Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

MINNEN SOM SKÄR

Ikväll kollade jag mig i spegeln och ställde mig själv frågan, helt allvarligt, varför hatar jag mig själv så mycket. Och så tittade jag en gång till och tänkte att: det finns ingenting att hata här. Jag är ju fin. Jag är ju snäll. Jag är ju jag. Och så bestämde jag mig för att titta igenom min hårddisk där jag sparat en massa bilder från året jag helst vill glömma, starten av 2013. Idag har jag inga problem med att titta igenom bilder från när jag var som smalast, eller jo, för varje gång börjar jag gråta av sorg. Det skär liksom i hjärtat att titta på bilder där jag ler när jag vet hur fruktansvärt jag faktiskt mådde.

Jag minns så väl hur stor jag tyckte att jag var på alla dessa bilder nedan.

Enligt mig själv så var mina lår gigantiska här - slutet av 2012

Ville alltid ha den långa jackan så att mina lår skulle synas så lite som möjligt - början av 2013

Tvingade mig själv att ha skärpet på minsta hålet varje dag för att hålla koll på att jag inte gick upp i vikt

Här velade jag fram och tillbaka om jag skulle våga bära klänningen eftersom jag tyckte att magen stod ut

Idag gråter jag när jag ser de här bilderna eftersom jag vet att många är i den sitsen jag var då, utan att förstå att det dem håller på med inte är hälsosamt. Vissa kan se ut som jag gjorde ovan och må bra, för alla har vi olika kroppar, men jag mådde varken bra i kropp eller huvud. Jag var ett vrak. Jag hade en grov ätstörning utan att ens veta om det.

Det gör det ont i mig eftersom jag vet hur långt man kan gå för att bli smal. Man är villig att ge upp sitt liv för att räcka till. FÖR ATT BLI SMAL. Vad fan är det? "#€%&/()=?=)(/&!"#€%&/() så känner jag för det. Tänker också hur glad jag är för att jag sökte hjälp. Hur glad jag är för att jag hade vänner som stöttade mig. Hur stolt jag är över hur långt jag kommit. Hur mycket jag misshandlade både kropp och själ.

Sedan tittar jag på dessa bilder nedan och ler.

Jag ler för att det är genuina leenden och en kropp som behandlas väl. Fortfarande långt ifrån frisk men betydligt mycket friare. Det handlar egentligen inte om utseendets skillnader utan mer om vad som försegår i tankarna. Lättnaden jag känner är att jag ALDRIG skulle vilja gå tillbaka där jag var för 1,5 år sedan. ALDRIG I LIVET. Inte ens en enda liten del av mig skulle gå så långt för att se ut sådär igen. Vill inte ens se ut sådär. Än en gång, det handlar inte om utseendet men utseendet jag hade då speglar hur jag kände mig och det är det enda jag minns ifrån den tiden.

Det handlar om hur man känner sig. Poängen är den att man inte alltid kan lita på sitt egna omdöme. Jag tyckte jag var tjock på de översta bilderna, TJOCK. Jag levde i ett fängelse fyllt av regler och begränsningar. Förstod ingenting när mormor sa till mig att hon inte ville att jag skulle försvinna. Jag var ju fet. Behövde bli smal. Idag finns samma tankar kvar men jag kan kontrollera dem på ett helt annat sätt. Jag låter dem inte ta över mitt liv. Bestämma över mig. Tänk vad mycket som kan hända på tre år.

Till er som kämpar där ute. Ge inte upp. Ni är så himla fina precis som ni är och ni måste våga ge er själva det. Kärlek. Kärleken som ni förtjänar. Våga älskar er själva för att ni är ni. För ni är så fantastiska. Precis som ni är.

Preppa inför en härlig jobbvecka!

 
Här sitter jag i mitt vardagsrum och sippar på en kall Celsius. Imorse när jag vaknade var min hosta, som började efter cykelpasset i onsdags, ännu värre än gårdagen. Jag tror att den beror på ansträngning och därför avbokade jag träningspasset som jag skulle avverka med min kollega. Tråkigt men ibland säger kroppen nej och då är det bara att lyssna :) Så istället har jag hostat mig genom morgonen, varit och handlat mat med morfar och ätit en god lunch. Får dessutom tid över till att göra matlådor till nästa vecka (dags att bli ekonomisk!), tvätta och fräscha upp allt (inklusive mig själv). Jag och syrran är bjudna hem till mormor på middag idag men eftersom jag känner mig sjuk så sa jag att jag hoppar det, men då fick jag reda på att mormisen gjort paella så givetvis biter jag ihop! Vem tackar nej till mormors helt underbara paella? Inte jag iallafall :)

Nu ska jag stoppa i mig ett äpple och börja promenixa till mormor. Kram på er!

Jag är inte rädd för att be om hjälp.

Nu ska jag berätta något för er.
 
Senaste tiden har jag gått runt och haft relativt mycket panik. Rädsla, som jag tidigare nämnde, för att göra baksteg utan att märka det. Jag vet på ren svenska inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att få kontroll över mina tankar och bli säker på när det är sunda respektiva sjuka tankar som ploppar upp.
 
Behandlingen jag genomgick hos Capio hjälpte mig mycket. Jag hade en bra psyklog, blev bemött otroligt välkomnande och kom långt i min ätstörning på vägen, men jag (som många andra) tycker att ätstörningskliniker fokuserar allt för mycket på mat och vikt istället för orsaken till sjukdomen. Ätstörningar är otroligt individuellt från person till person, inte bara hur de uttrycker sig utan också vad de grundar sig i för problematik. Självklart måste klinikerna prioritera matintag på sjuka pacienter och minskad träning likaså, men min erfarenhet är den att anledningen till att personen inte vill äta, måste träna, vill kompensera, vill tappa vikt, måste planera beror på annat. Absolut, man kan lära en människa att börja äta igen, men vill man få en person att bli frisk så räcker inte det, utan då måste man gå in på djupet eftersom en ätstörning är och förblir en psykisk sjukdom.

I mitt fall så var det annorlunda. Jag var inte grovt underviktig. Men jag vägde för lite för vad min kropp var bekväm i. Jag kompenserade inte några måltider för jag hade ingenting att kompensera eftersom jag aldrig åt något extra. Jag var inte sjuk fysiskt men psykiskt var jag som död. Jag visste ju, och vet än idag, att maten egentligen bara var och är ett uttrycksätt för att jag ska få kontroll över alla de känslor jag inte vet vad jag ska göra av. Detta gjorde att det aldrig blev lättare för mig att exempelvis väga mig eftersom vi inte arbetade så mycket med orsaken till att jag hade viktfobi, dvs. dålig självkänsla. Givetvis går det in i varandra. Jag och min behandlare diskuterade mycket och länge varje vecka. Vi pratade om självkänsla, självbild och självförtroende men det var aldrig där fokuset riktigt låg.
 
Insidan har jag därför fått arbeta med efter behandlingen, på egen hand. Jag har sökt mig till forum i sociala medier där personer försöker stärka och peppa varandra men det är svårt att klara av allt på egen hand. Därför har jag tagit kontakt med föreningen frisk&fri. Av någon anledning har jag fått känslan av att dem mer utgår ifrån individens perspektiv istället för helheten. Att dem fokuserar på det som orsakat ätstörningen och inte bara förändra dess utryckssätt. Jag vet att ett starkt inre med positiva tankar och en kompisrelation till mig själv kommer leda mig dit jag vill, så långt ifrån ätstörningen som det bara går. Fri.
 
Det handlar egentligen inte om mat. Mat är det jag kontrollerat för att känna mig bättre, tillräcklig, snyggare, okej. Träning är det jag började med för att bli lycklig, snygg, glad, omtyckt. Allt detta trodde jag skulle vara nyckeln till att älska mig själv men det fungerar ju som sagt inte så. Ingen träning eller mat kan få en att tycka om sig själv om man inte har den grunduppfattningen, oavsett prestation eller utseende. "Att göra ger kickarna men att vara är det som läker oss, återhämtar och får oss att bli hela på ett djupare plan."
 
Dålig självkänsla uttrycker sig på massor av olika sätt i samhället och den finns överallt. Varför den finns överallt är för att den är så defus. Man kan inte ta på den, det finns inget recept att "såhär gör du!" och så är den ju underskattad. Extremt. Många söker bekräftelse hos omgivningen (ex killar), andra börjar träna och äta "hälsosamt" medans vissa pluggar hårt och mycket. Prestationer. Man måste prestera för att räcka. Vad jag menar med detta är att: DET FUNGERAR INTE. Det funkar inte att träna 6 dagar i veckan och tro att man på så sätt ska hitta sig själv och bli lycklig - för vad händer då när du missar två träningspass? Jo, om din självkänsla är på botten så är du helt plötsligt hopplös. Och det här är absolut inte lätt. Det är supersvårt att både få och bibehålla en god självkänsla. Relationen till sig själv är den viktigaste men också många gånger den svåraste. Det tar tid för människor att förstå att det är vad som kommer ge harmoni och lycka, eller åtminstone att våga tro på det.
 
Eftersom jag inte känner mig manad att sitta och vänta på att ett mirakel ska ske så ska jag gå på ett stödsamtal hos organisationen Frisk&Fri. En del av mig känner en känsla av misslyckande men å andra sidan känner jag stolthet. Det är starkt att söka hjälp. Det tar människor framåt och får oss att utvecklas. Att prata, bolla tankar, öka förståelse och dra slutsatser. Jag ser fram emot att gå på ett samtal och kanske inte bara prata och lätta på alla känslor utan också komma fram till något vettigt. För jag är trött på att vara såhär osäker och rädd. Jag märker hela tiden att jag gör framsteg (bara det att jag kunde dricka ett glas rosé till middagen igår utan förvarning!) men självkänslan känner jag att det går så segt med. Det är som att jag inte riktigt vet hur jag ska bära mig åt. Har svårt att avgöra när jag mår innerligt bra och när jag mår bra för att jag gjort bra saker. Har svårt att avgöra när jag tänker hälsosamt och när jag tänker tankar som verkar vara sunda men som grundar sig i ätstörningens tecken.

Kanske gör jag det svårt för mig själv. Kanske förvirrar jag mig själv. Kanske låter jag bara rädslan ta över för att jag är så rädd. Oavsett vad det är så tänker jag be om all hjälp jag kan få för jag är så done med sjukdomen som gjort mitt liv till helvetet här på jorden. SÅ DONE.

Min dag i bilder:

Började dagen med att träna
Sedan satt jag ute med Mickans kompisar en stor del av dagen
Gick därefter till min bästis Vickan som fyller 18 år idag!
BRA DAG! :)

EN BÄTTRE FREDAG


Först var jag och lunchade med en kompis. Har blivit helt fast vid slitz kjolar och hittade en på Lindex som tyvärr inte fanns i min storlek i svart. Men efter en massa letande hit och dit fick jag tillslut på mig kjolen i den mindre storleken och när den väl kom över rumpan så satt den perfekt! ;) 

Och sedan har jag varit sugen på naturgodis så eftersom jag skulle hem till Vickan & co så tog jag med mig det. Så gott!!!!!

FREDAGSLYCKA

Jag har alltid hatat halsband och det gör jag fortfarande. Tycker det kan vara jätte fint på andra men jag tycker helt enkelt inte att jag passar i det. I studentpresent fick jag dock det finaste halvsbandet av min mormor så nu har jag lovat mig själv att jag verkligen ska börja vänja mig!

Och eftersom jag bokstavligt talat bott i träningskläder den senaste veckan så passade jag på att fixa mig lite extra idag. Det är trots allt fredag och det är en riktigt bra dag!


BANANAPANCAKES

 Jag har alltid sagt att jag inte är en periodare, och det står jag fast vid. En person som alltså bestämmer sig för något och håller på med det i 2-3 månader all in för att sedan lägga av och tröttna. Bestämmer jag mig för något så gör jag det fullt ut och jag är oftast väldigt bra på att tänka långsiktigt. Hur som helst. Men, när det kommer till matvanor, då är jag verkligen en periodare på så sätt att jag fastnar för något och äter det hela tiden - för att sedan två månader senare fastna för något nytt som jag blir helt kär i. Exempel på detta är pauluns granola som jag åt hela hösten och verkligen tyckte om men som jag nu inte är lika förtjust i längre. Sedan har vi ju gröten som jag kan få ryck på och äta konstant. Men nu har det kommit till den här kvargen som min kollega för en månad sedan sa att jag var tvungen att prova. Och efter en massa velande hit och dit så köpte jag två burkar och jag är helt fast i smakerna. Passionsfrukt är min favorit men hallon är också himmelsk. Just nu har jag dem till ALLT och det är inte för att dem är nyttiga osv osv osv. utan främst för att dem är så förbannat goda. Jag kan tycka att naturell yoghurt är lite tråkigt, men vill heller inte äta så mycket smaksatt yoghurt varje dag då dem är så söta, men de här smakerna är helt perfekta.

Och nu då. Imorse hade jag så stora cravings efter bananpannkakor så det fanns inte. Detta kommit alltså blir det nya för mig i några månader framöver kanske? Och jordnötssmöret som ni vet, den cravar jag konstant :)


Godmorgon på er förresten ;)

Lets do something new

 
Idag testade jag på att göra bananpannkakor till frukost :) Hur lätt som helst. Grunden är 1 banan och 1 ägg och så steker man dem bara. Jag gjorde dem i en plättform och då blir det extra många ;) Nu har jag bråttom, kram på er!

Men jag orkar ju inte längre sa jag ju.

 
Och helt plötsligt skakar jag. Från ingenstans kryper ångesten genom hela min kropp och allt jag vill är att bli en annan person. En person som är snyggare, friskare, gladare, socialare, positivare, starkare, smartare, snällare. Jag vill inte vara jag.

Tänker på hur mycket jag hatar att vara jag. Hatar att vara fast i de här tankarna, men främst i den här kroppen. På hur mycket jag önskar att jag var någon annan som tänkte annorlunda och mådde bra. Jag tål inte att hata mig själv längre, jag orkar inte vara Victoria längre. Energin är slut, tålamodet är som bortblåst och ljuset syns inte längre till.

Känner mig så otillräcklig, ful, dålig, tråkig och slut. Från en sekund till en annan så blev allt hopplöst igen.
Livet, ibland hatar jag dig.

Update:
jag är jag och jag är fantastisk. Stark som tar mig igenom sömnlösa nätter, gråtfyllda kvällar och den dagliga kampen med mig själv. Så jäkla stark som fortsätter och aldrig kommer ge upp.

GIVE ME A PARASHUTE


Idag har jag handlat mat för första gången själv. Okej det där lät fel. Men jag menar åkt till ica maxi, tagit en vagn och plockat ner varor och betalat för dem med egna pengar. Och fy vad dyrt allt är! Tur att man bor hemma fortfarande ;) 

Nu ska jag iväg och äta middag hos mormor. Älskar mormors mat och älskar gör matlådor till mig när vi är ensamma hemma haha.. :) 

Rädd för vad som kan hända

Jag är så jävla rädd.

Rädd för att hjärnspökerna tar över utan att jag märker det. Rädd för att jag ska gå bakåt istället för framåt. Rädd för att jag aldrig kommer få en sund relation till mat och träning. 

Kanske är det en del av kampen. Att vara rädd alltså. För hur jäkla läskigt är inte detta? Att veta hur ont något gjort och vara rädd för att hamna på samma ställe igen utan att lägga märke till det, precis som det blev när jag insåg att jag behövde hjälp?

En del av mig säger att jag kommit så långt och är påväg framåt. Att jag kan äta gröt varje dag för att jag idag också kan äta annan frukost om jag vill, medan en annan del av mig säger att jag är påväg tillbaka i träsket igen för att jag äter nyttigare råvaror och tränar lite mer. Vilken röst ska jag lita på?

Det är så svårt att veta för allt handlar om det mentala. Idag känner jag att jag fått mycket bättre ordning på det mentala (som är precis det som ätstörningen handlar om) men det är så svårt att veta vad som egentligen är vad. Detta gör mig galen. Jag blir galen, så galet osäker på allt.

Jag är så rädd för att hamna längst ner i skiten igen, så osäker på mig själv. En del av mig säger att jag aldrig skulle låta mig själv hamna där igen men eftersom det smärtat så och varit en så tuff resa så kan jag inte låta bli att vara livrädd. Livrädd för att de mönster som tog mig ner i skiten ska ta mig dit igen. Men skillnaden är det mentala och trots att jag vet att den inte går att jämföra med förut så gör den mig osäker för den är defus. Den går inte att se svart på vitt.

Allt detta handlar om rädsla. Kanske måste jag sluta vara rädd för att komma vidare i tillfrisknandet. Kanske måste jag lita på mig själv denna gång. Kanske måste jag våga tro på att jag kommer klara detta och att det inte spelar någon roll om jag äter gröt varje dag som jag ÄLSKAR eller yoghurt som jag aldrig är sugen på, eftersom det är den mentala biten som avgör om du är frisk eller inte. 

Men är så jävla rädd. 

tårar tårar tårar.

Ibland längtar jag efter att komma hem och gråta. Det handlar inte om att jag nödvändigtvis är så ledsen, det handlar inte om att jag nödvändigtvis är förtvivlad eller sårad. Det handlar ibland bara om att jag behöver få ut det, lätta på trycket för att det varit för många småsaker som tyngt ner mig för länge. Det handlar ibland bara om att jag är en sån person, som gråter, som behöver få gråta regelbundet för att fungera. Alla människor är inte så, men jag är så.

Vissa gråter aldrig och jag har så svårt att förstå dem för jag kan inte tänka mig ett liv utan att gråta. Det skulle vara som att hålla andan hela tiden. Vad gör dem med alla känslor? Hur hanterar dem sorg? När andas dem ut och släpper på allt?

Att gråta är ett känslosamt ämne som många förknippar med rädsla och svaghet. Jag har också gjort det. Jag har många gånger försökt hålla tårarna inne för att inte verka svag, sysselsatt mig för att sluta tänka på jobbiga saker och bytt samtalsämne när jag känt att det blivit lite för närgånget. Jag har gjort allt det där men jag har liksom kommit till insikt om att tårar inte är att förknippa med svaghet. Givetvis fälls dem ofta när man går igenom något jobbigt men tårarna i sig gör inte en människa till svag.

Liksom det för mig är svårt att förstå hur man bär sig åt för att aldrig gråta så kan jag tänka mig att sådana personer har svårt att förstå mig som behöver gråta för att gå runt. Förut grät jag konstant och då var det för att jag mådde extremt fruktansvärt dåligt. Idag gråter jag inte lika ofta, just för att mår så mycket bättre, men jag märker att går det för lång tid utan att jag gråtit så längtar jag ibland efter att bara komma hem och gråta, för att få ut det och hämta nya krafter.

DEN HÄR DAGEN

Tur att jag alltid kommer ha er, oavsett om vi går i gymnasiet eller inte

SÅ mycket kärlek. SÅ mycket lycka. SÅ mycket energi. SÅ mycket förväntan. SÅ mycket nervositet.

Imorgon har det gått två veckor. Två veckor sedan vi drack champange klockan nio på morgonen, sa hejdå till våra mentorsgrupper, sprang ut ifrån skolan för första och sista gången med gråten i halsen, åkte på ett flak där det bara var massor av människor som vi delat de tre fantastiska åren med, dansade loss på en partybuss och aldrig ville att tiden skulle ta slut och festade tillsammans allihop en sista gång så som bara Rudbeck kan.

Skulle göra vad som helst för att få uppleva dagen igen.

KISTA FOODCOURT


Just nu har jag precis ätit upp den godaste ceasarsalladen jag någonsin ätit, och då är det god med tanke på hur många sallader jag har ätit i mina dar! Synd att den var så stor dock så att man bara fick i sig halva hehe..

Nä nu ska jag fortsätta mitt lilla äventyr och förhoppningsvis hitta en ring som passar! :)

Jordgubbar i stora lass

De senaste dygnen har jag ätit så fruktansvärt mycket jordgubbar, både till frukost och mellis. Igår köpte jag en till ask och den är uppäten nu efter tre måltider. Sedan var jag hemma hos Vickan igår och då fick jag med mig två ytterligare askar hem, eftersom dem säljs för 15 kr/styck på ica maxi och jag inte har bil och mamma och pappa är på landet. Så nu blir det att beta av dem också! Alltså, det bästa med sommaren är nog jordgubbarna. Det finns inget så gott, så fräscht.
 
Vaknade vid 06.00 idag med för att jag ville träna, så nu har jag ätit frukost och är mätt och belåten och ska ta mina ben och gå till bussen. Köpte en ring igår också men den känns för stor så ska byta den. Kram på er!

NÄR SUGET TAR ÖVER


Åh, frukost är verkligen det bästa jag vet. Igår längtade jag så mycket efter frukost att jag drömde om det. Jag vill liksom aldrig äta något annat än detta ovan. Ibland tänker jag att jag ska äta yoghurt och knäckebröd men jag är liksom aldrig sugen. 

Förut åt jag aldrig frukost (3 år sedan). Jag tänkte inte ens på att jag blev hungrig och jag kunde absolut inte koppla mitt sockersug till oregelbunda måltider eller för lite mat.

Något som också gjorde att jag vaknade tidigt idag var att jag bara ville iväg och träna. Jag tycker alltid det är roligt att träna men nu förtiden har det övergått till jag-kan-inte-tänka-på-något-annat-vill-bara-till-gymmet :D Och jag älskar också att det handlar om glädje och inte om tvång! Så nu är jag påväg till kista för att gå på en cykelklass då min favoritinstruktör håller i den idag. Sedan har jag lite andra ärenden som har med mina presenter från studenten att göra!

STRAWBERRIES

 
Det bästa med denna årstid är alla dagar i veckan att jordgubbar har säsong. Det finns inget som är så gott som jordgubbar, speciellt på gröten på morgonen. Skulle kunna leva på det!

Idag var sista jobbdagen och nu har jag semester i en vecka. Vad ska jag göra då?
Ingen aning, jag har verkligen inga planer men det känns faktiskt över förväntan väldigt skönt. Har varit så mycket på senaste så jag behöver varva ner lite och få tillbaka rutiner som jag älskar.

Dinner is served


Jag fullkomligt älskar att sätta mig och äta middag i lugn och ro efter jobbet och ladda inför träning. Det var verkligen superskönt att få göra av med lite energi efter en hel helg av bara mat och degande i soffan (typ!). Jag blir så rastlös!

SÖNDAGSMYS


Dagen till ära unnar jag mig en supergod sallad och för första gången en vitamin well! Har aldrig druckit detta förut men lord vad god den var. Sånna småsaker "att kunna göra" betyder jätte mycket för mig.

JOBBET KALLAR!


Igårkväll kom jag och min syster hem från landet och det första jag möts av är att Amadeus (min katt) har bajsat och kissat ner hela min säng. Fick alltså direkt börja tvätta och fixa.. Men det slutade också med att jag städade hela mitt rum vilket känns så skönt. Det har verkligen inte hunnits med efter studenten och allt!

Och inatt har jag sovit så extremt bra så ser så fram emot att jobba idag. Sidta passet för sen är jag ledig i en vecka! :)

MIDSOMMAR ÄR INTE ÅNGESTRELATERAT!




Den här midsommaren blev så lyckad. Verkligen en midsommar att minnas. Min släkt är som sagt den sjukaste man kan hitta. Traditioner är A och O och man kommer aldrig undan (inte för att man vill det heller för vi har så jäkla kul). Den här midsommaren la jag ner alla matregler och spärrar jag vanligtvis har. Tankarna snurrade hejvilt men jag åt av allt. Det var först förätt på lunchen och sedan lunch. Till efterätt åt alla tårta men då tog jag några chokladbitar istället eftersom jag inte är så jätte förtjust i en massa grädde och maränger. Sedan åt vi middag och då serverades det samma förrätt men grillat till middagen. På detta så var det alkohol. 

Hur känner jag idag? Jag känner mig stolt. Jag är inte ett undantag och jag kommer inte bli tjock. Jag är inte okontrollerad utan jag låter bara mitt friska jag tala. Detta är sunt förnuft för mig, att kunna äta när det är fest och inte sitta och hålla in för att "jag måste det". Dessutom tål jag att höra alla andra säga "gud vad mycket vi äter!!!" utan att få panik och äta mindre för att "vi ätit så mycket". Jag känner mig så stark!

Det är NU.

För jag är trött på att mat är förknippat med ångest. Jag är trött på att hela tiden vilja kompensera. Jag är trött på att alltid vilja förändra mig själv. Jag är trött på att oroa mig över om jag gått upp i vikt. Jag är trött på att kontrollera maten som att det vore det enda viktiga. Jag är trött på att se mig själv som ett undantag i alla lägen. Jag är trött på att se ner på mig själv. Jag är trött på att ha en ätstörning. Jag är trött på att alltid vilja äta så lite som möjligt. Jag är trött på alltid kontrollera mattider och tvinga mig själv att äta regelbundet. Jag är trött på att behandla mig själv som jag aldrig skulle behandla en vän. Jag är trött på att leva i ett fängelse fyllt med hjärnspöken. Så trött på ätstörningar och ångest. 

Därför äter jag detta. För jag har fått nog nu. Ätstörningen är det värsta som någonsin hänt mig och jag är redo att säga hejdå till den. Föralltid. Den har aldrig gjort mig lycklig eller snygg. Den har gjort mig ledsen, tom och förtvivlad. Den är inte värd mig. Och jag vet, utsätter jag inte mig själv för sådant som är jobbigt så kommer jag aldrig bli av med den. Därför äter jag detta.


Hoppas ni kan njuta av midsommaren i år. Jag försöker så gott jag kan. Det handlar om att våga lita på sig själv och följa den rätta rösten!

Jag älskar MIG

Jag älskar mina ögon som så tydligt visar i vilket humör jag känner mig.
Jag älskar mina fötter som inte bara bär mig utan också ser väldigt bra ut.

Jag älskar mitt hår som växer fort, är lätthanterligt och i fin färg.

Jag älskar mina fingrar som jag skriver denna text med just nu.

Jag älskar mina fylliga läppar som formar ett fint, glatt och stort leende.

Jag älskar mina axlar för att dem fungerar som dem ska och kan lyfta alla mina tunga väskor.

Jag älskar mitt hjärta som pumpar mitt blod varje dag.

Jag älskar mina tänder som återhämtat sig fint efter alla hål i ung ålder.

Jag älskar mina öronsnibbar som så många ofta skämtar om, stora och fina.

Jag älskar mina organ som fungerar fint och hjälper mig att leva och skratta.

Vad älskar ni med er själva?

KVÄLLSTANKAR

Jag är en så fruktansvärt komplicerad person vilket gör att jag många gånger funderar på hur någon någonsin ska orka dela livet med mig och allt som jag är. Det kanske delvis handlar om självkritik, men helt ärligt, jag är så himla rörig. Det kanske är det som gör mig till mig, som är en del av det fina med mig men ibland blir jag bara så trött på att jag är som jag är. Så svår att förstå sig på, inte bara för andra, utan också för mig själv.

Jag har haft vänner som varit väldigt enkla som personer. Ni vet, personer som lätt släpper in människor, lägger gamla förhållanden vid sidan och är öppna för nya, inte tänker i om eller att-form, tar ord för vad dem är istället för att vända och vrida på allt, sover om nätterna, njuter av det som är, gråter och tänker normalt mycket, vågar känna kärlek och lätt glömmer sådant som gjort så ont i hjärtat.

Jag är inte så. Vilket ibland gör att jag vill vara så.

Jag är tacksam för mina känslor eftersom dem på något sätt gör mig så kreativ och tankspridd, men, visst skulle jag också vilja kunna ta in något som någon säger till mig och låta tanken stanna där, utan att tänka "hur menade han där" "tänk om han tycker jag gav ett dåligt svar" "kanske var han ironisk" "det måste väl vara något fel på honom om han säger något sånt där snällt till mig". För jag är personen som kommer hem efter en fartfylld utenatt och tänker i tusentals timmar över något som i den andras ögon var helt obetydligt men i mina helt otroligt betydelsefullt.

Det är som att mina tankar alltid är på högvarv. Jag är så oenkel så att det finns inte. Jag tänker alltid på hur jag på bästa sätt ska skydda mitt hjärta från att gå i mitten, jag vänder alltid allt människor säger till mig emot mig som att dem vill mig illa, jag gråter nästintill varje dag, jag känner minsta lilla som att det vore livsavgörande (om det är att jag glömt busskortet hemma eller att jag ramlat på en offentlig plats är obetydande) och jag är den mest långsinta människa man kan stöta på. Med andra ord så gör jag det väldigt svårt för mig själv.

Men så tänker jag och då tänker jag att det kanske är det som är jag. Det som gör mig till den där Victoria som mina vänner och min familj faktiskt tycker om. Ja, jag grubblar över småsaker, jag skrattar högt, jag gråter hela tiden och jag är fylld med känslor som runnit över bägaren för länge länge sedan, men det är jag.

Jag vill inte att vem som helst ska klara av att hantera mig. För vem som helst passar inte mig, liksom jag inte passar vem som helst.

TRÄNINGSGLÄDJE ELLER TRÄNINGSHETS

 
På senare tid har jag inte pratat mycket om min träning. Jag har inte lagt upp bilder på när, hur, var eller vad jag tränar. Det har varit ett medvetet val från min sida som jag märkt att vissa reagerat på. Därför tänkte jag klargöra lite mer om varför jag valt att göra så och hur jag tänker nu framöver.
 
När jag blev sjuk i min ätstörning var en av de tuffaste bitarna att handskas med omgivningen krav. Jag var extremt mottaglig för träningshets och allt jag såg i media, på gymmet, hörde av människor omkring mig tog jag åt mig som en tvättsvamp. Allt tog ätstörningen åt sig och skapade argument för att jag behövde träna mer, äta bättre, gå ner i vikt, göra si och så. 
 
Träningshetsen är det sista jag vill vara en del av och därför har jag tyckt, utifrån mitt perspektiv det varit bäst att inte lägga så mycket vikt på träningen här på sociala medier. Nu, när jag är friskare och inte alls lika mottaglig för hets. Nu när jag kan kontrollera mina tankar allt bättre, vet hur jag ska tillgodose mina behov och utgå ifrån mig själv och inte andras träningsvanor så har den där bilden jag tidigare hade förändrats en hel del. Jag vill gärna skriva om min träning för att jag älskar den (tillskillnad från förut då allt var ångest och bekräftelse) men jag vet fortfarande inte hur eftersom jag inte vill bidra till hets. Jag vet att många av er läsare har problematik med mat och träning och ser min blogg som väldigt hjälpande, och det sista jag vill är att trigga igång era hjärnspöken. Jag vill dela med mig av allt det härliga som träning är för mig, inte för att det ger synliga muskler eller en mindre fettprocent utan istället för att den får oss att må bra, vara friska och glada. Men jag vet hur ätstörningar fungerar och det är så lätt hänt att något positivt ur min synvinkel kan bli negativt i någon annans öron.
 
Det är svårt att veta hur man ska bidra till träningsglädje istället för träningshets. Vad tycker ni om detta? 

NIKEFREE-HEAVEN

Efter att ha tittat på sportamore efter min storlek 25000 ggr på en dag gick jag in på blocket och letade, och plötsligt såg jag att dessa var till salu. I MIN storlek! Sedan visade det sig att tjejen också jobbar i Sollentuna Centrum så idag gick jag förbi den butiken och prövade dessa. Dem var och är perfekta. Höjden av snygghet. Är så glad!

Nu har jag äntligen ett par nike-skor som passar mig, och som inte är för små som alla mina andra.. Dessa kommer jag kunna springa i :)

VI KAN, TILLSAMMANS.

Hej mina älsklingar.

Hur mår ni? Har inte hört ifrån er på länge. Kanske har ni mycket för er, men om ni vill får ni gärna yttra några ord i kommentarsfältet. Det är så tyst.

Jag tänker ta tillfälle till akt att svara på hur jag mår. Jag mår väldigt bra idag. Känner hur mycket friskare jag börjar bli i mina tankar. Hur långt jag kommit och det gör mig så löjligt lycklig. Jag tänker på små saker som att kunna spontan-äta pastasallad på en studentmottagning utan ångest (!), hoppa över träningen för att umgås med min bästavän, våga se mig själv i spegeln och uppskatta det som syns, äta lite mer för att det sunda förnuftet säger så eller inte längre bry mig om vad jag väger. Eller varför inte - dricka alkohol tre gånger på en vecka utan så mycket ångest (cider dessutom!). Baktankar och hjärnspöken förekommer varje dag men jag kan knuffa bort dem, oftast. Är så glad för att min mentala hälsa blivit så mycket bättre och kommer fortsätta leda mig framåt. Sedan tycker jag det också är fantastiskt att jag inte längre "vill" sträva efter att vara smal utan istället stark i mig själv och min kropp. Känna mig stark och trygg i mig själv.

Jag tränar när jag känner för det mer, vad jag känner för och värdesätter mat på ett helt annat sätt idag. Livet, jag är redo för dig! Jag är redo för att äta glass en sommardag för att det i stunden förgyller dagen så mycket, åka på en sista minuten utan planering eller måsten, umgås med vänner och planera livet utifrån att ha kul och skratta med mina kollegor och kanske också smaka på fikat som jag köpte idag till allihopa (varför ska jag vara ett undantag och inte äta en bit?).

Glöm inte bort att ni är fantastiska. Ni är fina, snälla, härliga och framför allt människor. Människor som inte kan vara allt på en och samma gång. Människor som gör misstag men som absolut inte är misstag. Människor som kämpar och är starka som tar sig igenom varje dag. FANTASTISKA!
 

Osminkad, full i skratt och fullständigt fantastisk. Det är jag!

EN KVÄLL SOM DENNA



Hello min favorit!

Är helt död efter dagens tränings: och jobbpass så hela kvällen ska jag bara ligga i min säng. Så himla skönt! Och gott med kvällsmellis!

HELLO BABY

 
Nu ska jag berätta för er vad jag har varit med om igårkväll och idag.

På senaste tiden har jag varit extremt shoppingsugen. Det senaste året för att vara exakt. Vilket jag på ett sätt är glad för, eftersom mina intressen till allt förutom träning och mat gick förlorat när allt blev kaotiskt och dåligt. Nu gillar jag både vanlig shopping och shopping i mat och träningsväg, vilket jag är glad för. Dock är det ju också lite jobbigt eftersom pengar lätt kan spenderas för ofta och för mycket.

Hur som helst, till saken.

Igårkväll fick jag kuppjuck och beställde dessa skor ovan ifrån Zalando. På sportamore finns de på rean och det skiljer sig 500 kr men igår fanns de inte i min storlek. Så jag kunde helt enkelt inte hejda mig. Men när jag är påväg till gymmet imorse ser jag att min storlek har kommit in på sportamore så det jag gör är att avbeställa min order ifrån Zalando och när jag ska klicka hem samma skor från sportamore så har någon precis köpt dem. Och där står jag utan några skor alls.

Hela dagen har spenderats med att klicka mig in på hemsidan och se om storleken kommer in igen, men utan resultat. Jag vill verkligen ha dessa så jag funderar på att beställa hem dem för ordinarie pris på Zalando för andra gången. Kommer nämligen aldrig släppa dessa.

Ett dilemma som sagt.

DAGS ATT PANTA


Vadå att vi dricker mycket celsius på jobbet? Så idag var det dags att pana burkar! 

Idag har jag ätit så himla god mat

Som vanligt ;)

Började dagen med min favoritfrukost (som ni vid det här laget känner till i minsta detalj). Sedan åt jag lunch på jobbet och det fick bli Michaelas supergoda köttfärsås med lite finncrisp och sallad. Sedan åt jag mellis och det var nog det enda tråkiga målet för när jag kom hem till Emma serverades det fläskytterfile med potatis, sallad och tzatsiki. Godaste jag ätit på länge! Och sist men inte minst: kvällsmål som jag faktiskt roddat om lite i :) Yoghurt, nötter, jordnötssmör, limekvarg (godare än vaniljyoghurt som jag vanligtvis brukar blanda i!) mullbär och hallon. Mumma!

Och nu är jag hemma i sängen och fullständigt längtar ihjäl mig tills imorgon. Hehe.

FAVORITSHOPPING


Älskar min centrumrabatt och mitt medlemskort på life :)


Idag har jag gått runt som en zombie på jobbet men som tur var jobbade jag bara 10-15. Nu sitter jag hemma hos Emma och inväntar middag för att sedan åka till Vickan och spela kort med hela familjen ikväll. Världens bästa och nostalgiska dag med andra ord!


PÅ STUDENTEN FÅR MAN BILDBOMBA


Nu är det dags för mig att susilussa. Men tänkte bara kika in och boosta er som läser detta inlägg lite. Ni är fantastiska. Precis som ni är. Varenda en av er. Ni är fina. Ni är bra. Ni är starka. Ni är riktiga kämpar. Ibland tror man inte på det och är alldeles för hård mot sig själv men försöker man att vända på det så ser dina vänner dig som du ser dem. På ett fantastiskt sätt. Värdefull och värdig att kunna åstakomma vad du vill, om du vill. Kram och godnatt på er!

VÄRLDENS BÄSTA VECKA ÄR ÖVER


Och jag vet inte om jag ska gråta eller skratta.

Det är så sorligt att studentveckan är slut. Att den bästa veckan jag någonsin haft ens måste lida mot sitt slut. Verkligheten har verkligen kommit ikapp, speciellt när mamma sa till mig igår att jag behöver betala mitt egna busskort nu när jag jobbar och har slutat skolan. Att man kan gråta över sånna saker, ja, det kan man om man heter Victoria och gråter över minsta lilla. Något positivt är iallafall att detta inte bara är ett slut utan också en början på något helt helt nytt. Ett nytt stort och oplanerat äventyr som förhoppningsvis kommer göra att jag växer som människa. Läskigt? Ja. Förväntansfull? Ja.

Jag har turen att ha ett underbart jobb att gå till, där jag både får skratta och utvecklas, utmana mig och få lärdom. Nu har min chef "mig för sig själv" som hon gärna vill uttrycka sig ;) - och jag klagar inte. Att få höra från sin chef att hon hoppas och gärna vill att jag ska vara kvar över hösten känns underbart - så på Lagerhaus blir jag kvar även i Höst. Ska bli så roligt!

Men nu ska jag sova för imorgon är det upp tidigt för att hoppa in och jobba ett par timmar. Förutom det ska jag träffa min kära underbara bästavän Emma som är hemma och på sedan fortsätta kvällen med världens bästa Vickan.

Ska försöka fota alla studentpresenter också, älskar att ha sådant att titta tillbaka på när man glömmer så lätt.

SUMMERBURST 14


I fredags och igår var jag och tjejerna på summerburst. Igår var legendariskt, tusen gånger bättre än i fredags. Det var dada life, calvin harris och david guetta! Och solen sken! :) har dansat så mycket och blivit stämplad så många gånger så mina fötter är helt döda.. 

Idag har jag lite ångest över att "allt är över" men jag är så tacksam för att jag fick tid att idag gå till gymmet för första gången sedan i tisdags. Ibland räcker inte tiden men det är nog bara bra för då lär man sig att uppskatta träningen ännu mer :) skönt att slippa ångest av att inte träna, utan bara kunna känna att det är rätt tråkigt!

Lite tankar mitt i allt

Det är mycket tankar i mitt huvud. Det är ångest, det är glädje, det är lycka, det är endorfiner, det är osäkerhet, det är funderingar, det är hjärnspöken och det är tvivel på mig själv. Studenten slog rekordet på den bästa dagen i mitt liv. Den var helt fantastisk. Dagen efter var inte lika rolig då jag är väldigt orutinerad när det kommer till alkohol eftersom jag dricker ytterst sällan - men att få fira en av mina närmaste vänners student i Gävle var ändå väldigt roligt. Då bevisade jag för mig själv att jag ännu en gång är påväg i rätt riktning - för jag åt pastasallad då det var det enda som serverades, och hungrig kan man ju inte gå? Igår (fredag) var jag och alla tjejerna på summerburst och likaså ska vi idag. Det var superroligt men kallt. Jag njöt av musiken, vännerna och glädjen, men vill ändå inte undvika att säga att en hel del hjärnspöken stundtals tog över.

Jag är helt DÖD efter den här veckan. Jag vet varken in eller ut. Jag har knappt hunnit ta in något som har hänt men när jag väl lägger mig i sängen på natten så bara forsar alla tankar om hur dålig jag är, hur ful jag är, hur jag inte förtjänar någonting och hur jag borde gå till gymmet och aldrig gå därifrån. Egentligen är många av dem tankar jag inte lyssnar på, utan kan stänga av hyffsat bra, men det är klart det tar på mig. Det tar att hela tiden ha en röst inom mig säga att jag inte räcker till för någon, att jag inte förtjänar någon, att ingen vill ha mig och att jag inte ska tro att jag är någon.

Det är som att jag behöver bekräftelse. Men jag hatar bekräftelse. Jag hatar det ordet, den innebörden. Jag vill bekräfta mig själv och inte känna att jag måste ha bekräftelse ifrån andra för att känna mig bra. Härlig. Snygg. Och det suger. För när allt inom mig påminner mig om hur dålig jag är så behöver jag bekräftelsen för att balansera upp det hela.

MOTTAGNING

 

UTSPRING OCH FLAK


CHAMPANGEFRUKOST


FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN



Gårdagen var den sjukaste och bästa dagen i mitt liv hittills. Jag har aldrig känt mig så fruktansvärt lycklig som jag gjorde igår. Så hel. Jag grät så mycket och skrek så högt av lycka. Nu förstår jag vad studenten innebär, vad det får en att känna och varför alla som redan tagit studenten är så avundsjuka på årgång 95 i år.

Just nu är det mycket att göra. Hela den här veckan faktiskt. Idag är jag inte död, vilket jag trodde att jag skulle vara (hehe) men det är full fart framåt till Gävle för mottagning och imorgon är det Summerburst i två dagar. Men just nu är jag så ofattbart tacksam för att min familj är så underbar och ställer upp i alla lägen. För mamma som fixat och donat konstant nu inför min stora dag och för pappa som alltid har sin positiva enegi att dela med sig av. För mina underbara tjejer som gjorde gårdagen helt fantastisk liksom alla andra dagar i mitt liv.

En sån där sommarsallad.



Fläskfilé och kyckling är en rätt bra kombo ändå! Nu ska jag ta på mig skorna och åka iväg med cykeln :)

DET ÄR VÅR TUR NU - en dag kvar


Jag har svårt att greppa hela den här grejen med studenten. Att VI går ut IMORGON. Jag kan nog fortfarande inte förstå det och kommer nog inte göra det imorgon heller, det är så mycket att ta in. Smälta. Förstå.

Idag hade vi vår studentlunch vilket var supermysigt och roligt. Lite sorligt men ändå väldigt väldigt befriande. Vi är klara. Vi är det. Och imorgon, då springer vi alla ut stolta som satan med hattarna på våra huvuden. Under lunchen delades det ut stependier och jag och mina bästa brudar (Ebba, Tilda och Olivia) fick ta emot pris under kategorin "bästa gymnasiearbete". Vilka brudar vi är!

Nu är det massor som ska göras och fixas inför imorgon. Det är hjälpa mamma med huset och maten, fixa mig själv, packa alla kläder och prylar som ska med, svänga förbi gymmet för ett hejdundrandes spinningpass och njuta av känslan IMORGON TAR JAG STUDENTEN.

PRETTY HURTS

 Har ni sett denna? Se den isåfall igen. Och har ni inte sett den, se den. Majoriteten av människorna inom kändisvärlden dras med av den stora "jag-måste-vara-perfekt"-vågen, och kanske gör egentligen alla det på ett eller annat sätt. Det finns många som trots detta lyckas påverkar omgivningen positivt och jag skulle peka ut Beyonce. Hon är fantastisk. Hon gör något med sin musik som inte bara underhåller människor utan också skapar otroliga känslor, diskussioner och tankeställare. Den kvinnan.

Denna låt nedan är genialisk. "It's the soul that needs a surgery" - de orden. DE ORDEN.

Ni är så fina, som ni är. Godnatt på er <3

I GOT SUNSHINE


Nu har jag blivit av med halva mitt hår känns det som. Dock är det extremt fräscht och tjockt och det var välbehövligt kan jag säga! Sitter och avnjuter denna extremt goda middag nu eftersom jag är helt slut efter allt farande idag. Nu ska jag sitta still och det är länge! :)

FRÅN SALONGEN


Nu har jag fina tånaglar igen! 
Jag sov 10 timmar inatt snjag känner mig hyffsat utvilad kan man säga. Och nu blir det andra trippen för idag till centrum för att träna och därefter klippa mig. Mitt hår är helt sönder så ska bli riktigt skönt att bli av med en del :) 

KRYDDAD KYCKLING = starkt


Sitter och äter en jättegod sallad som jag märker nu inte alls ser god ut? Men det är den iallafall! :) Jag har lyckats få en fläskläpp nu på morgonen också men då jag tappade min shaker på munnen. Gjorde svinont eftersom jag har den lägsta smärttröskeln i världshistorien..

Nu ska jag fortsätta äta innan jag ska göra Veronica sällskap ute i butiken :)

LIVET ÄR EN FEST

 
Förutom att jag hatarvanlig havregrynsgröt (måste vara fiber!) så balanserade jordgubbarna som mamma köpte igår ut dem. Jordens godaste frukost helt enkelt! Och nu är jag hemma från jobbet som för övrigt gick så himla fort. Står och prövar studentkläder för fjärde dagen i rad nu, hehe. Allt ska vara perfekt och inget ska hända i "sista minuten". Tror jag har alla outfits klara nu.. :)

HÄNDELSERIK DAG

Började dagen med ett göttigt träningspass 
Sedan hade jag tid hos Unni för att måla/noppa mina bryn
Därefter träffade jag tjejerna och gjorde tröjor till flaket på studenten. Köpte också blommor och choklad till Emma som kom hem idag. Hon skulle egentligen överraska mig, men jag är svår.. Slutade iallafall med att jag satt och grät som en djur på espresso house när jag fick reda på att hon var hemma.
Och nu: middag hos världens bästa vän Emma efter massa tårar och skrik. Känner mig helt skakis i hela kroppen. Jag är så fruktansvärt lycklig över att hon är hemma, den bästa människan på jorden. Så lycklig. Och så stolt över att jag klarat 10 månder utan henne här hemma.

DET ÄR TROTS ATT FREDAG


Hej vännisar! Här ligger jag och kollar på Sveriges Mästerkock. Har varit och letat efter klänningar men det ser väldigt mörkt ut. Tur att jag har måndag och tisdag på mig också!

Men nu ska jag sluta tänka en massa!

SENA SOMMARKVÄLLAR

 
Det är nu det drar igång. De varma, mysiga och tysta kvällarna under bar himmel. Kan man uppskatta något så uppskattar jag det här. Igårkväll mös jag sönder med Ebba och Jenny med filtar, musik och massa prat. Hur mysigt som helst.

FAVORITMIDDAGEN SERVERAD.

 
Börjat få lite smått panik över att jag inte hittar en klänning att ha på kvällen på studenten. Gaaaaaah, att det ska vara så svårt. Har iallafall mummsat i mig en god middag nu och ska bara ta det lugnt, har hållt igång HELA dagen.

OMBYTT OCH KLAR

Älskar när man känner sig fräsch. Jag brukar nämligen inte känna mig det så ofta då jag nästan aldrig fixar till mig lite extra men idag kände jag för att göra det. Nu ska jag iväg till bussen för andra gången idag för att åka till skolan och städa ur mitt skåp. Känns galet att sista året är klart, men som sagt skulle kunna säga det hur många gånger som helst. Därefter ska jag iväg och leta klipptid och en klänning att ha på studentkvällen. Skulle vara kul med något nytt! :)


Jag är extremt kräsen när det kommer till jeans och därav levde jag i mina michael kors tights hela förra året (och även början av detta) men i London hittade jag de skönaste och också snyggaste riktiga jeansen från Zara. Kommer leva i dessa föralltid <3

Vardagsglädje som viktigast

 
Det coolaste jag vet är människor som kan uppskatta och ta vara på vardagen utan att hasta fram allting. Gilla nuet tillräckligt mycket för att leva i det. Ovanligt va? Idag måste jag påpeka att jag har gjort ovanstående och det känns jätte bra. Att sträva efter att leva en dag som man skulle vilja leva varje dag kan vara väldigt nyttigt. Mycket av mina mål sitter i att lyssna på kroppen och göra det jag känner för istället för det mina tankar säger åt mig att jag borde göra. Häftigt när man vågar göra det också.

Idag har jag satt färg på livet med hjälp av mina nya helt underbara träningskläder ifrån Adidas. Nike är överskattat och Adidas underskattat, iallafall enligt min mening. Snygga också! Sedan har jag sovit i soffan, pratat skit med Sanna i telefonen och prövat klänningar till studenten. Och dem har blivit lite större? Tur att jag inte väger mig längre, men kan väl ändå erkänna att det känns lite skönt för tankarna att få bevis på att jag inte rasat upp i vikt som dem så gärna vill få mig att tro. Dumma mig, jag är ju fin som jag är oavsett hur klänningarna sitter. Men nu ska jag fortsätta med det jag höll på med: ingenting :D

Jag är klar nu, jag är klar.

 
Nu är lunchen i magen, sista skolarbetet i hela gymnasiet inskickat och benen ska börja röra sig mot gymmet. Jag är glad, lättad och utvilad. Tänk att jag tar studenten om en vecka idag. Jag tror inte jag förstår att det är sant så jag har svårt att smälta det, svårt att hoppa av lycka för det har alltid känts så långt bort. Men som jag kämpat. Kanske är studenten början på mitt nya friska liv. Vad tror ni?

Ledighet och tid för planering

Nu är jag ledig från jobbet för första gången på tio dagar. Har alltså gått upp tidigt med en väckarklocka i nästan två veckorstid. Men idag fick jag sova ut. Idag var det ingen väckarklocka som ringde på morgonen utan jag sov ut tills mina ögon öppnades av sig självt. Tills jag var utvilad.

Nu ligger jag i min säng och försöker fundera på vad jag ska hitta på idag. Är trött men glad. Träna ska jag allt unna mig för hela min kropp bara skriker efter att få lyfta vikter och stå på steppmaskinen. Sedan ska jag försöka hitta en frisör också. Måste klippa och slinga innan studenten. Sedan ska jag göra en video och lägga upp på youtube för min lärare, med sista presentationen någonsin i skolan. Sedan är jag fri. FRI.

Det verkar som min herpes kommer försvinna till studenten också. En vecka kvar. Jag tar salva, äter piller och rengör dagligen. Detta ska nog gå. KOM IGEN. Måste hitta klänning till studentkvällen också. Färga ögonbrynen. Fixa tånaglarna.

Mycket som ska göras :)
 

TISDAG I ALL ÄRA


Händelserik dag tjo!

Inatt var första natten på länge dom jag kunde sova. Vaknade därav 8.30 klarvaken. Fick akuttid hos vårdcentralen vid 10.45 och efter att två läksfe hadd undersökt mig så åkte jag och mammsen och hämtade ut recept etc. för 1000 :- på apoteket.. Är det studenten så är det! 

Sedan unnade jag mig en super lunch från Ica med en celsius till. Och här och nu sitter jag på jobbet och äter mitt favoritmellis <3 Finns ingen bättre kombo är jordnötssmör och banan. Som sagt, på jobbet har jag ett skafferi med jordnötssmör <333333

Nu ska jag återgå till att packa upp leveransen i mina nya favorit freddy byxor :)

BÄSTA träningsmusiken:


Brennan heart & Jonathan Mandelsohn - Imaginary
Dimitri Vegas & Like Mike ft. Wolfpack & Katy B - Find Tomorrow
 Wild Roses - John The Sohn
Turn down for What - DJ Snake & Lil Jon

INTE MIN DAG IDAG

 Ofta brukar man säga hur man ska försöka ha en så god positiv inställning till livet som möjligt. Men ibland kan även det bli ett krav och därför kan det ibland bara vara nyttigt att tillåta sig själv vara lite negativ. Idag är en sån dag.

Jag har fått herpes. Min frisör är fullbokad. Jag är trött. Låter inte som något märkvärdigt men i mina ögon så är det mycket. Allt blir bara fel och jag går runt och hoppas att min herpes ska ge sig och försvinna. Att det ska vara borta tills onsdag nästa vecka. För om det inte är det, ja, då dör jag. Faktiskt. Då dör jag.

Sova kan jag inte göra heller för alla mina tankar bara tar över. Och tänker man att man inte ska tänka, ja då tänker man ännu mer. Kroppen säger ifrån men hjärnan vill för mycket.
 
Men ikväll är det mycket sömn som gäller. Det ska sovas, det ska sluttänkas och det ska vilas.



NÄR STRESSEN TAR ÖVER


Godmorgon mina fina.
Igår avslutade jag min kväll i panik. Jag har som sagt varit extremt stressad den senaste månaden vilket resulterar i att min herpes (ett virus jag haft hela mitt liv) bryter ut. Låter äckligt men jag är van. Dock är det värsta att det alltid sätter sig mitt i ansiktet på höger sida vilket inte är så lämpligt nu till studenten. 

Jag har tänkt och tänkt OM som vi brudar är så bra på. Och kan fortfarande inte avgöra om det är en finne jag fått eller om det är påväg att bli ett virus. Har alltså gråtit, ringt vårdcentralen, haft panik och överanalyserat. Kanske inte låter som en stor grej men har man haft detta hela livet och vet vad det handlar om så vill man göra allt för att undvika att det ska bryta ut. 

Nu har jag lugnat ner mig lite och hoppas på att det inte är vad jag tror att det kan vara. Måste bara sluta stressa så mycket men det är lättare sagt än gjort..

CELSIUS IS MY FRIEND


Idag får denna älskling stå för energin för det finns inte så mycket lagrat att ta ifrån! Och det är söndag och det är juni månad. JUNI? Börjar bli nervös över om det kommer regna på studenten. Men vill helst undvika den tanken för blir ännu mer nervös då. Skulle kunna vara det värsta som kan hända.