblick på vår gata
Middag första kvällen på restuarangen "Jamie's italian"
 Min syster och Lydia

Världens godaste lunchställe där vi satt i pausen av allt shoppande. En mix av ris, pulled pork/kyckling, salsa, sallad, paprika och guaccamole

"The whole foods market" - mitt i centrum, världens underbaraste mataffär
Shopping andra dagen!

Ett häftigt område en bit utanför centrum där vi gick på matmarknad och tittade på häftiga gatumusikanter

Sista dagen på en uteservering med mamma och moster

LETS GO THEN

 
Nu är jag snart klar! Väskan är i princip helt tom så att shoppa kommer det finnas plats för. Nu behövs det bara preppas upp med Celsius och lite bars så är jag redo :) Jag kommer hem natten till tisdag så hör ni ingenting ifrån mig fram tills dess så vet ni varför.

Hoppas ni alla får en supermysig helg! Kram <3

RÄDSLAN FÖR ATT RESA BORT

 På sportlovet förra året åkte min familj till Sälen i en vecka som vi vanligtvis gör. Men jag stannade hemma. Jag skyllde på att jag ville vara hemma och vila upp mig när jag visste att det egentligen berodde på något helt annat. Att resa bort var en fullkomlig omöjlighet för mig under denna tid - jag var tvungen att gå till gymmet varje dag och äta ur mitt kylskåp till punkt och pricka. Innan detta hände såg jag inte min situation som något problem, tills jag insåg att jag inte ens kunde resa bort en vecka med familjen utan att ångesten tog över.

Att resa bort - om det så är till ett annat land, släktningar i andra delar av Sverige, till landstället eller bara sova över hos en kompis har inneburit ångest för mig i två års tid. Faktumet att inte ha tillgång till "sin" mat, träna hela tiden eller utsättas för situationer då mat och träning rubbas har varit en sådan stor skräck för mig - som gjort att jag undvikit sådana situationer för att inte hamna i dem och få ångest.

Ätstörningen vill ha kontroll och när den inte får det fylls hela jag med panik. Givetvis har jag varit så extremt ledsen för detta många många gånger. Jag har gråtit och skrikit av förtvivlan för att jag varit så begränsad. Medan andra sett fram emot semestern på sommaren så har jag varit livrädd för att visa mig i shorts, äta mat på restaurang, förhålla mig matmässigt till andra och låta andra se hur jag reagerar i sitationer då jag inte kan kontrollera min ångest.

Imorgon åker jag till London. För ett år sedan hade det varit en omöjlighet. Men idag vet jag bättre, idag är jag starkare. Men givetvis är det fortfarande en del blandade känslor. Sådana beteenden som ätstörningen skapat hos mig går inte att få bukt på på nolltid, dock är jag en bra bit på vägen.

För det första har mitt kontrollbehov kring maten blivit betydligt mindre. Jag kan hantera och anpassa mina mattider bättre, variera min mat och äta något "på vägen", förstå att det oftast finns alternativ på restaurang och vara några dagar utan träning. Så vad är det som oroar mig idag?

- Jag påverkas fortfarande väldigt mycket av omgivningen och när sällskapet kanske äter mindre än mig så kan jag lätt känna mig väldigt "stor", som att jag äter jätte mycket trots att jag bara äter regelbundet. Detta gör att dumtankarna triggas igång och uppmanar mig till att äta mindre.

- Spontana situationer. När exempelvis maten blir försenad eller utebliven. Jag är väldigt van vid mina tider och kan därför bli lättirriterad och få panik om det inte blir som jag är van vid.

- Att hamna i situationer då det blir uppenbart att ätstörningen talar för mig.

- Hamna i situationer då jag inte kan kontrollera vad jag ska äta eller när. Som att tex. hamna på en italiensk restuarang som bara serverar pizza.

Jag skäms väldigt mycket över det ätstörningen gör med mig vilket gör att jag kan bli väldigt ledsen och irriterad utan att säga vad det beror på. Hamnar jag exempelvis i en jobbig situation så har jag svårt att säga vad jag känner utan får istället panik och blir arg på dem runt omkring mig som inte "förstår" att jag tycker det är jobbigt.

I det stora hela tycker jag resan ska bli superkul. Ätstörningen ska inte göra den jobbig! Blir middagen på restaurangen lite sen imorgon kväll så kan jag ju bara äta något innan, det är sånt jag måste bli bättre på - att anpassa mig efter situation. Och att äta lite annorlunda en helg gör ingen skillnad, i mitt fall gör det bara gott!

Andorra för ett par år sedan, då var "det jobbiga" med resor obefintligt.

Q/A - TVÅ FRÅGOR

Åker till London imorgon! Vad ska ni göra där?

Nej vad kul :) Vi ska göra allt möjligt. Jag ska shoppa galet mycket eftersom jag i princip inte gjort det något det senaste året. Men sedan ska vi också självklart turista (jag har aldrig varit i London) och se oss runt. Vi blir borta fredag dag till måndag natt så det är ändå en rätt lång weekend!

Vart köper du den här maten? :D Finns den i täby c? Tack för en bra blogg, ha en fin tisdag!

Jag köper den i Sollentuna Centrum, vad jag vet så finns fiket Café Stockholm också i Väsby med inte i Täby tror jag. Tack och detsamma! :)


En grötperiod som aldrig tar slut

 
Yes. Allt jag vill äta är fortfarande banan, jordnötssmör och mullbär. Tur att jag ska fylla på skafferiet i London då! Men imorgon bryter jag nog mönstret och äter en annan frukost, måste ju som sagt hela tiden vara på min vakt så att jag inte hamnar i dåliga vanor igen. (att inte våga/vilja variera frukosten)

Men det finns inget som ger mig så mycket energi som frukosten ovan, och därför fick det bli en sådan innan jag ska på med skorna och åka till gymmet :) Ska bli jätte kul för det är sista gången innan jag är där igen på ett par dagar.

NU ÄR DET HETS

 
Ni som följer min blogg vet nog vid det här laget hur kul jag tycker det är att jobba, dock har det idag varit ett stort kaos. På både ett bra och lite stressigt sätt! Jobb blir det imorgon också eftersom allt är rörigt och som sagt: kaos. Hehehehe.

Men nu är jag hemma igen. Ska ta tag i massor av saker nu. Kommer vara kaos fram till fredag då jag åker till london, så kan inte lova några super-inlägg imorgon. För då väntar träning, skola, jobb, packning och plugg. Ja ni hörde rätt, men sedan är jag ledig hela helgen och får spendera den i ett förhoppningsvis soligt land! :)

LIVET ÄR RÄTT GÖTT


Åh vad livet rullar på fint idag! 
Sitter på jobbet och kollar igenom sommarschemat, ser bra ut kan jag säga. Och dagens matlåda smakade gudomligt, världens godaste lax/avokado röra! Hörs sen :)

YOU'RE SO CLASSIC

 
 Jag har som sagt kommit in i en grötperiod, jag bara vill inte äta något annat. Tänker bara jordnötssmör, gröt och banan. Tror att jag preppar upp inför London som vi åker till i övermorgon, eftersom jag då inte kommer få äta något av ovanstående på flera dagar.

Nu ska jag göra i ordning mig för en lång dag. Skola, jobb och plugg väntar! :)

KONSTEN ATT INTE SÄTTA UPP MÅL

Somliga behöver en målsättning för att hålla i träningen, en morot att bita i för att hålla motivationen uppe eller en vän att träna med för att orka ta sig till gymmet. Somliga är inte jag. Jag har sedan min resa började aldrig känt mig omotiverad till träning eller nyttig mat, som ni vet är ju det i mitt fall problemet. Min självkänsla har hela tiden varit prestationsbaserad så ett uteblivet gympass har aldrig funnits på kartan. Sedan är jag ju också en person som sedan drygt två år tillbaka brinner för min träning och mat, (men som ni vet har gått till en överdrift vilket gjort mig sjuk) så motivationen har det ju ändå aldrig varit fel på.

Det är fortfarande väldigt ofta jag får höra hur duktig jag är som "tränar och äter så nyttigt" eftersom de allra flesta bara ser träning som jobbigt och tråkigt.  Att påpeka är ju också att dessa personer inte riktigt känner till mig och mina problem på djupet utan kanske tidigare följt min instagram och sett mig med träningsväskan varje dag. Men varje gång någon säger till mig hur duktig jag är så blir jag faktiskt ledsen inombords - inte just för att dem säger de orden utan snarare för att jag vet hur många det är med liknande problem som faktiskt inte kan stå emot de där orden trots att dem borde. Självklart säger dessa personer inte det för att vara taskiga, men utan att dem vet så kan det slå så fel i en ätstörd persons öron.

Idag kan jag på ett helt annat sätt utgå ifrån mig själv och mina behov oavsett vad omgivningen säger, men det var inte så för ett år sedan. När jag för ett år sedan fick höra hur duktig jag var så triggades tankarna om att träna mer och äta "bättre" igång direkt. De orden jag fick höra sög jag åt mig som en tvättsvamp och trots att jag visste att jag hade problem så bortsåg jag ifrån dem - jag var ju bara duktig så länge jag tränade varje dag! När jag fick höra sådant blev det svårare för mig att minska på träningen eftersom jag hela tiden kände mig otillräcklig om jag inte gjorde det som alla tyckte var så bra.

Vad jag vill säga med detta är att det viktigaste alltid är att utgå ifrån sig själv. De flesta människor ser det som något positivt att jag är så "hälsosam" men jag vet ju själv att det i mitt fall är sjukligt och lyssnar därför idag inåt. När somliga sätter upp mål för sin träning så gör jag allt för att träna utan målsättning, det betyder inte att jag är bättre än någon annan, bara att jag har andra behov.
 
Jag vet hur svårt det är att stå emot omgivningens alla krav och ord, men försök att utgå ifrån er själva och lyssna inåt. Jag vet att det är fruktansvärt jobbigt i början, jag har själv varit där och är till viss del fortfarande kvar, men det blir bättre, jag lovar. Försök att tänka att personen i fråga inte känner till dina problem och med största sannolikhet inte skulle sagt sådär om hen visste att du hade ätstörningsproblematik. Låt inte ätstörningen använda komplimangerna som argument, den är inte värd det.

BLIVIT BESATT AV DIVERGENT


Igår var ju jag som sagt på bio och såg divergent. Jag har sedan dess legat sömnlös, tittat på weheartit, instagram och intervjuer med skådespelarna. Jag kan inte släppa filmen. Jag verkligen råder er till att gå och se denna, ni lär inte bli besvikna. Den har allt!

YUMMIE YUM


Efter en två timmars powernap så är jag redo att ta på mig träningskläderna och röra på rumpan. Men först: lite mellis! Min nya favorit :) Knäckebröd, jordnötssmör, banan och kokosflingor. Har ni inte testat så bara måste ni göra det!

För jag vet vad äkta kärlek är.

Ibland är det enda man behöver en kväll som denna. Bryta mönster, skratta med en underbar vän och släppa alla måsten för en stund. Jag tror att nyckeln till frihet i mitt fall är att för det första jobba med självkänslan, men också att hitta på saker i vardagen som gör att mindre fokus går till träning och mat. För när jag gör det, då ser jag livet med andra ögon och vågar och framför allt vill bli frisk.

Och där kliver mina vänner in. Mina änglar som har stöttat mig genom hela den här fighten. Som håller min hand när allt jag känner är hopplöshet, som tror på mig när jag tappat tron på mig själv, som vågar komma nära, ställa frågor och ta i mig när smärta är allt som finns i ögonen.

För att stå ut med så mycket smärta som dagligen pulserar genom min kropp så krävs det stöd utifrån. Det stödet är i mitt fall mina vänner. Starka ord har ofta en tendens till att förlora deras innebörd när dem missbrukas men jag väljer dem noga; och inga ord i världen kan bli för starka när det kommer till mina känslor för mina kära, underbara och förstående vänner.

Känslorna är så starka. Alla delar av min kropp bara skriker av tacksamhet.,

Genom eld och vatten

MÅNDAGSBIO


Vilken dag det varit. Hur kan man gå från 0-100 känslomässigt på en sekund? Imorse kände jag inget annat än ilska och sorg men nu efter att ha träffat tjejerna i skolan och min nya chef (som verkar vara helt underbar!) så är jag på väldigt bra humör. Glömde handduken idag efter träningen (hehe) så tycker synd om dem i biosalongen.. Jag och Tilda unnar oss nämligen lite biomys idag. Det är den bästa medicinen för mig att komma på andra tankar! 

Och en liten utmaning fick bli en ny bar, av märket atkins som jag aldrig tidigare smakat :)

Tufft är för mycket nu


Väldigt nere just nu. Känns som jag missar mycket, är felplacerad och kämpar utan att komma någonstans. Har så mycket press på mig själv från alla håll och kanter att jag inte kan hantera det längre. Rädd för att falla tillbaka till bekvämligheten och låta tankarna bestämma över mig.

Nu ska jag till skolan. Orkade liksom inte gå dit imorse men måste gå på eftermiddagens lektioner.

En stund att minnas.

Sommaren för snart två år sedan var jag i usa under hela sommaren. En vecka spenderade jag på ett musikläger med hundratals andra musikaliska ungdomar. Det speciella med det lägret var att det inte bara var skratt och glädje - för gråt, sorg, känslor och rädsla tog också så stor plats, för alla.

Alla ens problem var samlade på ett ställe där det fanns så mycket acceptans, ingen dömde eller såg ner på en. Den här låten nedan fick vi höra en dag under lägret för att få inspiration till en dansnummer vi skulle göra. För att kunna framföra hela showen med känsla. Alla satt på golvet i den stora salen och grät, kände och bara va. Jag, liksom alla andra, grät ut.

Denna låt betyder jätte mycket för mig. Alla har sin sorg och bör inte dömas utifrån omslaget. Ofta finns det en anledning till att människor beter sig som dem gör och det finaste man kan göra är att utgå utifrån det.


TRY SOMETHING NEW


Att pröva nya saker/märken i matväg kan för mig vara väldigt svårt, jag brukar helsy vilja hålla mig till det jag är van vid.   Men bara för att bryta det mönstret köpte jag ett nytt mellanmål idag som jag aldrig prövat förut, dessutom jätte gott! Finns i life butikerna :)

Och eftersom jag råkat (hehe) äta en hel burk jordnötssmör denna vecka (yes det kan man utan problem göra ;)) så blev jag ju tvungen att köpa en till. Och mitt sug efter celsius är ovanligt stort idag tillskillnad från vad det brukar vara nu för tiden så köpte en till ;) beccas sista dag på jobbet idag så då får man allt lyxa till det.

EUROVISION SONGCONTEST

 
Bara jag som höll på att dö under röstningen i eurovision?
Jag tyckte det var så kul att Sverige kom trea och att Österrike vann. Helt rätt vinnare.

Nu måste jag skaffa mig lite energi så jag orkar cykla till jobbet. KRAM!

Lördagslyx


Är man sugen på sushi så köper man sushi. Logiskt? :) Det var så länge sedan jag åt det så smaklökarna dog nästan. Nu är jag laddat för massa jobb!

A sky full of stars

 
Hur står det till med er en lördag som denna?
Jag fick mig en rejäl sömn inatt efter 90 minuters dansmaraton på sats, så himla kul, så idag är jag pigg (och glad). Min kära vän Becca jobbar sin sista helg idag i butiken innan hon slutar hos oss så denna helg kommer nog vara rätt känslosam på jobbet. Det är verkligen häftigt hur man hittar kollegor på jobbet som man bara klickar sådär extremt med.

Tycker ni borde lyssna på låten ovan för den är magisk. Dock blir jag ledsen när jag tänker på hur väl jag kommer lyssna sönder den, som med alla låtar.. 

FRIDAY AFTERNOON


Det nakna och förbjudna


Jag kanske har berättat förut men om inte så berättar jag nu. Hannah och Amandas podcast, ni bara måste sätta i hörlurarna och ta er tiden att lyssna. 
Dem två är som två bomber fulla med känslor, precis som jag. Och idag pratade dem om kraven man ställs inför under graviditeten, av såväl läkare som vänner. Kraven på hur man ska se ut, hur stor man ska vara, hur mycket man ska väga och hur man ska må. Vilken press man förväntas att kunna hantera.

I avsnittet så grät både Hannah och Amanda. Hannah beskrev hur ledsen hon var för att hon tar åt sig när alla läkares ögon dras åt henne för att hennes mage är lite större än den "borde" vara i vecka 20. Hur hon vanligtvis aldrig brukar bry sig men i graviditeten gråter som bara den för att hormonerna sprutar. Och hur hon tänkte på alla andra som dagligen är missnöjda och jämför sig med idealen som om det vore det enda rätta, utan graviditet och ökade hormoner. 

Alltså detta avsnitt fick alla delar av min kropp att hoppa till. Det finns nog inga i media som är så öppna och nakna som dessa två. Som pratar om deras känslor trots att dem är mörka, som tar upp det förbjudna och tänker i banor som man enligt normen inte borde tänka. Jag avundas av dessa två och fredagen startar alltid lika bra med deras röster i öronen.

När man hittar bilder man inte tidigare sett!



Det finns något alldeles speciellt med att hitta bilder som man själv inte tagit. 

Ikväll tittade jag igenom mammas kamera och hittade massor av bilder som jag inte visste hade tagits. Bland annat denna. Jag och pappa hade gått upp för ett brant berg tillsammans och magen kurrade sådär obehagligt mycket. Men glada var vi, och trötta.

Att åka till Österrike i år igen skulle vara en dröm. Förra sommaren där var underbar.

Med detta säger jag godmorgon.

Imorse vaknade jag upp med känslan av att jag inte längre vill vara smal så som mitt mål tidigare var. Först och främst vill jag tycka om mig själv, som jag är. Jag vill acceptera allt jag är, älska det jag ser i spegeln och njuta av allt min kropp är kapabel till. Känna tacksamhet.

För det andra vill jag ha en stark och glad kropp som klarar av att röra på sig så mycket som jag vill och äta utifrån det. Jag vill bli mitt eget ideal och utgå ifrån mig själv. Vad jag tycker är kul, vad som fungerar för mig. Och på senare tid är det lättare för mig att acceptera att några jeans är för små, för jag vill inte längre vara smal och svag, jag vill utgå ifrån hur jag känner mig, och drömkänslan är stark och glad. Så om ett par jeans är för små idag beror det på att det finns mer att ta i (delvis större rumpa ;)), inte att jag har blivit tjock.

Alla är vi olika. Vi tänker på olika sätt, vi ser olika ut och vi tycker om olika saker. Jag tycker att vi alla borde bestämma oss för att ta makten i våra liv. Bli våra egna ideal. Allt handlar om att utgå ifrån sig själv, acceptera hur man är och fortsätta därifrån. Känna tacksamhet.

Godmorgon!

Vi måste våga äta och se mat för vad det är


Ett av mina stora mål i min ätstörning är att börja se mat som bränsle och inte en börda. Byta ut känslan av att hela tiden vilja "hålla igen" mot att vilja äta tillräckligt för att orka med allt jag vill kunna göra. Se mat som en självklarhet som det aldrig ska dras ner på mer än vad som är bra för mig! 

Det är en stor fight, för känslan av att hela tiden vilja äta lite mindre har dominerat i mitt huvud i över två års tid nu. Och tänker man en tanke tillräckligt många gånger så blir den tillslut sann för en själv - likadant fungerar det på det motsatta hållet. Nu gäller det att tänka "våga äta och se mat som bränsle för att orka" tillräckligt många gånger så att jag tillslut kommer till insikt om att mat bygger upp kroppen snarare än bryter ner.

Ett steg i denna process är att våga känna mättnadskänslor, bara det i sig tycker jag fortfarande, trots mycket ansträngning, är jobbigt. För någon sa en gång till mig ett par ord om mättnad som satte sig fast i mitt huvud och aldrig riktigt släppt. Men mättnad är det mest naturliga och inget att vara rädd för?

Stundtals har jag de senaste två månaderna haft känslan av "nu ska jag äta lite extra så jag orkar den här långa dagen!", och i samma stund som den tanken dykt upp har jag blivit så imponerad av mig själv. Idag, kom ännu en sådan fantastiskt tanke. Och trots att tankar om att hålla igen smög sig på så kunde jag skjuta bort dem och lyssna på de viktiga. Och snart har jag kommit så långt att jag kan äta något extra direkt efter träningen igen, längtar så! 

Så efter ett hårt och roligt cykelpass när magen verkligen SKRIKER efter mat - som att den inte fått någon näring i sig på flera dagar, då är det inte mer än sunt att fylla på lite extra! Jag har ju en extrem kärlek till bananer, eller rättare sagt en hatkärlek, så varför inte lägga till det? Det må verka som en naturlig grej för många, att äta efter känslan och lyssna på kroppen, men för personer som mig så är det ett stort steg att ta. Men när man väl vågar och inser att det inte är så farligt, ja, då blir man allt stolt! :)

MULLBÄR FOR LIFE


Nu kommer jag med ännu ett supertips på något ni bara måste prova. Mullbär såklart! Att det är extremt bra för kroppen kvittar, för poängen är att det är så fruktansvärt gott. Jag har det på gröten, i smoothies och i mitt kvällsmellis. Gahh vattnar i munnen bara när jag tänker på det :)

Jag ÄLSKAR äpplen


Hej kompisar! I eftermiddag ligger jag i sängen och halvsover. Äter äpple med cashewnötter, har ni inte provat den kombinationen: gör det! 

Och vad som händer senare idag, ja, det är god middag och rolig träning. Men först ska jag ta en tupplur :)

Jakten.

Jag är en person som sedan långt tillbaka varit för hård mot mig själv. Det jag har begärt har många gånger inte speglat mina förmågor och när jag inte nått enda fram har jag skyllt på mig själv, samtidigt som jag andra gånger klandrat mig själv för att kunna göra bättre trots att målen nåtts.

Tar jag mig själv som exempel så kan jag bli så jävla ledsen, av bara föreställningen i huvudet. Jag har liksom aldrig stannat upp och varit nöjd. Alltid strävat efter mer. Vara bättre. Må bättre. Prestera bättre. Jag har liksom aldrig kunnat njuta av det som varit, precis som det varit, för jakten efter mer har alltid varit i huvudfokus. Och egentligen har jag inte funderat så mycket över det, för så har det ju alltid varit.

Men det är viktigt. Att tänka på det. För gör man inte det så går mycket förlorat. Strävar man hela tiden efter att bli bättre och på något sätt vara "perfekt", då går man miste av fina saker som livet kan vara, om man tillåter det.
 
Det jag vill säga med det här är att det är så jävla viktigt att vi någon gång nöjer oss. Givetvis är det bra att ha en morot att bita i ibland, som en prestationshöjare eller nyckel till motivation. Men när kraven blir för höga, hjärnspökerna för många och missnöjet vardagsmat, ja, då bör vi stanna upp och tänka en gång till. För det är när kraven skapar oro och prestationsångest som något inte står helt rätt till.
 
Du är värd det, det är vi alla. Vi är värda att sänka ribban, stanna upp i dagen och tacka oss själva. Säga tack för vad fina och bra vi är. Sluta säga till oss själva att alla förutom vi är värda det. För det är mer än okej att sova bort en hel dag ibland, trots att så mycket annat väntar på skrivbordet. Och det är mänskligt att inte alltid ge allt utan till och med starkt att vissa gånger kunna hålla igen. 
 
"Lycka kommer man inte fram till, det är ett sätt att färdas"

Rädslan för att bli gammal?

Jag har alltid varit lite smått rädd för att bli gammal. Trott att tonåren är ÅREN av alla år och att den resterande tiden bara är tidsfördriv. Okej inte riktigt, men nästan så. Lite som att tonåren är höjdpunkten i livet och att det därefter bara går neråt. Men de senaste året har jag funderat; varför säger så många vuxna då att livet bara bli bättre ju äldre man blir?

Under det senaste året har jag tänkt mer än jag gjort under hela min livstid, som ni nog vet. Jag har lärt känna mig själv på en nivå som nästan gör mig lite full i skratt. I många situationer vet jag hur jag kommer reagera innan jag reagerar och det gör mig en aning lycklig inombords, för på så sätt känner jag igen mina tankemönster och kan påverka dem. Och så har jag ju tänkt även på det, för jag har ju tänkt så mycket det senaste året, som sagt. Många gånger för mycket för mitt eget bästa.

Och ju mer jag tänkt desto mer har rädslan för att bli äldre avtagit. Snart är jag inte tonåring längre och det har givetvis fått mig att fundera lite till; Hur har mina tonår varit? Vad har jag gjort? Hur har jag mått? Vad vill jag göra mer? Ångrar jag något? Vad har jag lärt mig?

Utan att behöva fundera kan jag konstatera att mina tonår har varit KAOS. Skulle jag göra en tidslinje på alla år så skulle man nog tro att det var tio olika personer. mycket har jag förändrats. Och just det där kaoset är det som fått mig att fundera på om det inte ligger något i det där som så många vuxna säger. 

För hur osäker har man inte varit. Hur många gånger har man inte gråtit. Hur många gånger har man inte ljugit. Hur många gånger har man inte hatat sig själv. Hur många gånger har man inte trott att världen ska gå under för minsta lilla. Hur många gånger har man inte gjort det alla andra gjort bara för att "alla gör så". Hur många gånger har man inte tagit skit av allt och alla. Hur många gånger har man inte låtit andra behandla en själv som smuts. Hur många gånger har man inte oroat sig i onödan. Hur många gånger har man inte tänkt "jag kommer aldrig få en pojkvän". Hur många gånger har man inte misstrott sig själv.

Händelserika år, helt klart, åren man ska lära känna sig själv. 
Och efter att ha funderat på allt som varit så kanske det som alla vuxna säger inte är så fel. Tonåren kommer alltid vara tonåren, något alldeles speciellt, men det som gör att man växer som människa är ändå erfarenhet. Och den får man med åren.
 
Hoppas.,

#KLOKAORD




Idag är en bra dag.


Hej små vännisar!

Nu var tisdagen i all ära här och efter fyra timmar skrivande så blev jag klar med mitt svenska nationella. Och när jag kom till gymmet såg jag att det var ett shape pass kl. 12, hur perfekt? Så super roliga 45 minutrar fick det bli!

Nu kallar jobbet!


Tom.

Jag avslutar den här dagen med lite blandade känslor. Dels är jag lite nervös inför svenska nationella imorgon men mest av allt känner jag mig så fruktansvärt otränad. Hatar att känna mig stor i min egen kropp, som att ingenting jag har på mig ser bra ut. Sedan vet jag ju också att jag oavsett hur jag ser ut känner mig tusen gånger större. Varför är det så egentligen? Godnatt på er <3

TA ETT DJUPT ANDETAG.


Denna måndag är så fullspäckad som en dag kan bli. Som tur var blev det en god middag på dagens jobbrast! Imorgon är det svenska nationella i 5 timmar så kvällens planer blir att fixa en massa.. Men först ska jag och mamma iväg och handla så jag har något att fixa!

Ett avslut på denna söndag.

Så, då ska vi gå och lägga oss, denna söndag.

Kanske är du besviken på dig själv för det där matteprovet som gick sämre än förväntat tidigare i veckan.
Kanske sa någon något taskigt till dig i veckan som gör att du avslutar kvällen med känslan av att du inte räcker.
Kanske känner du dig små deppig för att livet i allmänhet bara är lite extra tungt just nu.

Och utan att du lägger märke till så avslutar du veckan med att fokusera på allt det dåliga, du både gjort och är.
Utan att du lägger märke till så har du slängt allt det du gjort bra i papperskorgen, som om det vore helt oviktigt.
Lättare så, att tänka på det du gjort dåligt framför det du gjort så förbannat bra.

Så därför skulle jag vilja be dig att bryta mönstret.
Släng allt det du påstår dig gjort dåligt i papperskorgen och lyft fram det härliga. 
Kanske är det lunchdejten med en vän i tisdags, danspasset som du tog dig tid för,
din positiva karaktär, för att du är du eller hur snygg du var på valborg.

Lyft fram allt det som är härligt med dig. Våga det.
 
 

Idag njuter jag!


Finns det något så härligt som en dag då man verkligen känner hur mycket man uppskattar det man har?
Det är inte ofta man gör det, stannar upp alltså och tänker till en extra gång. Fokuserar på det man har istället för det man skulle vilja ha. Men idag är en sån dag och då gäller det att ta vara på den.

Gjorde jätte god middag idag också som jag precis åt. Köttfärsbiffar med soltorkade tomater och fetaost i, klyftpotatis, sallad och turkisk yoghurt. Allt eftersom blir jag mindre beroende av fett procenten i maten - härligt va? Invigde mitt nya glas från lagerhaus idag också!

Nu ska jag knyta på mig joggingskorna, hade först tänkt att gå till gympan men jag har så mycket energi i kroppen idag så jag vill verkligen springa en stund innan. Känslan av prestationsångest existerar inte idag och det gör mig varm i hela själen.

En sån där bra söndag.

När man tar så lång sovmorgon man känner för. Äter frukost på sängen. Sover lite till. Tar sig fram på cykeln och går runt i träningskläder hela dagen. Helt optimalt.

Nu är det lunchdags.

EN SÅN KVÄLL SOM JAG BEHÖVDE


Alltså WOW ni bara måste se "the other woman" som är ute på bio nu. Den var helt... galet underbar!

Jag har haft en superkväll med min pingla. Har känt mig väldigt glad idag så jag passade på att köpa naturgodis när psyket känns ok. Är så mycket lättare då och era kommentarer peppar mig så! Nu ska jag landa i min säng och se framemot att få sova ut för första gången på länge.   

LÖRDAG EFTERMIDDAG


Inte ofta jag tar selfies men idag bjuder jag på en. Med mina nya supertights! 

A BETTER SATURDAY


Stanmys med bästa idag. Reklamerade mina byxor och bytte till ett par ännu bättre och skönare. Nu ska jag snart på middag hem till mormor och sedan ikväll är det bio med Tilda inne i stan som gäller! :) 

ATT UNNA SIG NÅGOT EXTRA GOTT

 
Vaknade ni med massa energi i kroppen idag? Det gjorde jag, tack och lov.

Att bli väckt tusentals gånger under natten på grund av en sjukt respektlös syster men ändå gå upp kl. 8 för att hinna med favoritpasset (för att jag älskar det, älskar passet och längtar efter lördagsmorgonen varje vecka, ingen ångest inblandad), det tyker jag bara skriker: du ska ha din favoritwrap idag Victoria,.

Små saker kan göra så mycket. Och denna wrap har allt i ett! 

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan åka in till stan med Vickan för att bl.a byta mina byxor på budo-fitness. Jag pratade nämligen med butikschefen igår (sökte upp honom på eniro för att jag var så irriterad) och han gick med på ett byte. Jag är väldigt hård när det kommer till min rätt som konsument, men nu är jag ändå lite nervös för att kliva in i butiken för 3:e gången när jag vet att dem helst inte vill ha mig där, trots att det är deras fel och inte mitt. Men det ska nog gå bra! :)

För nu är det min tur.

Något som börjar närma sig allt mer men som jag har extremt svårt att ta in är att:
jag tar studenten om mindre än 6 veckor.

Lilla jag. För nu är det min tur. Dags för mig att stå viftandes med mössan helt överlycklig.
Dags för mig att gråta av glädje, skrika av förväntan och vakna upp arbetslös (eller?)
Dags för mig att börja på ett nytt kapitel utan skolan som trygghet.
Dags för mig att fylla mina dagar med jobb och betala för att bo hemma.

Om knappt 6 veckor springer jag ut med mina vänner.
Vi kommer skrika, vi kommer skratta, vi kommer gråta.
Och förhoppningsvis blir det den lyckligaste dagen i mitt liv hitills.

Längtar,.

Min syster och jag när hon tog studenten 2012 

EN PENSIONÄR I SJÄLEN

Lunchen innan tuppluren

Sova middag har blivit en rutin för mig på sistonde. Och idag är inget undantag. Sover för lite på nätterna tror jag och gör för mycket på dagarna. Rätt logiskt?

Nu är jag som en död fisk. Fast hungrig så snart blir det middag. 

GODMORGON FREDAG


Bara två lektioner idag, lätt som en plätt!
Nu är det dags för mig att skynda mig lite för om en halvtimme kommer Ebba och hämtar mig och jag sitter i mjukisar. Hoppas ni får en fin dag!

GRATTIS PÅ DIN STÖRSTA DAG MITT HJÄRTA

 
För det här är till dig.

För alla gånger du lyssnat när jag ringt dig och gråtit av förtvivlan.
För alla gånger du låtsats lyssna när jag pratat om mina dagar i minsta detalj.
För alla gånger du hållt om mig och sagt att allt kommer ordna sig.
För alla gånger du oroat dig för mig men hanterat det på bästa sätt.
För alla gånger du förstått dig på mina konstiga och ibland hemska tankar.
För alla gånger du trott på mig när jag förlorat tron på mig själv.
För alla gånger du skrattat när jag sagt att jag känner mig så tjock.
För alla gånger du stått ut med mitt ständiga tjat om allt och inget.
För alla gånger du stått bakom mig genom alla mina beslut.

För dig ska jag göra det tusen gånger om.
världens bästa vän, grattis på din 18-årsdag.
Ingen kan vara stoltare än jag över att vara din.

Utan dig är jag halv.

Det finaste man kan ha det är vänner som förstår.
Vänner som lyssnar, ger en tid och det utrymme man behöver.
Vänner som stöttar, pushar en lagom mycket och skrattat med en och aldrig åt.
Vänner som aldrig vänder ryggen åt när jobbiga stunder tar över.

Vänner som mina.

Du är allt för mig

Q/A - TVÅ FRÅGOR

Det var ju sjukt dålig service! 
Igår reklamerade jag ett par löparskor hos stadium(inköpta i september) och fick det beviljat trots att skadan "inte riktigt är något man brukar reklamera för" så som han själv uttryckte det i butiken, men troligtvis gick han med på det för att behålla mig som kund, för jag hade ju inte gått tillbaka annars, eftersom jag hade inte förorsakat skadan själv och det var ingen normal nötning som skulle ha uppkommit på de 3-4 månader jag har hunnit använda dem (alltså inte under vintern) - dvs inte acceptabelt när man köper skor för mer än 1000 kr! Glad i hågen trippade jag hem med nya skor som passade ännu bättre än de jag hade innan! 

Hoppas det löser sig för dig!

Att godkänna en reklamation, trots att säljaren inte anser det vara ett ursprungsfel, det är helt rätt gjort. Kunden har alltid rätt, oavsett, och därför förstår jag mig inte på butiker som ska vara så noga när det kommer till reklamationer. Som du säger, ett par löparskor för över 1000-lappen ska hålla i minst ett år. Jag reklamerade ju mina löparskor för två månader sedan och trots att jag inte hade ett kvitto (tog kontoutdraget) så fick jag ett par nya skor, och givetvis tjänar dem på det i längden, en nöjd kund är alltid det bästa.

Att budo-fitness inte ansåg att min reklamation var godkänt är helt obegripligt. Att dem sedan tror att jag ska gå därifrån och inte säga ifrån tycker jag är ännu sjukare. I förrgår ringde jag dem och informerade dem om hur fel dem hade gjort, vad som står i lagen och att mina byxor ska kunna reklameras alla dagar i veckan. Svaret jag fick var: "du får prata med vår butikschef". Jag mejlade då honom direkt och gav mitt nummer till killen jag pratade med i telefon så chefen skulle kunna ringa mig. Han jag pratade med sa att chefen skulle ringa igår men ingen ringde igår. Så idag ringde jag igen och fick svaret "ring igen imorgon". 

Jag har aldrig blivit bemött såhär dåligt och kommer aldrig handla hos dem igen. Hoppas verkligen att dem snart kan erkänna att jag har rätt och ge mig ett byte till nya byxor.
 
Vad roligt att det gick bra för dig! :)

Hejhej! Tror du att man kan reklamera ett par trasiga skor från löplabbet med bara kontoutdrag? Hittar verkligen inte kvittot :(

Ja absolut. Butiken har ingen skyldighet att ta emot en reklamation utan kvitto men oftast är dem snälla! Var bestämd och trevlig så går det nog bra! :)

HELLO LUNCH

 
Hur kommer det sig att det alltid går bättre att träna när man är arg?
För så är det alltid. Idag var inget undantag.

Lunch innan jobb fick bli min favoritsallad ifrån waynes. Rabatt och grejer! Och dagen gick fort och var även rolig. Men nu är jag ändå glad att jag är hemma, i mina mjukiskläder.