Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

LYSSNA PÅ DIN KROPP

Victoria, lyssna på insidan. 
Kroppen skriker vila och huvudet exploderar i träning.

Du oroar dig för huruvida en viktuppgång kommer ske,
musklerna kommer dra sig tillbaka, konditionen försämras,
byxorna bli tightare eller energi intaget kommer ligga på plus.
 
Victoria, oro dig inte.
Vad gör en förskylning på tre veckor om hundra år?
Din kropp kommer inte förändras, öronen kommer inte göra ont föralltid,
förr eller senare kommer förkylningen att släpps och det bästa du kan göra är;
ha tålamod.
 
Du ska leva i din kropp hela livet. Lita på den.
Trots att du ibland tror att den vill dig illa, att den jävlas med dig,
att du är smartare än den så har du fel. 
 
Det bästa du kan göra är att lyssna på vad den säger.
Gör du inte det så kommer det slå tillbaka på dig, förr eller senare.
 
Victoria, det sista du ska tänka på nu är träning.
Ångest till att du inte kan träna är extremt orelevant.
 Alla är vi sjuka ibland, och det kan vi inte göra något åt.
 
Att titta på helheten är däremot ett val vi kan göra.
Balans är kärnan, lagom är nyckeln och ångest;
det är allt förutom vägen till ett bättre välmående.
 
Du och kroppen, ni är ett team! 

HOPPAS HOPPAS HOPPAS


Kvällen blev helt plötsligt lite bättre när jag möttes av ett nytt kontrakt på kontoret idag. Jag är deltidsanställd framtill juni! :D 

Nu ska jag ligga i soffan hela kvällen och försöka bli friskare :)

THE BRIGHT SIDE


Nu är jag på lite bättre humör! Och jag undrar hur man egentligen kan vara taggad på att jobba när man är sjuk? Det är väl ett gott tecken antar jag :) Hoppas ni mår bättre än jag iallafall!

EN FÖRSKYLNING SOM ALDRIG TAR SLUT

 
Den här förkylningen dödar mig. Nu har jag bölat ett bra tag så nu ska jag rycka upp mig!

HELSKOTTA OCKSÅ


Just nu är jag så fruktansvärt irriterad!! 
Igår kände jag att jag började bli lite sämre och när jag vaknade imorse var halsen svullen och öronen kliade/gjorde ont. Dessutom nyser jag varje sekund. Så jag ringde vårdcentralen men jag fick en tid nästa måndag, om drygt en vecka. Årets skämt.

Klart det är triggande för ätstörningen att inte kunna träna, och jag vet ju inte hur länge den här förskylningen/grejen kommer hålla på men mest av allt tänker jag på att jag ska jobba konstant hela helgen.

Aja. Blir hemma från skolan idag och ska ligga i soffan fram till fem då jag börjar jobba. Seriöst, jag har varit sjuk fram och tillbaka hela hösten och det är inte alls likt mig, jag brukar ALDRIG vara sjuk. 

Q/A - FRÅGOR

Så bra jobbat! Bor du fortfarande hos din moster? Hur länge ska du bo där? Styrkekramar!
 
Tack!! Ja, jag bor hos min moster och det kommer jag nog göra fram till söndag :) kram!

Vad är det där? Ser gott ut!!

Det är libanesisk mat! Lax, falafel, sallad, bönor, tsatsiki och hummus. Supergott!

Sååå duktig! När du åt; ungefär hur många gram åt du då? Puss från en tjej som tycker att du rockar.

 Åh vad glad jag blir, tack! Hmm.. det kostade drygt 20 kr så lite mer än ett hekto tror jag :)

DO IT NOW

Detta kan ha varit den läskigaste måltiden på länge alltså. Men trots att jag helst av allt ville ta kycklingen i kylen så fanns det ingen logik i det när jag stod och lagade middagen. Varför ska jag vara ett undantag? Varför skulle inte jag kunna äta falukorv? Jag åt det och det är inget farligt, dåligt eller konstigt med det! :)

HALLELUJAH


Jordens godaste lunch? Yesbox! 

TORSDAG MORGON


Godmorgon alla sköna :) 

GÓKVÄLL FINISAR


Framför sveriges mästerkock äter jag nu mitt kvällsmål :) 

DINNER IS SERVED


Idag stod jag för middagen och det blev kyckling, sallad, ris och sås :) 

HAPPY TIMES


JORDENS GODASTE LUNCH


Precis hemkommen från samtalet och nu har jag äntligen satt mig ner för lunch. Jordens godaste också! Döör :) men nu ska jag iväg igen och träffa Ebba och Jenny!

FEELING GOOD


Nu ska jag klä på mig och åka till centrum för ett näst sista samtal hos capio. Har mycket att prata om så trots att det är jobbigt att kliva upp ur soffan så ser jag fram emot det! 

Har sovit som en gud inatt efter gårdagen och det ska jag fortsätta med om jag ska orka med helgens jobbdagar. Och halsen verkar vara bra nu men jag har ändå en konstig kändla av att jag inte är helt frisk än? Gör typ ont när jag gäspar. Och jag vill verkligen bli frisk den här gången så jag vet inte om jag vågar träna idag?!

LÄMNA MIG INTE

En trött men glad Viggo 

Idag har varit en otroligt pruduktiv dag. Men nu ligger jag äntligen i soffan och kollar på tv samtidigt som jag äter kvällsmål. Jobbet idag gick super och stängningen går bara bättre och bättre för varje dag. Fick massa beröm idag också så det kändes jätte kul att höra. Ser framemot att jobba fredag, lördag och söndag :) 

Kram på er!

LUNCH I SKOLAN - TACKAR!


Grymt god mat idag i skolan! Men det gick fyra timmar emellan min frukost och lunch så nu har jag en kraftig huvudvärk :( Hatar att jag är så beroende av mina mattider. Jaja, det var iallafall biffar med tsatziki, sallad och potatis. Otroligt gott! :) 

FRUKOST DAGS


Tog till och med lite blåbärsjuice bredvid som moster hade köpt!

FIND THE STRENGTH


WENT MISSING


Kött, kantarellsås, potatis och sallad. Så gott! Nu ska jag börja titta på en jätte bra film (förhoppningsvis!). Imorgon är det tyvärr skola. En lång dag från 8.20-16.00 följt av jobb 17.00-20.30! :) 

PÅ ANDRA SIDAN JORDKLOTET


Genom allt!

Det rullar på och jag känner mig mer än okej

Innan jag fick min ätstörning var livet knepigt, och med den så är livet knepigare. Tankarna har varit knepiga att förstå, förändra och påverka. Humör har varit knepigt att hantera och tårarna har varit knepiga att förklara. Glädjen har varit knepig att hitta, tröttheten har varit knepig att förstå och hoppet har många gånger varit knepigt att hitta.

Man brukar säga att: "efter regn kommer solsken", något som jag instämmer med helt. Jag ser det som flera olika skeden. Jag har sett mitt första solsken efter ett år av regn. Det gjorde jag precis i början av detta året, 2014. Det var bland det coolaste, häftigaste och mest hoppfyllda jag varit med om på länge. Sedan kom det lite regn igen någon vecka senare och nu är solskenet här igen. Det jag har lärt mig är att solskenet nu för tiden, efter den långa regnperioden, varar längre medan regnet bryter ut allt mer sällan. Jag vet att regnet aldrig kommer sluta helt, och tur är väl det, men däremot kommer solskenet visa sig allt oftare och i längre perioder.

För ett år sedan gick jag till botten med mina problem, som hade tagit sig till uttryck på olika sätt tidigare men som senare utvecklade sig till matproblemen. Innan jag fick diagnosen hade jag aldrig gått till botten med mina problem som grundade sig i dålig självkänsla, vilket gjorde att jag aldrig riktigt upplevde riktigt solsken. Nu däremot, när jag gått igenom stormen på riktigt, lärt känna mig själv och börjat acceptera det jag både ser och känner hos mig själv så vet jag, utan tvivel, att jag för första gången kommer kunna bli lycklig på riktigt. Det må ta tid, men det kommer att gå hela vägen denna gång. För jag har gått till botten med mig själv. 

Jag tror att anledningen till att jag inte tog tag i mina brister och självskadeproblem tidigare berodde på att jag inte orkade. För att det kändes så omöjligt och långt bort. Det var lättare att fortsätta på samma spår istället för att ge sig ner i helvetet. Men jag kan tala om för er, att falla ner på botten för att sedan klättra upp starkare än någonsin var det bästa beslutet jag någonsin gjort. Jag ska inte sticka under stolen med att förra året var det tuffaste någonsin i mitt liv, men med tanke på hur mycket jag kommer få tillbaka så är det ingenting i jämförelse. Om man räknar på det så mådde jag halvkasst i flera år tidigare, och sedan när ätstörningen bröt ut och jag var tvungen att komma till insikt så var det varningsklockan som ringde. Det var chansen jag fick till att börja om från början och göra rätt. Ge mig själv en chans från grunden.

Min lilla hjärna har fått jobba på som en galning. Jag har tänkt oavbrutet, mycket onödiga och dumma tankar men jag har blivit så mycket klokare och förnuftig. Jag har börjat värdesätta mig själv rättvist, förstå mina känslor och ibland även kunna påverka dem. Mental träning mina kära vänner, underskatta det inte. Det är något jag kommer bära med mig som en byggsten i min vardag. För just mental träning ger så mycket tillbaka gentemot vad det tar. Med den mentala träningen ger man sig själv förutsättningarna att hantera stress lättare, förändra tankemönster, fokusera på det viktiga i livet och få bättre balans i livet.
 
Idag känner jag mig själv bättre än någonsin och jag ser framemot att lära känna mig själv bättre, kunna förändra negativa tankemönster lättare och värdesätta rätt saker i livet. Den mentala biten har alltid varit boven för mig men jag börjar få allt mer ordning på den. Men bara det att jag klarar av att hoppa in och jobba spontana tider, reglera mina mattider efter jobbet ibland, träna mindre, äta mer varierat, känna igen mina demoner bättre och därmed kunna förändra dem. Att gå till botten med sina problem må vara jobbigt men när man ser sina framsteg och hur det sakta med säkert blir bättre så finns det ingenting som kan mäta sig med känslan som man känner!
 

KALL, TRÖTT OCH GLAD

Passade på att äta lunch hemma idag :) Har inte ätit couscous på flera dagar vilket är toppen ju, men passade på idag eftersom jag var så sugen!

Det är verkligen iskallt ute, det kände jag av påväg hem.. Nu har jag iallafall packat ihop en väska med alla mina kläder och annat smått så snart kommer nog Allan och hämtar mig :) lugn dag!

EN HELT NY VECKA


Har inte sovit så bra som jag gjorde inatt på år och dar. Vaknade inte en enda gång tror jag. Helt underbart!

Idag är jag ledig också så planerna föe idag är att: åka hem och hämta/lämna saker, plugga och äta ;)

Söndag kväll i soffan


Det är inte svårare än att äta det som bjuds. Eller? Nja, kanske lite men det är bara att äta och se glad ut ändå :) lär jag mig inte att äta ris nu så kommer det bara ta längre tid innan jag mår bättre!

Efter en lång jobbdag och jobbig stängning så behövs det påfyllning helt enkelt :) inga dåliga känslor! Imorgon är jag ledig så det ska bli härligt med sovmorgon och en lång mysig frukost. Imorgon ska jag INTE äta gröt, dags att variera mig. Puss på er :)

I CAN'T HIDE


Blev inte så mycket träning idag. Imorse undvek jag min hals men när jag kom till gymmet så insåg jag att jag inte är helt kry, trots att jag inbillar mig att vara det. 

Att lyssna på kroppen är a och o så jag stretchade mest istället. Nu sitter jag i personalrummet och äter min favoritlunch :)

I LIKE YOU BUT I HAVE STANDARDS


Känns som att jag var vaken med tuppen idag, men egentligen gick jag inte upp tidigare än 8.30. Igårkväll åt jag lite naturgodis till filmen jag och moster såg (perl harbor). Det var så nervöst men jag dog ju inte? :) Och gott var det också!

Idag blir en rätt lång dag eftersom det är både träning och jobb på schemat :)

KROPPEN SÄGER NEJ NEJ NEJ

Idag är jag så fruktansvärt trött. en kollega ringde i veckan och ville att jag skulle ta hennes stägningspass imorgon så jag städade på kontoret idag istället vilket gjorde att benen fick röra på sig lite mer än de kände för, men jag klagar inte! :) 
 
efter er att ha läst om alla som utmanar sig ständigt med maten (vissa bloggar jag läser) så kom jag på mig själv att jag gjort mig lite för bekväm på senaste tiden. Självklart har jag gjort framsteg men de framstegen måste jag ta till nästa nivå! Potatis är ganska lätt för mig att äta nu utan problem men jag har haft de framstegen som tidigate varit jätte jobbiga som ursäkt för att inte behöva utmana mig mer. Förstår ni? Men nu känner jag att jag står lite still i min utveckling så därför ska jag utmana mig ikväll. Det är lördag och det finns inga men! 

LÖRDAG MORGON


Mysimys!
Nu ska jag iväg på ett bodycombat pass. Sedan är det lite städjobb på g :) ikväll ska jag anta mig en utmaning tror jag.. 

REDO FÖR STADEN


Kommer ångra att jag väljer klackar ikväll ;) 

DRÖMMEN I OSS LEVER

Skrev precis ett jätte långt inlägg med det gick åt pipsvängen och försvann. Så jag fattar mig kort:
- mina michael kors jeans gick sönder idag men jag har pratat med butiken och jag kommer kunna reklamera dem och få pengar/till godo kvitto. Reklamerar kungen är på g!
- det är firande för ollie ikväll som fyller 19 år imorgon så vi ska ut och äta middag
- jag köpte precis summerburstbiljett

Tack och hej :D



UNDERBARA FREDAG

Jag var så nervös på provet idag men jag fick in en hel del bra grejer. Hormoner, fysisk aktivit och stress! 
Nu blir det snart lunchdags :)

FREDAGMORGON


Godmorgon världen!
Såhär såg min frukost ut imorse. Första gången jag äter vanlig havregrynsgröt och inte fiber. Nu ska jag till skolan och rocka fett. Först på schemat står ett mental träning prov på 2 timmar!

FIKAPLUGG (?)

Världes bästa vänner

Fick en fråga om vårt gymnasiearbete; vi arbetar med amnesty (en organisation som jobbar för kvinnors rättigheter, vapenhandel, fattgdom och orättvisos i världen). Vi gör en stor uppsats och undersöker deras arbete med hjälp av deras kampanjer :) 

Idag är jag kry i halsen så nu ska jag snart träna! Ska bli så roligt. Har dock glömt mina löpskor hemma så det blir ingen kondition men det gör inget, ska ändå ta det lugnt idag eftersom jag varit "sjuk". Men ska hem och hämta lite saker sen som jag behöver.

STARTAR DAGEN

Dagens frulle: fil mjölk med bär. Två knäcke med smör, ost, skinka och gurka.

Jag är så stolt över mig själv just nu. Bara det faktum att jag inte planerade frukosten förrän jag stod i köket för 15 minuter sedan är så sjukt. Nu ska jag iväg och plugga gymnasiearbete med tjejerna! 



Ett steg närmare friskheten

Fisksoppa till middag!

Japp, jag tror att det här är så bra för mig. För att förminska min panik som lätt kickar in i nya situationer. För att förstå att jag inte kommer dö av att inte alltid vara på den "säkra sidan". Det känns så underbart att se ett nytt kylskåp för en gångsskull. Ska bli kul att visa er min frukost imorgon ;)

FOR ME

Som ni vet så har jag inte tyckt det varit lätt att bo hemma med tanke på min ätstörning, pga. olika skäl men främst för att jag bor i en extremt nyttig familj, och eftersom jag själv har ett nyttighetstänk som är sjukligt så blir det inte bättre av att hela tiden befinna sig i en miljö där maten är onormalt nyttig. Hur som haver, idag rann bägaren över så jag ska bo hos min moster i några dagar. Det är bra för mig att få lite variation. Det är också en utmaning för mitt kontrollbehov eftersom jag kommer behöva äta det som bjuds och rubba tiderna. Men nu är jag tillräckligt stark så att jag klarar det. Dessutom ska inte ta med mig någon mat hemifrån alls, vilket känns väldigt läskigt! Vad ska jag äta till frukost? Till lunch? Det får tiden visa ;)


IN YOUR ARMS


Mumsfilibaba :) 

Nu är maten nere i min mage och jag tänkte börja skriva en lista på saker jag ska göra idag:
- åka och storhandla med mamma (eftersom dem åker bort imorgon och är i italien i 12 dagar)
- storstäda mitt rum och rensa mina kläder (lägga undan gamla kläder som triggar ätstörningen)
- bearbeta min engelska muntliga redovisning
 

En låt som jag precis blev helt kär i som jag garanterat kommer lyssna sönder på nu!


WEDNESDAY MORNING

Framför nya avsnittet av pretty little liars. Det kan ju inte bli bättre! 

Jag har fortfarande lite tjock hals trots att det är bättre så avstår från att träna idag med. Känns lite jobbigt, det ska jag inte förneka, men försöker tänka i positiva banor som att kroppen måste äta trots uteblivet träningspass och att förbränningen är igång hela tiden och inte bara när vi tränar. 

LIVET, JA, JAG SNACKAR MED DIG

 
Den där Kristian Gidlund alltså, han kan verkligen sätta ord på känslor.

Behandlingen i pappersform


Tror aldrig jag visat er dessa papper? 

Kanske var på tiden då ;-) Jag har nämligen gått runt med den blåa mappen fylld med papper i från capio i över ett halvår nu. Varje dag skriver jag matdagbok på allt jag stoppar i min kropp, var jag är när jag äter det, om jag kompenserar eller liknande och slutligen min egen kommentar/känsla kring det hela. Sedan har jag ett papper med måltidsföslag som jag kan titta på för att få lite inspiration när beslutsångesten tar över. Eftersom jag tycker att mellanmål är extra svårt så har jag även ett enskilt papper på bara mellanmålsalternativ. De färgglada lapparna är utmaningar som jag fått av min behandlare (wiho!). Senast förra veckan så fick jag en återfallsprevention som jag ska fylla i så gott jag kan. Det är frågor om vad jag tycker om behandlingen, hur det gått för mig, vad jag lärt mig, vad mina problem har varit och hur jag ska göra om jag skulle börja gå tillbaka till gamla vanor och få ett återfall. Känns dock konstigt att säga återfall eftersom jag är allt förutom frisk idag, trots att jag är en bra bit på vägen! 

TIDEN GÅR FORT NÄR MAN HAR KUL

Eller? Nu är jag inne på min 6:e pluggtimme. Mentala träningen ska jag inte klaga på - den är bara rolig och givande. Jurudiken kan ta sig i rumpan dock, samhällsuppsatsen är seg, engelskan vill jag inte ens nämna och filmkunskapen gör mig extremt trött i huvudet och förvirrad. Men jag har tid på mig eftersom jag är ledig både imorgon och på torsdag :D 

Middagen idag var den godaste jag upplevt på länge. Mina biffar är oslagbara :)

Jag fryser, fryser, fryser


Den här veckan är helt sjuk. Idag slutade jag 10.30 och imorgon och på torsdag är jag ledig pga inställda lektioner och z-förmiddag. Alltså har jag bara en skoldag kvar denna vecka och det är bara tisdag idag. Jag klagar inte! :) 

Men det är synd att jag ändå måste spendera min tid med skolböckerna. Aja, har fortfarande lite ont i halsen (?) så lika bra att få saker gjorda så jag kan hitta på roligare saker sen. Åt precis denna supergoda lunch!

THIS IS WHAT I'M MADE OF

Jag känner mig stabil idag! 

Guldbaggegalan, kvällsmål och brottmål


Perfekt kombo. Har fått en hel del gjort ikväll så nu känner jag mig glad :) 

I övrigt är jag lite nervös inför imorgon då mina mattider blir en aning rubbade. Vet inte vad jag ska äta till frukost. Har ni några förslag? Kommer antagligen behöva byta på eftermiddagsmelliset till förmiddagen eftersom jag kommer äta lunch lite senare, men det känns jobbigt att äta både en macka till frukost och förmiddagsmellis. Det får mig att vilja äta en ännu "nyttigare" frukost. Blir galen.

Aja, nu måste jag skynda mig ner till soffan :D

UPPLADDNING INFÖR STUDIER SOM ALDRIG TAR SLUT..


Wihå, jag bara avskyr att skriva analyser. Det är så svårt att veta om man gör rätt eller fel. Svårt att följa betygskriterierna och formulera sig därefter. Nu är jag iallafall nästan klar med den, men jag har flera att beta av. Jösses, det tar verkligen aldrig slut. Annars så är det guldbaggegalan och paradise hotel ikväll :D

TOO COOL FOR SCHOOL


Eftersom halsen fortfarande plågar mig så ska jag fika med Sanna nu. Myspys!

I SEE FIRE

Igårkväll fick jag ont i halsen och imorse vaknade jag upp med samma känsla.
Bara att vara "sjuk" och inte kunna träna är en utmaning för mig,
så jag vill inte låtsas som att ångesten inte kryper över mig lite lätt.
Jag ska iallafall ta den här utmaningen och försöka tänka positivt, så gott jag kan.

Det är måndag och jag är inte på sådär jätte bra humör längre. 

TONIGHT IS THE NIGHT

Snart ska jag utmana mig med något sött igen, men idag fick jag nöja mig med denna lilla utmaning: äta jordnötssmör för andra gången idag! Oskrivna regler som jag själv sätter upp för mig själv ska bort. Det är inte farligt att äta jordnötssmör två gånger om dagen ibland, varför skulle det vara det? Varför får man för sig sådana saker? Nu är det iallafall nere i magen och gott var det! :)

MINA VÄNNER

 Mina vänner. Vart ska jag börja? 
De jag sköt ifrån mig när jag mådde som sämst och de jag anförtrodde mig till när jag mådde bättre. 
Det är först idag som jag verkligen inser hur stor hjälp dem varit för mig i mitt tillfrisknande.
Det har varit som en fet bergodalbana, ingen överdrift, men idag ser jag allt så mycket klarare.

Under en period när allt var som värst vände ätstörningen dem helt emot mig. 
Den kom på alla möjliga ursäkter till att inte umgås med dem. Till att dem inte var bra för mig.
Till att jag inte var i behov av dem som förut. Att jag klarade mig själv.

Bullshit, bullshit, bullshit. Jag blir så arg när jag tänker på det, vill smälla till den på käften.
Eftersom min familjerelation inte är eller har varit bra i relation till min ätstörning så har mina vänner,
varit extra viktiga för mig. Dem har lyssnat, försökt förstå, stöttat och lämnat mig ifred när det behövts.
Ingen av mina närmaste vänner är i liknande situation som jag, men med tanke på det samhälle
som vi idag lever i så kan de flesta ändå relatera till mina matproblem med tanke på bla. all media.

Mina vänner. Helt sjuka i huvudet men fullkomligt underbara.
Jag vet inte vart jag hade varit idag om jag inte hade haft dem bakom mig.
Jag tror jag är bra på att inte lägga mina problem på mina vänner,
men jag förundras ändå av deras tålamod och förståelse i många situationer.
Dem har aldrig slutat tro på mig, trots att jag många gånger gett dem alla anledningar till det.

Idag vet jag, med hela mitt hjärta, att mina vänner har varit och är min räddning.
Dem får mig att vilja leva ett liv utan ätstörningen, dem ger mig perspektiv på livet,
dem gör mig glad i även de värsta stunder och utan dem är jag helt vilse.

Min ätstörning, eller hela min förändring med andra ord, har tärt på mina vänskapsrelationer.
Det kommer jag alltid att vara ledsen för - men idag är relationerna starkare än någonsin,
"tack vare" allt det jobbiga vi gått igenom. Att dem stöttat mig genom allt detta
tyder bara på hur äkta dem är. Och jag hade inte kunnat önska något mer. Älskade vänner.



Har ingen bra bild på alla tjejer men här är några av mina änglar

Grötmorgon :)

Jag säger bara såhär: herregud vilken god kombination av frukost jag fick ihop precis. Gahh!!! Gröt, ägg, keso, jordnötssmör, banan, hallon och mjölk. Ni måste bara testa! :)

Har sovit sisådär kanske 3 timmar inatt pga. att min syster Michaela har låtit rätt mycket (betoning på rätt) men idag kan inget göra mig sur (inställning är allt!) så jag är glad ändå. Dippen kommer väl snart då jag bli svintrött men ännu är jag jätte pigg.

Hade egentligen bokat ett cyklingpass 10.30 men jag säger bara fyfasiken vad tråkigt!!!! Så jag hoppar över det istället och tränar något roligare :) Sån befrielse att kunna göra det utan att få ångest (oftast). Dagsformen är allt och prio ett för mig är att träna det jag känner för/tycker är kul idag :)

ÄNNU EN UTMANING

Jag gjorde det! :D

Japp, idag stängde jag butiken helt själv för första gången. Väldigt nervöst stundtals men jag tror jag lyckades med allt! Super kul att göra nya saker och få ta mer ansvar :) 

Nu sitter jag hemma hos mormor och förhoppningsvis ska jag träffa tjejerna ikväll!

BELIEVE YOU CAN AND YOU WILL

Denna lördag började allt förutom bra kan jag säga men så fort jag kom hemifrån så blev jag glad igen! Nu sitter jag i personalrummet och äter lunch. Dagens jobbpass ska bli väldigt roligt och jag är väldigt spänd för att stänga butiken själv idag för första gången :) utmaningar älskar jag! 

EN SÅN DÄR FREDAGSKVÄLL

Allså jösses vad jag är trött idag. Helt jäkla slut!

Nu sitter jag och äter middag framför Sveriges mästerkock som är ett av mina favoritprogram. Idag är jag på väldigt bra humör och det enda jag vill göra nu är att sova. Jag blir så när det är såhär kallt och mörkt ute. Jobbar imorgon också, 12-18.30 så vill vara utvilad så jag orkar. Ska bli jätte kul och vill vakna utvilad :)

PLÖTSLIGT HÄNDER DET


Alltså gårdagens natt, JAG DÖR
Först och främst så var jag superpigg, pratade med Tilda ett bra tag och precis innan jag skulle sova så hittar jag en annons på blocket. Jag brukar som sagt regelbundet titta efter specifika saker som inte verkar säljas i butik på tradera/blocket. Igår hittade jag det jag letat efter i typ 2 år, och säljaren svarade imorse och sa att *** fanns kvar. Vi får se om köpet går igenom, jag ska ju köpa dem men jag är extremt noga med frakt. Och ja - efter att jag hade hittat annonsen inatt så kunde jag ju aldrig somna.

  Denna dag började därmed underbart bra. Jag är precis klar hos Capio (samtalet gick superbra) och ska strax iväg till skolan!

EN HUNGRIG VIGGO SÄGER HEJ

Idag har jag varit konstant hungrig, verkligen konstant. Jag vet exakt vad det beror på och det är för att jag inte ätit lika mycket de senaste dagarna (varit nervös för att väga mig..) så nu säger kroppen "lyssna på mig då!!!". Jadå det ska jag! :)

Men nu när jag varit såhär hungrig idag så kom jag och tänka på i september-oktober när jag var hungrig exakt hela tiden. Jag var så arg och irriterad för att jag blev hungrig hela tiden trots att jag enligt mig åt så "mycket". Hungern har blivit såå mycket bättre och jag kan hantera lite flexiblare tider allt bättre. Väldigt stor frihet, tack kroppen! Man måste ju uppmärksamma det positiva? :)

Jag bjussar på en bild från nyårsafton. Då var man allt glad! Det är jag i och för sig nu också trots att jag är vrålhungrig fastän jag åt för en timme sedan.. Lol! (måste sluta säga det ordet nu....) 

JAG HAR BESTÄMT MIG NU

Det jag är påväg att skriva om är något som har tyngt ner mig under hela mitt liv. Min relation till vågen är nämligen fruktansvärt kaosartad. Hade denna relation varit en vänskapsrelation så hade jag sagt tack och hej för längesedan. Men nu är det inte en relation som man bara kan säga hejdå till sådär, det funkar liksom inte så.

Jag har bestämt mig för att sluta väga mig helt och hållet. Vikten skapar bara problem för mig och den passar inte mig helt enkelt. Jag har tänkt på det här så mycket att huvudet nästan gått sönder. Herregud vad jag vägt det fram och tillbaka. Jag har vägt mig i drygt ett halvår hos Capio och min slutsats är följande: jag har börjat acceptera min vikt en aning mer men jag känner fortfarande inte att den gör mig något gott. Att väga mig är snarare ett sätt för min ätstörning att få kontroll och utifrån siffran värdera mig själv.

Jag känner att jag måste utgå ifrån mig själv och jag tror det bästa för mig är att sluta väga mig fram tills den dag jag känner mig nöjd med det jag ser i spegeln. Hela min ätstörning grundar sig i dålig självkänsla och att väga mig ger mig inte en bättre syn på mig själv på något sätt, snarare bara sämre. Jag måste lära mig att utgå ifrån spegeln och tycka om det jag ser utan att jämföra med vikten. Vikten styr bara över vad jag äter, gör och mår och därför vill jag inte fortsätta väga mig. Den tar musten ur mig och den makt som den har över mig anser jag den inte vara värd för fem öre, och därför kommer jag sluta nu.

Vad som är läskigt med detta beslut är att vågen ger ätstörningen makt och utan att veta vad den visar så blir jag osäker. Men för att någon gång kunna tycka om mig själv för den jag är och inte hur jag ser ut så måste jag sluta nu. Det är inget för mig. Självklart är jag rädd för att det ska bli som för ungefär ett år sedan. Att jag genom att inte väga mig bara blir orolig och tänker på vad jag kan tänkas väga, och så kommer det nog vara till en början, men viktigt att komma ihåg är att jag förra året hade en självkänsla på botten. Idag har jag en aning bättre självkänsla och jag tror att jag genom fortsatt hårt arbete kommer kunna ta ifrån vågens makt, sakta men säkert. Med ökad självkänsla kommer vågens betydelse bli allt mer obetydlig och istället kommer spegeln och känslan i kroppen dominera. En annan viktig faktor är att jag idag också har en bättre bild av hur mycket man kan äta utan att gå upp i vikt/ner i vikt vilket jag helt hade tappat för ett år sedan.

Jag pratade precis med min behandlare i telefon angående detta och vad ska jag säga? Jag förklarade för henne hur jag resonerar och hon förklarade för mig varför dem på Capio vill att man ska väga sig. Den främsta anledningen är för att de flesta som påbörjar en behandling har en skev bild av normala portioner och hur mycket man kan äta utan att gå upp i vikt, och att det då är bra att ta vikten för att få "bevis" på att en viktuppgång inte sker fastän man tror det. Alltså var det utan tvekan nyttigt för mig att ta vikten till en början, för att förändra min skeva uppfattning, men nu när jag har en betydligt bättre bild av mina behov i matväg så känns det inte som det finns någon vits att väga mig längre. Jag har aldrig fungerat ihop med vågen, den har alltid gett mig ångest oavsett siffra och därför är det onödigt att utsätta mig för den. Det är ytterst få personer som behöver väga sig och jag är inte en av dem. Jag är normalviktig och behöver lära mig att värdera mig själv utifrån min insida och inte siffra på vågen.

Jag tror det är väldigt viktigt att tänka efter en extra gång varför så många väger oss regelbundet? Oftast är det av dåliga skäl. Mitt skäl är uruselt: jag känner välbehag när jag vet min vikt eftersom jag värderar mig själv utifrån siffran. Ätstörningen får mer makt och triggar igång alla negativa tankar. Jag är inte en person som ser siffran på vågen och tar det med en klackspark och tänker "det är bara en siffra, jag är ju fin i spegeln!" nej, jag är en person som värderar hela min personlighet, mina förmågor och mitt värde i vågens siffra. Just därför kastar jag ut den jäveln.

Jag känner redan nu en otroligt stor lättnad i att strunta i vågen. Lite nervositet men ändå en stor lättnad. Det är rätt komiskt hur jag så tydligt märker att ätstörningen DIREKT kontrar med "du kommer skena iväg i vikt" "du kommer bli fet" "vad har du nu att mäta dig med när du inte väger dig?", den jäveln alltså.

Vad tänker ni kring detta ovan? Kommentera gärna, skulle så gärna vilja ha ert stöd! Många av er har ju tidigare varit tveksamma kring om min regelbundna vägning verkligen varit bra för mig och jag har ju svarat att den har varit nyttig för mig till en viss del, men att jag nu är redo att lägga den bakom mig. Jag är redo att gå på känslan, endorfinerna i kroppen och det som hälsa bygger sig i på riktigt. Det som jag vill ska vara viktigt här i livet!

Tidigare var jag inte redo men nu känner jag mig äntligen redo att säga hejdå till vågen. Med en viss osäkerhet men ändå en förhoppning om en förändring till det bättre. Det är dags att börja lita på mig själv och mina förmågor utan att väga mig!


Internetstrul, analysskrivande och nyhetsmorgon

Yes, rubriken beskriver min dag rätt bra!

ÄPPLE ÄR GOTT!


EVERYDAY ISN'T A GOOD DAY

På den här bloggen delar jag med mig av motgångar som framgångar. Positiva som negativa tankar. Gråt som skratt. Och idag skrattar jag inte lika mycket som jag gjort de senaste veckorna så därför säger jag det. Dessa dagar blir allt färre och det är jag djupt tacksam för.

Men idag är inte humöret på topp och de positiva tankarna har inte övertaget och jag tänker dela med mig av det här för det är vad jag gör. Är ärlig. Idag tillåter jag mig att vara ledsen och gråta en skvätt men imorgon är det nya tag!

DEFINITIONEN AV STARK

Att vara stark innebär inte alltid att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas. Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest. Att vara stark är att leva livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den, att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma igen. Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.

Att vara stark är att se ljuset i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.
Att vara stark är att alltid kämpa mot sitt mål trots misstycke från omgivningen.
Att vara stark är att alltid tro på sig själv och att alltid gå sin egen väg.

Att vara stark är att uppskatta sig själv och att förstå att man själv är den viktigaste personen i sitt liv.

Att vara stark är att inse att man själv är manusskrivare för sitt eget liv och att bestämma sig för att man är värd att må bra varje dag. Mer eller mindre.

Att vara stark är mycket mer än att slita på gymmet.
Att vara stark innebär att man måste göra sitt livs resa och komma tillbaka med självförtroende, vilja och drömmar. Vägen dit är olika kuperad för oss alla, men det bästa av allt är att vi alla kan komma dit.

Om vi vill. Om vi försöker. Om vi aldrig slutar att försöka.


DEN STÄNDIGA DRAGKAMPEN

Jesus vad tankarna vill dra ner mig hela tiden, jag kan dock säga att jag vinner över dem 90 % av gångerna. Försöker hålla huvudet högt och tänka positiva tankar när de negativa helst vill ta över. Igår skypade jag med Emma in mot småtimmarna och somnade nog inte tidigare än klockan två-isch. Men eftersom jag bara hade en lektion idag som började 11.40 så var det nemas problemas :)

Kom hem och möttes av min andra telefonräkning genom tiderna. Denna gång en något härligare syn. Dock blev jag irriterad när jag såg ett tillägg på 35 kr för pappersfakturan? Ska säga upp den dirr, internet finns ju, hallå liksom? 

LIKE AN INDIAN SUMMER

Spotifylistan är uppdaterad och jag har börjat lyssna sönder alla låtarna, som vanligt!

På tal om annat så dansade jag loss på sh'bam passet idag med härlig energi i hela lokalen. Att variera träningen är så nyttigt för mig eftersom jag lätt hamnar i "jag vill träna det mest effektivaste"-tänket. Usch! Träning ska vara kul :) 

Nu är ännu en uppsats finslipad och redo att skickas in till läraren. Gäller att ligga i nu innan det blir för mycket på en och samma gång. Fick även ett sms idag från lagerhaus så istället för att vara ledig hela helgen så ska jag hoppa in och jobba 12-18.30 på lördag. Vad det innebär är stängning för första gången helt själv. Jag är läskigt nervös men keep up the positive thinking som sagt! :)

I DIDN'T KNOW I WAS LOST


Idag är jag väldigt glad (japp det har hållt i sig!) trots att det inte ser ut som det på bilden! Jag hade bara två ynkla lektioner på eftermiddagen och och den resterande tiden spenderade jag i min säng. Nu har dock mina fingrar förfrusit så jag försöker tina upp dem här på bussen innan jag ska gå av. Hoppas det är bra med er!:) 

NÄR NYTTIGT BLIR SJUKLIGT

Ätstörningar har börjat uppmärksammas allt mer och mer i media. Nyhetsmorgon som jag tittar på varje morgon har verkligen tagit upp det här ämnet mer på senare tid och av det skälet kan jag inte vara gladare! Just den här debatten nedan handlar om en form av ÄS UNS, ortorexi. Mycket av det som Yvonne tar upp känner jag fortfarande igen mig i till punkt och pricka, men en del faktorer som tas upp har också blivit fantastiskt mycket bättre! Jag lägger exempelvis inte längre ner två timmar om dagen på gymmet eller isolerar mig på samma sätt som förut. Extrem befrielse att inte känna mig tvungen att varje träningspass ska vara så långt, att powerwalken ska vara en timme lång på löpbandet innan en timme styrketräning. Det tvångsmässiga beteendet börjar sakta att avta. Men det jag har att jobba med som mest, min största utmaning som karaktiserar hela min vardag är nyttighetstänket. Det handlar inte bara om kalorier för mig utan det är matens kvalité som är så fruktansvärt viktig. Desto "bättre" livsmedel desto mer tillfredsställd blir jag. Det här har blivit så mycket tydligare för mig desto längre in i behandlingen jag kommit, eftersom jag vardagligen behövt äta livsmedel som jag inte anser vara "bra" för min kropp och utseende.

Som hon säger, i början anses inget vara så allvarligt. Man får komplimanger om hur disiplinerad och motiverad man är och ingen ser vad som egentligen försegår på insidan. Så otroligt farligt. Och att lyssna på sånna här diskussioner hjälper mig väldigt mycket i mitt tillfrisknande. Det får mig att komma till ökad insikt eftersom man lätt vänjer sig vid den vardagen man lever i och glömmer bort vad som ibland kanske är överdrivet och onormala tankar.



Att något så hemskt kan hjälpa så mycket

"Jag fick beskedet på en torsdag, strax innan jag skulle äta pannkakor. Men det började långt innan dess. Så klart. Jag ska försöka berätta. Jag ska försöka.

Och redan där misslyckas jag. Har skrivit och raderat alldeles för länge nu. Det här är nog en självisk bok. Skapad av mig själv. För mig själv. Och om du vill läsa får du gärna göra det. Men det här är mitt sätt att hantera den här situationen. Mitt sätt att tygla det som har tvingat sig in i mitt liv. Som jag måste leva med. Jag hade tänkt berätta hur allt började, hur jag har tänkt sedan den där torsdagen. Jag hade tänkt berätta om vilka känslor som har osat, fräst och dundrat inom mig. Men jag orkar inte vara saklig. Inte vara föredömligt dramaturgisk i berättandet. Inte nu. Kanske senare.

Men det finns något som jag måste berätta. Och om det upprör någon att det var på det här viset som ni fick reda på det, så är jag ledsen för det. Förlåt. Men ingen är mer upprörd över det här än jag. Jag lovar. Det finns något som jag måste berätta. Jag har cancer.

Allting har förändrats. I morgon börjar min cellgiftsbehandling. Och den där torsdagen åt jag mina pannkakor kalla."

Detta är ett utdrag ur Kristian Gidlunds bok, "i kroppen min"
Att läsa böcker är ingenting jag vanligvis gör, nästan aldrig faktiskt.
För att jag ska läsa en bok så krävs det mycket, denna bok är ett exempel.
Jag läser den inte bara för att läsa, utan jag läser den för att den hjälper mig.
På det sättet som skrivandet var Kristians sätt att hantera sin situation,
så är läsandet mitt sätt att hantera min situation.

Jag gör aktiva val, det måste jag göra om jag vill bli frisk från det som trängt sig in i mitt liv.
Jag läser Kristians berättelse för att den får mig att få nytt perspektiv på livet,
får mig att komma till insikt om vad jag vill och inte vill ägna mitt liv med.
Genom att läsa Kristians bok så påminns jag om att livet är varje dag och att ingenting är föralltid.
Jag påminns om att jag vill leva ett liv utan ästörningen.
Om att det finns så mycket viktigare saker jag vill lägga ner energi och tid på i mitt liv.
Jag påminns om allt jag vill hinna med att göra i mitt liv, hinna uppleva, se, vara med om;
och följande; att ätstörningen inte är en del av det.

Därför läser jag. Gör aktiva val. Påminns jag.

DRA MIG BAKLÄNGES ELLER NÅGOT, TACK!

Alltså för att kort sammanfatta det jag känner just nu så säger jag såhär: 
Känslan av att ORKA. ORKA träna och inte behöva oroa sig över huruvida hur kroppen ska orka röra sig. Det här är kärlek! Aldrig tillbaka igen, aldrig!!!!

Ge mig en kall dusch och en dammsugare så jag slipper vistas i mitt rum som är bombat med damm så är jag på banan igen. Kommer sova gott inatt kan jag säga! Längtar redan :)
 

MÅNDAG EFTERMIDDAG


Sista lektionen idag (mental träning) blev inställd så nu sitter jag redan här och äter min äggmacka innan jag ska börja röra på fläsket :) Fick tillbaka mitt jurudikprov idag och tyvärr gick det inte alls så bra som jag hade velat (eller föreställt mig) men eftersom jag börjat med av mentala metoder som ex affirmationer (positiva påståenden) så lägger jag betoning på det positiva. När något negativt händer så upprepar jag påståendet i mitt huvud och fokuserar på det, som är "ingenting kan förstöra den här dagen!"

Nä nu måste jag byta om! :)

NY VECKA NYA TAG

Dagens frukost 

Denna vecka kommer bli intressant kan jag börja med att säga! Ska plugga som en dåre trots att jag egentligen har gott om tid på mig, börja dra ner på celsius till 1 styck/dag och besöka capio med allt vad det innebär. Hur ska detta gå? :)

Jag började iallafall veckan med en supergod frukost. Har sovmorgon idag och jag lyckades få till bästa sömnen inatt så jag är superpigg!

SVÅRIGHETERNA MED ATT SOCIALISERA SIG

Ett kännetecken för ätstörningar är det faktum att man ofta isolerar sig. Varför man gör det har sina olika orsaker men exempel kan vara för att man anser att omgivningen är oförstående, man vill bibehålla kontrollen och inte utsätta sig för spontana situationer där kontrollen missrubbas. I mitt fall var/är det en blandning av olika faktorer men den dominerade orsaken är: att träningen/maten blev en så stor del av mitt liv så att sömnen, matvanorna och träningen inte fick rubbas på millimetern. Jag behövde sova väldigt mycket för att orka, träna mycket, plugga utöver det och äta på specifika tider som jag ansåg vara extremt viktiga och absolut inte fick rubbas (om dem gjorde det så fick jag brutal ångest). Detta ledde tillslut till att jag inte orkade socialisera mig eftersom jag ständigt var så trött och då började jag hitta på lögner till att jag inte kunde hänga på kompisarna eftersom jag skämdes rätt mycket.

Det här var som värst när jag åt som minst och tränade som mest vilket var för ungefär ett år sedan men det har präglat hela 2013 och är fortfarande något jag jobbar med! Det jag dock vill säga är att det blivit så mycket bättre vilket är en så stor befrielse :) Förut kunde jag få panik för minsta lilla. Det fanns en sån oro i mig och jag tänkte alltid "om". Jag hade så höga krav som jag inte ens uppfattade som höga krav. Det var något jag bara skulle klara av och ursäkter existerade inte, jag levde ju efter mottot "no excuses, just do it!". Två mat och träningsrelaterade exempel är följande:

- jag varierade ALDRIG min mat. Åt ALLTID samma frukost, mellis och kvällsmål. Kvarg. Till en början var det inget ångestladdat i det men med tiden så märkte jag att allt annat ledde till ångest. Men jag inbillade mig att orsaken till detta bara var min diciplin och vilja att nå mitt mål och därför fortsatte jag. Jag anpassade allt efter min mat och aldrig maten efter platsen jag var på, det jag gjorde, hur jag mådde, hur hungrig jag var. Jag lyssnade inte på kroppen för fem öre.
- Jag sket fullständigt i hur trött jag var i musklerna, hur mycket träningsvärk jag hade eller hur mycket jag hade att göra i skolan, jag prioriterade träningen framför allting annat. Vänner, skolan, familj, kroppen. You name it. Jag tror ALDRIG jag hoppade över ett träningspass. Och om det så hade hänt så ledde det till brutal ångest.

Idag vet jag så mycket bättre och det är en så sjukt stor befrielse i hela mig. Men vad var det då som gjorde att de där sjuka beteenden som jag hade har förbättrats så pass som det har? 

Jo här kommer de magiska orden: jag utmanade mig själv i att göra de saker som jag tidigare älskade men som ätstörningen hade fått mig att bli rädd för. Jag umgicks med mina vänner på kvällarna trots att jag till en början tyckte det var jätte jobbigt. Ätstörningen ville ha kontroll men jag stuntade i den. När jag mest av allt ville stanna hemma för att vara säker på att matintaget inte skulle bli förändrat/för mycket eller för lite så träffade jag ändå mina vänner. När jag ville hitta på ursäkter till att jag inte kunde följa med till mormor på middag så uteslöt jag de tankarna och följde med ändå. Till en början var det hemskt. Det var så fruktansvärt och skapade så mycket ångest men i och med att jag under de stunderna när jag faktiskt socialiserade mig mådde så himla bra så fortsatte jag. Med tiden så började jag uppskatta allt detta mer och valde därför vännerna framför ätstörningen majoriteten av gångerna. 

Genom att göra de saker som jag tidigare hade tyckt varit roligt, men som ätstörningen förbjudit mig så började allt ta en ny vändning. Man måste våga! I början var det jätte läskigt men ju fler gånger jag upprepade det så blev det lättare. Jag ska dock inte säga att jag är helt fri idag, absolut inte, men det är anmärkningsbart bättre. Jag kan variera mig så mycket mer. Äta fler alternativ av kvällsmål/mellis/frukost och hitta lösningar utan att få PANIK. Med detta sagt så vill jag verkligen tipsa er som är fast i detta träsk: försök att socialisera er och sätta er i situationer där ätstörningens kontroll kan rubbas, jag lovar: det är så värt det. Det kräver ansträgning, absolut, men när framstegen syns så är det ett underbart kvitto på allt slit. Jag har kämpat varje dag och många dagar har jag misslyckats. Har jag lyssnat på ätsörningen trots att jag vetat att jag inte borde. Men jag har inte gett upp. Och då har dagarna kommit då jag faktiskt vunnit över ästörningen och utsatt mig för jobbiga utmaningar.

Försök att fokusera på det positiva och göra saker ni blir glada av trots att det ur ätstörningensperspektiv är helt förbjudet, dåligt, hemskt och okontrollerat. Stå på er och ge ALDRIG upp!

Jävla kvarg, jag HATAR dig!!!!!!!

NI ÄR SÅ KLOKA!

För ett par dagar sedan fick jag en kommentar som gjorde att det verkligen värmde till i hela mitt hjärta av olika skäl. Jag blev ledsen eftersom det som personen här beskriver på senare tid har blivit så mycket vanligare. Sedan blev jag glad för den insikt som hon har, bara att kunna säga dessa saker nedan betyder att hon kommit en bit på vägen. Hörrni, läs detta och försök att upprepa de snälla tankarna i huvudet och uteslut de dumma. Som hon säger: "Vi ska stå emot samhällets sjuka ideal och må bra över hur vi se ut och äta vad vi vill utan att må skit över det"

Ett styrkeinlägg, lite om vad jag känner: 

"Jag lider precis som dig av ÄS UNS, men jag tror det lutar mer åt ortoexia. Idag är vårt samhälle helt kaotiskt, vi har ett sjukt ideal, alla ska vara pinnsmala, ha thigh gap, men ändå stora bröst och snygg röv? Hur går detta ihop? Man ska även ha fit mage och snyggt ansikte! Alla är fina som de är, det spelar ingen roll om man är kort, lång, smal, tjock, gammal, ung eller blyg eller utåtriktad, man är precis lika mycket värd och precis lika snygg. Alla tjejer, och killar också för den delen, måste inse detta och bli nöjda med sin kropp! Allt för många tänker " gud vad tjocka mina ben är" när det står i spegeln, istället för att tänka " gud vad snyggt mitt hår är idag". Vi måste lära oss att uppskatta oss själva istället för att klanka ner på sig, jag vill kunna gå förbi spegeln och tänka, "shit det där är en snygg brud". Jag vill ha bra kroppssjälvförtroende, för om man har det, så blir man automatiskt snyggare för det lyser om den! Man ska vara nöjd med hur man ser ut och alla kan inte se likadana ut, du är fin som du är. Idag kan jag inte äta en pizza på fredagskvällen, innan var det en normal sak för mig, det var normalt att ta en kaka om det bjöds, idag får jag panik, svettningar, och försöker komma på usla ursäkter för att slippa undan, jag försöker få i mig så lite mat som möjligt samtidigt som jag tränar superhårt. När hände detta? Vad hände med den sockerälskade tjejen som åt balanserat och tränade tre gånger i veckan och ändå var riktigt smal? Varför började jag med det här? Varför finns dessa tankarna i mitt huvud? Jag vill kunna äta en kaka när det bjuds utan att få ångest och kompensationstankar. Jag vill ge alla er därute en kaka med ett meddelande där det står " DU är guld värd!" För alla är det, och alla ska kunna klara av att äta en kaka en vanlig dag, för vad är det för fel på att äta en kaka? Innan åt jag alltid glass på söndagar, med stor aptit och mådde superbra av det! Man mår så mycket bättre när man äter balanserat och njuter av maten istället för att göra det till en plåga. Det finns så mycket mer jag vill skriva men jag klarar det inte just nu! Jag måste vila, men jag vill avsluta med att säga, att ni är guld värda. Vi klarar det tillsammans. Vi ska stå emot samhällets sjuka ideal och må bra över hur vi se ut och äta vad vi vill utan att må skit över det. Over and out."

TAKE ME HOME WHERE MY DREAMS ARE MADE OF GOLD

Världens godaste lunch :)

Helt plötsligt blev jag väldigt taggad på den här dagen. Trots att jag bara ska göra tråkiga saker!

FRUKOST PÅ SÄNGEN

 
Det kan nog vara det bästa jag vet. Idag var första dagen på evigheters evigheter som jag inte ställde klockan och istället vaknade av mig själv. Himla skönt! 

Idag är planerna lika med noll. Jag vill träna men jag vet att jag inte borde så jag ska hålla fast vid det. Eftersom jag gick så mycket igår så kanske den här dagen passar bra till att bara ligga i sängen? Om tjejerna inte vill fika då. Då är det fka x 1000 som gäller. Framför allt!

TONIGHT

Sushi med Sanna ikväll :) 

VÅR KVÄLL IKVÄLL


Nu ska jag till centrum igen eftersom jsg är världens bästa vän ;) sanna och jag ska ha myyyyyyskväll ikväll och köpa med oss sushi hem. Kan inte bli bättre :)

EN HÄRLIG LÖRDAGMORGON

Igårkväll fick jag och brudarna så brutalt mycket gjort i pluggväg. Vi pluggade till över 00.00 och då snackar vi, PLUGGADE! Sedan kom Michaela & co hem inatt och lät över hela nedervåningen (som vanligt) så där rök min sömn på någon timme. Men nu har precis morfar kommit hit och börjar borra i tvättkällaren (mellan våra två rum) så som man brukar säga: payback is a bitch. Njuter av tanken av att det nu är hon som inte får sova.

Annars då? God frulle som jag längtat efter! Snart ska jag åka och träna och sedan svänga för mig kontoret en snabbis :)

MIDDAG OCH MENTALT STARK

 
Allt flyter på precis som jag vill för tillfället. Motivationen till skolan är fortfarande igång så nu ska jag passa på att bearbeta uppsatserna lite mer :) Heja mig!

SHOPPING I DESS BÄSTA FORM


Vilken bra dag det varit hittills. Istället för att börja kl. 09 som jag först blev informerad om så började jag 10.30 :) Nu kom jag precis hem från ica maxi och väntar in mina vänner som jag ska ha en pluggdejt med ikväll. Vi bara måste vara produktiva! 

STARTAR DAGEN MED GRÖTFRUKOST


Mumma! Det är fredagmorgon, kolsvart utomhus och jag är lika glad som jag var igårkväll. Härlig känsla att nuförtiden kunna tillåtas vara glad i längre period istället för att som förut, minst var tredje dag drabbas av en dipp som bestod av fruktansvärda ångestmoment. Jag vet inte vad som hände igår men det var någonting inom mig som bara vaknade till liv och helt plötsligt uppmärksammade jag de skillnader och framsteg som jag verkligen gjort.

Jag är ett stort fan av gröt (speciellt med kombinationen jordnötssmör, matdöden!) så imorse fick det bli en lite annorlunda form; gröt, jordnötssmör och mandelsmör, keso, mjölk (wiho, inte ens jobbigt längre!), blåbär och hallon. Nu fick jag precis ett sms från schoolsoft där det stod: "pga osäkert läge i trafiken så startar vi mental tränng kl 09 idag!", det tackar vi för! Får bli lite extra tid framför datorn den här morgonen då och jag klagar inte :)

JAG BÖJAR SE LJUSET


Hela min barndom har jag fightats med demonerna inom mig som ständigt smutskastat mig med hur värdelös, ful, äcklig, tjock och obetydelsefull jag är. I bakhuvudet har jag haft orden "det vi tänker och tror behöver nödvändigtvis inte alltid vara sant" lagrat, men många gånger har det varit svårt att inte låta de negativa tankarna vinna.

Jag har minnen i alla dess former (dagböcker, blogginlägg, lappar, kläder) som påminner mig om de svårigheter som präglat hela min uppväxt och den person jag på senare dar utvecklats till. Det är hatbrev till mig själv, uppmaningar till att gå ner i vikt och hur detta skulle gå till (jag var 12 år när en av dagböckerna skrevs), anteckningsblock där jag skriver om min stora rädsla till döden som jag led av i ett flertal år och diverse anteckningar där jag ber om ursäkt för mig själv och redogör för hur jag ska bli bättre genom att förändra mitt utseende. 

Det är så många faktorer som påverkat mig och alla mina hjärnspöken, inget jag vill gå in närmare på, men jag vet att jag inte är ensam och det är viktigt att poängtera. Jag har tidigare beskrivit för er att jag började min resa årsskiftet 2011/2012, men sanningen är att allt började så mycket tidigare än så. Jag har alltid jämfört mig med mina vänner i omklädningsrummet sedan jag var liten, med betoning LITEN. Jag har gömt, undvikit, ljugit, gråtit och mått extremt dåligt över mig själv nästan hela mitt liv.

Men 2012 är väl startskottet för det äventyr som jag började dela med mig av. Startskottet som jag trodde skulle förändra allt till det positiva men som istället skapade konsekvenser jag aldrig hade kunnat ana, eller önska för den delen heller. För drygt ett år sedan insåg jag att min extrema träning och överdrivna fokus på mat hade utvecklats till en ätstörning vid namn ÄS UNS (ätstörning utan närmare specifikation). Att bearbeta, acceptera och påbörja nästa resa tog mycket energi och under denna period trodde jag inte att jag någonsin skulle klara av ännu en förändring.

Efter mycket om och men bestämde jag mig för att påbörja en behandling på Capio anorexi center och nu är jag precis i slutskedet av behandlingen. I fem månader har jag levt i ett rent helvete som ingen förtjänar att genomlida. Jag har skrikit, känt frustration, gråtit mig till söms, hatat på mig själv, hatat min omgivning, försökt fuska, missuppfattat och omvandlat allt i mitt huvud till det ätstörningen velat höra. Jag har kämpat som en galning och varit livrädd majoriteten av alla gånger jag ställt mig på vågen i undersökningsrummet hos Capio. Jag har fört matdagbok i snart ett halvår och diskuterat, reflekterat och gråtit lite till framför min behandlare.

Allt som jag känt de senaste månaderna, all ilska och rädsla är svår att omvandla till ord men jag kan säga såhär; det har varit den absolut värsta perioden i mitt liv, utan tvekan.

Men trots alla motgångar så har jag inte gett upp, och här sitter jag idag i min säng och gråter igen. Denna gång inte av samma anledning som de resterande 48 miljarder gångerna de senaste sex månaderna. Idag är det glädjetårar som fälls längs mina kinder. Mitt liv börjar ta en ny vändning. Jag känner ett hopp som jag aldrig tidigare känt. Jag börjar se ljuset, friheten är inom synhåll och jag gråter för att jag aldrig trodde denna känsla någonsin skulle kunna dominera inom mig.

Hela processen har varit så förbannat jäkla krokig och det är jag medveten om att den kommer fortsätta vara, men bara det faktum att kvällarna med ångestattacker upprepar sig så mycket mer sällan gör mig så fruktansvärt glad. Jag börjar känna mig redo att avsluta behandlingen och fortsätta kämpa på egen hand. Jag börjar tro att möjligheten till att bli frisk och fri faktiskt stämmer. Och jag ska bli ett levande exempel på det!


I'M UNBREAKABLE

Efter konstant pluggmode sedan fem-tiden så avslutar jag denna torsdagkväll med gottis i min favoritskål. Yoghurt, granola, hallon, fikon och jordnötssmör är en bra kombination det! :) Snart kommer ett inlägg upp som förhoppningsvis kommer få er att känna lite extra hopp och kanske orsaka ett leende någonstans där ute vid en datorskärm. Kramar!

FÄRG I VARDAGEN

Idag var jag nog den där färgglicken på gymmet som alla tittade lite extra konstigt på. Rosa skor, gröna ankelvikter, leopardtights, rosa stora hörlurar, rosa linne och limegrön tröja. Slå den ni! ;) Nu sitter jag och tuggar på en god rawbite och tänkte strax gå runt och titta lite i centrum. Sedan bär det hem för att plugga!

VÅGEN

Vågen.

Det är något med den som gör att vi dömer, förlitar, avgör och drar alldeles förhastade slutsatser.
Vi dömer oss själva, förlitar oss på att en högre siffra betyder tjockare, avgör vårt värde med den som grund och drar ofta slutsatser som i många fall inte alls stämmer överens med verkligheten.

Vågen har jag skrivit om förut, just för att jag fightas med den varje jävla dag.
Jag gråter över min vikt, funderar över den hela tiden och är livrädd för att väga mig.
Försöker jag utmana mig med något "nytt" kontrar ätstörningen direkt med "tänk på din vikt!"

Vågen förstör. Den förstör mig inifrån och ut. Den begränsar och sätter stopp för mig.

Jag brukar ofta tänka "skulle jag vara smal så skulle jag ju inte ha de här tankarna. Eftersom jag inte är smal så är det skillnad på mig och många andra med ätstörningar. Men såhär tänker ju alla med ätstörningar! De ser inte sig själva som dem egentligen är (vem gör ens det i dagens samhälle?) och ser därför sig själva som undantag.

Efter att jag gått klart min behandling hos Capio så vet jag inte hur jag ska göra med den där jäkla vågen. Den jäveln som får mig att må så otroligt dåligt. Förut när jag inte vägde mig så tänkte jag konstant på min vikt och var livrädd att jag hade gått upp i vikt och jag vill inte ha det så igen. Nu har jag lättare för att väga mig, trots att det är tufft, men det går framåt, sakta. Jag har så delade meningar om detta.

Hur är ert förhållande till vågen? Väger ni er? Hur ofta? Varför?

VARIERA OCH RUBBA PÅ TIDER

Något som många av er nog kan känna igen er i är det faktum att tider och variation är väldigt svårt. Jag är väldigt begränsad av mina mattider - trots att det blivit mycket bättre - vilket är jobbigt. Jag kan många gånger bli irriterad om min mat inte blir som jag planerat och om mina mattider rubbas får jag lätt panik. Min familj/föräldrar har svårt att sätta sig in i min situation och hur jag tänker och därav sköter jag oftast min mat själv. Jag lagar den och äter utifrån mina tider och detta har varit jobbigt för både mig och speciellt min mamma. Jag har svårt att invänta maten, jag vill helst planera, jag gillar inte när andra tittar när jag äter (speciellt hemma) och jag blir lätt irriterad. Ibland när jag tänker efter på vad jag faktiskt blir irriterad över, som ex. att mamma kanske sneglar lite för mycket (enligt mig) på när jag äter (då drar jag en slutsats kring vad hon tänker) så försöker jag tänka en gång till, hur skulle jag reagera på detta för två år sedan? Jag skulle inte ens reflektera över det. Därför försöker jag att fortsätta äta trots att alla andra tankar säger åt mig att bli sur på henne, säga till henne att inte titta eller gå därifrån.

Jag vet att jag måste förändra mig med en del av mig vill liksom inte. Det har dock blivit bättre och det är jag så tacksam över. Mycket hårt arbete och övning! Förut kunde jag inte hålla känslorna tillbaka - nu däremot kan jag vända de dåliga tankarna och välja att inte lyssna på dem alla gånger trots att dem triggas igång. Vilket är en stor befrielse!

Att variera kan vara läskigt eftersom man kanske inte har kontrollen på samma sätt som man vill. Men att variera mat är helt normalt, det är val som människor utan ätstörningar i de flesta fall inte ens reflekterar över. Något som jag skulle tycka skulle vara himla fantastiskt är att kunna öppna kylskåpet och ta det jag känner för. Idag är det inte så mitt liv ser ut men jag är påväg dit! 

Att variera sina matvanor kan vara läskigt men just variation är ju det som är bäst för kroppen? Varför är man då så rädd för det? För att förklara vad som skrämmer mig med variation så är det rädslan (känslan!) att inte ha kontroll på samma sätt som man vill. Jag tycker det är säkrare att ett livsmedel som jag är van vid än något som jag vanligtvis inte brukar äta. Lunch/middag går betydligt bättre nu att variera men frukosten är väl ett bra exempel på jobbig variation. Jag vill oftast hålla mig till något "säkert kort" för att vara säker på hur mycket jag får i mig och om jag varierar mig tycker jag lätt att det är jobbigt. Där är det så viktigt att komma ihåg att: variera mat är helt normalt, det är val som människor utan ätstörningar i de flesta fall inte ens reflekterar över. Som inte jag tänkte på förut. Variation är ju bäst för kroppen!


LONG LIVE THIS LOVE



Jag börjar verkligen få struktur på saker och ting nu alltså. Nästan så att jag är lite imponerad av mig själv och motivationen som kickade igång samtidigt som skolan började i måndags. Jag har en tydlig plan för mina studier och hur jag ska få skolan att gå ihop med mitt jobb som jag kommer spendera mycket tid på i februari. Att skjuta upp uppsatser, vänta tills sista sekund och strunta i lektioner här och där finns det inte plats för i min lilla plan. Antar att verkligheten kommit ikapp mig på senare dar, snart går jag ju ut gymnasiet!

Har varit otroligt produktiv idag i skolan och på detta vis ska det fortsätta. Slutade tidigt så jag åkte hem och åt lunch (kycklingsallad med couscous) och nu ska jag byta om till träningskläder för att åka till gymmet som förhoppningsvis är tomt nu mitt på dagen. Jag förstår inte att jag nästan alltid tränade vid 4-5 tiden efter skolan förut när hela gymmet var som en jäkla djungel fullsmockat av människor. Hur orkar man? Idag skulle jag aldrig träna vid den tiden om det inte var ett grupp-pass dvs. Bojkottar totalt! 

TORSDAG MORGON

Dags för skola!

KRAMISAR PÅ EN ONSDAG

Dagens lunch: min favoritsallad på wayne's coffee

Hellojsan mina filurer! Haft en bra dag? Det har jag :)
Hade bara en ynklig lektion vid lunchtid idag och därefter åkte jag och pluggade inför gymnasiearbete-samtalet som vi därefter skulle ha med vår handledare - vi har inte riktigt kommit så långt som vi borde så vi var lite nervösa, men det gick så bra så. Nu är det bara att sätta i en till växel så är vi igång!

Efter samtalet var jag stark och tackade nej till en säkert väldigt mysig fika med vännerna för att åka hem och plugga tills NU. Nej, jag skrev inte fel, jag har nämligen pluggat i närmare sex timmar idag. Inte ens trött i huvudet, inte ens irriterad eller omotiverad. Jäkligt glad närmare sagt! (det gäller att passa på att plugga när man har suget.. eftersom det nästan aldrig finns där!). Har betat av rätt mycket, känns skönt.

Nu ska jag göra i ordning ett kvällsmellis och lägga mig i soffan framför paradise hotel. Har nästan inte alls varit hungrig idag men har ändå ätit utifrån mina vanliga tider. Det är så konstigt det där, igår var jag exempelvis hungrig exakt hela tiden och idag inget alls. Det har ju dock blivit bättre men ibland så, irriterande!

FÖR IDAG ÄR JAG PIGG O GLÁ


Ni vet känslan när man vaknar upp på morgonen helt utvilad och glad? Börjar dagen med en stadig frukost som man tittar på serier till (pretty little liars jag dööör för avsnittet idag!) och ligger kvar i sängen tills man känner för att gå upp? Så jäkla härlig morgon!

Idag har jag den där känslan "ingenting kan förstöra denna dag!"

Q/A - TVÅ FRÅGOR

Vi hör aldrig något om din träning längre..saknar den bloggen, saknar dina framsteg både genom behandlingen, och hur mycket starkare du blir genom den, och för över det till träningen. Visa oss!

Hej fina du! Jag är fullt medveten om att jag varit relativt frånvarande ifrån bloggen på senare tid både i hur min behandling går och vad/när jag tränar, men det är medvetet, till viss del. Först och främst så har jag själv drabbats något offantligt av träningshetsen som försegår i dagens samhälle och jag vill inte vara en del av den och därför har jag valt att inte prata så mycket om min träning. En annan bidragande orsak är att jag velat avdramatisera tränings- och matdelen i mitt liv och därmed provat att skriva mindre om det för att normalitisera hela den delen av mitt liv. Som sagt, jag är osäker i hur jag påverkar er med mitt skrivande, men jag tänker även på mig själv och vad jag mår bäst utav. Behandlingen är absolut något jag kan skriva mer om, framsteg jag gör i vardagen med fokus på hälsosamma val och inget "titta på mig, jag har tränat idag och jag är så svettig", det känns inte längre okej för mig. Ni får gärna ge tips på vad ni skulle vilja läsa mer utav. Vardagsval som att jag tex. tog ris idag på lunchen i skolan trots att det var så sjukt jobbigt? Och när du skriver träning, vad vill du då att jag ska skriva om? :) Kram på dig!

Hej tjejen! Jag vill bara börja med att säga att du är riktigt stark som kämpar på. Du gör framsteg varje dag och vi som följer din blogg känner det nog mer än dig :) För ca ett år sedan började jag utveckla en ätstörning, ortorexia, jag har fått hjälp av behandling och är mycket bättre nu. Men under denna tiden förlorade jag många vänner, nästan alla mina vänner, det verkade som att de inte förstod att jag hade det riktigt tufft under behandlingen och att jag därför var ledsen. Så de sa mest att jag blivit tråkig och så vidare, och nu försöker jag hitta tillbaka till dem och jag har snackat med de, men det är jag som får ta initiativ till allting. Jag får jobba för att få dem tillbaka, jag frågar dem om de vill träffas men de svarar alltid att de inte kan, och det är alltid jag som frågar. Det känns som att de har glömt mig, och att jag inte är viktigt längre. Jag har alltid varit en bra vän, så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Kramar från en norrlänning, Sara

Hej! Tack så hemskt mycket, det värmer i hela mig. Jag blir ledsen av att höra det som du drabbats av men vad skönt att du kommit en bit på vägen. Det är ju vanligt det där med att isolera sig och det är ju något som kännetecknar ortorexi. Absolut så är det svårt för andra att förstå ätstörningar om man själv inte har en, så jag förstår att dina vänner kanske inte förstod allt du gick igenom men däremot tycker jag att dem borde ge dig en chans att "komma tillbaka". Som vänner ska man stötta varandra i glada som tuffa tider! Om jag var du skulle jag prata med dem uppriktigt och säga vad jag tyckte så får du ta det därifrån. Jag förstår att det måste vara jättejobbigt, hela situationen, men försök att prata med dem och se hur dem reagerar. Är dem bra vänner så tycker jag att dem borde ta det bra, i en relation ska nämligen inte en part bara hela tiden behöva anstränga sig, det fungerar ju liksom inte i längden. Styrkekramar till dig!

ENGELSKAKUNSKAPER


Det känns bra konstigt att sitta i skolbänken igen kan jag intyga! Tyvärr så är jag redan skoltrött.. Men det går ändå rätt bra ;)

Är detta ett skämt?

När klockan ringde 06.40 imorse var jag nog inte helt klarvaken eftersom jag vara nära att stänga av den då jag trodde det var mitt i natten. Hur kommer jag typ kunna hålla mig vaken hela den här dagen?

Frukosten slank iallafall ner och nu är det heldag i skolan som gäller. Följt av både träning och släktkalas!

SKYPEDEJT

Vanligtvis eller snarare alltid när jag och Emma pratar så är det jag som gråter, jag gråter nämligen alltid. Men idag/ikväll var det Emma som grät. Grät för att hon är så stolt över mig och hur långt jag kommit i mitt tillfrisknande. En riktig spark i baken till att fortsätta kämpa, emma är nämligen orsaken till att jag orkar med mitt helvete på jorden. Världens bästa vän!

NYDUSCHAD


Efter en låååååååång fika/lunch, ett svettigt cykelpass och en god middag så lägger jag mig i soffan och rör mig inget mer idag (förutom när jag ska upp och göra mitt kvällsmål till paradise hotel ikväll..)

Helt färdig! Och påtal om några frågor jag fått, höll på att svara på dem idag men jag skrev försvann och just nu är jag för trött...... :)

LUNCHDEJT


IT'S GOING DOWN

Världen och människor för den delen också är rätt bra konstiga. Ibland blir jag chockad över vart gränsen för vårat beteende egentligen går, om det ens finns någon gräns?

Nu syftar jag på människorna som tryckt nya träningstidningen "shapeup" och tror att det ska bidra till något bra för samhället. Vuxna människor. Jag förstår inte, blir så ledsen. Ätstörningar är läskigt vanligt idag, ortorexin bara växer i samhället och tidningar som dessa gör inte saken bättre för fem öre. Vi behöver mer sunda exempel i media och inte "såhär får du en plattmage på fyra veckor!". Usch.

FRULLERULLE


Igår somnade jag vid två tiden, sent men idag är jag ändå väldigt pigg! Har börjat dagen med frukost och ska strax till kontoret för att städa. Mycket velande fram och tillbaka vad jag skulle äta idag men tillslut bestämde jag mig ändå. Idag är det gymnasiearbete plugg som gäller, riktigt illa nu alltså vad vi ligger efter i planeringen. Annars så skulle jag tippa på träning och tvtittande senare. Imorgon börjar skolan, känner lite ångest kring det..

För det är söndagkväll

Efter både träning och lång jobbdag så avslutar jag denna söndag med en skål full av gott!

FRAMÅT ÄR DEN ENDA VÄGEN

Igår gjorde pappa risotti och eftersom jag har väldigt svårt för ris så gjorde jag en matlåda med det till lunch idag. Ris är ju inte farligt så förstår inte varför jag tycker det är så jobbigt att äta?

KVÄLLENS:


SISTA HELGEN PÅ LOVET

Kycklingsallad från waynes

Idag är en bättre dag än gårkvällen :) 
Just nu sitter jag på min andra rast och äter mellis. Inte så mycket kunder idag men massor att göra i butiken.

ÅNGEST

Jag hatar ångest.
Mest av allt hatar jag det som ångesten gör med en och får en att känna.
Känslan av otillräcklighet och maktlöshet. Fruktansvärt.

Den bara trycker ner för att få en att göra som den vill.
Ikväll blev jag lite mättare än vad jag känner mig bekväm med,
och direkt trycker dumtankarna på. Säger till mig att skippa kvällsmålet.
Säger att jag åt för mycket och kommer gå upp i vikt.
Säger att jag ska kompensera med att skippa kvällsmålet.

Jag stretade ändå emot nu när jag kom hem och övertygade mig om att,
om att jag iallafall kan äta lite grann istället för ingenting. Vilket jag gjorde.
Men nu är ångesten här och trycker på. Så jävla irriterande.

Jag hatar ångest.

EN LITE BÄTTRE MIDDAG

Nu har vi precis fått i maten (eller jag! Kön är ju kortare till salladen) och jag är vrålhungrig. Det fick bli en ceacarsallad med dubbelkyckling eftersom det inte är några kolhydrater i den (friska val!). Älskar sånna här kvällar med mina tjejer :)

STANDARDLUNCHEN


Idag tog jag sovmorgon och startade dagen med en lunch på waynes med tjejerna. Min favoritsallad helt klart :) Nu är jag hemma igen och ska göra ingenting fram tills ebba kommer hit och vi tjejer äter på vapiano ikväll. Blir nog rätt tidigt eftersom jag jobbar många timmar imorgon (10.30-17.30!), puss på er!

NYTT ÅR NYA MÖJLIGHETER

När ett nytt år är igång så är det näst intill omöjligt att komma undan alla nyårslöften om träning och mat som omgivningen talar om. Man ska börja träna, sluta röka, börja äta nyttigt, sluta äta socker, bli smalare, bygga muskler, ja det tar aldrig slut.. Självklart är det en utmaning för mig - en rejäl sådan - då jag försöker hålla mig borta från det ovannämnda och i en ätstörning kan det i många fall kännas svårt när omgivningen trycker på hela tiden. Därför är det så extremt viktigt att jag utgår ifrån mig själv detta år. Inte låter mig påverkas av påtryckningarna utifrån. Svårt men livsnödvändigt.

I min familj pratas det om träning och mat hela tiden, det är ju en stor del av våra liv. Många gånger känner jag mig sårad över att de människor som betyder mest för mig inte alltid hjälper mig som jag gärna skulle vilja, men jag är samtidigt väldigt lättad eftersom jag idag är starkare och inte tar åt mig lika mycket av det dem säger. Irritationen ligger där hela tiden men det är något jag jobbar med hela tiden. Och det blir lättare - idag påverkas jag inte alls lika mycket - trots att det ofta är jobbigt att höra saker som triggar igång ätstörningen.

Jag är rädd för 2014 samtidigt som jag är exhalterad. Jag vill så mycket med mitt tillfrisknande men det känns så långt bort. Bara det att jag fuskar med träningen denna vecka för att jag är så nervös inför vägningen om 3 veckor hos capio. Bara det att jag planerar att äta en lite extra nyttig frukost imorgon. Det är så jobbigt att hela tiden vara på sin vakt och säga "nej!" och följa den rösten som egentligen vet bäst. Det är ju den dåliga rösten som gör mig tillfredsställd och får mig att känna mig duktig och följer jag den bra rösten så känner jag mig tvärtom.

A och O för mig är att utgå ifrån mig själv detta år. Jag måste VÅGA utmana mig själv, VÅGA titta mig själv i spegeln, VÅGA se mina framsteg, VÅGA värdera annorlunda och sist men inte minst VÅGA göra mitt livspussel jämnare. För i grunden så vill jag bara bli frisk. Vill kunna äta en ben&jerry en fredagskväll utan ångest eller planering 3 veckor framåt. Vill kunna vara sjuk utan panikattacker över viktuppgång. Vill kunna se livet ur ett större perspektiv. Friskhet skulle göra livet så underbart - och vill jag ha det, ja då måste jag fortsätta, forsätta lyssna på den bra rösten trots att den dåliga rösten tillfredsställer mig på alla möjliga sätt.
 

SKEVA SLÄKTEN

Så jag bjuder på en skev bild på lilla poel! Nu har vi spenderat alldeles för många dagar i rad med varandra så man kan inte bli annat än irriterad på allt och ingenting. Alla kalas tar aldrig slut, jag måste få vila!

Ikväll var det alltså ännu en släktmiddag. Nu är jag dock hemma, trött som jag vet inte vad och ser framemot en sovmorgon imorgon. Det kommer behövas eftersom det är jobb både lördag och söndag. Ska bli jätte kul men helt plötsligt blev jag lite stressad då jag påmindes om att jag inte pluggat överhuvudtaget detta lov.. Oupsi!!

FRUKOSTEN ÄR SERVERAD

Nu har det typ gått 5 månader sedan jag började min behandling hos Capio. 5 månader sedan jag sakta men säkert började ha mjölk i gröten. Hade en frukost för fem månader sedan sett ut såhär som ovan hade jag varit extremt nervös och ångestladdad. Jag hade tänkt: extremt mycket kolhydrater, smör och ost är livsfarligt och mjölken svinjobbig. Idag kan jag inte säga att frukosten är helt ångestfri men det är så mycket bättre. jag äter gärna det här brödet ovan för att jag tycker det är så förbannat gott. Jag har mjölk i gröten utan nästan några problem och jag vågar variera lite mer. Klart att dumtankarna finns där, kompensationstekniken tittar fram emellanåt men det är inte lika ofta, eller rättare sagt: jag kan välja mer nu och styra det jag vill tänka.

EN BÄTTRE BÖRJAN PÅ 2014

Du är så BRUTALT bra

Det här året tar vi till nya höjder. Jag har som plan att bli friskare än någonsin! Nyår blev enligt mig väldigt väldigt lyckat och jag spenderade den med världens bästa tjejer. Utmaningen för julen och nyåret fick bli ett intag av alkohol igårkväll och trots att jag varit nervös inför det och dragit ner på annat som kompensation så blev det lättare när kvällen drog igång.

Idag har jag gjort allt och ingenting. Sovit, hängt hos Anna, umgåtts med syrrorna, åkt bil, tittat på film och försökt få bort mitt lock för örat som vägrar försvinna..

Nu är det filmdags och därefter läggdags!

MITT NYÅR

Nyårscykling på tolvslaget (på dagen)
Massor av fix i centrum och köp inför kvällen. Lösögonfransar, strumpbyxor, kuvertväska, knappar och därefter tripp till rotebro för att bli sminkad av Michaela!
Sedan åkte jag hem till Jenny
Efter tjejmiddag hos mirre åkte vi till Danderyd på fest. Riktigt lyckad kväll och jag låg i sängen runt halv 5!