Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

Alla runt omkring men ändå så ensam

Min nedstämdhet har hållt i sig i snart en vecka nu. När blir det bättre? 
Vill bara somna och inte vakna upp imorgon. Inte känna som jag känner.
Stänga av alla känslor och ha en hälsosam relation till mat och träning.
Känna mig förstådd och värdefull. För det mest frustrerande, 
det är att det känns som att ingen i denna värld förstår mig. 

Jag vet att jag är långt ifrån ensam, men ändå känns det som det.
Och tusentals gånger idag har jag funderat över om jag ens orkar,
har kraften och viljan att ta mig igenom det här. Om jag inte ska skjuta på det? 

Jag har mått dåligt i så många år nu. Över mig själv. Hatat.
Lagt ner så mycket energi på att hata och trycka ner mig själv.
Det har blivit en vana för mig, sån jag är, sån jag alltid varit.
Blir det någonsin bättre?

Måndag morgon

Har nästan slutat sminka mig helt nu för tiden..

Tuff morgon! Vaknade lite för sent, slängde i mig en utmanande frukost (ett mjukt bröd jag aldrig ätit tidigare), cyklade till bussen, insåg att jag hade glömt busskortet, blev hämtad av mamma, åkte hem och hämtade korthållaren och blev skjutsad till Capio. Väl där var jag tvungen att väga mig. Vi bestämde att vi ska fika på nästa samtal vilket inte alls känns kul. Men nu är jag i skolan och ska vänta på att min lektion börjar. 

Jag kommer hem senare ikväll för jag, Ebba och Pernilla ska på studiebesök i kungens kurva hos scienetiologerna..



BEGRÄNSNINGAR I VARDAGEN

Nu såhär mitt i allt detta, mitt i förändringen, mitt i behandlingen så är jag otroligt begränsad. Jag har många gånger fått känslan av att det är värre än vad det var innan jag började gå hos Capio. Det är dock inget som är konstigt, i de allra flesta fall mår man helt enkelt sämre i början. Varför? Jo, man ska ju göra alla saker som man tycker är jobbigt. Förändra mönster som man känner sig bekväm i och byta ut dessa mot saker man undviker för att man får ångest. 

Att göra spontana saker är något jag strävar efter men som är omöjligt idag. Jag är väldigt begränsad av mina matvanor och måste äta var 3-4 timme. Det skulle vara en frihet att inte ständigt behöva tänka på när/hur/vad jag ska äta men som läget är är jag väldigt beroende av mina mat tider. Min kropp klarar inte av att gå mer än 4 timmar utan mat, ibland är 3 timmar även jobbigt. "En frisk människa som aldrig genomlidit en längre “bantningsperiod” har i de flesta fallen sina energiförråd fyllda. Då klarar kroppen av oregelbundna matvanor mycket bättre, för att den har någonting att leva på i väntan på mat. En frisk person lider inte särskilt mycket av att inte äta tillräckligt under en dag. Blodsockret kan bibehållas på en relativt stabil nivå ändå." - soelas.se. 

Det är klart det är frustrerande att inte kunna göra saker som andra gör i min omgivning, hela tiden behöva tänka ett steg längre just för att jag vet hur min kropp kommer reagera. Att äta regelbundet är det bästa för kroppen och att leva med en familj (väldigt vanligt!) speciellt mamma som kan vräka ur sig "jag har inte alls varit hungrig idag! Har bara ätit lite yoghurt och müsli!" är väldigt jobbigt. Jag tänker direkt "men varför måste jag äta så mycket? Hur fasiken kan man gå 6 timmar utan mat? Varför säger mamma så till mig?". Mamma förstår nog inte att det gör ont i mig när hon säger sådär. För det händer ofta. Och idag, när jag skulle göra lunch så säger hon "men, ska du..", och sedan kommer hon på att det inte är så smart att säga det hon hade tänkt: "men, ska du äta nu igen". Jag blir galen på saker hon säger, saker som får mig att må så dåligt men som hon inte reflekterar över. Jag mår inte bra när hon säger till mig hur lite hon ätit och att hon inte är hungrig? Jag blir helt galen. Ledsen. När jag hela tiden får höra "ska du äta nu igen?" så känner jag mig ju bara ännu sämre.

Ensam är inte alltid starkare. Jag behöver någon som kan uppmuntra mig till att äta "nya" saker. Saker som jag tycker är jobbiga. Jag vill inte känna att jag måste gömma sylten i gröten hemma för att ingen ska se. Det är ju hemskt. Jag vill att mamma ska vara stolt över att jag vågar göra det och inte tvärtom. Saken är ju den att hon inte förstår att jag tycker "vanlig" mat är jobbig att äta. Hon har svårt att förstå att man kan tycka det. Och jag har inte styrkan att ta så många beslut själv just nu. Jag är så skör som man kan bli. Samlar jag mod till att ta ett nytt bröd i mataffären och mamma säger "men vi har bröd hemma!" då klarar jag inte av att säga ifrån. Inte nu.

LITE FÄRG PÅ DENNA SÖNDAG

Sedan jag fick reda på min vikt för cirka två veckor sedan så har jag tagit ett steg tillbaka. På min tallrik finns det nästan alltid bulgur och "nyttiga" saker. Att stå och koka upp ris hemma är så jobbigt som det kan bli för mig. Att göra det själv, när jag egentligen inte vill alltså. Jag fullkomligt älskar sushi och har varit sugen på det i flera veckor och eftersom det inte fanns någon tolerans till att äta bulgur idag IGEN så köpte jag hem sushi. Det är lättare att köpa hämtmat med kolhydrater i än att göra det själv!

Nu har jag laddat om inför gympan ikväll och ska byta om från mina blöta kläder till nytvättade. Ikväll ska jag göra ett stort kvällsmål eftersom jag bara fått in 1/3 mellis varav det bestod av ett äpple. Ska försöka mig på något läskigt. Åt inte glass igår som jag hade bestämt utan det blev naturgodis istället, och i fredags blev det inte någonting.. "Glass ikväll? En söndag? Dagen innan du ska väga dig?", får ta och tänka på den saken.

KÄRLEK UT I FINGERSPETSARNA


Det känns som att jag inte varit på gymmet på evigheter. Och jag har tvivlat lite på min träning, hur mycket jg älskar det, om jag älskar det, osv. Det har varit svinjobbigt att hantera. Jag har varit så osäker eftersom min träning hela tiden varit rätt tvångsrelaterad. Men varje gång jag kliver in på gymmet så påminns jag om hur mycket jag älskar detta! Det är riktig kärlek det.



LUNCH OCH BODYCOMBAT

En grå söndag med mycket tankar. Usch. Vill bara försvinna hemifrån. Förstår att det måste vara riktigt svårt att leva med mig men hur det är att vara jag ska man ju inte heller glömma bort. Nu ska jag iallafall till Sats Kista och boxas lite. Just nu har jag ingen energi alls för jag är bara så uppriven inombords men jag vet att när jag väl är där så kommer jag le, skratta, svettas och älska nuet. Att personer i ens omgivning kan dra ner en så mycket, utan att ens veta om det. 

Dagens lunch fick bli likadan som gårdagens lunch och middag. + barbeque sås och keso såklart!

Livet

De senaste dagarna har jag mått väldigt dåligt och därför valt att lägga bloggen åt sidan lite. Just idag vet jag inte hur jag känner mig men jag kämpar på och försöker så gott jag kan. Absolut, jag var beredd på att detta skulle vara jobbigt men inte såhär jobbigt.

Nu har jag precis ätit klart min frukost och ska åka och fixa lite saker med mamma. Senare idag väntar två träningspass. Eller, jag kanske hoppar över gymmet och springer till gympan istället, behöver lite luft.

IT MUST HAVE BEEN LOVE

79 kr fattigare men en matupplevelse rikare!

Har precis ätit middag och ska snart ta mig ner på cykeln till stationen för att gå på bio med Hana banana. Vi ska se "White house down", Channing Tatum är huvudrollen så jag ska nog klara mig igenom en action film ;) Ska bli skönt att komma hemifrån lite. Ska även köpa något gottis till bion, denna gång ska jag klara det!

LÖRDAGS LYX

Vid mammas jobb finns det nog jordens bästa köttaffär, mamma brukar då och då köpa hem kött därifrån och hon får alltid lite extra eftersom hon alltid handlar vårt kött därifrån. Och allt är gudomligt! Nu ska jag ju inte fokusera på att äta nyttigt men for the record så är allt 100 % kött. Jag är inte ett jätte stort fan av korvar och rent kött utan föredrar deras kycklingspett som är helt gudomliga!

Gjorde därför en utomordentligt god lunch till mig idag. Ett kycklingspett, rätt mängd bulgur och grönsaker. Nej nu glömde jag visst: barbeque sås och lite keso + en celsius. Tog rejält med sås som och hela celsiusen åkte ner utan problem. (applåder till mig!)

Jag har extra styrka idag och känner mig lyckligt lottad för att göra den här dagen till den bästa då veckan hitills varit den sämsta. Nu ska jag smälta maten (rätt mycket mättnadskänslor, läskigt men bra?) och sedan ta cykeln till Anna och hämta min korthållare för att åka till jobbet! Blir nog min favoritsmoothie från Blueberry till mellis också, längtat hela veckan :) Idag är en bra dag <3

NY DAG NYA MÖJLIGHETER


Igårkväll blev det frukt och en smoothie för min del, klarade verkligen inte att köpa något annat i affären. Därför utmanade jag mig lite extra på frukosten idag! Först tog jag vaniljyoghurt och granola (köpte en ny igår från renee voltaire) med satsumas på. Sedan en skiva bröd som jag delade på två och tog olika pålägg på. Kalkon på ena och salami på andra! Till sist ett glas juice.

Det är en ny dag idag vilket innebär nya tag. Jag glömde min korthållare hos Anna igår men när jag varit och hämtat den ska jag nog ta mig till jobbet en stund! Har en lista på allting jag ska göra för mig själv idag. Ska verkligen ta hand om mig själv idag. 

TACOS MED FAMILJEN

Usch tung dag igen! Samtalet gick bra skulle jag säga. Fick lite tips, råd och förklaringar. Allt känns extra jobbigt nu när jag är konstant hungrig, känner mig extremt begränsad och väldigt stor. Maten har aldrig varit såhär jobbig och mina tankar har aldrig varit såhär jobbiga. Har försökt prata med mamma idag ändå och försöka få henne att förstå lite. Att bo med en så pass nyttig familj som jag gör är inte alltid bara positivt. Att jag ska behöva förklara för mamma att vi inte äter normalt, att min psykolog tycker jag äter som en person som skulle vilja gå ner i vikt (typ), att jag bara mår dåligt av att äta såhär gör så ont i mig. Jag är själv så tveksam till hur jag kan/bör/ska äta och det gör inte situationen bättre. Jag skäms ju när jag idag tog vaniljyoghurt i mataffären. Jag vet att det inte är mammas avsikt men att behöva säga till henne att jag behöver äta lite mer "onyttiga saker" (saker som egentligen inte är onyttiga, vanlig mat liksom! typ köttbullar bla.) så känns det som att jag måste be om ursäkt för mig själv.

Ikväll ska jag och tjejerna ha myskväll hos Anna så Ebba kommer snart och plockar upp mig med bilen så ska vi åka till Ica maxi. Min behandlare tycker att jag ska göra som alla andra, köpa något gott, men jag är tveksam. Har tänkt på detta hela dagen och det gör mig helt slut i huvudet. Imorgon ska jag ju äta glass som lovat, riktigt glass, ingen yoghurtglass. Och ska jag äta något utöver mina vanliga mål idag också?! Jag försöker tänka "vad är anledningen till att du inte ska äta det?" och om svaret är:"för att jag inte vill gå upp i vikt, förstöra den här dagen, vara onyttig, få i mig mer kalorier, bli fet"(vilket det i princip alltid är) så ska jag äta det. Är svaret för att jag kanske inte är så sugen, ja då behöver jag ju inte äta det.

Jag vill vara frisk, inte sjuk. Jag vill må bra, inte dåligt. Middagen idag blev tacos, det var mysigt fram tills jag märkte att Michaela hade hällt ut min Celsius och pappa började snacka och kolhydrater och 5:2 dieten. Orkar inte. Jag kommer gå under. 

Nä, nu ska jag försöka sätta på min varma kläder och göra i ordning ett kvällsmål som jag nog ska ta med mig (eller ska jag köpa något på ica maxi?). Förresten: tack för era mejl och kommentarer. Ni ger mig så mycket. Och jag är så glad att jag kan hjälpa er. Ni är bäst!

MELLANMÅL


Vaniljyoghurt :o det var gott! Nu ska jag till capio.. 


FRUKOST FREDAG MORGON

Yoghurt med blåbär och müsli. Ett knäckebröd med smör, ost, salami och tomat. Ett ägg, juice och celsius. 

Idag blev jag nöjd efter frukosten. Kunde knappt sova inatt av olika anledningar och jag låg hungrig hela tiden. Tack för era gulliga kommentarer, det hjälper, ska prata med min behandlare idag också och få lite kloka råd. Nu ska jag göra i ordning mig för skola till tre, därefter Capio och sedan äta god middag hemma. Ikväll ska jag nog träffa tjejerna och mysa, skön fredag!

Tunga kvällar

Känner mig så arg och frustrerad. De två sista dagarna har inte varit mina dagar för fem öre. Känner mig så irriterad och ledsen. Hungern har ständigt tagit över idag och jag är bara arg. Arg för att jag tycker att jag äter så mycket men ändå inte känner mättnad. Jag vill inte äta såhär mycket. Varje måltid känns det som att jag äter för en elefant. Och ändå blir jag inte mätt. Jag vill inte bli mätt men jag vill inte vara hungrig. Jag vill vara nöjd. Jag vill träna. Det här är liksom för mycket för mig att hantera. För mycket att klara av och ta in.

Känner mig så svag.

DINNER ALA VICTORIA

Efter att ha laddat ner "arla köket" appen så blev jag igår väldigt sugen på att laga en god middag utöver det vanliga. Mamma köpte hem det jag behövde idag och vips! Utsökt gott blev det! Det är fläskfilé med sås och ugnstekta grönsaker/potatis. För det första så utmanade jag mig med rätt mängd kolhydrater (2 potatisar). För det andra tog jag sås som jag vanligtvis brukar undvika (rätt ångestrelaterat) och för det tredje: morötter! Tre saker att checka av på "förbjudna saker" listan. Det var super gott och jag blev väldigt nöjd :)

Men efter den här dagen som varit väldigt händelserik och tankefylld så känner jag mig trött i hela kroppen. Människor är rätt konstiga, ibland blir man så trött på allt som händer här i världen. Är trött på dramatik. Aja, inget mer om det. Nu ska jag försöka jobba bort ångesten som sakta men säkert smyger sig på efter den här middagen med många utmaningar.

DÖDSHUNGRIG OCH FUNDERSAM


Yoghurt, müsli/granola, banan och blåbär. Knäckebröd med smör, leverpastej och gurka. Ett ägg och en Celsius citron/lime.
 
Ingen rolig kväll, natt eller morgon. Efter tio tiden igår kväll brast det för mig och så fortsatte det innan Emma ringde mig på viber vid midnatt. Räddade min kväll! Trots det kunde jag inte somna när vi la på en timme senare. Låg och vred och vände mig, var superhungrig och tänkte alldeles för mycket. Frukosten är väldigt jobbigt just nu och jag tror ständigt att jag äter för mycket.

Gick iallafall upp imorse och gjorde i ordning en frukost som jag var lite osäker på. Tyvärr vågade jag inte idag ta juice, jäkla kompleteringstänk. Blev en celsius istället. Nu ska jag dock till skolan och försöka tänka på annat en stund. Jag börjar inte förens 12.45 men jag, Ollie, Tilda och Ebba ska äta lunch tillsammans och plugga gymnasiearbete innan. Går i skolan till 4 idag men har bara två lektioner så det är inte så krävande. 

Kram på er <3

MIN VERKLIGHET

Kvällar som dessa är aldrig roliga att ta sig igenom. Dem är tuffa, tunga, jobbiga, krävande och känslosamma. Känslan av hopplöshet är så stor. Det är som att jag inser hur liten jag är i den här världen och hur lite jag spelar roll. Det är när jag tar mig tid att känna efter, hur långt detta gått och hur kort jag kommit på bättringsvägen som allt brister för mig. Som att vilken vindpust som helst skulle få mig att fall omkull.

Jag vill oftast vara själv, speciellt på kvällarna. Jag orkar liksom inte. Har ingen energi då. Känner mig bara sorgsen. Tom. Ledsen. Min andra personlighet bara tar över och vänder all den gnutta kraft jag har emot mig. Tänkte på det att folk säger att dem i en ätstörning känner sig större än vad dem är, att man känner sig tjock, inte ser det som spegeln egentligen visar. Jag brukar inte reflektera över det så ofta. Jag antar att jag känner mig tjock men jag har alltid gjort det så jag har liksom vant mig. Jag har haft den uppfattningen om mig själv så länge. Så den har liksom blivit verklighet för mig. Jag har aldrig tyckt att jag varit eller är smal utan jag har alltid tyckt att jag varit snäppet större än alla andra. Jag vet att jag inte är smällfet men jag vet också att jag inte är smal. Japp, det är inget påhittat, det är mina riktiga tankar. Och jag vet att exempelvis mina vänner tycker jag är smal och vältränad, men jag ser det bara inte. Jag ser det inte för fem öre. Stundtals kanske jag kan säga att "japp, musklerna är kvar iaf!" eller tycka jag är stark, eller kanske lite snygg men det är oftast bara tomma ord.

Jag vet knappt hur det är att känna sig fin. Tänk om man kunde vara nöjd med sig själv. Kan man det? Jag har aldrig varit det. Lurar jag verkligen mig själv? Vadå, jag ser ju det jag ser. Hur kan jag se fel? Hur kan jag tycka fel? Jag förstår inte. Varför? Så jävla trött. Mentalt. 

Och så sjukt hungrig just nu. Men jag har ju redan ätit allt jag ska idag. Jag kan ju inte äta mer. Sluta vara hungrig. Du ska ju inte vara det. Sov nu. 

Tankar kring träningsglädje

Dagens träningspass var jätte roligt. Till en början hade jag en otroligt magknip men direkt när jag kom in till gymmet försvann den putsveck. Jag hade på mina enkilos-ankelvikter för att få lite extra tryck på benen. Benen var jätte pigga under min 15-minuters uppvärmning och det kändes sådär bra i hela kroppen! Sedan började gruppträningsklassen och det var en blandning av uppvärmning (mjuka upp kroppen), 2 styrkelåtar, 2 konditionslåtar och core på slutet. Sammanlagt 45 minuter. Jag tyckte att det var jätte kul och det var utmanande med lite nya styrkeövningar. Att hoppa, använda stepbräda och göra burpees var kul och jobbigt. Pulsen kom inte upp till max och jag var inte sådär död efter passet som jag oftast brukar se till att vara, men det var kul och det är huvudsaken. Man behöver inte alltid ta ut sig till max!
/ mitt riktiga jag

Dagens träningspass var roligt men lite klent. Under uppvärmningen på löpbandet kunde jag ha sprungit lite längre och fortare. Jag kunde höjt pulsen lite till. Gruppträningen var kul men i och med att jag inte tränade så att jag nästan dog så var det inget bra träningspass ändå. Jag brände nog inte så där mycket energi som jag hade velat. Fasiken också, jag får ju bara träna tre gånger i veckan också och nu måste jag vänta tills söndag. Jag tog inte vara på träningen tillräckligt. Kanske ska jag gå ut och springa nu? Jag menar, jag har ju energi kvar. Eller ska jag lägga in ett extra pass den här veckan? Får bli ett lite mindr kvällsmål ikväll.
/ mitt falska jag

Rösterna resonerar, diskuterar och funderar. Jag kommer fram till att mitt riktiga jag bestämmer. Att jag hade kul under passets gång och att man inte alltid behöver känna sig död efter en träning. Man behöver inte nå maxpuls och absolut inte ha noll energi efteråt. Att träna ska vara kul och inte något tvång. Det ska vara glädje och inte prestationsrelaterat. Träningspasset var inte sämre bara för att jag inte blev så trött som jag vanligtvis brukar. Och jag var trött, det var jobbigt, det var bara inte rena rama döden efteråt. Nej du ska inte gå ut och springa, fråga dig själv: skulle det vara för att förbränna eller för kul? Du kan ljuga för dig själv hur mycket som helst men du vet, innerst inne att det inte är för att må bra. Det är inte för att det är "härligt". Och du har slutat med att träna för att förbränna. Du tränar för att det är kul och inget annat. Och du ska fasiken inte dra in på maten. Nepp, du ska äta lite mer bara för det. Du ska äta det där gottgottiset som du älskar, som bara är nyttigt och bra. Som inte kommer få dig att bli fet.
/ mitt riktiga jag


Note to self: Jag vet att du tror att du är tusen gånger smalare än nu på den här bilden. Jag vet. Jag vet att du vill vara smal och tror att du är fet nu. Men jag vet också att du vill må bra, och må bra gjorde du inte på den där bilden. Inte ärligt bra. Och jag vet att du inte är tusen gånger större nu än på bilden. Trots att du tror det. Och att du nu väger lite mer är bara bra. Kroppen fungerade inte på den där bilden. Du mådde inte bra. Trots att du vill tro att du gjorde det. Det är inte värt det Victoria.

Mellanmål och träning


Mumma! Detta var precis vad jag var sugen på till mellis idag, en äggmacka och en frukt. 

Nu ska jag cykla iväg till gymmet för att prova på ett nytt pass som heter Champs. Det ska vara någon form av grundläggande gruppträning med både styrka och kondition. Super kul säger jag! Att träna idag och inte imorgon blir också en rejäl utmaning för mig eftersom jag då behöver ta det lugnt tre dagar i sträck. Läskigt och konstigt.

FRISK OCH FRI - vi lever i ett ätstört samhälle

Att väntetiden till ätstörningskliniker i många fall varar i flera månader är inte alls konstigt.
Att 80 % av dagens ungdomar är missnöjda med sig själva gör mig inte det minsta förvånad. 
Att tränings- och mathetsen har gått över gränsen för längesedan är inte alls att överdriva.

Dagens samhälle matar oss med osunda ideal som leder till ett osunt förhållningssätt till mat och träning.
Vi triggar varandra till att bli bättre och göra mer på ohälsosamma sätt. 
Prestationskraven är högre än någonsin och hälsotrenden är inte längre hälsosam. 
Vi har tagit det till en nivå som gör oss illa, utifrån och in. Som får oss att må dåligt.

Du kanske inte vet om det, men du har säkerligen någon i din närhet som är drabbad.
Som varje dag försöker stå emot det som vi uppmanas till. Som ser sig själv som ensam i kampen.
Att vi sedan också ständigt får höra om anorexia, som att det är den enda ätstörningen, 
det gör att många inte tror att deras problem är tillräckligt allvarliga. Som tvivlar, jag behöver väl inte hjälp? 

Ätstörning UNS är minst 3-4 gånger vanligare än Anorexia och Bulimia nervosa.
Snälla du, uppmana inte till osunda ideal. Snälla. Var en av dem som kämpar emot.
Misstänker du att någon i din omgivning har gått över gränsen, försök att göra det du kan.
En person som lever extremt hälsosamt behöver i fråga absolut inte vara hälsosam mentalt.
Att alltid träna och äta nyttigt behöver inte vara så bra som det låter.

Men tillsammans är vi starkare och tillsammans kan vi ta oss an kampen.
Kämpa. Tro. Strida emot. Tillsammans kan vi ta tag i detta!


MIN DRÖM SERVIS

Förut har jag inte förstått det roliga med köksprylar eller porslin. Jag har tyckt det varit så tråkigt att både kolla på och behöva lägga pengar på. Men sedan kom vändningen och jag är verkligen fast. Jag går in och kollar på serviser i affärer, på internet och önskar mig äggkoppar i födelsedagspresent. Vad händer? 

I mitt framtida kök kommer jag ha detta set från Villeroy boch. Vi har kaffekopparna här hemma och dem dricks det flitigt ur. Både te, kaffe och många gånger yoghurt med topping. Fyrkantiga tallrikar är enligt min mening det finaste som finns. Det är karaktär. Det som är problemet är att detta porslin kostar skjortan så jag lär få spara och önska mig ett bra tag. Men i framtiden, då!


THEY CAN READ ALL ABOUT IT

Jag vet inte vad som flög i mig imorse men något konstigt var det! 

Efter frukosten på sängen sov jag i ytterligare två timmar och vaknade lagom till lunchen. Men ingen hunger där inte, trots att jag "borde" ha varit vrålhungrig efter över drygt tre timmar utan mat. Men som sagt, det där med hunger och mättnad fungerar ju inte riktigt just nu för mig. För en timme sedan var jag iallafall så trött så att jag trodde att jag skulle dö men nu har jag druckit en celsius!

För första gången åt jag så mycket kolhydrater som jag ska göra till varje måltid. Kändes som väldigt mycket mat och känslan nu efter är inte jätte rolig :( Men jag måste hela tiden påminna mig om att om jag äter fulla portioner så kommer kroppen lära sig att den hela tiden får mat och slipper oroa sig. Jag slipper också bli hungrig så fort och behöva vänta till nästa måltid.

INGEN ORK ELLER LUST

Det är inte ofta jag vägrar att gå upp när klockan ringer men idag gjorde jag det. Jag total vägrade! Det fanns liksom inte i min värld att gå upp, så jag låg kvar. Låg kvar tills jag inte ville ligga i sängen längre. Sen vid halv nio tiden så gick jag och gjorde frukost. Se där, salami idag: inte lika svårt att äta idag efter 3 ggr!

Jag avnjöt frukosten i min säng och här ska jag fortsätta ligga tills jag inte vill ligga här längre. Känner mig seg, lite ledsen, omotiverad och trött. Riktigt sådär svintrött. Och jag har tagit beslutet att jag stannar hemma från min två-onödiga-tråkiga-fjuttiga lektioner idag. Japp!

Q/A

Känner lite samma som dig just nu!! Har tränat och är jätte hungrig, ingen lyssnar på mig och min pappa går och tränar nu (!!!) och vill att vi ska äta senare..lite kaos asså. 

Hoppas du har en bra dag, vad ska ni se för film? :) 
Men min dag är bra ändå :D

Visst blir man irriterad! Men vi får försöka hålla humöret uppe och vara tålmodiga. Det blir ju inte bättre av att sura, trots att man ibland bara vill göra det. Eller hur? :)

Det blev ingen film, jag tog istället en lång lång lång dusch, gjorde ett gott kvällsmål (yoghurt, nötter, jordnötssmör och bär) och la mig i soffan framför svenska hollywood fruar. Så trött! Nu har jag precis lagt mig i sängen och ska släcka lampan för att orka gå upp 6.45 imorgon bitti.

Älskar att ha en dialog med er, kramar!


FÖRÄNDRINGAR

Vissa saker vill man inte erkänna för sig själv. Jag har exempelvis inte velat erkänna att jag som min behandlare säger "smygbantar", tills idag. Det var inte så att jag ville erkänna det men jag kände att det bara var jag och ingen annan som skulle förlora genom att hålla det för mig själv. Egentligen vill jag inte kalla det som jag gör smygbantning, men jag antar att det också är ett sätt att se på saken. Frågar jag mig själv varför jag låtsas som att jag tar två dl bulgur fastän jag vet att jag inte fyller decilitermåttet till kanten så är svaret för att jag vill hålla mig på den säkra sidan. Äta lite mindre än det jag blir tillsagd för att inte riskera att ta lite för mycket. Varför då? Jo för att inte riskera att förändra min figur, mot min vilja. 

Det som händer är att jag skapar ett restriktivt betende. Ett beteende som varit betydligt värre för några månader sedan men som fortfarande inte är sunt. Jag vill så mycket men vågar så lite. Undviker, snålar och sätter upp regler så ökar risken för att drabbas av hetsätning. För när man äter lite och undviker vissa livsmedel under en period och sedan tillåter sig att äta vad man vill vid ett speciellt tillfälle så är det vanligt att man trycker i sig allt man ser. Just för att det är nu man får. Och då får man ångest och det hela fortsätter i en ond spiral.

Därför kan det kännas som att man inte vill sluta äta ur godisskålen den där lördagen. Man vet att man inte kommer äta det på en vecka igen och då vill man passa på. Kroppen vet inte när det ska få något sådant nästa gång så den vill bara ha mer. Och då blir man rädd och vill undvika det ännu mer för man vill inte tappa kontrollen. Tillåter man istället sig att äta det lite ibland, när man känner för det, då drabbas man inte av det där behovet av att hela tiden vilja ha mer. Man vet att okej, jag kan ta lite av godiset för att jag är sugen men jag behöver inte äta upp allt precis just nu! Kroppen vet att den kommer få äta det igen.

Detta är vad jag måste jobba på. Nu blev inte texten precis som jag hade tänkt mig men i punktform ser det ut som något i denna stil:

- äta så mycket som jag blir tillsagd och inte "lite mindre"
- bara väga mig på Capio, aldrig hemma
- våga äta saker för att det är gott
- Äta vanlig glass i helgen och inte yollibox

Då kör vi!

LIVET ÄR FÖR KORT

"Livet är för kort" 

Vad är det för någon mening egentligen?
För några år sedan blev jag bara förbannad när människor sa så.
Vadå för kort? Det är ju det längsta vi har! 
Nu på senare år har jag dock fått ökad förståelse för de där orden.
Jag har tänkt, läst, funderat, resonerat, diskuterat. 
Snart fyller jag myndig och fasiken, tiden har gått alldeles för fort.
Det känns ju som att jag fyllde fjortis i förrgår? 
Som att det var högst en vecka sedan jag oroade mig för att börja nian, 
ville skaffa moppekort och fick min första mobiltelefon.

Nu kan jag sådär två veckor innan min artonårsdag konstatera att:
tiden går alldeles för fort och livet är alldeles för kort.
Jag ser det så mycket klarare nu, förstår orden så mycket bättre.
Meningen som jag faktiskt aldrig trodde jag skulle hålla med om.

Vi glömmer bort att älska, tacka och visa uppskattning till vår omgivning.
Vi tar för givet att vår familj, våra vänner och vårt hem inte försvinner ifrån oss.
Vi hatar skolan, tycker studiebidraget är snålt och skolmaten dålig.
Vi jagar efter nästa dag, nästa händelse, nästa mål och nästa höjdpunkt.
Men vi glömmer sällan att stanna upp för en sekund och tänka till.
Fånga ögonblicket som nästa sekund kommer vara historia. 
Få perspektiv på saker och ting. Sammanhang. Mening. Små jäkla problem.

För jag menar, det är väl inte hela världen om skorna läcker in vatten,
regnet gör håret lite vågigt eller tystnaden är lite pinsam. Åtminstone har vi allt det där.

"Livet är för kort"
 

SL YOU MAKE ME WANNA CRY

När man precis tränat klart, är hungrig, trött och grinig så vill man bara inte stå och vänta på en buss som aldrig kommer. Både förra tisdagen och denna har bussen struntat i att dyka upp. Ingen blir argare än jag! Som tur var kom pappa och hämtade mig men tyvärr hade jag cykeln på busshållsplatsen så jag var ändå tvungen att cykla hem i regnet, gråtfärdig och så himla trött. 

Nu har jag dock fått i mig mat i form av kycklingbiff, sallad, keso och couscous så jag är glad igen! Nu väntar en dusch och sedan ska jag titta på en film med pappsen. Hoppas ni har haft en bra tisdag!

NAKED JUICE BAR


God lunch! Samtalet var rätt jobbigt men givande och jag har fått lite hemuppgifter jag ska jobba med. Förtjänade den här lunchen tyckte jag. Det blev en laxwrap och 1/2 smoothie. Försökte få i mig hela men det blev för mycket melis-ångest-annorlunda av det hela.


MUMSIG FRUKOST

Gröt, mjölk, banan, keso, blåbär, ett ägg och juice. Jag är redo för en två timmars religions lektion och därefter ett samtal hos min behandlare! Med största sannorlikhet så köper jag lunch från naked juice bar, hinner nämligen inte äta och när det inte är så god mat i skolan (som idag) så kan man lika gärna passa på att äta i centrum :)

Nu ska jag kila, hoppas ni får en bra dag!

Q/A - TVÅ FRÅGOR

Är salami ett mindre bra pålägg? Ha en fin dag, du är så duktig!
Det handlar inte om att det är dåligt, men livsmedel som jag inte brukar äta tycker jag läskigt att stoppa i mig. Jag har haft ett väldigt strukturerat matschema tidigare och är rädd för att äta typ "allt" som inte ingår i det, jag tror att jag ska gå upp i vikt av all annan mat, som nödvändigtvis inte alls är dålig. Bara annorlunda från vad jag brukar äta och det skrämmer mig. 

När jag alltså skriver "nu har jag ätit det här! Så himla stolt" eller liknande så betyder det inte att livsmedlet i sig är dåligt! :) Men jag har ett kontrollbehov som gör det svårt för mig att variera min mat då jag inte vet vad "andra" livsmedel innehåller = blir svårare att räkna ut hur mycket energi jag får i mig! Tack, kram på dig :)

Hur kommer det sig att du blibit rädd för jordnötssmör? Du älskade ju det förut? :S

Jag får för mig saker. Nu när jag äter mer kolhydrater vågar jag inte äta så mycket fett för jag tror att jag ska gå upp i vikt. Sedan är jag bra på att förbjuda mig saker också, för att se att jag klarar av att avstå. Något jag hela tiden jobbar med! Men det är inte det lättaste. Ja, jag älskar jordnötssmör, det gör jag fortfarande, men lite ångestladdad har det alltid varit för mig. Kram på dig!

VÄNTA INTE MED ATT LEVA; DEL 1

Att man någon gång blivit lite lätt irriterad när någon sagt "ta vara på varje dag" kan väl vi alla hålla med om. "Ja, men det där vet vi ju redan!", vi har hört det ett tusentals gånger men ändå tycks vi inte leva som om vi hört det en enda gång, i många fall. Vi människor är rätt roliga vi..

Tar mycket för givet. Längtar ständigt efter morgondagen. Saknar det som varit. Vill tillbaka. Blir besvikna. När morgondagen kommit vill vi ha tillbaka gårdagen. När vintern är här vill vi har sommar. Ytterst sällan gör nuet oss nöjda!

När Kristian Gidlunds död uppmärksammades här om dagen visste jag inte ens vem han var. Men jag gick in på hans blogg och skumläste lite och hans ordval gjorde att hela mitt hjärta fylldes med värme. Det märktes så tydligt att han ville få oss att förstå hur skört livet faktiskt är. Jag tittade sedan på ett minnesklipp från nyhetsmorgon och fastnade för dessa uttalanden: "kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden, därför ser jag det ännu tydligare nu. Jobba inte för mycket, låt inte känslorna stanna i bröstet, prata, bråka aldrig om pengar, våga säga nej och våga säga ja" och "jag tror att det finns vissa mönster i vårt samhälle idag som gör att när vi närmar oss döden kommer tycka att, jag kanske borde ha gjort lite annorlunda ändå".

Det fick mig att tänka till lite. Det som var skillnaden denna gång var att det inte var ångestfyllda tankar om mig själv, mitt utseende eller beteende. Det var tankar som berörde det faktum att jag verkligen inte vill spendera mina dagar i livet med att nedvärdera mig själv. Det gav mig perspektiv till vad jag egentligen vill fylla mina dagar med. Lycka, skratt, tårar, spontana resor, kärlek, matupplevelser och frihet. Sånt som gör mig glad och inte ledsen. Sånt som får mig att skratta och inte gråta. Sånt som får mig att älska nuet men längta efter morgondagen. Sånt som gör mig ärligt glad. Omringa mig av personer som får mig att känna mig speciell och värdefull. Vänner som ger och inte bara tar. Som jag kan skratta med in mot småtimmarna och även bråka med utan att vara rädd för att bli lämnad. 

För jag vill att mitt liv ska vara mer roligt än tråkigt. Mer kärleksfyllt än ihåligt. Mer enastående än vardagligt.  Jag tror att vi med åren lär oss att uppskatta det vi har mer. Men varför vänta? Livet är varje dag och ingen av oss har någon aning om när det kan tas ifrån oss. Lev.

Uppföljning kommer.,

MITT MÄSTERVERK

Skoldag - check

Firade det med en liten skål med massa bär och nötter. För mig är det godare än alla sötsaker i världen :)

OUPS I DID IT AGAIN

Applåder till mig! Tog salami på brödet idag igen. Jag trodde att äggkokaren var på men när jag skulle kolla om det var klart så märkte jag att jag hade glömt att sätta på den, men istället för att go crazy för att det inte blev som jag hade tänkt mig som tittade jag lugnt och fint in i kylskåpet och tog fram annat pålägg. Stolt! 

Nu ska jag ut i den kalla luften lida mig igenom tre lektioner. Kommer hem sent ikväll för efter skolan ska jag fika med en kompis och sedan hem till mormor för släktmiddag. Kram på er!

YOU CAN DO IT

Kroppen har varit fantastiskt duktig och allärt idag så jag belönade den med ett extra stor kvällsmål. I dagens läge så är jag ständigt rädd för att gå upp i vikt/att jag äter för mycket, men enda sättet att kunna jobba bort de tankarna är att våga äta. Våga äta och se att det inte händer något! Eller rättare sagt att det bara får en positiv inverkan! Du orkar mer, blir piggare, gladare och positivare. 
Detta var verkligen som balsam för själen. Jag brukar alltid snåla på godsaker just för att jag inte vågar äta lite av allt men idag gjorde jag i ordning en god skål fylld med kärlek. Alla mina favoriter. Dessutom var det första gången jag åt jordnötssmör på väldigt länge, det har blivit en liten småfobi hos mig.,

Yoghurt, kvarg, banan, granola, hallon, fikon, jordnötssmör, kokos, cashew och chiafrön.
Tankar: i dagsläget skulle jag aldrig äta ett såhär stort kvällsmål om jag inte hade tränat väldigt hårt, dvs. idag känns det helt okej. Åh, detta var verkligen så gott (jepp, det är okej att våga säga det Victoria, att det var gott! Det betyder inte att du förlorar kontrollen). 

LIAR LIAR

Jag älskar att äta middag tidigt och hatar att äta middag sent! 

Och har haft ett rejält sug efter kyckling hela dagen så jag stekte upp en kycklingfile tillsammans med sallad och matvete. Super gott i sin enkelhet! Nu ska jag äta upp lite fort och sen ska jag gå till gympan. Jag lovar att det kommer bli så bråttom så jag måste halvspringa ändå. Typiskt mig, haha.

Q/A - TVÅ FRÅGOR

Hej! 
Måste börja med att säga att du är superduktig! Jag har lite funderingar kring löpningskläder. Jag vill köpa en bra jacka att springa i när de blir lite kallare, men vet inte om det är bättre att köpa en tunn jacka för att sedan ha en springtröja där under eller köpa en tjockare jacka och bara ha något lätt där under? Mina ben brukar också kännas lite stela men fram för allt kalla efter en springtur under vinterhalvåret, så har du några tips på tjockare byxor som passar? Överlag alla tips för löpning under hösten vintern uppskattas :) 

kram!

Hej på dig! 
Tack så jätte mycket och vad roligt att prata löpning :) Lager på lager metoden är verkligen att rekommendera. Underställ, mellantröja (funktionströja som andas) och tunnare vindjacka. Överkroppen brukar funka bra för mig att bara ha underställ och tunnare vindjacka på men däremot benen är lite klurigare. Jag bara kan inte springa i vanliga tights när det är -10 grader ute, dem blir som stela pinnar för mig.. Men sedan jag köpte mina 2XU compression tights så kan jag springa på som ingenting, ungefär.. ;) Dem är lite dyrare och ligger på dryga 1000-lappen men min erfarenhet är att det är värt att införskaffas. Vintermodellen är då att rekommendera eftersom den klarar uppåt -8 grader. Och det finns ju jätte många olika märken. Jag har ett par vadcompressionstights från skins som fungerar utmärkt och dem har även vanliga löptights. När det verkligen är jätte jätte kallt så fungerar det bra att springa i överställs byxor, jag har ett par från craft som det är vanligt att man ex. åker längdskidor i. Inte ultimata för att springa i men det är bättre än att frysa häcken av sig ;) 

Ett annat tips är bra handskar, en mössa som täcker öron och dobbar anpassade för löpning. Det finns många alternativ i diverse butiker! Kram

Vart har du hittat designen? Eller har du gjort den helt själv? Jätte snygg!!!! Om du vill får du gärna dela med dig utav koderna hehehehhe :))

Nu ska vi se här, jag har inte gjort designen själv utan har hittat den här :) 


BODYCOMAT PÅ SATS KISTA

Jag som inbillar mig att musklerna har försvunnit..

Åh vad kroppen förtjänade att få hoppa, sparkas, boxa och svettas idag. Den var så energifylld så att det knappt var sant! Jag har velat gå på bodycombat länge men det har liksom aldrig varit tillfälle, men idag så! Tepp som höll i klassen gav mig massor av beröm. Det var hyffsat mycket kordination och svåra steg men som tur är har jag väldigt lätt för det så det flöt på fint.

Nu har jag precis kommit hem och håller på att ladda om för styrkegympan ikväll. Jag ska ta en promenad dit eftersom mamma jobbar och har bilen. Lufen är kall men så himla frisk!

KÄNSLOR SOM PÅVERKAR MATVANOR

När jag är på dåligt humör, kanske är ledsen, arg, frustrerad eller nedstämd så påverkas mitt ätande. I de flesta fall så vill jag verkligen inte äta något. Jag gör det ändå, men när ja väl gör det så finns det djupt ner en känsla av "jag äcklas av mig själv". Det i sin tur gör att jag känner mig misslyckad och okontrollerad när jag inte lyssnar på det dumtankarna säger till mig och speciellt när jag själv anser att jag inte förtjänar maten. Det är nämligen så att dumtankarna hela tiden pushar mig till att testa att ta lite mindre mat i olika former för att jag se att jag kan motstå och inte tappa kontrollen.

Är man på dåligt humör så är det vanligt att man hanterar det med att dra in på mat. På något sätt straffar man sig själv. Och det är så fel! I min matdagbok som jag skriver så brukar det ofta hända att jag som kommentar skriver "jag var nedstämd och ville inte äta så mycket". Känslor påverkar allt maten väldigt mycket. När hon läser detta brukar hon förklara för mig att mat är livsnödvändigt, det är något vi behöver och inget vi ska dra in på när vi känner oss dåliga, det kommer absolut inte få oss att må bättre. Skulle du säga till ditt barn att den inte får man om den är ledsen? Nej, mat behöver ju alla, oavsett humör! Men det behöver inte bli så att man bara drar ner på maten, det kan även bli tvärtom. Vi känner väl alla igen om man bråkat med en tjejkompis, familjen eller sin pojkvän och istället äter upp sina känslor. Och det är ju farligt det med! 

När jag hamnar i en sån här situation så äter jag alltid ändå. Jag kanske inte utmanar mig så mycket som jag hade tänkt mig på morgonen men jag äter någonting iallafall. Jag vet att efter varje gång detta händer så blir jag starkare och fortsätter jag att ignorera dumtankarna så kommer jag kunna äta något "läskigt" trots att jag är super ledsen eller arg. Känslorna kommer inte påverka mitt ätande så som det gör idag. Tummen upp för det!

OH MY GODNESS

Snart ska jag svänga förbi jobbet!

Tänkte äta lunch där eftersom det är bäst i tid. Till lunch blir det: Korvstroganoff (utmaning 1) och bulgur kompleterat med lite vitt ris. Visserligen bara lite vitt ris men det är bättre än ingenting. Har nämligen hitills bara ätit fullkornsprodukter (fuskat lite) men idag fanns det inte tillräckligt mycket bulgur färdigt och det var en kastrull med ris i kylen så jag bestämde mig för att jag ska pröva ändå. Har inte ätit vitt ris på hur länge som helst så det känns rätt läskigt att behöva göra det nu..
Men vem skulle klara det om inte den här lilla filuren? 

Sista dagen på veckan

Lets make the most of it! 

Igår var en jätte mysig kväll hemma hos Emma. Kändes konstigt att hon inte var där och att en italienare istället har flyttat in i hennes rum men jag får trösta henne med att han var väldigt trevlig. När man blir bortbjuden på middag kan ätstörningen bli väldigt rätt eftersom det inte är en själv som har kontrollen över maten, man äter ju det som bjuds, men å andra sidan är det ett perfekt tillfälle att bara släppa den för en stund och utmana sig själv att våga lämna maten i andras händer. Nu när jag äter kolhydrater är det mycket lättare att bli bortbjuden eftersom jag faktiskt då äter allt i kostcirkeln. Vi grillade kött tillsammans med klyftpotatis och rotfrukter i ugn. Och vid 10 tiden tog jag en promenad hem (sprang sista biten haha) då mamma och pappa båda hade druckit vin. Men jag klagar inte, den friska luften var underbar. 

Och sedan igår på dagen har jag tänkt på vad jag ska äta till frukost idag. Jag ville äta gröt men visste inte vad jag skulle ha till och sen när morgonen kom så var jag bara sugen på yoghurt.. Som vanligt. Så denna morgonen följde jag frukost alternativet helt och hållet. Drack till och med juice. Känns som så sjukt mycket mat men jag vet att om drygt två timmar så är jag hungrig igen om jag äter mindre än såhär. Idag ska jag ju träna och allt så då är det ännu viktigare att jag äter tillräckligt!

Lördagslyx och onödigt snack


BECAUSE YOU ARE WORTH IT

Dagens lunch fick bli en liten form av laxsallad. 

Olika former av sallader, gurka, tomat och avokado som bas. Sedan currybulgur, en laxburgare och en god limedressing som jag improviserade ihop., gjord på turkisk yoghurt, lime, honung, peppar och salt. Super gott! Sedan får vi inte glömma andra halvan av min celsius, lär säkert bli en till idag då jag har ett extra sug en lördag som denna.. ;)

BE PROUD

Gjorde jag precis det där? JAG? Åt jag det där?

Det krävdes lite extra fundering i köket men jag vågade faktiskt ta salami som pålägg (har inte ätit det på år och dar) med ett ägg vid sidan. Så himla stolt! Juicen gick visserligen inte ner men det tar jag imorgon istället. Det här kommer jag gå runt och vara stolt över hela dagen, hihi. Och tack för era kommentarer om naturgodiset igår! Denna lördag ska jag göra lika bra som gårdagen. Utan träning! ;)

Efter lunchen ska jag åka till kontoret och städa lite, sedan kanske fika med Sanna och ikväll blir det förhoppningsvis middag hos Emmas föräldrar. Har inte varit där på allt för länge och trots att hon är i USA hela året så tänker jag aldrig låta det gå ett år innan jag får komma hem till henne. En bättre lördag!

SAKTA VI GÅR GENOM STAN

En av mina favorit bilder som jag har tagit på vårt landställe i Älvdalen. Jag hatar att erkänna det men jag saknar det faktiskt, en hel del. Lugnet. Tystnaden. Frisk luft. Bara att vara. Så jäkla härligt och väldigt behövligt ibland.

Kände att jag ville titta in här och säga godnatt innan jag checkar ut för idag! Har en liten konstig klump i magen som nog inte kommer ha gett sig förens jag vaknar upp i morgonbitti. Bion var super mysig och jag kunde faktisktnjuta lite av mitt naturgodis som jag köpte utan att alla dåliga tankar tog över. Nu i efterhand känner jag mig rätt dålig, onyttig och okontrollerad men å andra sidan även stolt, glad och nöjd. Hmm... hur ska jag ha det? Nä, man behöver faktiskt inte alltid bestämma sig för det. Huvudsaken är att jag åt något "förbjudet" ikväll och sen får känslorna säga vad dem vill, jag vet iallafall att jag vill ifrån en-clean-vecka-tänket. Nu är det dags för mig att släcka ner datorn om jag inte ska somna med den i knäet. Godnatt!

DU ÄR VÄRD DET

Har du någonsin sagt till dig själv att du inte är tillräckligt bra nog?
Jag tror nog inte att någon kan svara nej på den frågan.
Alla har vi någon gång nedvärderat oss själva utan att vi förtjänar det.

Jag tänkte återkoppla till inlägget jag skrev igår, om att inse vad man är värd.
Vår självbild om vårt egna värde stämmer ofta inte överens med verkligheten.
Och för att vi ska förstå att vi räcker till så måste ju vår självbild vara rimlig? 

Man brukar säga att man ska behandla sig själv som sin bästavän.
Skulle du kränka, slå eller trycka ner din bästavän för att hon eller han gjort ett misstag? 
Skulle du säga till din bästavän att hon eller han inte är värd att äta något gott en fredagskväll? 
Jag tror nog inte att någon kan svara ja på de frågorna.
Däremot tror jag att vi alla kan säga att vi någon gång gjort såhär mot oss själva.

Om du tycker att alla andra är värda det, varför skulle du då inte vara det? 
Vad är det som gör dig mycket sämre än alla andra? Inget! Inget! Inget!
Du är värd att älskas, saknas, skrattas med och aldrig åt.
Du är värd att omringas av kärlek som får dig att känna dig uppskattad.
Som får dig att vilja ge tillbaka för att du får så mycket. Kärlek. Respekt. 

Du är aldrig värd något mindre än detta. Aldrig! Aldrig! Aldrig!
Ingen människa i världen har rätten att få göra sig rolig på din bekostnad.
Och om så är fallet så är den människan i sig inte värd att få din tid.
Säg det. Tro på det. Gör det. 

WHEN YOU'RE READY COME AND GET IT

Idag har varit en utomordentligt bra dag! 

Jag har känt och känner mig fortfarande stark. Det är fredag och jag är glad. Ikväll ska jag och min familj gå på bio och se filmen "Monica Zetterlund", inte speciellt rolig film kanske men det ska ändå bli mysigt. Jag har isolerat mig väldigt mycket under det senaste året och min familj har fått lida väldigt mycket, så det ska bli kul att göra något tillsammans. Och kanske tänkte jag köpa lite naturgodis till bion. Vad tycker ni? Kommentera jätte gärna, blir ju som sagt väldigt nervös och velar mycket fram och tillbaka när jag funderar på att äta något "läskigt". Kram på er!

NU TAR JAG HELG

Totally killed it idag! Det var länge sedan jag kände den här känslan av välbehag efter ett bra träningspass trots att jag kanske oftare borde det! Gymmet var rätt tomt så det underlättade styrketräningen. Hoppas ni haft en bra fredag hitills vad ni än gjort/gör! 

FRIDAY MORNING

 
På fredagar har jag alltid sovmorgon vilket jag tackar gudarna för! Så himlans skönt att få vakna i lugn och ro, gå upp och göra en god frukost när man är hyffsat vaken och helt enkelt slippa stressa. Idag ska jag cykla till skolan så då slipper jag även passa någon buss! Idag efter skolan ska jag också ta mina fötter och knalla till gymmet, super glad för det :) 

VILL MAN BLI FRISK MÅSTE MAN TÄNKA FRISKT

Personer med en ätstörning tänker mycket på är mat, kontroll, figur. Det finns en stor oro och fixering kring dessa ting som ger negativa konsekvenser. Exempel på detta kan vara: att man äter mindre eller "bantar" = undviker olika sorters mat. Man väljer att kontrollera maten för att rädslan kring mat, viktuppgång och figur är för stor. Det kan också vara så att man hela tiden väger sig, klämmer på sig själv, testar kläder (för att se om man blivit mindre/större) eller så kan det vara precis tvärtom, att man totalt undviker att titta sig i spegeln, väga sig, mäta sig eller använda olika sorters kläder. Rädslan för kroppen är lika stor men tar sig i uttryck på två olika sätt. Det handlar om känslor. Man känner sig "tjock", men tjock är ju egentligen inte en känsla..

För att komma ur detta måste man förändra konsekvenserna. Man måste eftersträva ett normalt beteende för att det tillslut ska kunna bli naturligt att bete sig normalt! Då kommer man till klyschan: lättare sagt än gjort. Precis så är det! Man vill förändras men är inte villig att göra förändringen. För att kunna sluta tänka på mat, kontroll och figur hela tiden måste man först förändra det man gör. Alltså: börja äta mer om man egentligen äter för lite, sluta undvika olika sorters livsmedel, sluta träna/dra ner på motionen, sluta väga hela tiden eller som i annat fall våga börja väga sig med jämna mellanrum.

Jag har tagit upp det förut men jag säger det igen: att välja bort olika livsmedel i sin kost utan någon ångestladdad-baktanke är en sund handling men att börja välja bort saker från tallriken på grund av en rädsla, det är allt förutom friskt. Att aldrig väga sig för att man är livrädd för att man gått upp i vikt är inte heller sunt. Ju mer man undviker saker desto mer tänker man på dem!
 
Det är inte lätt att göra de här förändringarna, i början mår man i de flesta fall otroligt mycket sämre då man utsätter sig för sina ångestmoment men det är vad som krävs för att man ska må bättre igen! Vill man bli frisk måste man tänka friskt. "är det sund av mig att skolka från lektionen för att slippa äta skolmaten?" "är jag påväg åt rätt håll om jag nöjer mig med en kopp te när alla mina vänner äter fika endast för att jag är rädd för hur det ska påverka min figur?" "är det friskt av mig att tänka att alla är värda att äta den där glassen förutom jag?" Är svaret ja: gör det. Är svaret nej: tänk om, gör rätt.
Alla människor är värda att älskas, tas om hand och känna uppskattning. Även du, du är värd allt det bästa och inte en gnutta mindre! Du där ute är värd att skratta dig genom livet med människor du älskar och som älskar dig ärligt tillbaka. Alla är vi värda att älskas, även du!

Q/A

varför kommenterar hon det du äter? Kämpa på! kramar

Min mamma har en tendens till att kommentera mycket av min mat för att hon helt ärligt är orolig och vill mitt bästa. Det tar dock uttryck på fel sätt. Jag kan ta ett exempel från imorse, då sa hon till mig "men Victoria, varför tar du mjölk istället för yoghurt? Du blir ju inte mätt på det där!". Hon utgick då ifrån att jag tog mjölk till gröten för att det är mer fettsnålt, så är ju dock inte fallet. Och jag blir oftast väldigt ledsen när hon påpekar min mat, absolut är det okej när hon säger "Victoria, ska du inte ta lite sås?" men när det kommer till livsmedel jag försöker äta som är ett ångestmoment för mig, då behöver jag inte de där kommentarerna.

Vi har dock pratat ut om detta idag på samtalet och det känns väldigt skönt. Nu vet mamma lite mer hur hon kan hjälpa mig och jag vet att jag måste bli bättre på att vara lite mer öppen till att prata om dessa saker. Jag har en tendens till att stänga mina föräldrar ute. Men som sagt, nu har vi pratat om det och mamma förstår nu att det inte är ett "nyttighetstänk" jag behöver utan istället att jag måste äta mer av allt, för att få bort ångesten. Min mamma påverkas ju bara positivt av att äta så nyttigt som hon gör och skulle hon äta något "annat" så reflekterar hon inte över det en sekund, men jag däremot fungerar ju inte likadant där. Nu slutar hon förhoppningsvis att kommentera saker jag äter som jag vanligtvis inte brukar äta. Hoppas du fick svar på din fråga!

DINNER TIME

Laxbiff, matvete och sallad fick bli dagens middag. Inget större sug på riktig mat, vill bara ha yoghurt och banan., hehe. Nu blir det göra ingenting fram tills idol börjar vid åtta. Är helt fri från plugg. Har verkligen ingenting att ta tag i. Känns helt fantastiskt!

20. Detta skulle jag vilja utöva

Det finns många saker jag uppenbarligen inte gjort som jag verkligen verkligen från djupet av mitt hjärta vill göra innan jag dör, helst inom 5 år! Det finns en väldig kontrast mellan dessa ting men det är faktiskt det som gör det så härligt tycker jag. Här listar jag tre:

Resa är något jag kommer och verkligen vill göra. Efter gymnasiet ska det jobbas för fullt i drygt ett år och därefter vill jag ha möjlighet att resa dit jag vill, se platser som är utanför min comfortzone och uppleva/se saker jag aldrig tidigare sett.

Att åka på träningsresa är en dröm jag har. Om det så är yoga, löpning, styrka, mentalträning.. Det visar sig tiden. Kanske flera stycken!

Vissa dagar är jag otroligt säker på att jag vill utbilda mig till kostrådgivare och personlig tränare och andra dagar tvivlar jag något otroligt. Men innerst inne, när jag väl fått ordning på mitt liv, den mentala biten, då är jag nästan helt säker på att jag inte kommer vilja jobba med något annat än träning! Att sedan utbilda mig på safe är en dröm i sig :D

Förmiddagen i text

Samtalet idag gick faktiskt över förväntan! Nu förstår mamma min situation lite bättre och vi har kommit överens om hur familjen ska kunna hjälpa mig och hur även jag kan bättra mig. 

Direkt därefter åt jag och mamma lunch i centrum. På favorit cafeét "café Stockholm", båda tog en libanesisk tallrik. Har ätit det förut och det är verkligen jätte gott! Men allt jag brukar äta är bulgur, salladen, lite av såserna, någon sån där boll (vad heter det?) och kycklingen. Det är så mycket mat annars! 

The way you make me feel

Och hon gör det igen!

Jag syftar på både mig och min mamma. Jag vågar äta en annorlunda frukost och mamma kommenterar som vanligt det jag äter. Första tårarna för idag är redan fällda, hur ska ens samtalet idag gå?

KVÄLLENS TANKAR

Hela min kropp spelar spratt på mig, det är som ett helt lyckorus genom hela mig. Jag tror att det kan ha att göra med följande faktorer:

- Michaela Forni svarade på mitt mejl här om dagen
- Aviciis album går på repeat
- Jag har tagit fram en ny bloggdesign som jag älskar
- Jag har varit glad hela dagen och kunnat säga nej till ångest
- Jag börjar känna mig lite gladare igen

Men framför allt så kan jag öppna mitt hjärta och säga., 
Jag börjar hitta lite glädje igen! Ingen dag är den andra lik just nu men jag känner att det går mot rätt håll. Att jag är otroligt sårbar men kommer komma ur detta tusen gånger starkare. Jag känner att jag aldrig igen kommer vilja begränsa mig själv så att jag inte kan göra "normala" saker. Att jag kommer må så mycket bättre när jag äter varierat och mer. Att jag kommer, med tid lära mig att utgå ifrån mig själv. Att jag kommer se ljuset i andra sidan av tunneln! Lära känna min kropp och älska den. Vårda den med kärlek och omsorg!
En bild från 2010 som bra beskriver hur jag förändrats

Q/A - TVÅ FRÅGOR

Hur berättade du för din mamma att du inte hade mens längre? Förlåt om det är en känslig fråga.

Ingen fara, är inte speciellt känslig med att prata om sånt! Helt ärligt så minns jag faktiskt inte.. Tror att det bara dök upp eller något när allt var som värst. Eller jo, jag har för mig att hon frågade och då sa jag bara typ att jag inte hade haft den på ett halvår. Hon blev rätt ställd om jag minns det rätt. Och väldigt mycket tjat blev det därefter.

Vad är de för fel på majs? :O eller vad innehåller de? och ÄR det mycket socker i morötter så att det blir onyttigt? nyfiken, hih!

Det är inget fel på det, that's the point ;) Som sagt, man får för sig dumma saker när man lever så fanatiskt som jag har gjort under en lång period. Det är verkligen inte onyttigt! (försöker säga det till mig själv) Ät på, kram! 

MIDDAG OCH MAGONT

 Lövbiff, rödlök, gurka, avokado, couscous och keso

Brunchen var super mysig och nu är jag hemma igen. Fick något konstigt magknip som aldrig ville ge sig men nu när jag fått lite mat i magen så är det bättre! På brunchen total vägrade jag inom mig att ta något av sötsakerna så det slutade med att jag satt där med lite frukt. Men i helgen ska jag äta något utöver det vanliga. Nu ska jag små-plugga lite! 

Inget skjuta upp här inte

Nu ska jag hem till Ebba och plugga gymnasiearbete innan brunchdags! På en z-dag och grejer, tummen starkt upp. 

IN ACTION

Idag känner jag mig extremt pigg! Direkt när jag vaknade gick jag upp och gjorde frukost och mina smaklökar fick smaka på något väldigt annorlunda. Känns så konstigt nu när jag sitter och äter men ändå bra på något sätt! En skål med yoghurt toppat med färska blåbär, müsli och banan. Ett knäckebröd med smör, leverpastej, tomat och salt + ett ägg. Hörde jag någon säga framsteg? Sedan öppnade jag även mitt flak med celsius citron/lime igår så det fick även invigas idag.

Heaven rakt in i min mun!

IMORGON BLIR EN DAG FULL MED UTMANINGAR


Efter dagens satscorepulse

- Först är det frukost som jag ska konstruera väldigt annorlunda (tack Greta!) 
- Sedan kommer brunchen hemma hos Tränck då det bara är massa fika..
Och jag tänkte faktiskt försöka mig på något, en onsdag och allt! 
- Och på allt det så är det faktiskt ingen träning alls!

Och bara för att jag kommer vara så duktig så ska jag dricka en HEL celsius till frukost :D
Bring it on ba! 

Q/A

Hej! Jag har en liten fråga.. Hur kan det hjälpa dig att äta snabba kolhydrater? Jag förstår att det är bra att du äter t ex bovete, quinoa, råris osv men vit pasta är som att äta socker. Jag tycker i alla fall att du är modig som börjat med kolhydrater igen och såklart att du berättar om det här för oss. Kämpa på! Kram!

Hej, vad bra att du frågar när det är något du undrar över!
Såhär är det: Man kan välja att undvika vissa livsmedel i sin kost, ex. snabba kolhydrater, man kan göra ett såkallat val. Det är ett sunt val man gör sålänge det inte är kopplat till att man undviker det för att man får ångest om man äter det. Sedan kan man också välja att undvika snabba kolhydrater för att man är rädd för att äta det. Kanske är orsaken att man är rädd för att gå upp i vikt. Det däremot är inte ett sunt val. Väljer du att utesluta livsmedel i din kost pågrund av en rädsla till att äta det så är något fel. Det är skillnaden! 

Jag passar in i det sistnämda. Till en början undvek jag kolhydrater för att jag ansåg att det inte var hälsosamt att äta det, men sedan har den sunda synen övergått till en rädsla och jag har därför undvikit det för att jag varit så rädd för hur det ska påverka min kropp. Därför behöver jag äta det, komma över rädslan till att äta det, för att sedan kunna göra ett val att inte äta det för att jag helt enkelt bara anser att det inte är ett bra livsmedel, och att jag av den anledningen väljer bort det ur min kost. Utan några ångestladdade tankar! Förstår du hur jag menar? 

Har man problematik med maten så handlar det inte om att behålla sitt brutala nyttighetstänk, det är det jag i detta fall måste komma över. Jag är livrädd för att äta snabba kolhydrater för att det är "mindre nyttigt" och just därför måste jag göra det. Det handlar om att sluta utesluta saker pågrund av fel orsaker. När jag fått bort fobin till många livsmedel, då kan jag välja bort dem med sunt förnuft!

Tack så jätte mycket, hoppas jag besvarade din fråga :) Kram!

Förvriden syn på mat

Har man någon form av ätstörning, matproblem eller vad det än kan innebära så får man ofta för sig vissa saker som man inte "ska" äta. Som inte är "bra" och som man inte "behöver" få i sig. Det behöver nödvändigtvis absolut inte vara sötsaker, i många fall är det helt vanliga livsmedel som man bara undvikit under en period. Jag tänkte lista några livsmedel som jag hela tiden "förbjuder" mig själv att äta, och om jag äter det så är det ett såkallat "fusk". Ibland tycker jag även det är lättare att äta lite yollibox eller naturgodis på en lördag än att äta dessa produkter en helt vanligt veckodag: 

- Morötter
- Majs 
- Korv
- Mjölk
- Smör
- Sås 

För att bara nämna några. Morötter eller majs har jag inte ätit på jag vet inte hur länge. Det är sådant som jag fått en liten skev uppfattning om att det inte är några bra saker i. Mjölk har jag inte druckit på hur länge som helst då jag läst och hört väldigt mycket negativa saker om det. Sedan förknippar jag det ofta med viktuppgång då jag drack hur mycket mjölk som helst innan jag började träna. Därför känns det så konstigt för mig att ha mjölk i gröten exempelvis.

Man tror ofta att allt man läst/hört/sett är rätt, just för att man kanske i många fall ser det man bara vill se. Hör man att man ska undvika morötter för att det innehåller mycket socker så tar man till sig det som om det är "hur onyttigt som helst" och väljer att undvika det. Smör och ost är också sådana livsmedel som jag jobbar med att acceptera allt mer, fett har jag ju som sagt lite svårt för, speciellt då jag nu även äter mer kolhydrater. 

Att veta för mycket och vara "överkunnig" som de flesta blir i en ätstörning (ännu en gång, kontrollbehovet av att veta vad allt innehåller) är inte alla gånger så roligt. Det är svårt att förändra ens uppfattning om vissa saker som man bara "bestämt" sig för: så här är det, men det är viktigt att våga förändra ens förvridna syn som man ser som "den rätta". För man mår inte bra av den!

ALL VILJA SOM INTE VÅGAR


De senaste dagarna har varit tuffa och att äta ris, potatis och speciellt pasta har inte funnits på min världskarta. Min behandlare sa idag till mig "det är bra om du försöker börja äta snabba kolhydrater igen, men att du faktiskt äter kolhydrater överhuvudtaget är bra!". Jag håller givetvis med henne och ska försöka igen. Men just nu känns det så svårt, ikväll tog jag inte ens så mycket kolhydrater som jag borde ha gjort. Fasiken! Får ju inte fuska!

Köttfärslimpa, sallad, matvete och keso var iallafall dagens middag!

Lets dance our tears away


Ännu en tisdag, ännu ett satscorepulse pass! Samtalet idag gick bra och jag känner mig hyffsat glad. Det regnar som satan vilket gör att jag bara vill krypa ner i min soffa framför idol men vi får se om jag ska träffa Sanna ikväll ändå! Men nu är det träning och inget annat :)

Så det kan gå

Att stänga av klockan och "snooza" är inte att rekommendera, men det vet ni ju säkert redan. Dock tänkte jag ändå påminna er, för när det väl hände imorse, då önskade åtminstone jag att någon hade påmint mig innan. Men 20 minuter efter att jag vaknade så var jag nere vid bussen. Jag är rätt snabb jag! 

Känner mig lite smått nervös inför samtalet senare idag, men jag klarar det nog galant för jag har redan tagit den värsta smällen. Men hoppas jag slipper väga mig för idag orkar jag inte riktigt "ta" det. Vill bara njuta av den här dagen och satscorepulse passet jag ska gå på, försöka att bara äta och inte tänka så mycket. Imorse åt jag faktiskt gröt med mammas hemmagjorda hallonsylt och mjölk i, tur att man hade bråttom för då han jag inte tänka!

Tbt: vill tillbaka!

Livet är rätt knepigt det där

Livet är så knepigt. Det är verkligen det.
Och det är så svårt att sätta ord på vad som är så svårt.

Ena sekunden känner du dig som den lyckligaste i världen,
men bara några minuter därefter finns det inget,
absolut inget i denna förbaskade värld som kan göra dig glad.
Åtminstonde känns det så. Du förlorar hela ditt perspektiv,
allt som är viktigt och oviktigt. Vad är ens det?

Och när någon vill förklara för dig att, "det blir bättre",
då vill du bara skrika att "nej, det blir det fasiken inte!"
Fast innerst inne vet du att det kommer bli bättre,
men du vill bara inte erkänna det för dig själv,
för just då, i stundens hetta känns det som att,
som att det faktiskt aldrig kommer att bli bättre. 

Precis just så.

Sedan kommer det en dag då du är så förbaskat lycklig.
Allt i ditt liv får plötsligt en mening och du funderar över,
hur är det ens möjligt att jag någonsin tvivlat på livet?

Att gå till jobbet en tidig novembermorgon blir ett rent nöje
och din mördarblick till personen som helt missat det faktum
att man faktiskt inte står på vänster sida i rulltrappan
byts ut mot ett glatt leénde. Bara sådär.

Och så fortsätter det. Och så fortsätter vi.
Leva. Andas. Tro. Skratta. Tvivla. Varför gör vi det egentligen?

Livet., knepigt. 

DAGENS TIDIGA MIDDAG


Kyckling/pestobiff, rödlök, keso, avokado, körsbärstomater och curryquinoa

NI GÖR MIG LYCKLIG


Varför gör du såhär mot mig

Måste jag sluta äta för att du ska ska se att jag inte mår bra?

Behöva säga till dig varje dag att jag inte mår bra trots att jag äter?

Att jag avslutar alla mina kvällar gråtandes nere i mitt rum? 

Hur långt ska jag behöva gå innan du ska förstå? 

Förstå att det finns en anledning att jag inte berättar saker för dig

Att du bara förstör på alla möjliga sätt,

Att allt du säger gör att jag mig ledsen inombords,

Att du är en del av den negativa energin jag borde hålla mig borta ifrån

Jag kan inte sätta ord på hur du får mig att må,

Hur dina spontana ord bara får bägaren att rinna över


Ska jag verkligen behöva säga till dig innan jag stoppar kolhydraterna i munnen:

"jag vill inte äta det här, men jag måste" 

För att du inte ska titta ner på mig som om det är något jag äter med nöje

Det krävs mod och tar på mig att koka upp det där jävla riset

När jag helst av allt bara vill sitta där med salladen

Hur långt ska jag behöva gå innan du ska förstå?

LEDIGHET EN MÅNDAG

You heard me! Idag och på onsdag är det z-dag i min skola dvs. ledighet! Sånna dagar är verkligen guldvärda. Startade därför dagen med den här frukosten ovan. Vi hade ingen juice hemma (ena sidan av mig säger: jippi, andra: nej) men mamma kommer hem idag så ikväll ska vi storhandla. Att handla mat är verkligen bland det bästa jag vet! 

EN SKÅL MED KÄRLEK

För första gången efter vägningen i fredags så är jag glad, hur härligt är inte det? 
Det beror på träningen som jag njöt av så mycket. Löpningen var rolig men benen var lite sega. Jag tog det rätt lugnt eftersom jag har haft ont i knäet och höfterna den senaste veckan och alla löpsteg kändes inte som dem brukar, så det fick bli lågintensiv konditionsträning istället runt en timme. Känns som jag har cyklat överallt idag. Till centrum, till gympan och hem. Älskar att cykla!

Nu är jag precis nyduschad och har myst mig ner i sköna kläder. Denna skål ovan har jag också precis avnjutit. Det är yoghurt, banan, bär och lite granola från Paulúns. Imorgon blir det ännu mer blåbär då mamma (som är på landet) har plockat massor där uppe. TackAAAAR säger jag! 

I ärlighetens namn


Det ska bli så kul att springa idag. Från djupet av mitt hjärta, inget påklistrat leende! :D 

I WANNA BE FREE

En sammansättning av goda livsmedel! Kycklingbiff (kycklingfärs, ägg och hemmagjord pesto), keso, avokado, rödlök, körsbärstomater och matvete. Enkelt och gott. Nu ska jag cykla till centrum för att fika med Greta, sedan besöka mitt efterlängtade gym. Om det blir satscorepulse eller löpning, det återstår att se :) Och direkt där efter ladda om med mat ---> till styrkegympan ---> hem ----> duscha och äta ----> hem till Vickan för en bra efterlängtad reunion. Kram!

När energin är tillbaka får man passa på


I en ungefär en månad har jag tänkt på och verkligen behövt dammsuga mitt rum, det har nämligen varit så dammigt att det känts som att jag blivit lite smått allergisk mot damm då jag nyst stup i kvarten hela tiden. Tyvärr har jag haft så gott som ingen energi alls till att ta ner dammsugaren till mitt rum så det var först idag som jag orkade. Nu måste jag bara byta lakan och dammtorka, men det tar jag nog tag i imorgon! 

Nu för tiden ser jag nästan alltid ut såhär. Har på mig mina hyffsat nya jeans från Michael Kors i princip hela tiden, varför? Jag klarar inte av att ha på mig andra byxor då jag jämt och ständigt bara jämför hur alla byxor satt "förut". Ångesten bara kryper sig över mig på nolltid och jag "inbillar" mig eller "tror" eller "ser" eller "inser" att jag blivit större och byxorna för små. Därför håller jag på att skapa ett konto på tradera för att sälja lite kläder. Jag har ju en del, och där finns det rätt mycket pengar kan man säga.. En gång i tiden var jag ju en riktig shoppaholic. 

TILLSAMMANS ÄR VI STARKARE

Majoriteten av er som slänger in kommentarer är i liknande situation som jag. Ni ger mig massa kärlek och pepp till att fortsätta och att jag kan hjälpa er genom att bara skriva här känns fantastiskt! Vill bara passa på att lyfta fram: tveka aldrig på att mejla, kontakta eller skriva till mig gällande någonting som ni skulle vilja ha hjälp med! Om det så är att bara prata, få råd, ge mig råd, utbyta känslor eller något annat, jag lyssnar och svarar mer än gärna!

Jag tror att i grund och botten är nyckeln till att bli frisk att prata om det. Att stänga känslor ute kan man göra för stunden men så länge man inte pratar om dem så kommer känslorna alltid finnas kvar där, fastän dem kanske inte alltid yttrar sig.
Jag och Puh för 3 år sedan i Spanien

HERE WE GO ONCE AGAIN

Då var det frukost igen, denna jobbiga frukosten.. Men, jag klarade det fint! Jag bara åt utan att tänka efter. Och jag kände mig så himla stark. Igår kändes det konstigt i kroppen efter naturgodiset men jag sa nej till ångesten och lät alla dumtankar passera vidare. Idag är jag så taggad som man kan bli för vad den här dagen kommer erbjuda.

Jag ska ta det lugnt nu på morgonen, därefter fika med Greta och sedan hem äta, byta om och träna. Det kryper i hela min kropp, vill så gärna springa av mig så om det inte regnar så ska jag ta mig en löptur innan gympan. Inte för att förbränna, bara för att det är så jäkla härligt!
Jag tänkte börja använda min systemkamera igen, vad tycker ni om det? 

De senaste snart 2 åren har jag lagt all min energi på träning och kost, därmed lagt alla mina tidigare intressen åt sidan. Något som bara liksom inte "fått plats" i mitt liv. Det är nu på senare tid jag verkligen kommit till insikt om det och börjar reflektera över det. Förut tyckte jag foto, musik och ridning var super kul och ägnade mycket tid åt det. I och med att jag nu har mer tid till att göra "ingenting" så tänker jag försöka snappa upp det igen!

KVÄLLENS UTMANING

Möjligtvis inte det bästa för att dämpa ångesten med utan tvekan en jävlar-anamma spark i baken och ett steg i rätt riktning! Nu fan är det slut på det här - du bestämmer inte över mig längre! Detta var alltså den brutala utmaningen för ikväll. Hade en bra inställning på dagen till att äta det och kände mig stark, men när kvällen kom så var även ångesten här och jag blev allt osäkrare på om jag faktiskt skulle ta fram påsen med naturgodiset i.. Men jag gjorde det! Visserligen tog det över en halvtimme för mig att stoppa ner handen i skålen och ta första biten men jag gjorde det tillslut! Känner mig väldigt stolt över mig själv nu i efterhand och trots att det kryper i hela kroppen på mig nu, ångesten liksom ligger i luften, så är jag glad att jag gjorde det. 

Upprepar: några kilo tyngre men tusen gånger starkare <3

Det blir bättre


Dagens middag. Jobbig med god!

Dagen bara blivit bättre och bättre med tiden. När jag vaknade imorse ville jag ligga kvar i sängen hela dagen, jag klarade inte av att äta hela frukosten och att äta lunch var inte alls roligt, men efter att ha åkt till kontoret och städat följt av en fika med Kristina så mår jag mycket bättre. Försöker tänka bra tankar. Det var några av er som kommenterade "kan du inte fråga om du får stå baklänges på vågen så du slipper se siffrorna?". Svaret är att jag inte får det. Dem vill att jag vet min vikt för att sedan kunna lära mig att acceptera den, älska den. Ju mer man undviker saker desto mer energi tar det och man tänker på det allt mer. 

Ska ge mig på en sjuk utmaning ikväll! Återkommer.

VILL = KAN

Nu har jag jobbat och ska till centrum för att fika med moster. Denna favoritsmoothie fick bli dagens mellis!

Have a little faith in me

-min goda sida som talar- 

Jag må vara ett par kilo tyngre och kanske inte lika väldefinerad men å andra sidan är jag påväg att må bättre, jag är starkare, jag orkar mer, är gladare och har mer energi. Kanske inte just i denna skrivande stund men fortsätter jag på rätt spår så kommer jag må bra igen, bättre än någonsin. Jag kommer kunna träna för att jag älskar det och inte för att förbränna kalorier. Jag kommer kunna äta goda saker för att det just är det, GOTT, och utan ångest, utan kompensations tankarna. Fortsätter jag och kämpar, inte backar då kommer jag bli allt det där mycket fortare. Det är jag som väljer - bara jag som kan. Tillslut är det upp till mig. Vill jag sträva efter en super platt mage eller mitt faktiska välmående? Jag är starkare än såhär. Hur lång tid har jag inte på mig i livet? Jag behöver inte ha ett sex-pack, NU. Det kan vänta! Det måste få vänta! Backar jag nu så är det som att jag börjar om från början. 

Strunta i alla ideal, en vältränad kropp, utseendet och vad alla tycker. Vad alla tror om mig. Att jag tycker om mig själv är det viktigaste. Våga Victoria, du kan. Det kommer ta tid, man blir inte frisk på en sekund, men det går. Och när du väl är det så kommer du vara så stolt och lycklig, för att du tog dig igenom alla jobbiga dagar. Alla jobbiga tankar. Då du kan säga hejdå till dumtankarna utan att vara rädd för att tappa kontrollen. Tro på dig själv! 

Den värsta dippen har precis passerat - kanske kommer det vara super jobbigt i några veckor nu men lova mig, innan du gör något dumt, fråga alltid dig själv "leder detta mig ett steg närmare till att bli frisk?" Om inte, tänk om och gör rätt. 

Hur viktigt det än känns för dig att väga så lite som möjligt så kommer det inte få dig att må bättre, bli gladare eller orka mer. Det vet du, du måste bara våga erkänna det och tro på det. Våga lite på det! Och tills dess måste du göra dig tjänsten att undvika allt som på något sätt kan trigga igång dumtankarna. Och när rösten inom dig skriker "DU SER UT SOM EN KOSSA, DU HAR MISSLYCKATS!" Tänk då på alla positiva punkter till att väga lite mer. Jag vet att du vill bli frisk. Du är så stark. 

- din bästavän


One day, happiness will find you

Aldrig trodde jag att det skulle bli såhär tufft. och det tar verkligen på mina krafter att skriva den här texten. Men först vill jag säga tack för era omtänksamma kommentarer, dem värmer och hjälper lite grann!

Sedan igår har jag knappt tagit mig upp ur soffan. Att tvingas ställa sig på vågen igår var det värsta och jobbigaste jag gjort på väldigt länge. Som en stor käftsmäll. Gråtit så som jag gjorde igår har jag nog aldrig gjort. Jag må ha haft mycket ångest de senaste året men inget kan mäta sig med igår. Jag var helt okontaktbar med min behandlare och ville bara sjunka igenom jorden. Jag kan inte riktigt beskriva känslan när jag satt där men det enda som snurrade i mitt huvud var: "hur fan kan jag ha gått upp så mycket i vikt? Fyfan vad jag är dålig. Ett misslyckande. Lika fet som innan jag började gå ner i vikt. Nu måste jag började hård-köra igen. Jag kan ju. Aldrig att jag tänker fortsätta med den här behandlingen. Kommer aldrig kunna äta som jag gjort de senaste 3 veckorna igen. Fyfan vad jag är tjock. Jag trodde väl inte det vad så stor skillnad? Det var inga inbillningar, det var sanning det jag såg i spegeln, under alla dessa månader." 

Allt, allt annat i mitt liv var som försvunnit. Inget betydde längre någonting. Jag ville hem. Hem till min säng och gömma mig, men min behandlare sa hela tiden att vi skulle fortsätta som jag hade tänkt innan jag fick reda på siffran på vågen, att det är lätt att man tar förhastade beslut när man har sån panik men att det är då man ska strida emot, att jag ändå skulle gå till skolan fastän det då kändes helt omöjligt. Att äta skolmaten, låtsas vara glad, prata med kompisar och hänga med på lektionerna. Jag var som i en annan värld.

"vikten pendlar upp och ner under en dag med 1-2 kg" "du har kläder på dig, har ätit frukost" "mycket vätska har bildats i och med att du börjat med kolhydrater" "dina muskler har i och med vila hinnat återhämta sig och då lägger man på sig", inga ord hade någon betydelse. Det enda i mitt huvud var att jag hade gått upp i vikt. Att jag var tjock. Att jag har misslyckats. "Inte konstigt att du gått upp i vikt när du inte lever så maniskt som förut".

Jag har hunnit samla mig lite nu men även idag kommer jag nog ligga i min säng hela dagen. Har ingen kraft, energi, vilja, styrka eller motivation. Vill helst ligga kvar här hela livet. Men sedan kommer min goda röst och säger "nej det vill du inte. Det är nu du måste kämpa extra mycket för att kunna må bättre. Lägg allt utseende åt sidan. Du vill bli frisk. Du vill må bättre, inte bli smalare. Det är nu du inte ska backa. Ge den där jäveln en spark i baken. Våga. Skita i rösten som säger: jag vill äta kvarg och hallon. Det finns så mycket viktigare saker att lägga energi på. Försök. Gör. Bli. Du kan." All livslust är som borta från mig. Det här var det värsta som hade kunnat hända mig. Men nu har jag tagit det värsta smällen och hur mycket jag än vill gå ner i vikt igen så får jag inte. Det kommer visserligen dämpa ångesten för en stund men sedan kommer den komma tillbaka starkare än någonsin igen.

Kroppen är inte kapabel till att ha hur mycket ångest som helst. Igår satt jag och grät/skakade i 2 timmar i sträck men sedan sa det stopp. Det fanns inga fler tårar. Bara tankar. När jag kom hem grät jag lite men det fanns inte mycket att ta utav. Allt var som urkramat ur min kropp. Idag är det nya tag.

Värsta dagen i hela mitt liv

Har gråtit så mycket att det inte längre kommer några tårar. Var tvungen att väga mig idag och se siffran och helt ärligt vill jag bara lägga mig ner och dö. Börja träna och äta som "vanligt", jag vet ju att jag kan. Men jag vet att jag inte kommer bli lyckligare. Vad ska jag säga? Jag kan faktiskt inte förklara mina känslor. Mår så jävla illa.

Vad vill livet mig?

Försov mig idag, eller det kan man egentligen inte säga för jag vaknade ändå i hyffsad tid bara att jag hade råkat ställa klockan en timme för sent, smart drag! Stressigt blev det iallafall men nu är jag äntligen på bussen påväg till Capio. Känner mig rätt nedstämd.


GIVE ME A REASON

Samtidigt som det var väldigt skönt, befriande och underbart att vara på gymmet och lyfta vikter idag så kändes det som att passet hade varit lika tungt utan vikter då det hela tiden nu ändå känns som att jag har hela världen på mina axlar. Vikterna hade liksom inte behövts, exakt så kändes det. Så känns det fortfarande. Varje jäkla dag, samma visa. Ena sekunden är jag super taggad på att fortsätta kämpa men rätt som det är, bara sådär så vill jag inget hellre än att gömma mig under mitt täcke. För just nu är det som att jag lever i en bluff. Som att jag ständigt säger till alla att jag mår bra, att jag bara är "trött" när jag egentligen skriker inombords. När hela jag egentligen är sönder. I tusen bitar. Att ständigt känna känslan av att ha två personligheter som bråkar inombords hela tiden river upp hela min insida, gör mig till ett öppet sår som någon kastar grus på. Egentligen är jag inte rädd för att falla, det har jag gjort så många gånger redan, däremot skrämmer det mig vad nästa steg är. Kan det bli jobbigare än såhär? Rätt som det är känns det som att jag är på ruta ett igen. Tillbaka där då jag hellre stannar hemma än att åka till landet, för att hålla igång matvanorna. Jag kanske skulle behöva komma iväg, men en del av mig vill inte. Den vill ha kontroll. Se till att när jag äter när jag ska. Den andra delen av mig skriker "håll käften, det vill du inte alls, du vill må bra!" men sedan upprepar sig rösten "det är inget fel på dig, varför tror du att du skulle behöva ha hjälp? Jag är det bästa du har, med en bra relation till mig förlorar du inte kontrollen!". Min värsta fiende. Egentligen borde jag göra allt som dumtankarna säger att jag inte borde, men många gånger orkar jag helt enkelt inte. Jag måste välja mina strider för att orka alla dagar och idag var helt enkelt inte en sådan dag. Jag förstår inte. Jag förstår. Jag vill inte. Jag vill visst. Jag kan. Jag är svag. Jag är inget. Jag förtjänar det inte. Jag är.. Sluta! 

Ge mig EN anledning, EN anledning till att detta är värt att kämpa för. Att äta mat jag skäms över. Att behöva förklara att jag egentligen inte vill, men måste. Att behöva bre den där jävla smörgåsen fast jag helst vill ta fram yoghurten. Ett steg närmare. Varje dag. Ett steg i taget. Så jävla osäker. Just nu behöver jag inget mer i mitt liv. Inget som tynger ner mig lite mer. Inget. Då kommer jag drunkna.

Det är en sån dag idag - pretty little liars <3






Fattiglappen talar

Hela dagen har jag gått runt och suktat efter sushi, har fått riktig dille för det men tyvärr säger plånboken: NEJ! Fram till den 12:e oktober (min 18:årsdag) så får jag hålla skarpt i mina pengar alltså. Tänk när jag är ekonomiskt oberoende, gud vad jag längtar! ;)

Hrligt var det iallafall att köra igenom benen. Dem var lite sega men jag tycker ändå jag fick ett hyffsat bra tryck. Nu ska jag hem och göra middag :D

Gymmet väntar på mig

Skönt att sluta tidigare än alla andra, det är ju så skönt när man ska köra ben!   Jag har precis druckit upp jordens godaste smoothie och snart ska jag börja träna :) har längtat efter detta hela veckan!

Påväg till skolan en höstig torsdag



Föll löven ner på marken inatt eller är det jag som är efterbliven? Märkte det nu precis, några sekunder sedan då jag gick ifrån bilen till skolan..

Med en celsius uppdrucken i handen är jag så redo som man kan bli för denna dag! Skoldagen är kort och jag ska TRÄNA därefter! Med alla känslor inom mig av lycka så känns det som att jag ska spricka.



SOM EN JÄVLA KÄFTSMÄLL

Jag vet inte vad som är värst. Vad som är jobbigast.
Att nästan aldrig få hänga på gymmet längre, 
samtidigt som jag måste äta mer. 

Eller att se alla i min omgivning äta och träna som jag skulle vilja. 
Jag känner mig så otroligt lat, dålig och okontrollerad.
Så otroligt uttråkad, stor och längtansfull.

Alla dagar är olika jobbiga och bra, men när dumtankarna väl triggas igång,
då är det som att få en käftsmäll i flera timmar. 
 
När jag tänker på allt jag förändrat de senaste 3 månaderna,
då finns det inget jag vill hellre än att gå tillbaka till gamla rutiner.

Idag har jag mått hyffsat bra, 
men efter att ha läst lite bloggar och kollat instagram.. 
så är det inte lika bra längre.

Helt plötsligt jämför jag mig med alla andra igen. 
Hur dem taggar till för "legday",
äter deras nytta måltid utan snabba kolhydrater och snör på sig löparskorna.

Jag försöker utgå ifrån mig själv, sluta lyssna och titta på vad alla andra gör. 
Men jag är som en tvättsvamp som suger upp allt som har att göra med träning och hälsa.

Och jag vet faktiskt inte vad som är värst. 
Att behöva höra alla andra som gör det jag vanligtvis alltid gör,
eller att sitta hemma och fundera över vilken muskelgrupp jag skulle fokuserat på idag.

Energin bara sugs ifrån mig

Känner mig arg, frustrerad, glad och ledsen på samma gång.

Maten är jätte jobbig och jag kämpar hela tiden speciellt med frukost och rena kolhydrater. Allt smakar äckligt och får mig att då dåligt. Har två dagar kvar att kämpa mig igenom innan mitt samtal på fredag och jag vill att dessa dagar går fort. Känner mig väldigt instabil och ångestfylld. Genom att äta allt jag egentligen inte vill så sugs all den lilla energi jag har ut ifrån mig, bara sådär. Helst plötsligt sitter jag där, helt förtvivlad och sammanfattar "allting" dåligt som jag fått i mig, hur lite jag tränat, hur mycket jag misslyckats och vad jag ser annorlunda ut nu. Allt samlas till en klump och jag exploderar. Allt omgivningen säger om mat och träning suger jag upp som en tvättsvamp. Jag känner mig lat, felplacerad och irriterad.

Nu ska jag klä på mig lite kläder eftersom Ebbson kommer och hämtar mig snart. Jag har bara en lektion idag så det är lyxigt! Jag ska nog äta lunch innan jag åker till skolan för då slipper jag hålla mig hungrig tills jag kommer hem. Japp! Lika bra att bara göra det. Finns det ens några goda maträtter som innehåller ris? Idag vägrar jag att äta pasta, vill aldrig göra det igen efter gårdagen.
Times change...

En helt vanlig tisdag

Vad skönt det var att få träna idag!

Mitt humör förändrades direkt när vi kom till gymmet. Jag drog nämligen med mig Hanna idag så vi gick på satscorepulse! ;) Svettigt och bra stämning, precis som det ska vara. Konstigt det där med kroppen, har ju problem med min höft nu efter tjejmilen (tror det är en överansträngning) men under passet kände jag ingenting. Kanske för att det var så kul så att jag glömde smärtan för nu efteråt gör det ont igen! 

Dagens middag: kalkon, bulgur och sallad 

VAL I VARDAGEN

Det handlar om val som dessa. 
Att våga välja pasta istället för bulgur. 
Hur svårt det än är att välja rätt. 

Att våga lita på rösten inom dig som säger,
"det är inte livsmedlet i sig som orsakar viktuppgång,
det är mängden". Jag vill inte äta det, men jag måste.

Hur mycket jag än vill äta "fitness" så är det inte bra för mig.
Det är inte bra för mig mentalt. Det är inte för mig.

Därför valde jag idag pasta till lunch, 
hur mycket än bulguren lockade. Men jag hade två val.
Nu eller ikväll? Svaret var enkelt: nu. 

ATT JÄMFÖRA SIG MED ANDRA

 
Är bland det farligaste man kan göra.
 Hur personer utan en ätstörning äter.
Hur friska människor utan ständig ångest tränar.

En person med en form av ätstörning kan inte jämföra sig med omgivningen.
Kan inte ge sig själv skulden för där man hamnat.
För ingen, ingen människa väljer att bli sjuk i en ätstörning.
Däremot måste varje människa välja att bli frisk den.

Man måste göra ständiga val.
Värdesätta välmåendet framför idealen.
Träna för att må bra istället för att förbränna.
Sluta låta vågen avgöra din lycka.
Sluta förbjuda sig många livsmedel.

Man måste fråga sig själv om:
Jag verkligen kommer må bättre av att låta djävulen inom mig styra.
Jag blir en finare och bättre person av att avstå ifrån det nybakta brödet.
Jag kommer tycka om mig själv mer efter en "clean" månad.
Jag tränar för att jag älskar det eller för att jag vill bli smalare.
Jag skulle behandla min bästavän på detta sätt.
Mitt liv blir roligare med ständig strävan efter smalare lår.

Hur frisk man vill och kan bli avgör man helt själv.
Allt handlar om val man gör i sin vardag.
Du kan bli friskare, må bättre och friare men i slutändan,
då är valet bara ditt - hur frisk vill du bli?
 

Sann lycka kommer inifrån

- Att älska sig själv handlar om att acceptera sig själv. Inte att förändra
- Ingen människa är fullkomlig så sträva inte efter något som du omöjligt kan nå
- Människor älskar dig. Alltså är du värd att älskas
- Du får aldrig göra dig beroende av yttre faktorer/människor för att vara lycklig. Att hitta lyckan igen efter en livskris blir då mycket svårare
- Om en annan människa styr över ditt liv så har du lämnat ifrån dig makten
- Endast du äger sanningen om ditt liv. Låt aldrig någon säga något annat

Tro mig när jag säger detta, jag trodde nämligen inte på dem som sa detta till mig innan jag var i situationen och förstod att dem hade rätt: oavsett hur mycket du förändras på utsidan så kommer du aldrig tycka om dig själv mer innan du förändrar din inre syn på dig själv! 

Lycka är något som kommer inifrån och speglas utåt. Hur mycket du än vill och försöker förändra dig själv kroppsligt så kommer du aldrig lära dig att se och uppskatta dig själv i spegeln förrän du jobbar med din egen självkänsla, självbild och eget värde. Jag önskar att jag hade lyssnat, lyssnat när dem sa till mig för några år sedan "du kommer inte vara lyckligare när du gått ner i vikt!". Jag kontrade med "jo, men när jag ser vad det står på vågen kommer jag ju vara nöjd! Då förstår jag ju siffrorna och blir glad!". Nej, nej, nej och ännu en gång nej. Hjärnan spelar spratt på oss och vi ser inte det vi är värda att se.

Jag sitter här idag och mår sämre än jag gjorde innan jag förändrade min livsstil. Ja, på många sätt gör jag faktiskt det, mår sämre. Fysiken är säkerligen bättre men psyket betydligt sämre. Jag sitter här idag och tänker 23 timmar av 24 möjliga på mat. När jag ska äta, vad jag ska äta, hur mycket jag ska äta, vad jag ska ta med mig, var jag ska äta, när jag kommer bli hungrig, hur många kalorier jag får i mig, om jag kommer gå upp i vikt eller tappa muskler. Och hela tiden påminns jag av omgivningen som kan vräka ur sig saker som dem glömmer på en sekund efter dem sagt det, men som jag därefter kan tänka på hela dagen. Pappa ropade precis från köket: "eva hur många kalorier är det i detta?", igår sa mamma: "det där brödet smakar som en kaka, alldeles för sött för mig!". Jag begär inte att folk ska förstå, men jag vet hur jag och många tjejer påverkas negativt av detta ständiga tjat om mat. Det är känsligt och jag tycker inte man ska prata om det för mycket i allmänheten. Hur man ska äta, vad, när, hur ofta.

Väljer man bort saker i sin kost som man inte "får" äta, saker som är "förbjudna" så resulterar det i att man tänker på det ännu mer och energin sugs inifrån och ut. Vi vill fortsätta förändra, lära oss att älska och vara andra till lags. Men är inte beredda att börja inifrån. Mitt i allt detta ska vi få allt att gå runt. Med ett ständigt tänk på mat och träning. Det blir för mycket. Åtminstone jag bryter ihop, blir ledsen, förlorar energi till sånt som borde ge energi, blir arg, nedstämd och stressad. Var detta syftet? Nej, jag ville ju bli lyckligare. Jag trodde jag skulle bli gladare med en "snyggare" kroppsform. Men nu sitter jag här i träsket och måste börja om från början. Djupare ner. Och aldrig trodde jag det skulle bli såhär illa. Jag är stark och ska försöka ta mig upp men det är som att klättra på ett berg, rätt som det är sätter du foten på en lös sten och på mindre än en tiondelssekund är jag tillbaka på ruta ett. 
Förra sommaren när jag var i Skåne med bästavän och hennes familj

TUMMEN NER FÖR SKOLA!

Jag är dock snart klar men det är ändå så kasst att skriva en religions uppsats. Jag är nästan aldrig på plugg humör (vem är det?) och speciellt inte idag då jag lätt slår rekord i trötthet. Har så ont i höften också :( inte min dag helt enkelt!

KÄRLEK TILL MOLLY SANDÉN


Jobbig morgon

Denna start på veckan var inte där jag ville ha den.. Men jag gjorde frukosten precis som det stod och åt upp. Det konstigaste var helt utan tvekan sylten. Att äta sylt till frukost, jag skäms typ. Har vant mig lite nu vid smöret, osten och juicen men jobbigt är det ju ändå.

Nu: skola! 

Frukost-utmaning när den är som värst

Har precis landat i min säng efter två timmars tittade på Wallander filmen på tv4. Vill sova men det går inte så bra - det enda jag tänker på är frukosten imorgon. Det känns så mycket :( En portion gröt med mjölk och två matskedar sylt, ett glas juice och en skiva bröd med pålägg. Mjukt eller hårt bröd? En hel portion gröt?! 2 dl mjölk? Ett litet eller lagom stort glas juice? Gataubröd eller knäcke? Så många obesvarade frågor. Mjuk eller hård macka? Ägg eller kalkon? Längtar inte till imorgon.


RÄTT SOM DET ÄR SÅ VÄNDER ALLT

Strax innan jag och mamma skulle åka till gympan idag låste sig mitt ben. Jag låg i soffan och helt plötsligt låste sig knäet i 90 graders vinkel, gick inte att rubba, och om jag försökte så skrek jag till samtidigt som jag grät av smärta. Jag har jätte låg smärttröskel men detta gjorde faktiskt, jätte jätte ont. Jag känner igen det ifrån när jag var liten då jag kunde vakna på nätterna av att benet bara låste sig, men då brukade det alltid släppa efter någon minut. Idag däremot, tog det uppmot en halvtimme. Jag fick lirka och lirka loss benet tills jag såg att det var någonting som "hoppade" tillbaka till sin rätta plats. Vad som hände, det vet jag inte, men pappa tror att det kan ha att göra med ett löparknä, som är den vanligaste skadan hos en löpare. Man känner smärta på utsidan av knäet och runt knäskålen, precis som jag gjorde. Usch, det var verkligen obehagligt men en riktig lättnad när smärtan försvann! 

Nu efter träningen känns allt bra igen, jag tror att det kan ha att göra med löpningen från gårdagen. Händer detta igen så ska jag kolla upp detta, men än så länge vara noga med stretching. Tur att man har celsius, för det hjälper mot allt! 

Tömd på energi - dagen efter!

Igårkväll njöt jag av en lugn lördag efter den hetsiga dagen. Förutom att den var hetsig så var den otroligt rolig och givande! Men nu säger jag tack och hej och vilar från löpningen i en vecka! Kvällen igår spenderade jag hemma, vi hade gäster och åt en god fisksoppa till middag, därefter kom Sanna hit så hade vi sleepover. Pratade hela kvällen, somnade sent och vaknade hyffsat tidigt! Även idag tog jag mig ann samma frukost som igår. Lite lättare var det idag faktiskt! Och sedan gjorde jag råris till lunch, det va lite kämpigare.

Annars så är det vanliga rutiner idag. Städjobb och lite plugg. Men nu ska jag iväg på söndagsgympan, nog som är annorlunda för idag är att jag inte springer dit, för jag är helt mörbultad i hela kroppen, trött i huvudet och ja, död. Sitter bara och längtar efter min celsius som jag snart ska dricka, mitt liv <3


Gammal bild på mig och Sanna

Q/A - FRÅGOR

Hej! Jag skulle så gärna vilja kontakta dig. hur gör man det? 
Hej fina du! Mejla islizz@live.se, hjälper gärna till!

Bråkar du ofta med dina föräldrar om ditt förhållande till mat? Jag gör det :/
Det händer. Ibland väldigt ofta och i perioder lite mer sällan. Jag kan bli väldigt lätt irriterad när maten jag alltid äter kanske inte finns hemma, när mamma glömt köpa vad jag bett om, inte lagat mat när jag ringt henne påväg hem från träningen, inte köper vissa livsmedel jag vill ha, säger åt mig att äta mer, påpekar min mat osv. Jag tror att det bästa du kan göra är att prata med dem. Har du närmare relation till din pappa, prata då med honom! Själv försöker jag ibland prata med mamma om sånna här saker, hon vet ju att jag tycker det är jobbigt och har problem. Dock får jag känslan av att hon har svårt att förstå hur jag tänker vilket gör att jag lägger på en fasad och inte riktigt öppnar upp mig för henne.

Men prata med mamma eller pappa, jag tror det kan hjälpa! Säg hur du känner, vad du tycker är jobbigt, hur dem istället kan hjälpa dig istället för att göra dig irriterad/ledsen. Ibland måste man verkligen förklara hur man känner för det är man kan inte läsa någons tankar! Sedan ska min mamma med på samtal nästa vecka för att min behandlare ska berätta lite mer hur vi jobbar, vad vi gör, vad syftet är, hur mamma kan hjälpa till på rätt sätt osv. Kram på dig!

en nybörjare som vill börja träna, vad för sorts träning är bra att börja med el. vilka pass skulle du rekommendera?
Kram!
Börja lugnt och öka successivt. Har du inte tillgång till gym eller sportar på fritiden så är promenader eller löpning jätte bra! Men det finns självklart många andra träningsformer. Har du tillgång till en yoga matta finns det tusen miljarder sätt att träna på! Ladda ner NTC appen (nike training club), där hittar du massor av roliga och effektiva träningsprogram där du kan anpassa efter dina redskap/förutsättningar. Annars: använd naturen! Kroppsvikten!

Har du tillgång till gym: cykel-pass är roliga, dansklasser (!!) på sats har vi tex. shbam (min favorit). Yoga, pilates, bodypump tycker många om men det faller inte mig i smaken. Det finns massor av olika om man inte bara vill "gymma". Men som sagt, gör det du tycker är kul! Anpasa träningen utifrån dina förutsättningar! Jag skulle inte säga att någon form av träning är dålig att börja med sålänge man börjar lugnt och ökar successivt. Vill du lära dig att springa, men aldrig har gjort det.. Börja då med att gå promenader, spring kanske 5 minuter och sakta av sedan. När du känner dig redo, springer du 5 minuter till i lugnt tempo. Hoppas detta hjälpte dig!


Ibland kan man inte styra över känslorna

Ligger i soffan och smågråter för att dagens resultat i tjejmilen. Snart ska jag skriva ett inlägg om hur det var/gick. Måste bara först få ut tårarna lite! Haha vilken tönt jag är ;)


FOLKFEST PÅ GÄRDET - TJEJMILEN

Det var fruktansvärt varmt och vindstilla idag i Stockholm. Förutsättningarna var inte de bästa. Först och främst var det proppad med människor överallt vilket gjorde det ännu ännu varmare. Sedan startade jag i starled 5b 13.30 så största delen av loppet låg fokuset på att hela tiden hitta luckor att springa fort igenom när chansen fanns, det var ju så smalt längs hela vägen vilket gjorde det svårare! Man skulle kunna säga att dagens lopp inte var det bästa att sträva efter personbästa på ;) 

Jag startade först i mitt startled men det hjälpte inte så mycket - det var trots allt cirka 15000 grymma tjejer framför mig! Mitt startnummer var 19608 och jag kom på plats 1573 av ungefär 27000 som tog sig runt. Vad ska jag säga? Tiden blev 52:29, lite av en besvikelse, men nu har jag ändå hämtat andan och jag hade inte kunnat springa fortare, jag gav verkligen allt jag hade. Jag skulle inte påstå att benen var tunga, trötta eller sega, inte för fem öre, dock så gjorde värmen sist och den besegrade mig på många vis. Sedan var det ju vätskebristen och svårigheterna att ta sig förbi personer som sprang saktare än en själv.. Många ambulanser och tjejer som inte lyckades fullfölja loppet! Det var ju rekord-varmt för tjejmilen (på 30 år!) idag.

Efter 5 km in i loppet var jag trött och frustrerad men ändå rätt glad! Pulsen var hög men km tiderna låg hela tiden lite över 5 minuter. Mentalt frustrerande! Kort sammandraget så låg jag i snitt på 96% av max under hela loppet och 178 i puls (maxpuls: 187). De sista 3 kilometrarna var tuffast. Där låg jag bara några slag under max hela tiden men jag kunde bara inte springa snabbare!! Väl i mål kändes det som att jag skulle ramla ihop, svimma, dö och kolappsa på samma gång. Men det fanns ingen chans att stanna och hämta andan, så det var bara att fortsätta gå. Sedan när jag kom ifrån målet (glömde till och med min medalj haha) så la jag mig ner i skuggan och grät en stund. Hyperventilerade, skakade och kände mig helt mörbultad. Samtidigt som jag var arg på mig själv för tiden som jag tyckte var kass. Och jag var inte den enda, överallt var det tjejer som låg ner med benen i vädret och höll på att tuppa av. Känslan jag hade höll i sig i ungefär en timme och sedan förändrades "chocken" till trötthet, hunger och dåligt tålamod. Japp, så var det med det!

Nu låter det som att det var en hemsk upplevelse men så var det givetvis inte! Tjejmilen var jätte rolig och jag är superglad att jag deltog! Nu är jag en erfarenhet rikare och nästa år kommer jag tillbaka ännu starkare, förhoppningsvis i ett startled lite längre fram ;) 

Första "riktiga frukosten


Ja, nu har jag ätit upp detta ovan. Inte det lättaste men absolut värt det! 
Jag brukar aldrig bli verkligen mätt när jag äter frukost, men nu är jag det. Gillar inte den känslan. Försöker tänka detta som energi till tjejmilen (åh herregud jag är så taggad att jag kommer spricka!) men eftersom jag ska äta detta varje dag nu så kommer inte det funka imorgon eller på måndag, hehe.


Nu ska jag hoppa in i duschen och tvätta håret för att sedan packa min lilla väska och planera vilka kläder jag ska springa i idag! 


ETT FLAK CELSIUS RIKARE


Somliga är beroende av kaffe, andra alkohol, vissa tuggummi, godis, shopping... Vad det än är så tror jag vi alla har någonting vi försäkrar oss om att vi alltid har i vår närhet! Jag skulle säga att min främsta drog är celsius. Jag förbrukar sisådär 1-2 om dagen och är alltid sugen på en till! Och en till! Förra veckan var jag med och tävlade på celsius hemsida om ett flak, och jag var en av de fem vinnarna (!!) så idag åkte jag och mamma och hämtade ut paketet. Glad är jag för det, sparar 500 kr och eftersom mina celsius hemma håller på att ta slut så var det perfekt! 

Det är mycket mat som jag nu måste börja & sluta äta, mönster jag måste bryta och rutiner som måste ändras. Och nu dricker jag extra mycket celsius vilket jag tror har med detta att göra. Men jag klagar inte!

Börjar bli väldigt exhalterad inför morgondagen. Det är trots allt tre dagar sedan jag tränade och att jag bara har tränat en gång denna vecka är ett under. Det kryper i benen!! Framför allt ska jag ha väldigt kul imorgon, det hela kommer bli en stor folkfest, men självklart skulle det också vara väldigt roligt att springa under 50 minuter!


Jag kommer ALDRIG låta dig vinna!

Idag har jag följt matschemat till punkt och pricka om man bortser från frukosten, något som den andra delen av mig inte tycker om. Middag alldeles nyss - rökt lax, lite gräddfil/dillsås, sallad och 2,5 dl couscous. Det krävdes mycket av mig för att jag inte skulle "fuska" när jag mätte upp och nu i efterhand får jag lida för att jag lyssnade på min rätta röst inom mig. 
 
Och då säger jag såhär: jag vägrar att lyssna på dig. 

INGENTING KAN STOPPA MIG

En hård macka motsvarar en mjuk, det har jag fått förklarat för mig så det är bara att lyda! 
Har ju gått och blivit kär i knäckebröd så det fick inte bli något mindre än detta till mellis idag. Självklart kommer det upp dumma tankar "ska du verkligen ta kaviar?" "bröd fastän du inte tränar idag?" "två behövs väl ändå inte?" men jag kastar dem i soptunnan direkt. 

Idag på samtalet kom vi fram till några nya saker som ska ändras. 
Jag ska fortsätta att äta 6 ggr/dag och verkligen försöka få in ett mellis innan lunch, om det inte går så tar jag ett extra stort mellis på eftermiddagen. Helst ska jag även variera förmiddagsmellanmålet och inte bara hela tiden hålla mig till ett äpple. En annan förändring är att jag nu ska börja äta helt efter matschemats portioner. Inget fusk med lite mindre kolhydrater, en potatis istället för två eller skippa smöret på brödet. Nu är det en hel portion gröt till frukost + bröd, det är juice ibland som dricka, hallonsylt på gröten, leverpastej om jag vill, fika liknande mellis ibland om jag är sugen, ja ni förstår. Läskigt! Skolmaten är svårast då jag inte kan mäta upp riset i deciliter mått vilket resulterar i att jag alltid tar för lite men nästa vecka är det mer som gäller. Fortsatt träning 3 dagar/vecka så det är inte något nytt.

Att jag undviker många saker är väldigt tydligt fortfarande men nu är första steget bara att äta samma mängder som står på schemat. Jag har fått en lista  med kolumner på saker jag aldrig skulle kunna äta, saker jag skulle kunna äta men är jobbigt och slutligen saker som jag ofta undviker men kan äta utan så mycket ångest. Jag har fyllt i listan med olika livsmedel och några av dem kommer jag kunna kryssa i att jag ätit nästa vecka. Juice, smör, ris, surdegsbröd, morötter..

Nu ska jag och mamma åka och hämta ut mina celsius som jag vann i början av denna vecka! 

Äntligen fredag och helg


Och hur glad är inte jag för det! 

Igår kväll var tyvärr väldigt tänkefylld och jag kunde inte somna förens in mot småtimmarna. Jag bara tänker tänker och tänker. Allt i minsta detalj. Nu sitter jag iallafall och äter frukost. Har skjutit upp den här frukosten hela veckan men nu var det ändå dags. 1/2 portion gröt med 1 dl mjölk, några cashew nötter och bär. En skiva gatau aprikosbröd (helt sjukt matigt och gott!) med smör, ost, skinka och gurka på. Till det omega3, en celsius och ett glas vatten. Som sagt, att äta både gröt och bröd i samma måltid (kolhydrater) har liksom inte funnits i min världsbild så allt blir väldigt konstigt helt plötsligt. 

Nu ska jag ta bussen till Capio och sedan börjar jag skolan vid 10.30! 


TELL ME WHAT ARE YOU SCARED OF

Så många obesvarade frågor. Funderingar. Oklarheter. 
Vad kan jag äta? Är det för mycket? För lite? Kommer jag hålla mig mätt? 
Vågar jag äta jordnötssmör två gånger om dagen? 
Tänk om min kropp inte behöver detta? Kommer jag gå upp i vikt? 
Vad ska jag äta för mellis? Kolhydrater eller inte? 
Det vore ju gott med banan till frukost, ska jag? 
Är jag verkligen värd det här? Varför jag? Ost på mackan? 

För vad som helst i världen, om du bara var här

Förberedelser och stanhäng


Dagen i all ära har varit väldigt väldigt upp och ner! 

Ena sekunden är jag helt förstörd och andra sitter jag och skrattar med världens underbaraste vänner. Skolan var rätt tråkig om man räknar bort de roliga håltimmarna med mina vänner, men det gick fort och rätt som det var så var jag och Hanna påväg in till stan. Det tog ett tag att hitta till Östermalms ip men när vi väl kom fram så var det absolut värt det ;) Det kommer bli en riktig folkfest på lördag! Det var en hel lokal fylld med nummerlappar, företag, träningskläder, provsmaker och information. Jag fick med mig hem det viktigaste - nummerlappen och min #sherunsstockholm nike tröja! Men även en gympapåse "starkit" med massa av roligheter - kände mig som 5 år igen påväg till gympan! Jag är iallafall 1000 gånger mer taggad nu, om det nu går att vara det ;) 

Det blev iallafall middag på Riche i form av sushi. Båda var sugna på det, och det var väldigt längesedan jag åt det, och dessutom är det en perfekt utmaning för mig att äta ris - så på nybrogatan fick det bli. Att äta ute är inte lika jobbigt som att äta hemma tycker jag, att ställa mig att koka ris hemma när jag inte ens vill äta det känns liksom bara "waste of time". Men jag känner mig nöjd med denna dag och trots att jag inte riktigt åt så mycket som jag borde ha gjort på lunchen (2-3 potatisar blev 1/2 potatis och lite bulgur) så gör jag framsteg hela tiden, och det är det viktigaste. Tog även två smakprover inne i tjejmilen tältet vilket var en väldigt jobbig utmaning - men jag gjorde det!! 

På centralen köpte jag även med mitt ett gott bra bröd från Gatau som jag tänkte avnjuta till morgondagens frukost. Men nu: öppna skolböckerna en stund och sedan sluta kvällen med ett kvällsmål. Hoppas ni haft en bra dag!


Frukost i sin enkelhet


Ett glas vatten, en smoothie, ett glas celsius och en wasa sport skiva med ägg och kaviar på, det fick bli min frukost idag. Gröten med mjölk på tar jag imorgon. Har knappt sovit någonting inatt för att jag typ bara legat och tänkt på vad jag ska äta idag, så himla jobbigt. Men idag ska bli en bra dag! Efter skolan ska jag och Hanna åka in till stan och hämta ut min nummerlapp till tjejmilen och sen ska vi äta middag tillsammans i stan! 


Om ett år vill jag kunna:

- äta mig mätt utan att direkt tänka "nu har jag ätit för mycket"
- kunna äta en chokladbit utan flera dagars framförhållning
- se mat som energi och inte bara massa siffror
- värdesätta lycka och välmående mycket högre än utseende
- vara fri från att hela tiden reflektera kring mat och träning
- äta all sorts mat utan någon som helst ångest
- vara stark nog att föra bort störningstankarna när de triggar igång en
- förstå mitt egetvärde och vara stolt över allt jag är
- behandla mig själv som jag behandlar mina vänner

Vad krävs av mig för att nå detta? 
- Göra allt det som ger mig ångest
- sluta undvika någon form av mat
- äta chokladbiten på en vardag, bara sådär!
- äta mat som jag inte vet näringsinnehållet på
- göra allt detta och se att jag blir gladare, fortsätta
- jobba med min självkänsla
- omringa mig av människor som får mig att må bra

Då kör vi,!

Dagens samhälle

"En person som anser att kroppen är viktig är ingen person att starta en relation med. En kille som fixerar sig kring utseende är ingen kille av kvalité.

Det är extremt lätt att triggas av omgivningens prat och kommentarer om kropp, vikt och utseende. Har man en gång haft en stark fixering kring dessa saker, en ätstörning, så plockar man upp nästan vart enda ord eller tecken. Har man inte blivit riktigt frisk så triggas man (mer eller mindre). Man vill veta mer, samtidigt som man vet att det inte är bra för en.

När man väl har lärt sig att kroppens utseende inte bör vara en betydande faktor i livet, utan hälsan ska komma först så kan man välja att förmedla det budskapet till andra som har en betydande fixering kring den.

Innan man själv har kommit till det stadiet där man inte längre tar åt sig eller triggas av omgivningens kommentarer så bör man undvika dem. Personer som talar om vikt och utseende på ett dömande sätt, är inga personer man bör vara kring. En kille som kommenterar andra tjejers kroppsform, är ingen kille av kvalité.

Prioritera att umgås med de människor som tycker om dig för din personlighet och inte för ditt utseende. Prioritera din egen syn och vett om kropp och etikett, istället för att ta åt dig av andras besatthet och rent av idiotiska fixeringar." - soelas.se

Punkt. 


Att helt glömma bort hur man kokar pasta

Det är så många känslor som jag inte kan beskriva med ord här, jag tror man själv måste ha känt det för att förstå. Först och främst vill jag bara att ni ska veta hur hela jag stärks upp av era fina kommentarer. Det är så skönt att veta att jag inte är ensam! Tillsammans kan vi peppa, stötta och hjälpa varandra till en sundare version av oss själva.

Har precis ätit middag och det blev den jobbigaste utmaningen för idag. Att göra pasta själv och äta det som en "vanlig" måltid har jag inte gjort på väldigt väldigt länge. Så länge att jag het glömt bort hur man gör. Mätte upp vatten i dl mått innan jag kom på mig själv att det inte spelar någon roll hur mycket vatten man har? Jag mår illa när jag tänker på att jag ätit det som nog var den största anledningen till att jag gick upp så mycket i vikt. Känner mig som ett brutalt misslyckande. 

Jag vägrar säga att det var gott. Jag kan inte njuta av mat som jag inte vill eller tycker att jag ska äta. Jag vill bara gå ut på en promenad så det känns som jag rört på mig lite, eller åka till gymmet och dricka en celsius. Knyta på mig mina snabba-underbara löparskor och springa tills jag inte orkar mer. Det är precis vad jag vill göra, men jag ska inte.


Små saker gör stor skillnad


Denna dag, som jag beskrev i förra inlägget började inte något vidare bra. Men nu på eftermiddagen har jag mått lite bättre! Trots att jag varit rent typ utmattad och jätte trött idag så åkte jag ändå till centrum för att dela ut lite cv:n då jag verkligen är i behov av ett nytt jobb. Det gick faktiskt väldigt bra och jag hoppas på att några hör av sig! Pratade med personalchefen på lagerhaus och hon lät väldigt positiv och frågade lite mer än bara "okej, tack." som de flesta andra butiken, dem kan liksom bara direkt säga "vi slänger pappret i soptunnan på en gång!". Typ, hehe. 

Väl hemma så har jag precis ätit mellis. Jag var jätte nära på att ta ett knäckebröd men det får bli imorgon istället kanske, jag vet att det inte är farligt (längst inne) men att bryta mönster är det svåraste för mig. Utmanade istället mig med att ha kaviar på brödet men nu efteråt är det inte så rolig känsla som jag känner. Aja, ska dra med mig pappa och handla snart, han verkar märka att det är något fel på mig så han är väldigt snäll, typ. Ska köpa kolhydrats-fullkornsprodukter. Fullkornspasta, potatis, grovt knäckebröd. Ja, ska försöka få i mig pasta eller ris ikväll. På lunchen fanns det bara bulgur så jag tackade gudarna. Nya tag snart!


Don't give up - the beginning is always the hardest

Känner inte för att gå till skolan och kände inte för att heller gå upp ur min säng imorse men jag kan inte ligga kvar där hela livet. Någon gång måste jag gå upp så det var lika bra att göra det på en gång. Igår och idag är typiska dagar då jag saknar Emma så att det gör ont i hela mig. Ännu ondare när jag vet att jag inte kommer träffa henne på ytterligare 9 månader. 

Kan de här dagarna bara gå fort, snälla. Vill inte vara med längre. 

Svag och stark på samma gång

Jag har inget att bevisa för er, men däremot känns det som att jag har saker att bevisa för mig själv så därför när jag skriver tex "jag försöker verkligen" så menar jag att jag peppar mig själv till att fortsätta. Att skriva ner hjälper till. Vissa stunder kan jag känna mig meningslös men när jag tänker en gång till så försöker jag verkligen och det är det viktigaste!

Imorgon är det en ny dag och därmed också nya tag. Det är en kort skoldag som vänter vilket känns väldigt skönt och därefter ska jag antingen bara hem eller så ska jag hitta på något roligt. De uppmanar mig att försöka fylla ut mina dagar med roliga saker under den tiden jag egentligen brukar träna för att inte bara sitta hemma och glo, men vi får se hur jag gör. Hur som helst så ska jag försöka att inte analysera någonting imorgon. Lättare sagt än gjort! Nä, nu är jag trött och ska sova.

DU BEHÖVER GÖRA DET HÄR FÖR DIG SJÄLV

Nya utmaningar för denna vecka: 
- Äta hela portinstorlekar med kolhydrader både lunch och middag
- Försöka få i mig pasta, potatis eller ris
- Dra ner på träningen till tre dagar i veckan

Jag kan inte beskriva i ord för er hur det här känns. Orden gör inte min känsla inuti rättvisa. Den senaste timmen har varit hemsk. Inte ens under träningen kunde jag koppla bort att jag ska öka all mat och minska all träning. Att jag ska vila i tre dagar nu för att jag inte får träna. Nu får jag inte heller äta bulgur eller matvete utan nu ska jag börja med de kolhydraterna som jag seriöst inte ätit på 1,5 år. Sånt som jag varken vill eller tycker att jag ska äta. Direkt när jag kom hem idag från träningen gick jag in på toaletten och fick en stor ångestattack. Jag är så lättirriterad nu för tiden, trots att det kanske blir bättre, så märker jag det tydligt i situationer som när jag tex. bett mamma sätta på maten när jag är påväg hem och sen när jag kommer hem så har hon ändå inte gjort det. Jag blir galen, och ibland även rädd för mig själv. 2,5 dl bulgur, sallad och kycklingfilé tvingade jag ändå i mig, trots att det verkligen tog emot. Jag försöker verkligen hålla tillbaka tårarna men det är helt omöjligt. Ibland undrar jag om det är värt det. Innerst inne vet jag att jag måste göra det här och att jag kommer tacka mig själv i slutändan men just nu känns det bara som att jag vill lägga mig ner, gömma mig under täcket och helst inte gå upp förrän nästa sommar.

Jag vill verkligen inte gå till skolan imorgon och äta det vita riset som jag inte ens kan mäta upp. Inte när jag inte ska träna varken imorgon, i övermorgon eller på fredag. Fan ta det här. 
 

Då kör vi!

Jobbig lunch och mellanmål resulterar i mycket energi - nu ska jag studsa som bara den för att verkligen utnyttja 1/3 träningspasset för denna vecka. Nya utmaningar som kommer göra mig gladare och starkare! Jag är beredd, jag är taggad och mycket rädd. Hörs sen!


En bättre start på veckan

Dålig start men ett bra avslut, det är så vi gillar det! 

Kort skoldag och bra myshäng efteråt gjorde att denna måndag blev mycket bättre. Som mellis blev dagens utmaning också en macka på ett café (dagens kolhydratsmellis), känns faktiskt bra nu i efterhand. Känner mig stark! Och kände efter imorse också och kom fram till att någon träning inte alls var nödvändig för min lilla kropp idag som hade ont i varje muskel i min kropp. Jag var inte ens taggad så jag sparar mig till morgondagen då det är dags för: SATSCOREPULSE! 

Ikväll har jag istället fått lite samhälle-plugg gjort. Och snart väntar IDOL och därefter SVENSKA HOLLYWOOD FRUAR. Applåder på den va!

Andra september

Godmorgon!

Andra september, känns inte bra.. Vi går mot kallare tider och det är något jag inte alls känner för. Men jag ska inte klaga allt för mycket, denna vecka ska det ju faktiskt vara fint väder! Har inget speciellt att säga nu förutom att jag vaknade upp med jobbiga tankar och en dålig magkänsla :( Men snart ska jag kliva upp ur sängen och sparka igång dagen och då är det andra puckar, inga ledsna miner! Jag har bara tre lektioner idag så det är en kort och lugn dag. Hoppas ni får en bra start på veckan! 
En genuint glad Victoria i Spanien i påskas 

OBSESSION - TRÄNINGSKJOLAR


DAGENS UTMANING

"1 september = alla börjar sina nya (hälsosamma) liv som nu består utav 2 gympass/dag, morgon promenader (kände för en särskrivning), “jag-gillar-inte-socker”-beteendet aka leva i förnekelse och 0 carbs efter 20:00!" - eebsworth.myshowroom.se

Känner ni igen er? Själv kämpar jag här för att inte göra allt det där. För att komma ifrån allt det där. Under veckan som varit har det varit lite svårt för mig att följa mina "hemläxor" så som jag ska. Jag har som sagt fått i uppgift att äta kolhydrater till frukost, något av mina mellis och till middag eller lunch. Träna endast fyra gånger och äta sex ggr/dag. I min hjärna har jag tänkt rätt, men det har inte riktigt gått så bra. Att äta 6 ggr/dag har varit svårt då jag haft tidig lunch i skolan torsdag och fredag vilket gjort att jag inte hunnit få in ett mellis mellan frukost och lunch. Lördag och söndag så har det även varit svårt då jag inte vaknat så tidigt.. 

Att få in kolhydrater till middag eller lunch har jag lyckats med varje dag (hurra!!), men till något av mina mellis har det inte varje dag gått lika bra. Hmm! Och till träningen. Jag vill inte skylla ifrån mig på någon/något, men träningen i lördags (som jag egentligen inte skulle utfört) var jag tvungen att gå på då jag hade lovat Malin och jag hade helt glömt bort att styrkegympan satte igång denna söndag vilket gjorde att det ändå blev 5 träningspass denna vecka.. Men helt ärligt så var passet igår inte så hårt (jag tog det faktiskt lugnt!). Hur som, nya tag nästa vecka! I mitt huvud har jag iallafall lyckats helt ok, och bara för att jag inte fått ihop det där med melliset de tidigare dagarna så ska jag ge mig på en helvetes utmaning ikväll! Till kvällsmål blir det kolhydrater! På kvällen! Innan läggdags! Händer det ens? Ja! För mig är det så mycket lättare att äta kolhydrater under dagen, men när det kommer till kvällen så händer det aldrig. Bara därför så ska jag få i mig ett rågbröd med antingen keso och kalkon på eller så kör jag halva med smör, ost och kalkon.

Är lite nervös för vad jag kommer få för respons på tisdag på mina matbokföringar men som sagt, jag känner verkligen att det är skillnad i hur jag tänkt den här veckan trots att jag kanske inte riktigt aggerat som jag borde ha gjort!

Vill ni att jag börjar skriva ett inlägg om "dagens utmaning" framöver? 

Lätt, rolig och rekordsnabb löpning


Idag var en sån dag ja - en dag då allt flöt på. Sov ut tills jag ville gå upp, hann med rätt tåg hem, drack en smoothie i världsklass och fick till ett grymt löppass ute i det perfekta vädret. Lite blåsigt men lite sol som ändå lyste - det är ett riktigt shorts&linne väder. Syftet med dagens löpträning var inte att springa det snabbaste jag kunde, utan istället mest känna efter, få ihop tekniken, effektivisera mina löpsteg, få med armarna i varje steg, njuta av omgivningen och musiken i öronen - men ni som känner mig vet att "lagom" inte riktigt existerar i min träningsvärld. Vilket ibland får en negativ klang.

När det gäller att springa distans (läs: ej intervaller) så brukar jag oftast lämna pulsklockan hemma då den mest gör mig stressad. Jag gillar att springa på känsla och när jag påminns av hur lång tid varje kilometer tar att springa, då blir det bara krig i mitt huvud. Så alltså, jag sprang milen idag på känslan och benen var oerhört pigga och glada!

För min del blir det mest intervallträning när det kommer till löpning och om jag är ute och springer blir det oftast inte längre är 8 km. Men idag fick jag till knappt en mil (skulle tippa på cirka 9,8 km) på cirka 47 minuter. Jag skulle vilja säga att alla i spåret på tjejmilen får akta sig för mig för om det är någon som ska ta sig i mål under 50 minuter, då är det jag!!!!! (så-lycklig-så-att-jag-dör :D)

HIMMELSKT UNDERBART GOD

Blueberry ger mitt liv mening! Går ni någon gång in där, köp då "eat your greens", den smakar himmel i munnen!

Nä nu har jag knytit på mig skorna och ska klunka min celsius!


Ge kroppen det bränsle som den behöver

Bilden ovan gör inte min mat upplevelse rättivs ;) Att få ihop en såhär god sallad är så mycket lättare än man tror! Den kan varieras på alla möjliga sätt och att utgå ifrån det man har hemma fungerar alltid. Jag använde mig av:

Ruccola, spenat, isbergsallad, gurka, frysta räkor, tomat, fetaost, matvete och mammas hemmagjorda pesto

Mums! Nu ska jag sätta mig på cykeln och trampa till tåget :)

Snabba cash 3 - livet deluxe

I helgen har det hänt så gott som ingenting. Frågar du mig så tycker jag det är rätt skönt ändå. Jag menar, bara ta det lugnt och vila upp sig inför helger där det kommer hända betydligt mycket mer :) Så jag har passat på att göra ingenting helt enkelt. Typ. Men igår pratade jag med Alexandra och när hon berättade att dem skulle gå på bio och se snabba cash så blev jag själv så sugen.. Så jag och pappa gick och såg filmen igår kväll och herregud vad den var bra. Jag satt och typ blundade/kisade hela filmen för jag klarar helt enkelt inte av sånna där spännande situationer när man inte vet vad som ska hända men jag tycker helt klart att den var bättre än tvåan. Grym film! Allt verkligen skönts ihop i slutet! 

Sov länge imorse gjorde jag också. Till halv elva, har inte hänt mig på många månader.. Jag håller iallafall på att göra lunch nu och sedan ska jag åka till kontoret och städa.

Trots lite ledsna tankar imorse så tillåter jag inga fler sådana idag. Jag inviger den nya månaden med ett leende på läpparna! Dagens utmaning blir att ge mig på en löprunda och därefter gå på första styrkegympan för denna termin, så himla kul. Vad gör ni idag? 
Gammal bild