Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

UPPLADDNING INFÖR KRYSSNING

Jag har nog sagt det tidigare; idag ska jag och tjejerna iväg på galaxy kryssning! Sedan vi bokade detta så har alla verkligen längtat och varit så så så taggade så det ska bli otroligt kul att det är idag. Blir inget kvällsmål ikväll så jag äter ett lite större mellis istället. Att dricka alkohol på tom mage är aldrig bra.. 

Jag kommer iallafall hem imorgon kväll då vi åker på kvällskryssningen som går kl 19.00 ikväll. Om jag inte mobilbloggar så hörs vi imorgon kväll :) Hoppas ni får en bra onsdagkväll och att er torsdag dag blir lika bra. Kram!

Energi som aldrig förr

Ankelvikter bör aldrig underskattas! Det gör otroligt stor skillnad för träningen. Med tyngdkraften så blir ett kilo nämligen 5 kg utåt. Jag fick verkligen kontakt med både muskler och hjärta idag vilket kändes super kul. Orkar mycket mer nu och samma vikter som jag tog förut när jag tränade som mest orkar jag utan problem nu. Känner mig starkare trots att jag inte tycker det ser ut som att jag är det.

HOLD YOUR HEAD UP

 
Det spökar i mitt hus, inte för att det är något nytt, men idag fick jag verkligen bevis på det. Precis när jag vaknade imorse (för cirka en halvtimme sedan) så var det något som ryckte i mitt dörrhantag två gånger. Låg blixstilla i tio minuter och sedan vågade jag mig ut. Allt för att hungern var för stor ;) Nu har jag precis betat av en frukost (inte den ovan) och ska börja klä på mig för att åka till gymmet! Sedan vankas det packning, matfix att ta med, dusch med allt därtill och städning av rummet! (inte för att det är så mycket att städa men man kan ju alltid låtsas..) 

Ikväll är det kryssningsdags, - känns skönt att veta att jag kommer få lite avkoppling från ätstörningen, det är mycket lättare när jag har saker för mig - speciellt när jag är med mina vänner som inte har de problemen som jag har. All kärlek till dem!! Och till er - fick en superfin kommentar imorgon om att jag "om möjligt" är finare med några extra kilo - det kändes, det värme. Tack!

Du är okej; det är okej!

Igårkväll såg jag på cancergalan och fastnade lite extra för Laila Bagges initiativ kring Edvin Bergs död i blodcancer. Tillsammans hjälptes dem åt att färdigställa låten "I will be here" som han inte hann spela in innan han dog sommaren 2012. Han var bara 18 år och hade som dröm att arbeta med musiken. Jag tycker det är så hemskt hur livet bara kan tas ifrån oss på nolltid. Det fick mig att tänka lite och gav ätstörningen en jävla knuff i baken - jag vill inte ha dig i mitt liv! Livet är varje dag och det är dags att leva fullt ut. På riktigt.

"Om du kunde göra en sista sak för en person du älskar, vad skulle det vara? Säg det. Gör det. Vänta inte. Ingenting varar föralltid. Önska dig något och placera den i hjärtat. Vad som helst. Allt du vill. Har du det? Bra. Tro nu att den kan gå i uppfyllelse. Man vet aldrig vart ens nästa mirakel kommer ifrån. Nästa minne. Leende. Men om du tror att det finns precis runt hörnet, öppnar ditt hjärta och sinne till möjligheten till det, då kanske du får det du önskar. Du behöver bara tro på det. Så gör din önskan. Har du det? Bra. Tro på det. Med hela ditt hjärta!" - one tree hill

DU KOMMER INTE ÅT MIG!

 
Åh usch, det var inte kul att ställa sig på vågen idag! Jag var så nervös. Och det blev inte bättre av att jag vägde några hekto mer än förra invägningen. Mitt sunda förnuft vet att man pendlar mellan 1-2 kg om dagen, med tanke på hur mycket vätska man har i kroppen, hur mycket man ätit, om man har kläder på sig eller inte eller om man exempelvis gått på toa, men ätstörningen kommer direkt och säger att jag måste minska på maten och öka träningen, att jag gått upp i vikt och att jag kommer bli "tjockare".

Efter samtalet åkte jag iallafall till kista och gjorde av med lite energi. Det var SÅ kul att träna idag! Jag satt på cykeln i 35 minuter och hängde lika länge ute i gymmet. Lite pinsamt dock att mina gråaträningsbyxor framhäver svettfläckarna efter en varm rumpa på cykelsadeln.. Hehe!

Ikväll ska jag lägga lite krut i att: 1. tänka positiva tankar och inte minska på maten för att jag vägde något hekto mer än förra gången. 2. åka och hämta ut mitt nya celsiusflak. 3. plugga lite samhälle. 4. duscha, raka benen och göra mig fräsch inför imorgon! 4. titta på "fest hos bagge och wahlgren" med Michaela. 5. sova länge!

FRUKOST PÅ SÄNGEN

Tänkte ta en jätte fin bild imorse på min frukost men min kamera är spårlöst försvunnen.. Detta är iallafall en del av den: en dubbelmacka från fazer (och jag gör det igen!), en skål med yoghurt och topping, ett glas juice och en celsius vilda bär. Härligt sickan! Åt frukost sent idag då jag har invägning vid ett-tiden idag och inte vågar äta båda frukost och lunch innan dess. Efter det ska jag belöna mig själv med gymträning på satskista! Kan knappt gå på mina tappra ben idag efter benpasset i söndags så jag är jätte exhalterad för att träna styrketräning! :)

Nä nu ska jag upp och göra i ordning mig! Hoppas ni får en bra dag alla fina :D

JULKÄNSLOR


Jag är inte personen som tycker om läsk så under juletid dricker jag inte julmust eller liknande. Läsk var bågot jag älskade förut men nu dag så tycker jag verkligen inte det är gott! Kolsyrat vatten fungerar väl ofta som ett komplement till vanligt vatten och nu när jag prövade pepparkakasmaken som loka kommit ut medmså blev jag glatt överraskad! Så himla god, så nu bad jag mamma köpa hem en stor flaska som kommer avnjutas till middagen idag! :D

Tjockhetskänslor


Häromdagen trillade det in en kommentar som löd såhär: "men snälla sök på fet, tjock, överviktig och kolla på dig själv, du är inte tjock". Detta fick mig att tänka lite..

Jag är en av de personer som ser mina vänner som de finaste, finaste på den här planeten. Jag tycker dem är så himla perfekta på deras sätt, precis som dem är och att veta att vissa inte är nöjda med sig själva gör ont i hela mig, självfallet vill jag printa in i deras hjärna hur fina dem är så att dem ska förstå, men det fungerar inte så. Tyvärr. Jag vet det själv eftersom mina nära har boostat mig som vänner ska genom hela livet men ändå har jag aldrig tagit till mig det dem sagt till mig. Jag har inte tyckt att jag varit fin fastän dem sagt det. Jag har aldrig tyckt att jag varit smal fastän dem sagt det. För jag har inte tyckt om mig själv. Till och från så kanske jag fått lite bättre självförtroende men min självkänsla har alltid varit på botten! 

Det kan vara svårt att förstå hur smala personer kan tycka att dem är "rätt stora", så kan även jag känna ibland. Vet jag om att någon som är jätte smal ser sig själv som tjock så kan jag ibland bli rätt frustrerad. Men jag kan inte tro att det är samma sak med mig. När det kommer till mig själv så tänker jag inte att det kanske är samma sak, jag tror ju att det jag ser överensstämmer med verkligheten. När jag tittar mig själv i spegeln så ser jag en mullig person med rätt mycket fett på lår, mage och haka, det är MIN verklighet. Det är hur JAG ser mig själv. Vissa dagar kan jag tycka att "men jag är ju faktiskt rätt okej!" medans majoriteten av dagar så undviker jag spegeln just för att jag inte vill se. När jag känner mig extra dålig så försöker jag tänka att jag ser mig själv som dubbelt så stor än vad jag kanske är, att jag har en förvriden syn på mig själv, men det är sjukt svårt då jag direkt tänker: "men jag ser ju det jag ser! Jag kan ju inte se fel?". Jag tycker ju inte att jag är i normal storlek, jag tycker ju alltid att jag är lite större än alla andra, det är ju vad jag alltid tyckt.

Jag kommer så väl ihåg precis innan jag började träna hur jag längtade efter dagen då jag var smal, visste om det och därmed kunde äta sötsaker med gott samvete. Så som alla andra smala personer, som jag ofta brukade titta på och tänka "gud vad härligt att kunna äta en hel godispåse och fortfarande vara smal!". Den dagen kom aldrig. När jag äter sötsaker så känner jag mig otroligt äcklig och tjockkänslorna ökar ofantligt. Att känna "hur fan kan jag sitta och äta det här med tanke på hur stor jag redan är?", det är hemskt. Fastän jag gått ner i vikt så har jag samma syn på mig själv som jag hade förut. 

När jag skriver om hur jag ser på mig själv så gör jag det inte för att få bekräftelse ifrån er. Jag vill inte höra "men du är så smal!!", det är inte vad jag är ute efter. Jag vet att många av er förstår det men när jag fick den här kommentaren så vill jag ändå förklara. Min verklighet är att jag ser mig själv som rätt stor, ful och mullig. Det är vad jag ser. Jag vet inte hur det känns att se sig själv för den man är. Jag vet inte om jag gör det nu eller ser "fel". Jag tycker ex. min syster Alexandra är sjukt snygg och igår när jag prövade hennes byxor så tänkte jag "men de här kommer aldrig passa mig, jag har alldeles för stora lår!" och sen passade dem visst. Och jag blev jätte chockad och tänkte att dem är stretchiga.

Att äta som jag gör nu och träna mindre gör att jag känner mig tjockare. Men på samma sätt som det nu är lättare att äta vissa "förbjudna" saker som ex. kolhydrater hoppas jag det blir lättare att titta mig själv i spegeln och tycka om det jag ser. Att jag kommer kunna se mig själv som jag ser på mina vänner. "Men hur ska det gå till när jag är såhär stor?"

SISTA DAGEN I KALMAR


Härlig dag! :) efter lunch på ikea (köttbullar för 2:a gången!!!) så gick jag och alexandra till gymmet. Hon satt och åt godis medans hon tittade på ;) redan efter första benövningen så var dem spagetti.. Avslutningsvis så körde jag ett 10-minuters cirkelträningpass. Fyra övningar, tre varv. Död. Nu ska vi äta, ÄNTLIGEN!!

MELLIS DAGS


Att bara ta på sig skorna och en minut senare vara på espresso house, det är något utöver det vanliga :) när Alex slutat jobbet så ska vi iväg och äta lunch så jag bytte plats på lunch och mellis idag. Yoghurten från espresso är grymt god! :)

MIDDAG OCH BIO

Vilken rolig helg det hitills har varit! Igår hängde jag med Alex på jobbet ett tag och efter det gick vi ut och åt och såg filmen "gravity" på bio. Innan filmen gick jag och Alex till coop och skulle köpa något till mig till bion men det slutade med att jag fick beslutsångest och inte ville ha någonting. Ville verkligen bara äta yoghurt typ. Men sedan gick vi till hemmakväll och eftersom jag verkligen verkligen inte ville ha godis så gick vi tillbaka till coop så köpte jag ett äpple och lite naturgodis. Japp, jag åt det, fastän jag verkligen inte ville.

Imorse var det hotellfrukost och det var supergott! Nu ska jag strax dricka en celsius, snöra på mig mina asics och gå ut på en powerwalk/löprunda :) Därefter sätta mig på espresso house och äta lite mellis :) Alex och Andreas jobbar till kl. 3 och efter det ska vi ut och äta lunch. Därefter träning :D :D :D :D :D
 

.


Gårkvällen bestod av massa mys, god middag och film. Just nu jobbar Alex och jag har testat ut hela bikbok. En kappa har jag köpt som jag är helt kär i! Men hittade inget annat som föll mig i smaken. Eller hittade saker men tycker inget är fint på mig så vill inte ha något. Hatar att testa kläder. Hatar kläder. Alex slutar kl. 5 och då ska vi ut och äta middag + bio. Är inte alls taggad på att äta något men eftersom jag höll mig till det vanliga igår så kanske jag borde. Något. Men känner mig så galet fet, det är inte ens kul.

Dagens lunch blev en sallad med skinka, nötmix och fetaostcreme.

Innan vi tyngdes av tunga beslut

Jag hann inte mentalt hänga med i de förändringar som skedde i min kropp. I mitt huvud var jag fortfarande knubbiga Victoria, det hade jag alltid varit och lite mindre vikt fick mig inte att tro något annorlunda om mig själv. Jag var ju duktig! Som hade kontrollen att hålla mig borta från det som alla andra åt. Som gick upp tidigt innan skolan och spinnade innan "vanliga" människor hade vaknat. Var det inte nu jag skulle få beröm? Jag hade alltid varit knubbig och trots att jag reagerade när omgivningen sa till mig att det var dags att lugna ner sig så trodde jag inte på dem. Jag hade ju inte nått mitt mål än. Jag var ju inte så smal som jag ville bli. Jag var ju inte ens smal? Var jag smal? Varför sa folk det till mig? Var det avundsjuka? De måste ju ha varit vad det handlade om. Att jag hade disciplin? 

När ringarna blev förstora, ansiktet smalare och brösten försvann så blev jag glad. Nu låter det som jag blev smal men det var jag inte. Men jag kan inte beskriva hur glad jag var. Yes tänkte jag! Äntligen! Men jag ville inte sluta, jag blev inte nöjd. Jag var inte smal. Jag vägde inte tillräckligt lite. Låren var inte tillräckligt smala och magen inte tillräckligt platt. Jag ville ha synliga muskler, varför kunde alla få det förutom jag? Vad gjorde jag för fel? Ätardagar togs bort och jag hade inte längre ett sug för sånt. Det passade inte mig, ingenting jag varken behövde eller förtjänade. På min födelsedag 2012 så såg jag det som en självklarhet att jag skulle äta vad jag ville, det var ju MIN dag. Min födelsedag 2013 däremot var helt annorlunda. Skillnaden mellan dessa två var att jag 2012 inte hade kommit ner i skiten ännu och att jag 2013 var påväg upp från den. På min 18 årsdag var det en självklarhet för mig att jag skulle äta en vanlig frukost och inget utöver. Jag åt ju redan så mycket alla resterande dagar så varför skulle jag äta vad jag kände för? På min 17 årsdag var det en självklarhet att jag skulle frossa i mig allt jag ville och inget mindre.

Ätstörning? Vadå, jag? Det måste vara ett skämt. Jag skulle aldrig kunna få en sån. Jag var ju knubbig, som jag alltid varit. Glupsk i maten och okontrollerad när det kom till sötsaker. Att jag kunde träna och äta nyttigt var bara något tillfälligt, jag hade fortfarande inte kontroll på maten. Alla mina vänner hade det men inte jag. Alla mina vänner kan äta och sluta när som helst men jag hade ingen gräns och därför var det lika bra att sluta helt. För att vara på den säkra sidan.

Jag var ju för fan inte smal. Varför sa mamma det till mig? Hon som hade gett mig pikar hela tiden innan om att jag skulle äta nyttigare och röra på mig mer. Jag gjorde ju det nu, varför var hon inte nöjd med mig? Varför behövde jag "lugna ner mig"? 

De tre första veckorna i maj 2012 var sötsuget ett problem för mig. Men jag var bestämd, jag skulle inte äta och så fick det också förbli. Det var ett val jag gjorde för att jag då behövde gå ner i vikt och ingenting som hade med någon ätstörning att göra. Jag kände mig så duktig när jag avstod från sötsaker eftersom jag hela mitt liv ätit något sött varje dag. Vikten hade alltid pekat upp och när den väl var påväg ner så kunde lyckan inte beskrivas i ord.

Idag har jag nästan aldrig något sug och jag vet inte om det är för att jag intalar mig själv att ett sug leder till ett okontrollerat beteende eller om jag faktiskt bara inte är sugen. Jag tror det är en blandning. Jag förtjänar inte att vara sugen och därför ska jag inte vara det heller. Jag vill ha kontroll över vad jag äter och om jag har ett sötsug så kan den kontrollen förstöras. Varje gång jag stod emot en frestelse så var det en seger, på något sätt så är det så än idag. Varje gång jag äter något utöver så blir den dagen genast lite sämre. Jag kan bli glad för stunden och tänka; "yes jag klarade att äta lite godis ikväll!" men i mitt huvud räknar jag varje dag ut hela veckan i matväg. Just nu sitter jag på bussen till min syster i Kalmar och jag ska berätta precis vad som pågår i mitt huvud: "okej, idag är det fredag. Ikväll ska vi ut och äta och gå på bio. På onsdag är det kryssning och då är det alkohol som kommer förtäras, en vanlig veckodag. Att äta något till bion idag är nog inte så rimligt. Det är fyra dagar kvar till vägning och jag vill inte gå upp i vikt. På middagen ikväll hoppas jag vi går till något ställe som har vanlig mat, så att jag kan äta en vanlig måltid. En sallad skulle nog vara bäst. Eller kyckling. På bion kanske jag tar några nötter. Imorgon är det lördag och då håller jag mig till den vanliga ordinationen. Frukost, lunch, mellis, middag, kvällsmål. Inget mindre inget mer. På söndag är det hotellfrukost. Jag som förut brukade äta allt jag känner för. Inte nu. Det blir en skål med yoghurt, en mjuk smörgås, ett glas juice och någon frukt. Måste hålla mig till det så att jag inte går upp i vikt. Shit. Ska jag äta något ikväll? Lite naturgodis? Isåfall blir det 1 frestelse denna vecka. Men jag har ju inte tränat något. Jag är ju sjuk. Men fan vad lat jag är! Äter jag naturgodis så är jag så dum i huvudet. Okej, isåfall en frestelse denna vecka och två utgångar nästa. Shit vad mycket. Så jävla okontrollerat. Men då håller jag mig till bulgur istället? Eller ska jag? Nu är det två timmar kvar till mellis. Vad ska jag äta? Yoghurt? Har Alex det hemma? Jag kommer vara jätte hungrig när jag är framme. När ska vi äta middag? Det kanske är lika bra att bara äta lite nötter på bion, så jag kan visa att jag inte behöver äta sötsaker, att jag är duktig. Fast jag vet ju att det är ätstörningen som talar. Jag borde ju äta!"

Dessa tankar är jag idag. Med 2 månader av behandling och en mamma som tror att jag mår bra. Ibland tror även jag att jag mår bra. Att alla tänker som jag och att det inte är något fel. Jag kan många gånger låta klok och förnuftig, få det att låta som att jag inte har lika mycket dumma tankar kvar men dessa tankar som jag beskrivit ovan, dessa diskuteras hela tiden i mitt huvud. Men jag är ju van.

Vad tycker ni om detta? Känner ni igen er? Vill ni att jag ska skriva mer om mina tankar? Mina riktiga tankar?


STOPP I RINGARUM


Vad är grejen med att alla bussar ska stanna och pausa på de tråkigaste stället som finns? Ringarum är ett av de ställerna. Det är grått, trist, tomt, fult och tråkigt. Dessutom dålg mat! Haha, vad jag klagar, men det är ju sant! 15 minuter bort finns ett super fräscht köpcentrum med hur stor parkeringsplats som helst, varför inte stanna där kanske?

Kön till den dåliga restaurangen här gick ut till dörren så jag är rätt glad att jag tog med mig mat :) känns onödigt att lägga pengar på mat som är äcklig. Det fick bli en superduper god sallad med rökt lax och couscous för min del + en celsius såklart ;) 2,5 timme to go!

Lyxfrukost



Eftersom jag åker idag och mina föräldrar åker till landstället över helgen så har vi inte fyllt på kylskåpet. Därför passade jag på att äta en god frukost ute idag! Det fick bli en ägg och kaviar macka från ett mysigt bageri + en smoothie från blueberry. Perfektion i munnen!

Nu ska jag köpa lite läkerol, försöka hitta en toalett och sedan kliva på bussen mot Kalmar. 6 timmars buss resa väntar med det gör mig absolut ingenting. Jag ska läsa min andra bok som kom i posten förra veckan, den som jag suktat efter så länge; "från matmissbrukare till träningsförebild" - Terese Alvén

GLAD MEN ÄNDÅ SÅ LEDSEN

Nu är mitt goda te uppdrucket och boken utläst. Fasiken också. Jag ville aldrig att den skulle ta slut, aldrig. Den som var så bra. Jag vill bara ha mer, mer av Forni. Mer kloka ord att relatera till. Kärlek är verkligen ett livslångt kapitel i sig. Jag är så glad att kärlek finns! Kärlek innebär att känna och att känna kan vara det mest fantastiska en människa kan göra. Ikväll känner jag mig.... lite sorgsen men mest okej faktiskt. Försöker tänka bort alla dumma tankar som spökar nu när halsen värker och träningen är utesluten och jag har klarat det rätt bra om jag ska vara ärlig; försöker tänka realistiskt och sunt.

Mina sista ord för ikväll får bli dessa, och lyssna noga nu; 
Ni som läser det här, kom ihåg att älska er själva. Älska er själva som ni älskar varje del av er bästavän. Brister som härligheter. Just för att personen i fråga är den den är och ingen annan. Våga ta er själva i första hand ibland och prioritera ert eget välmående. Liksom man måste jobba på sina vänskaps- eller kärleksrelationer måste man lägga tid på relationen till sig själv - jag skulle säga att det är den viktigaste relationen. För hur ska man få sina andra relationer att fungera om relationen till en själv är ringrostig? Ja, ni är värda det. För varje sekund som går så är ni värda att älska och älskas. Tveka inte, snälla! Våga låta viljan agera.

MEN JAG ÄLSKAR JU KYCKLING

Känns härligt att ha klarat av den här dagen och veta att ett helt lov väntar på mig!

Ikväll ska jag plugga lite in i det sista så jag slipper göra så mycket samhälle på lovet, packa en väska med de nödvändigaste sakerna, göra en god lunch och mellanmål till bussen imorgon, duscha, städa mitt rum och kolla på tv. Är så otroligt taggad på att åka till Kalmar! Komma bort, byta miljö, njuta av lugnet och titta i affärer med min älskade syster. Imorgon ska vi äta middag ute och gå på bio. På lördag ska vi shoppa på dagen och gå ut på kvällen. Och på söndag blir det antagligen hotellfrukost. Längtar efter det där färska goda fröbrödet som alltid finns där. Och efter en skål med yoghurt. Mumma!

Q/A

Hej! Jag genomgår också en behandling. Men dock så hatar jag den. Jag vill avsluta. Jag vill behålla min låga vikt. Men jag har inte haft min mens på ett tag. och det oroar mig mycket. Så samtidigt vill jag ha tillbaka den- hur känner du? Är inte du väldigt orolig och vill ha tillbaka din mens?

Tack för den här kommentaren vännen! Är anledningen varför du vill sluta för att det är jobbigt eller beror det på att själva behandlingen i sig är dålig? Kämpa på! Det där med mens, det är viktigt. Det är väl något vi alla vet - det är ju något man bara har! Eller? När man experimenterar med vikt, mat och träning så att det går till överdrift, då kan det lätt bli så att man förlorar mensen. Och ja, det är olika för alla vad som krävs för att det ska ske. Men den gemensamma faktorn är att det är obalans i kroppen. Något är inte som det ska!

Innan sommaren ville jag verkligen inte ha tillbaka min mens, och då hade jag varit utan den i drygt ett år. Jag såg det som ett bevis på att jag "kämpade tillräckligt hårt" (ville alltid vara snäppet striktare än alla andra) och var diciplinerad. Mens var ingenting jag behövde, förtjänade eller ansåg viktigt. Men jag insåg väl någonstans där ändå att det var en osunt förhållningssätt. Idag kan jag förstå att det är sjukt att tänka sådär men ändå kan jag inte låta bli ibland. Jag har aldrig varit orolig för att min mens har varit borta - snarare glad. Konstigt nog. För cirka två månader sedan så fick jag mens för första gången igen efter 1,5 år och då hade det gått ungefär ett halvår sedan jag var som striktast. "Nej" tänkte jag. Det tog ett halvår för mig med mer mat och mindre träning för att få tillbaka den, så jo, jag har haft den en gång! Men sedan dess har jag inte haft den.

Grejen är att jag än idag inte riktigt känner att jag vill ha den. Men det är ett tecken på att kroppen fungerar som den ska när man har sin mens - och det ska man inte förneka! Jag vill tänka att jag vill ha den - men jag ska inte ljuga. Jag brukar ibland gå och hoppas på att jag inte ska få den igen, just för att jag faktiskt känner mig "duktigare" när den är utebliven. Sjuka tankar alltså. Osunda! 

Jag förstår att du är orolig men det bästa du kan göra för att få tillbaka din mens är att äta normalt och träna normalt (varken för mycket eller för lite). Ibland måste man dra ner på träningen till 2-3 dagar i veckan och öka matintaget/variera. Ibland måste man gå upp i vikt. Den vikten är olika för alla. Men kom ihåg att det tar tid, ha tålamod. Kram på dig!

DET ÄR TYP SÅHÄR JAG KÄNNER

Jösses vad mitt liv var nervöst igårkväll. Jag var så nervös!
Min chef hade mejlat mig angående jobb på lördag,
när jag precis bestämt mig för att åka till Kalmar över helgen.
Capio samtalet med mamma skulle vara på morgonen,
och jag kände hur hela jag bara inte skulle orka förklara mina känslor.
Mina känslor som är så många och olika.

Jag var nervös över litteraturseminariet på eftermiddagen,
det kändes som att jag skulle vara sämre än alla andra där. 

Men nu ligger jag i min soffa och alla de sakerna som jag var nervös för,
dem är som bortblåsta. Dem är helt borta. Som att dem aldrig funnits.

Samtalet imorse var inte så jobbigt som jag hade ställt in mig på.
Kanske för att jag inte orkade förklara mina känslor och allt där till.
"Men det verkar verkligen som att du mår bättre nu!"
Vad svarar man på det? Att detta är anledningen till att jag inte vågar vara glad?
Just för att jag då vet att alla kommer tro att jag mår bättre? 

När jag egentligen stänger in mig på mitt rum och är helt förtvivlad.
När det ofta bara är ett påklistrat leende jag bär, för att jag inte orkar,
inte orkar vara ledsen mer, inte orkar gråta mer. 
Inte orkar förklara något som jag vet inte kommer vara förståeligt. 
Att det tar så mycket på mig att försöka men inse att inget hjälper.
Att jag insett att jag inte kan förändra en människa utan istället,
istället måste lära mig att uppmärksamma dess positiva sidor.

"Du verkar inte tycka det är lika jobbigt när vi pratar om mat hemma längre!"
Bara för att jag inte går utifrån rummet eller ställer till värsta scenen? 
Jag orkar ju inte göra det längre. Det tar ju så mycket energi hela tiden.

Det tar på mig varje gång som ni pratar mat i min närhet. 
Men bara för att jag inte säger det, eller går utifrån rummet,
så betyder det inte att det är lättare. Att det inte känns i mig.
Att jag inte blir ledsen eller irriterad. Att ätstörningstankarna inte triggas igång.
Det gör dem ju som faan, men jag orkar inte säga emot mer.
Inte när jag märker att det ändå inte blir någon skillnad,
trots alla de gånger jag sagt till och ställt till värsta scenen.

Nu när jag faktiskt vågat vara lite gladare och utmanat mig,
då gör det ont i hela mig när jag får höra att jag verkar må bättre nu.
Jag mår faan inte bättre nu, jag visar bara inte sorgen utåt. 
Jag orkar liksom inte gråta mer, jag orkar inte försöka få människor att förstå,
orkar inte.

Men det är klart som fan att det tar på mig.
Varje jäkla dag. Men jag orkar inte förklara att det tar på mig mer.
Jag orkar inte behöva säga hur läget är hela tiden för att ni ska förstå.
Förstå att det kanske inte är läge att snacka tillsatser i min närhet.
Förstå att det gör ont i mig när huvudämnet alltid är mat mat mat mat.
Som om det inte berör mig, som att det inte gör ont i mig. 
Som att jag måste skrika "håll käften" för att ni ska förstå att;
ja det tar på mig. Det tar på mig som faan.

Och det gör mig ledsen. Riktigt jävla ledsen.
Att omringa mig att er som tror att jag mår bra såfort jag ler.
Att jag tycker om mig själv trots att jag sagt tusen gånger att jag avskyr,
varenda liten millimeter på min kropp. Att ni då inte ens försöker,
försöker ge mig lite uppmuntran. Som jag sagt att jag kanske behöver,
som det krävdes mod för att be om.

Allt detta gör att jag inte kommer våga vara glad.
Just för rädslan att ni ska tro att jag mår så jävla bra.
Att alla mina problem är som bortflugna.

Det är ju bara det att jag inte orkar stå upp och skrika mer.
Försöka få er att förstå, nu när jag sett att det aldrig kommer ske.
Då lägger jag hellre på den där fasaden, och låtsas vara okej.

"Men det verkar verkligen som att du mår bättre nu!"
Vad svarar man på det när allt man känner är motsatsen? 
"Du går ju ut nu med dina vänner mer!" 
Som att det hade varit lätt. Som att jag gått ut utan att fundera,
fundera hela veckan på hur allt ska planeras. Hur det ska kompleteras.
"Ja jag går ut mer men det krävs en veckas betänktetid för att det ska ske!"

Allt man gör stämmer inte överens med allt man känner.
Många gånger gör man saker som är jävligt jobbiga,
och när man gör de sakerna då tror alla att det är lätt.
Men fan heller, och när man får höra att det verkar vara bättre,
just för att man gör dessa saker, då vill iallafall jag,
jag vet inte hur det är med er, slänga en glasflaska i väggen och säga;
nej det är fan inte bättre nu.

EN SÅN DAG IDAG


I ärlighetens namn så var jag inte redo att äta lasange som serverades i skolan idag, så istället åkte jag till centrum och åt lunch med mig själv, drack en kopp te och läste michaela fornis bok. Det kan ses som ett steg bakåt men istället för att bara ta den vanliga salladen så la jag till chevre ost.

Samtalet imorse gick rätt lätt. Nu är det sam teater och därefter ett svenska seminarium. Min hals gjorde så ont när jag vaknade, ondare än igår, kan och kunde knappt svälja. Fasiken också.


ATT KÄNNA

 "jag hatar din åsikt men skulle dö för din rätt att uttrycka den"

jag skulle istället vilja byta ut meningen mot;

"jag hatar min känsla men skulle dö för min rätt att få känna"

Känslor alltså, fyfan. 

Hur det från ena sekunden till den andra kan kännas som man fått en kniv inkörd i hjärtat.
Hur det från ena sekunden till den andra kan kännas som att allt i hela världen förlorar betydelse.

Jag känner så mycket i mig.
Glädje. Sorg. Besvikelse. Tacksamhet. Nyfikenhet. Lättnad. Tyngd.
Känner andra så mycket som jag känner? 
Varje millimeter i min kropp känner något. Varje liten kroppsdel.

Alldeles nyss kände jag mig glad, jag kände mig rätt bra faktiskt.
Men nu ligger jag i min säng och känner mig tjock, ful och otillräcklig. 
Ni vet när man känner att inget man gör räcker till, 
men så får den känslan en att känna sig ännu sämre,
just för att man egentligen vet att den känslan är falsk.

Ikväll vill jag ta död på alla känslor jag känner i min kropp.
Jag vill inte känna som jag känner ikväll, jag vill bara inte.

ändrade planer i mitt liv

Istället för att vara hemma i helgen; gå på tjejmiddag, fest, åka till en väns landställe, städa på kontoret och träna på gamla vanliga sats så ska jag åka till Kalmar; till min syster. Jag kom på en sak. Att vara andra till lags är något man inte alltid kommer kunna vara. Det är något som man inte ska behöva vara. Och jag kände det att, jag kände efter och kände att, jag kände att, jag behöver en helg då min omgivning inte består av samma människor. Då kylskåpet inte är fyllt med samma livsmedel. Då kvällarna inte spenderas i samma säng. Då utsikten inte är samma gamla skog med samma gamla löv på marken. Jag behöver ett utbyte av miljö. Ja, jag behöver det. Precis det.

Och ibland måste man känna efter. Man ska känna efter. Det är okej att känna efter. Känna efter och följa den känslan som man känner, oavsett vad det innebär att man missar. Jag längtar efter bussresen på fredag morgon då jag kan sex timmar i sträck försvinna in i Michaela Fornis bok "om att älska" som precis landade i min brevlåda. Jag har redan läst nästan halva boken, på bara någon timme, men om det så är att jag läst ut den då tänker jag läsa den igen. För den är så ofattbart underbar. Det kanske är därför jag är så poetisk nu, jag blir så inspirerad, lustfylld och varm. Jag har ont i halsen och får, kan, borde inte träna. Jag har lite panik, hade mer panik tidigare idag, men träna kan jag göra hela livet. Jag får se det som ett tillfälle att läsa om kärlek, plugga om terrorism och istället spara träningen till i helgen med Alexandra.
Jag, Alexandra och mamma i Kalmar någon gång förra året

JAG ÄR FAST

Och så var jag fast. Så jävla fast vid dig. 
Och hela det där grejen, hur man kan vara så fast vid en människa, det känns.
Det känns att jag för dig är en liten myra i ditt liv.
Att jag är så jävla fast vid dig men att du är ofast vid mig.

Jag vill säga att jag inte känner något, att det inte är något.
Men samtidigt så vill jag säga att jag känner.
Att jag känner varje liten känsla man kan känna i denna värld, för dig. 
Att allt runt omkring dig blir suddigt när du står framför mig.

Just för att jag är så jävla fast vid dig.
Men istället för att säga det; rakt ut så är jag tyst.
Och tänker; liksom jag var en myra för dig är du en pissmyra för mig,.

ATT "UNNA" SIG EN HALV BANAN

Nu har det påbörjats diskussioner kring blogginlägget som squats-tjejerna skrivit.
Andra bloggare har reagerat, liksom jag, på deras förhållningssätt till mat som de sänder ut till unga läsare. Dem påverkar vår, er och min uppfattning om hur och vad vi bör äta. Därför måste jag bara vara med i debatten och uttrycka min åsikt om det hela. Såhär lyder ett utdrag från deras blogginlägg: 
"Just nu är ju inte syftet att förbränna för att gå ner i vikt så därför har jag valt att äta en halv banan fär lite extra energi."

Hmm.. En halv banan för lite extra energi. Du går alltså inte ner i vikt om du "unnar" dig en halv banan innan ditt spinningpass på morgonen? Du är inte tillräckligt "strikt" utan "fuskar" om du äter en halv banan? Vad sänder detta inte ut för signaler? Jag som själv har otroligt svårt för banan (men äter det för att det är så jäkla gott! och har dessutom märkt att det inte händer något när jag äter det?) reagerade på detta innan diskussionerna började och jag blev uppriktigt ledsen. Ledsen för att vår bild på hälsa har gått på tok för långt!

För att klargöra detta så är det inte tjejerna i sig som det är "fel" på, nejdå. Dem är säkerligen snälla i grunden och vill inget illa men eftersom dem har en stor blogg så påverkar dem unga tjejer negativt när dem signalerar ut att en halv banan är att "unna" sig. Jaha, så banan är dåligt? Banan är inte bra? Banan gör att du inte förbränner? Slutsatsen blir då: jag kanske inte borde äta banan, det låter ju inte så bra som jag trodde att det var.

Att bloggar som anser sig vara "hälsosamma förebilder" utformar dessa meningar på internet tycker jag är tråkigt. Jag tycker det är tråkigt att dem dessutom förklarar sig själva och säger att dem inte vill något illa utan att det är fakta som man kan välja att läsa om eller inte. Nu vill jag inte peka ut någon bloggare men jag vill säga att vi alla har ett ansvar; som vi borde ta tillvara på och bejaka med respekt. Det går inte att säga "jag vill inget illa" när man gör illa; det är som att säga jag ska aldrig äta fisk igen, och så gör man det. Det blir tomma ord.

Tjejerna svarade "u
nder tävlingsdiet är det strikt kost inga små extra intag är något man har råd med. Cardion kör man på tom mage + Aminosyryr för att inte bränna muskler. Här är en halv banan, eller en hel för den delen inget man har råd med att äta om man ska hålla sitt låga intag och ändå kunna gå mätt. Man vill ha kalorier med kvalité. Vi påstår inte att banan är dåligt överhuvudtaget, men under dietande veckor väljer vi att inte inta det. Men nu under uppbyggnadsperioden så är inte cardion till för att bränna fett utan för att hålla igång hjärtat. Därför gör varken en hel eller en halv banan något illa för oss nu! Hoppas ni förstår vad vi menar och inte tolkar det fel."

Jag blir rent ut sagt så jävla trött på dessa typer av meningar. Ännu en gång, i allmänhet. Hur det talas om träning och hälsa. Hur man inte har "råd" med en halv banan extra. Hur kosttillskotten är livsavgörande för musklerna. Jag förstår till fullo att man måste vara strikt med sin kost och träning under diet och tävling, men för gudsskull detta förhållningssätt sänder ut ett budskap som ger oss en skev bild på hur man ska förhålla sig till mat och träning. Det spelar ingen roll vad dem menar för jo, det tolkas på ett visst sätt och trots att dem inte menar det så blir det så, punkt! Vi formulerar det så och det i sin tur gör att de flesta idag är ätstörda.

Jag säger som en av mina främsta förebilder pt-fia; Vart fan är världen på väg om detta är riktlinjerna för hälsa/träning hos vissa.

Q/A - TVÅ FRÅGOR

Hejsan! Jag undrar hur man riktigt ska äta när man vill bygga muskler och bli mera vältränad. När ska man äta kolhydrater och när ska man inte och hur tätt inpå träningen kan man äta? (jag brukar delta i cirkelträning och löper ibland)

Hej på dig! Jag ska försöka besvara din fråga så gott jag kan. Helt ärligt så vill jag inte gå in på djupet då jag har erfarenhet av att för mycket kunskaper om speciellt kost kan göra skada men på ett ungefär så funkar det såhär: Överträna inte, dvs. träna inte varje dag och tro att du ska bygga muskler. Kroppen behöver vila och det är underskattat! Lägg träningen på den nivån du känner att du kommer kunna hålla i längden. Cirka 4 dagar i veckan tycker jag är en nivå som kommer ge dig energi och ge musklerna vila så att dem kan återhämta sig och växa. För att du ska orka träna och få ut det mesta av träningen så bör du äta rätt. Men vad är rätt? Enligt min erfarenhet så är lagom bäst, så jag skulle säga: uteslut ingenting ur kostcirkeln. Försök att hålla dig till så färska livsmedel som möjligt, ät bra proteinkällor och kolhydrater och var inte rädd för rätt fetter. Alltihopa är rätt lätt om man inte gör det så svårt för sig själv. 

Ska du konditionsträna så försök att äta åtminstone 1,5 timme innan träning men om det är styrketräning så räcker 30-45 minuter innan utan att det ska påverka träningen negativt. Många har en tendens till att ta träning & kost steget längre och kör stenhårt i 3 månader och sedan lägger dem ner totalt - därför tycker jag du ska försöka hitta sättet som fungerar för dig och inte bara lyssna på alla nya rön på hur, när och var man ska äta osv. Känn av vad din kropp behöver och ge den näring för att orka! Räkna INTE kalorier utan se till att få i dig mat med kvalité. För ett år sedan hade jag nog svarat annorlunda på denna fråga men eftersom jag gått igenom mycket inom träning och kost det senaste året så vill jag inte uppmuntra någon till att utesluta livsmedel, träna varje dag eller anpassa hela sitt liv till att bygga muskler - men jag hoppas svaret var ok!

Frågade hon som intervjuade dig varför du slutade på mcdonalds? Vad svarade du i så fall? :)

Nej, hon frågade bara lite om hur länge jag arbetade där och sedan byggde jag vidare på det och så något i stil med att det var en bra erfarenhet, roligt, givande och lärorikt men att jag i och med 18-årsdagen ville utmana mig och arbeta i butik! :) 

SO WAKE ME UP WHEN IT'S ALL OVER

Dagens oskarpa bild får stå för melliset. En mix av yoghurt, hallon, nötter, fikon och lite granola. En salig blandning det där som jag äter i princip hela tiden. Borde kanske pröva på något nytt men jag får inte nog av nötter och yoghurt. Det handlar faktiskt inte om att det är nyttigt som jag äter det hela tiden (som man kanske skulle kunna tro) utan snarare för att jag dör lite i munnen varje gång jag äter det. Men variera mig var det ja..

Nu ska jag sätta igång att plugga samhälle. Fy fasiken vad stämningen sänktes nu..

I MITTEN AV TISDAGEN


Strongt av mig att gå upp imorse tycker jag! Nu efter lunch med brudarna hemma hos Ollie så vankas det gymnasiearbete. Känner mig lite bättre i halsen men vågar nog inte träna idag..

Morgonlektion en tisdag


Idag tar jag och Ebba igenom oss religionlektionen denna gråa tisdag med hjälp av varsin celsius. Imorse var jag så gott som död och min hals var inte alls på min sida och eftersom jag fortfarande, nu strax efter tio känner av den så tror jag att träningen får vänta tills imorgon. Om jag vill lära mig att lyssna på kroppen så är det bara att börja här och nu trots att det är jobbigt!

ACCEPTANS OCH FÖRSTÅLSE

Att ta avstånd från sin omgivning är inte rätt väg att gå i sitt tillfrisknande, trots att man många gånger vill göra precis det; ta så mycket avstånd så att det blir obeskrivligt. Varför? För att omgivningen gör en illa i sitt tillfrisknande. För att förståelsen inte finns där och därmed inte heller ett bra förhållningssätt. 

Jag känner absolut inte att jag får det stödet jag behöver ifrån min familj, främst mina föräldrar. Möjligen så låter det hemskt, men det är precis så det är och det är inget som jag tänker undvika att säga. Det är och har inte varit lätt för mig, och på senare tid, då jag insett hur fel allt blivit för mig, så har jag lärt mig att se samband till hur min omgivning har haft stort inflytande i mig. Jag har försökt förklara detta för min mamma, men ändå tycks hon inte förstå, och givetvis gör det ont i mig, liksom det säkerligen är svårt för henne. Jag känner inte att hon ger mig underlag för att tillfriskna, utan många gånger snarare tvärtom. Det är jag, jag och jag som får ta alla jobbiga beslut och många gånger så är hon inte medveten om att de där besluten är jobbiga för mig. För jag visar mig inte alla gånger svag, ledsen eller tom. Jag känner inte att jag vill ge det, jag känner inte att jag orkar det. Jag har försökt, jag har verkligen försökt att förklara och öppna upp mig, men vissa människor förstår bara inte och jag måste lära mig att acceptera det. Man kan försöka få någon att första någonting, men att det går inte att bara ändra på en människa. 

Jag skulle aldrig skylla mitt insjuknande på någon annan, aldrig! Men självfallet har mitt beteende förstärkts av omgivningen. Sedan har jag tendens till att vända om allt människor säger till mig negativt, det är jag fullt medveten om, och det är något jag måste jobba på, men man orkar inte alltid tänka "det någon säger till mig uppfattar min ena hjärna såhär men det är fel och jag måste lära mig att inte vända det emot mig för egentligen som vill människan ifråga inte mig något illa och menar det inte så som jag uppfattar det". Men man orkar liksom inte alltid. Och då är det viktigt att komma ihåg att familjen inte vill en illa. Att dem bara inte förstår hur vi, hur jag vänder om orden i mitt huvud och inte tänker sig för när dem säger vissa saker. Att "nej, jag kan inte äta så mycket kolhydrater för klockan är efter åtta!" inte är menat för mig att ta till mig, utan endast något dem sätter med utgångspunkt för dem själva. Ta tankarna till nästa steg istället för att bara tänka "bryr dem sig om mig så skulle dem aldrig göra eller säga sådär". Jo, det skulle dem, för dem förstår inte! Att förhålla sig till det, lyssna på det, men välja att inte låta påverkas, det är nästa steg.

Man kan inte ta avstånd från omgivningen hela livet. Hur jobbigt det än må vara så måste man lära sig att utgå ifrån sig själv, liksom dem som säger dessa saker som påverkar oss utgår ifrån sig själva. Men det är frustrerande när man tycker att ens omgivning inte anpassar sig på ett sätt som man tycker är rimligt, men jag har nu kommit fram till, enligt mig att vissa människor förstår bara inte. Det kanske låter rakt på sak och som att jag gett upp i att försöka få dem att förstå, men jag har bara insett att mina försök inte hjälper och att man inte kan förstå allt här i livet. En ätstörning är komplex och för vissa är det bara omöjligt att förstå hur man inte "bara kan äta" mat och njuta. För vissa är det bara omöjligt och då får man lära sig att se omgivningens positiva sidor istället. Min mamma är exempelvis förstående när det kommer till andra saker. Hon är positiv, snäll, omtänksam och rolig!

MÖSSPROVNING


Normalitisera mat och ätande

I början av 2013 var jag en av de människor som tog kosttillskott, lyfte massa vikter, utövade legday, alltid hade tusentals kvargburkar hemma, tränade i pincip varje dag och underskattade lite lagom-tänk. Nu är det inte något fel på dessa ting i sig, självklart kan kosttillskott ge en positiv effekt vid hård styrketräning, kvarg vara bra med tanke på proteininnehållet och benpass för rumpa och lår. Men när alla dessa ting byts ut av det sociala livet, skapar begränsningar som heter duga, prestationsångest, trötthet, utmattning och panikattacker när kvargen är slut, då är det något som måste ändras för att dessa ting ska vara bra. 

När jag började inse att jag kanske hade en form av ätstörning slutade jag uppmuntra min omgivning till träning och nyttigt ätande. Jag hade upplevt och upplever idag baksidan med vad det kan leda till. Jag vet hur illa det kan gå, hur dåligt man kan må, hur fel det kan slå och hur svårt det är att ta sig ur.

Jag säger inte att jag är bättre än de som gör dessa ting som jag gjorde för snart ett år sedan. Än de som "jojjo-tränar" och vill ha drömkroppen på två månader för att sedan återgå till gamla mönster. Men jag har fått erfarenhet som kommer göra att mitt förhållningssätt till mat och träning kommer normalitiseras med tiden. Som kommer göra att jag alltid kommer vara uppmärksam till varför jag tränar och hur jag ser på mat. Som kommer göra att nogrannheten till att gå till botten med ångestladdade känslor kring mat och träning blir viktigare. Som kommer göra att jag inte igen kommer påbörja en "fitness-resa" utan att först och främst gå till botten med anledningen till varför jag gör detta. Jag förstår idag innebörd med självkänsla. Jag är intresserad av mående men mitt förhållningssätt till motion och mat är en aning spänt.

Jag hoppas att jag i början av 2014 är en av människorna som först ser till att kunna lyfta upp min egen kroppstyngd innan jag lassar på med vikter. Känner av vad min kropp behöver och lyssnar noga på dess signaler. Har mitt sunda omdöme till mat och träning och därmed kan välja att inte låta alla dessa fitness människor påverka mig negativt. Varken behöva utesluta eller tvärtom för att må bra. Klara av att bara vara jag, göra det jag mår bra av och våga tro på det. 

Och sist men inte minst., våga lita på att alla som äter bra och tränar regelbundet inte kommer få eller har en ätstörning.

GIVE ME SOME LOVIN

WIHO, måndag! En dag närmare helg, halloween och höstlov ;) 

Gårkvällen avslutades i god tid då jag var helt slut efter massa rolig träning. Solsidan och hellenius hörna gav denna söndag lite extra färg :) Vaknade med ett bra humör imorse och nu har jag precis avnjutit denna frukost ovan. Min första lektion är inställd idag så jag börjar 11.40. Lyx med bara 2 lektioner en dag som denna! Något som inte är lika lyx är att jag måste plugga exakt hela dagen och kvällen. Samhälle och svenska. Men det kirrar jag!

SOL, FRISK LUFT OCH MUSIK

JÖSSES AMALIA vilket fint väder!

Kallt men fint! Benen var pigga idag och humöret var på topp. Att jaga klockan har varit något jag har lagt ner helt på senaste, då det är väldigt ångest/prestationsladdat för mig, men idag tänkte jag ändå att jag skulle pröva min pulsklocka som jag fick i födelsedagspresent. Jag tittade inte på klockan förens jag hade kommit hem igen, eftersom jag inte ville känna mig stressad, men när jag kom hem kollade jag och då stod tiden på 29:18 (5.81 km).

VÅGA BLI MÄTT!


Mättnadskänslor.. läskigt det där. Jag blir i princip aldrig mätt. Jag gillar inte att känna den känslan. Det började väl för drygt ett år sedan då jag fick höra att man inte ska bli mätt, för om man blir det så har man ätit för mycket. Något som satt sig på mig och som finns i bakhuvudet hela hela tiden. Svårt. Jag jobbar hela tiden med att försöka våga bli mätt och tycka det är okej utan att genast tro "nu har jag ätit för mycket!" men det är lättare sagt än gjort!

Gårkvällen blev hyffsat tidig och jag låg hemma i min säng igen vid två tiden! Är jätte stolt över att jag vågade följa med ut och dansa, umgås med vänner och ta en cider istället för att sitta hemma och grubbla samt kontrollera maten. Jag vaknade imorse vid 9 och gjorde frukost men därefter somnade jag igen och vaknade vid 12 då det var lunchdags. Blev en superduper god couscous/kyckling/chevre sallad. Snart ska jag ut i det fina (och kalla!) vädret för en springtur. Var längesedan jag sprang utomhus så idag ska jag ge mig lite terapi och springa på känslan.

IKVÄLL KOMMER BLI EN BRA KVÄLL

Har fått mycket pepp av mina tjejer så jag ska fasiken följa med ut ikväll! Jag klarar det!! Om det blir en tidig eller sen kväll visar sig med tiden men en sak som är klar är att ätstörningen ska läggas åt sidan! Hoppas ni får en jätte fin kväll allihopa!

MÅSTE VÅGA UTMANA MIG

Dagens lunch: currycouscous, kyckling, keso, pesto och sallad

Nu har jag tagit på mig mina vinterboots för första gången för denna höst och ska åka till kontoret för att städa lite. Sedan ska jag möta upp Sanna och fika men mest PRATA! Behöver höra alla kloka ord som finns känner jag och då är hon den ultimata av de ultimataste :) Idag är det lördag och jag är redo att kliva utanför min comfortzone. Iallfall så tror jag det.. Måste våga!! 

Hoppas ni får en fin dag alla kämpar där ute, ni är starka! <3

FRUKOST EN LÖRDAG

Igår var jag grym - jag åt naturgodis, lite banan och smält choklad. Vaknade upp imorse, hungrig, och gjorde frukost. Jag hade bett mamma köpa ett nytt bröd så jag inte kunde välja själv så jag åt detta bröd imorse. Det var rätt läskigt eftersom jag inte vet innehållsförteckningen men jag gjorde det.

Var nära på att åka och till gymmet nu men jag vet att det inte är av rätt anledning så jag avstår idag och väntar som planerat till imorgon. Kram!

BESLUTSÅNGEST OCH PANIK

En solig dag i somras då jag och jenny köpte yoghurtglass

Jag vill kunna njuta av saker som mina vänner äter utan att reflektera, få panik, ångest eller kompensationstankar. Jag vill kunna träffa tjejerna en fredag utan att direkt tänka "kommer dem äta sötsaker? kommer jag behöva äta onyttigt?". Jag vill ha en sund relation till mat och en bra balans mellan motion och energi. Slippa rädslan till att gå upp i vikt.

Jag måste våga tro på det fakta att min kropp gått upp i vikt de senaste halvåret för att den behövde det. För att det var obalans i min kropp och för att jag stred emot den istället för med. Inte för att jag åt för mycket och blev fet, var ohälsosam eller okontrollerad. Utan snarare för att min kropp inte mådde bra av den livsstilen, den vikten. Min kropp har nu hittat den vikt då den landat, då den mår bra. Den vikten är olika för alla! För att jag ska fungera bör jag väga som jag gör nu, för nu har min vikt stannat upp i snart två månader och jag måste våga lita på att den inte kommer stiga något mer. Att jag behöver de där fem extra kilona. Att jag inte gick upp de kilona för att jag har lätt för att gå upp i vikt utan för att det behövdes, för att det var obalans!

Jag har stått stilla i vikt sedan jag började hos Capio och det var sju veckor sedan jag första gången och tog min vikt. Känslan då var hemsk. Jag ville sjunka genom jorden och jag var säkert på att jag aldrig aldrig aldrig skulle bli glad igen. Den första veckan var hemsk därefter, den andra var jobbig och den tredje var lite lite bättre. Nu idag, ungefär två månader senare så tycker jag fortfarande att jag väger mycket och jag är ständigt rädd för att vikten ska öka men skillanden nu ifrån då är att jag lärt mig att acceptera det lite mer. Att vi alla är olika och har olika kroppsformer. Idag när jag skulle väga mig var jag livrädd, jag skakade av rädsla för att jag trodde att jag skulle ha gått upp massor i vikt. Ovisheten gör mig rädd. Men siffran på vågen var den samma, lite mindre faktiskt. Jag behöver inte vara orolig! Att äta något "utöver" ibland gör ingenting - det gör ingen skillnad! 

Att se dessa samband, kunna reflektera och analysera kring hur jag äter och hur min kropp reagerar det ger mig ökad förståelse till hur jag kan äta och träna utan att rasa upp eller ner i vikt. Jag behöver inte träna varje dag. Jag behöver inte äta exakt för kroppen klarar av lite mindre eller mer ibland. Den är ju så fantastisk!

Jag vill kunna njuta av saker som mina vänner äter utan att reflektera, få panik, ångest eller kompensationstankar. Därför ska jag hänga med mina vänner idag, titta på idol och äta det som dem äter. Köpa lite godis (om det så är naturgodis eller vanligt) och NJUTA. Jag kommer inte att gå upp i vikt. Jag kommer inte vara okontrollerad. Jag kan äta sånt här utan att vara hemskt dålig. Vill jag bli frisk så måste jag göra det här. Jag måste våga. Hur mycket ångest jag än får. Jag måste våga äta till och med kanske något två dagar i rad för att få bevis på att vikten inte kommer peka uppåt. För att tro att det är sant så måste jag göra det, annars kommer jag fortsätta gå runt med den här klumpen i magen, varje dag!

"Det är dags att lägga in en extra växel nu!" - som en kommentar ifrån er löd. Tack!

KVITTON

Den här dagen har varit så sjuk i huvudet så jag känner verkligen att jag måste dela med mig av den till er! Det började med att jag åt en lugn frukost på sängen. Klev sedan upp, klädde på mig och cyklade till stationen för att ta tåget till Capio. Väl på stationen märkte jag att jag hade glömt mitt busskort så jag fick tänka snabbt och bestämde mig för att köpa en smsbiljett. Dock så gick inte det eftersom jag inte hade registrerat mina uppgifter på internet så jag var tvungen att köpa en biljett för 30 kr. Väl hos Capio hade jag glömt alla mina matdagböcker hemma. Samtidigt som jag var tvungen att betala 100 kr för samtalet då jag nu blivit 18 år, vilket jag helt hade glömt bort. Sedan skulle jag åka till skolan men kom inte på bussen då min biljett hade gått ut. Så jag var tvungen att sjukanmäla mig från min lektion och kunde inte ta mig till skolan på något sätt. Sedan gick jag till tåget och behövde köpa ännu en biljett för 30 kr för att ta mig hem. Gick sedan in på ica och skulle köpa yoghurt och självklart fattades det 1 krona.

Känner att livet inte kan bli sämre just nu, hehe. Jag är iallafall hemma i säkerheten nu så ingenting dåligt kan hända. Har rensat lite kvitton, drömt mig bort på apollo.se, skickat in min religionsuppsats, ätit mellis, skickat ett mejl till min nya chef och städat köket. Snart kommer Jenny hit!

GODMORGON ALLA FINA

Ni med matproblematik känner säkerligen igen er i hur viktigt planering är. Att veta allt, vara beredd, ha "sin" mat hemma, äta på de tider man ska och inte hamna i situationer som kan "förstöra" detta. Imorse var yoghurten slut hemma hos mig och då blev det genast kaos i mitt huvud.. "vad gör jag nu?". Hur läskigt det än var så tog jag två mackor istället och ändrade lite på frukosten samtidigt som jag försökte att tänka bort alla kaloriräkningar i min hjärna. Lite stolt över mig själv nu i efterhand! 

Denna dag vill jag typ ska gå fort känns det som just nu - känner mig inte alls pigg på denna dag. Vaknade upp med otrolig hunger, oro och illamående (inget fysiskt bara psykiskt). Nu ska jag strax ta bussen till Capio för ett jobbigt samtal där jag antagligen kommer få höra lite hårda ord. Idag behöver jag en kväll för mig själv med min egna sorts avkoppling och därför vill jag så gärna åka till gymmet ikväll och hänga där ett tag. Min egna terapi. Får se vad min psykolog säger om det.

När jag är nedstämd eller ledsen så har jag tendens till att vilja stänga in mig och vara ensam, vilket egentligen bara ger mig utrymme till att tänka allt mer och bli ledsnare. Idag ger jag mig själv den här dagen att vara ensam och fundera lite över saker och ting - men imorgon så ska jag ut med tjejerna varese jag vill eller inte. Vi ska på drinkbjudning på Magenta (haha) så det kan man väl inte missa.

SNÄLLA OCH RARA HELT UNDERBARA

Jösses vad varmt det var på gymmet idag - eller så var det jag som var het? ;) 

Hur som haver kände jag för ett rent gym-slaktar-glädje-musik pass idag så det fick det bli. 30 minuter löpning i rask takt med ökning var 5:e minut och lika lång styrka med fokus på ben och rumpistump. Kul, jobbigt, lökigt och underbart. Regnet var inte lika roligt men att komma hem och äta en skål med gottis var mer än roligt. Nu ska jag korrigera det sista i min religionsuppsats (yes jag är klar!) och sedan bara göra lite vardagliga saker på datorn. Kram på er!

JAG KAN JAG VILL JAG SKA

+ chili sås och keso

För två månader sedan hade jag aldrig trott att jag skulle sitta och äta köttbullar till middag idag. Men det gör jag, precis just nu! Jag har skjutit upp det här i över två veckor men idag var det inga ursäkter. Idag var frågan vill du träna eller inte? Isåfall ska du äta köttbullar till middag. Inga om, inga men. Bara att göra det!

Halvfabrikat och kolhydrater är nog det jag skulle säga att jag tycker är svårast. Köttbullar har jag nog nästan inte ätit på snart två år. Alla tankar är galna men att tro att jag ska gå upp i vikt av detta försöker jag intala mig är lika galet det. Nu ska jag snart packa väskan, snöra på mig mina snabba skor och ge mig ut i det kalla mörka vädret till gymmet! :D

EN SKÅL MED GODA SAKER

Härligt det där med torsdag. En dag kvar till fredag och därmed fri från skolan i två dagar. Denna vecka har hittills gått otroligt fort, varit otroligt kall och otroligt vardaglig. Alltså med andra ord, inte så jätte rolig! Men i helgen blir det ändring på det :)

Slutade tidigare idag (läs: sjukanmälde mig)(även jag hoppar lektioner ibland..) så nu ligger jag i min soffa och har precis ätit upp denna skål med godsaker. Lite yoghurt, bär, müsli, granola, nötter och fikon. Godare än alla sötsaker i världen typ. Nu ska jag sätta igång och råplugga i några timmar innan jag ska träna ikväll! Om det blir "fit as a fighter" passet 19.30-20.30 eller ett eget gympass (längesedan!) får visa sig med tiden. Har hört att det nya passet med Tomas får folk att ligga ner och skrika efter bara uppvärmingen.. Kanske är något för mig! :)

Idag är en liten bättre dag med en lite positivare inställning som ni säkert märker. Kan bero på att jag ska träna. Och för att jag ska träna så ska jag ge mig på köttbullar till middag också. Två flugor i en smäll liksom. Och imorgon är det invägning, men jag tänker aldrig lyssna på de där jäkla dumtankarna som försöker övertala mig till att äta kyckling. Sådeså!

HEJ KOMPISAR

Kände att det var dags att titta in nu och skriva en stund. Kanske mest för att jag känner mig rätt tom och ledsen, men också för att jag saknat den vanliga bloggrutinen under de senaste dagarna som jag inte riktigt "varit" som jag brukar. Jag har tänkt väldigt mycket på livet, i allmänhet och inte bara utifrån ätstörningen - men främst har jag väl försökt leva som en någorlunda normal artonåring, vad det nu är.

Det finns en sak som jag nu måste jobba extra mycket med och det är att inte låta andras åsikter om mig ta över mina egna åsikter om mig själv. Ätstörningen men också jag själv omvandlar allt jag hör och folk säger till mig negativt. Saker som människor bara säger utan att reflektera över - men som jag direkt tar i försvar för att känna mig misslyckad. Är det så att någon säger till mig att jag är gullig, då tolkar ätstörningen det som att jag inte är snygg. Får jag höra att jag ser ut att må bättre nu, då omvandlar jag det till att jag är tjockare och inte det som ätstörningen vill vara. Hör jag en konversation på bussen om ett hårt benpass så säger ätstörningen till mig att jag är fruktansvärt lat och odiciplinerad. Den uppmanar alltid till att göra lite mer, lite bättre, lite striktare, lite annorlunda tillskillnad från "vanliga" människor. Jag ser mig själv som ett undantag i alla situationer. Jag kan inte äta det eller det för då kommer jag gå upp i vikt. Bara jag. Jag som går upp i vikt. Alla andra kan äta det där. Men inte jag. För då går jag upp i vikt.

Trött är rätt ord. Men glad ibland. Dippen kommer nu och det är nästan värst. För jag har mått bra i flera dagar nu utan några allt för stora attacker - men hela tiden går jag och väntar på att det ska smälla till - bara sådär. Kan du bara hålla käften. Sluta säga åt mig vad jag ska göra. Hur jag ska tolka saker och ting. För två år sedan brukade jag ropa på mamma för att hon skulle hålla mig sällskap när jag åt middag - men nu fruktar jag det för varje sekund som går och bara inväntar måltiden tills hon ska gå ut till vardagsrummet. Gillar inte att äta inför människor. Hatar folk som tittar på mig. Dömer. Ätstörningen tror att alla dömmer mig. Dem gör inte det. Jag kritiserar mig själv. Det är så det är.

När allt börjar bli lite lite bättre då vänder allt direkt och botten gör sig påmind igen. 
Jag har blivit med jobb och skrivit klart halva min religionsuppsats idag men det gör inte ens mig glad längre. Nej, jag var glad för en stund men nu är jag ledsen igen. Uppriven. Jävla skit. 

Onsdag morgon

Hemska mornar. Vill helst bara ligga och dra mig i flera timmar. Men icke sa nicke. Nu ska jag upp med tuppen och gå i skolan! Sedan är det provjobba på lagerhaus som gäller, det är jag taggad inför! :D

WORK HARD PLAY HARD

Det märks att det är färre som hänger på gymmet och går på pass nu när det går mot mörkare tider. Men snart är det nog fullt ös igen! Vi var väldigt få på corepulse idag vilket vanligtvis aldrig händer, det brukar alltid vara proppfullt. Men skönt var ju det :) Energin var inte på topp men det var kul ändå. Michaela gjorde hennes goda korvstroganoff igårkväll men då hade jag redan ätit så jag åt den till middag idag istället. Korv är lättare att äta nu vilket känns helt underbart!

Nu ska jag drömma mig bort från plugget och låtsas som att jag inte har något alls att ta tag i. Hehe ingen bra idé men väldigt skönt. I mina drömmar, insåg precis att jag har mer att göra än jag tror så det är bara att sätta igång. Bums!
Stor saknad till fina, underbara Salzburg

Q/A

Hej! Hur mycket keso går åt hos dig på en vecka? Puss

Hejsan :) Hmm.. svår fråga men skulle tippa på 1-2 500g paket!

Du som säger att du ständigt är hungrig, vrf äter du då inte kvällsmål ens? :-( vill verkligen inte kritisera för jag vet precis hur det känns, tro mig, vill bara förstå hur du tänker/resonerar? Lägg i en till växel nu, jag vet att du klarar det! Sen kan jag lova dig att om du provar att äta någon jobbig mat så kommer det vara lättare nästa gång. Du måste bara ta det första steget, det jobbigaste.

Jag äter alltid kvällsmål men i lördags blev det ett undantag eftersom vi drog ut på kvällen och jag inte hade möjlighet att äta något (vill inte precis dra upp lite yoghurt på krogen ;)). Ingen fara, jag förstår vad du menar. Ska utmana mig med köttbullar ikväll och kanske glass någon dag som kvällsmål denna vecka (på en vardag, inte helg). Hungern har inte bara att göra med att jag kanske äter lite för lite, utan också att mina hunger och mättnadskänslor inte riktigt fungerar efter strikt kost under en längre period. Det tar sin tid att få tillbaka dem så att man fyller på reserverna men det gäller att ha tålamod. Kram på dig och tack så mycket!

Hur mycket går du egentligen i skolan?

På min skola består ett läsår av tre perioder (inte två terminer) och jag har turen att ha det ganska lugnt i hela trean då första och andra året var väldigt hektiska för mig. Just nu så har jag sovmornar till 10.30 måndag och fredag och går bara en heldag (8.20-16.05). Men har rätt mycket håltimmar vilket är tråkigt!

 Går också på en behandling...och jag vet alltid när jag ska ha invägning. Och jag har ett problem, dagen/dagarna innan äter jag knappast något! För jag vill inte se en hög siffra på vågen. Får panik!! Jag gillar inte ens min behandling. De är inte snälla, inte ens förstående. Vad tycker du jag ska göra?

Känner igen mig i hur du tänker! Jag brukar också vilja äta "lite bättre" och "mindre" dagen innan jag ska väga mig för att inte samla vätska osv, men de där tankarna är bara orimliga. Man går knappast upp i vikt på en dag och det måste gå minst en 4-veckorsperiod för att man ska kunna se om man gått upp/ner i vikt. Vikten pendlar kring 1-2 kg från morgon till kväll vilket gör det omöjligt att hela tiden väga exakt samma sak! Toalettbesök, kläder, matintag och exempelvis vatten spelar också stor roll! Men jag förstår hur du tänker, men det gäller att tänka om och försöka tänka realistiskt.

Tråkigt att höra att du inte är nöjd med hjälpen du får. Jag skulle rekomendera dig att prata med dem för man kan som sagt inte läsa varandras tankar. Och berättar du inte hur du känner så kan dem ju inte hjälpa dig :( Du får gärna skriva igen om hur det går eller om du har fler frågor. Kram! 

Lunch och gymnasiearbete

På min skola har vi ibland z-dagar vilket innebär att det inte är skola. Idag var en sån eftermiddag vilket kändes utomordentligt bra! Slutade redan strax efter tio och då åkte jag och tjejerna till centrum för att luncha och få lite gymnasiearbete gjort. Om fem månader ska det vara klart! Jag tog en chevresallad som jag inte prövat tidigare (brukar alltid ta ceasarsallad men idag kände jag att jag ville ha en förändring!), den var supergod.

Religionsprovet imorse fick mig att må illa i en timme efteråt och skrivkrampen var inte heller att leka med, men nu är första delen över och jag är glad. Nu ska jag bara vila/plugga lite innan jag ska åka iväg till gymmet för corepulse! :)

I'M ALIVE I'M ALIVE I'M ALIVE


Vart har jag hållt hus egentligen? 
De senaste dagarna har jag fokuserat på annat än bloggen - vilket nog är förståeligt. Jag har verkligen behövt det märker jag nu. Kvalitetstid med mina vänner och bryta min "vanliga" vardag. Hela dagen igår gick åt till att ta det lugnt, jobba och sedan träna. Idag hade jag sovmorgon men jag försov mig ändå vilket gjorde att jag inte hann slänga in ett inlägg på morgonen. Imorgon har jag ett religionsprov så det är vad jag också sysslat med nu efter skolan. Har träningsvärk i hela benhinnorna så jag tänker träna imorgon istället om jag känner mig helt återställd :) 

Så hur har jag då mått/ätit den här helgen? 
Helt ärligt så har jag väl "misslyckats". I fredags åt jag maten som alla andra men det blev ingen efterrätt eller något "utöver". I lördags (på min födelsedag) åt jag alla mina måltider som vanligt (förutom kvällsmål som jag inte åt) men inte någon efterrätt där heller. Det som var annorlunda var att jag drack alkohol, men det är väl inte så konstigt. Kändes lite jobbigt men jag fick känna hur det är att leva lite och vara en vanlig "ungdom". Har inte haft så mycket ångest efter helgen utan bara varit glad. Befriande känsla!

TACKSAM ÄR BARA FÖRNAMNET

Det är stor risk att jag glömde att fota någon present men de flesta fick jag nog med.
Celsius ifrån mina fina tjejer! 

Lite rosé och ett blingigt glas :)

Ännu en klänning i min lilla samling.. Älskar den!

Pulsklocka från garmin av familjen

Min nya förälskelse som kommer användas mycket!

En kuvertväska (som kommer komma till användning nu när jag har åldern inne!!), presentkort på wayne's coffee, lite ringar och mjölk choklad

En guldring ifrån Calvin Klein


Lite mörk choklad som jag ska bli bättre på att äta

Present från Greta!
Ännu ett flak Celsius men detta ifrån släkten

KONTRASTER GÖR LIVET UNDERBART

Jag har på senare tid gått från att ha hört att livet är mycket mer än bara mat och träning till att öka min förståelse och verkligen tro på det. Att göra en och samma sak dag in och dag ut gör livet tråkigt. De få gånger jag väl går utanför min comfortzone så är det oftast jobbigt till en början men efteråt så är jag alltid lika nöjd över vad jag faktiskt klarade av. Jag har gått och varit nervös för mitt födelsedagsfirande hela veckan. Jag har resonerat i mitt huvud om jag ska äta efterätt, dricka alkohol, ha på mig klänning osv. Och tänk vad jobbigt det är att lägga energi på sånt. Jag har ju nu verkligen förstått att jag vill lägga min energi på annat i livet. Roliga saker. Som gör mig glad och ger livet lite färg!

Igår var en både bra morgon, dag, kväll och natt. Middagen som jag och Anna hade här hemma hos mig blev jätte lyckad och vi hjälptes åt under dagen att fixa allt. Alla tjejerna kom vid 7 tiden och sedan gick vi igen strax innan 10. Vi åt, pratade, skrattade, öppnade paket, åt lite till, förade, fixade oss och hade bara allmänt kul innan vi drog in till krogen. Väl där insåg jag att jag hade glömt mitt legg hemma så jag och Tilda fick åka hem igen och möta pappa på stationen. Som tur var löste sig allt och vi kom in till Marquise strax innan 12. Där dansade vi fram till 5 tiden innan vi tog tåget hem och gick sista biten barfota för att skavsåren gjorde så ont.

Min 18 års-dag kunde inte bli mer lyckad. Jag är så fruktansvärt glad!
Jag och min soulmate igår 

ÄNTLIGEN VAR DET MIN TUR!

Igår var en mysig kväll med släkten. Det var lite lugnare än alla andra år då de flesta av mina killkusiner har blivit lite äldre och de yngre var på fotbollsmatchen i Friends arena igår. Skönt ;) Jag bytte iallafall av med att kolla på idol och umgås med alla på övervåningen. Jätte trevligt. Det känns att man blivit lite äldre då presenterna inte är "lika viktiga" längre! Men självklart blev jag superglad för det jag fick igår. Det var massa Celsius, pengar, smycken och mörk choklad. Fick jordens finaste Calvin Klein ring som jag måste visa sen. 

Och jag hade inte alls problem med att gå och lägga mig igår. Jag sov som en stock hela natten! Och eftersom mamma jobbar denna helg så kom dem in och sjöng för mig 5.30 ;) Och sedan dess har jag sovit i mitt rum med tända ljus. Hade inte riktigt önskat mig något speciellt av min familj men jag fick en multisport garmin klocka som jag verkligen gjorde mig glad! Har snott pappas pulsklocka i snart två år så äntligen fick jag en egen. Sedan fick jag också nytt smink. 

Nu ska jag äntligen gå till bussen och åka till gymmet. Har längtat hela veckan efter bodycomat med Tepp i Sollentuna. Här snackar vi energi! Den här dagen ska tas vara på till fullo. Först träning och sedan ska jag direkt hem, duscha och äta. Städa här hemma och fixa lite med maten. Sedan kommer förhoppningsvis Anna hit och hjälper mig med bord/stolar osv. vi blir 22 tjejer hos mig ikväll så det är en del att göra. Ska bli så roligt att fira denna dag med min vänner!
Dålig bild med kameran är urladdad. Dagens frukost, till vänster mitt nya smink och klockan.

Ingen tid för bloggen idag!


Det har varit fullrulle hela dagen och nu kommer hela feta släkten hit. Imorgon fyller jag 18 och då är det minst lika mycket att göra om inte mer. Puss på er! 

PLUGG, MELLIS OCH TJEJSNACK

En celsius och smoothie fick bli dagens lilla eftermiddagsmellis medan jag och Ebbson pluggade till religionsprovet som vi har på tisdag. Lämpligt och väldigt effektivt (?). Lite förberedda är vi iallafall. Nu är jag hemma igen och ska göra ingenting. Tummen upp för det! :)

HEY BROTHER

FÖRE

EFTER





Lets do this

Var så nervös som man kan bli innan samtalet imorse men vikten är samma som för över en månad sedan och jag ska bara fortsätta som jag gör. Har fått lite hemuppgifter till helgen och det är att äta efterätt både fredag och lördag och INTE kompensera. Skönt är det iallafall att jag bara har ett samtal nästa vecka och att det är på fredag!

Nu: ge musklerna en omgång :)




Today I don't like you breakfast

Nu ska jag strax iväg på samtal och jag är jätte nervös. Det är vägning idag vilket jag fullkomligt avskyr. Det värsta är ju att man har kläder på sig och har ätit mat innan. Helst av allt vill jag alltid bara skippa frukosten men jag vet innerst inne att jag inte får och att det inte går. Ska träna efter (JIPPIE!) så därför är det extra viktigt. Nä, jag är stark idag så det här ska gå fint.

Puss på er!

ALL VILJA SOM INTE FÅR

Med jämna mellanrum brukar jag sätta mig ner och skriva några rader om "all vilja". Det kan handla om viljan som inte vågar, kan eller borde. Många gånger eftersträvar vi saker som vi egentligen kanske borde hålla oss borta ifrån. Vi vill men vi vet att vi egentligen borde sluta. Lägga ner. Inse.

Vad jag tänkte ta upp är viljan som inte får. Senast jag "kom på mig själv" var för någon minut sedan då jag klickade in mig på en träningsblogg som jag egentligen inte borde besökt. Varför gjorde jag det? För att jag vill hålla mig uppdaterad, är rädd för att tappa bort motivationen till träning och kost, vill laga nyttig mat och vara "duktig". När jag väl skrollade mig igenom bloggen tog jag del av goda nyttiga recept som jag skulle vilja pröva på. Men några minuter sedan kom jag på mig själv och det faktum att jag just nu behöver hålla mig borta ifrån allt det där överdrivet hälsosamma recepten/tipsen/bloggarna. Jag vill så mycket men får inte. För mitt eget bästa.

Viljan kan vara bra att ha där, på lagret och kunna ta fram den när det är dags, när tiden är inne, men det är minst lika viktigt att våga ställa den på hyllan ett tag och gå emot allt det den säger. För att på lång sikt kunna må bättre igen. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att viljan i sig är dålig men i sammanhanget så blir konsekvensen negativ. Och då är det bara att ta avstånd, hur jobbigt det än är. För att få perspektiv på vad som egentligen faktiskt är hälsosamt och vad som är HÄLSOSAMT. Att stå och baka ett par rawfoodbollar en onsdagskväll kan vara fantastiskt bra för en person som mår bra mentalt, medans det för en ätstörd person är helt fel väg att gå. Då ska fokuset ligga på annat, på att få tillbaka en hälsosam syn på mat för att kunna välja att göra de där rawfoodbollarna med nöje och inte tvång. För att lika gärna kunna välja en chokladkaka utan att drabbas av en ångestattack efteråt. 

Slutsats: ikväll, imorgon eller nästa vecka ska jag inte söka på "kvällsmål" på google, nej, för de enda alternativen som kommer upp är ohälsosamma alternativ för mig.
För att kunna njuta av och uppskatta sån här mat idag - utan ångest!

VAD HAR JAG GJORT?

Jag och ebba har hetsat varandra hela dagen inför våra arbetsintervjuer idag. Båda har varit supernervösa och efter skolan åkte vi till centrum för att bli lite mer nervösa. När ebba åkte till Ica maxi så gick jag till Unni och fixade mina ögonbryn! Det var jätte bra service och resultatet blev super! Lite saftigt pris men det får man räkna med. Jag är väldigt nöjd! 

Därefter gick jag till NJB och köpte en ny favorit smoothie (coco sunshine). Supergod! För att sedan leta efter skor och hitta ett par perfekta på rean hos nilson shoes. 750 199 kr!
Väl på arbetsintervjun försvann nervositeten när jag kom in till personalrummet. Chefen är otroligt trevlig och det var absolut inte någon "läskig" intervju med tusentals frågor. Vi pratade i ungefär tio minuter och då fick jag berätta lite om mig själv, vart jag tidigare jobbat och varför jag vill jobba hos just dem. Därefter frågade jag lite om själva jobbet, när dem behöver folk och hur schemat ser ut. Det är rullande schema och dem vill som sagt ha en extra-anställd som kan jobba kvällar och helger när det passar. Hon var tydlig med att säga "men är det så att det är en dag som du vet att du alltid kan jobba på, självklart kan jag då försöka lägga in pass då för dig!". Och det hela slutade med att vi bestämde att jag ska komma in och provjobba på onsdag eftermiddag.

Jag är så lycklig! På onsdag får vi se hur det går och om jag får jobbet eller inte. Detta känns verkligen jätte jätte bra. Inte minst för att jag verkligen vill ha ett jobb och få pengar utan också för att utmana mattider. Anpassa maten utifrån mitt liv och inte låta mitt liv anpassas utifrån maten!

Kanelbullefirande några dagar försent

Denna tisdag kunde inte avslutas på ett bättre sätt än med alla brudarna samlade! Det har blivit en form av tradition att vi bakar bullar hemma hos Ebba under den här tiden av året så det var absolut ingenting som kunde brytas. Supermys och något som behövs ibland för att orka med de vanliga trista skoldagarna! Jag avstod från bullarna och samlar mod till helgen istället. Känns som att jag skjuter upp allt hela tiden (vilket kanske är sant) men jag tar det i min takt. Har iallafall lagt mig i sängen nu efter svenska hollywood fruar :) 

Börjar bli nervös inför arbetsintervjun imorgon.. Vad ska man säga? Tänk om jag inte får jobbet? Jag måste verkligen ha det här jobbet! Jag måste prestera! Jag är så nervös! Hoppas dem vill ha mig!

Plankan position: go!


Om det finns en limit på hur trött man kan bli efter ett träningspass så nådde jag nog den idag för längesen. Duschen kändes bra efteråt ;) Har precis laddat om med mat och ska hem till Ebba. Usch, detta med bullar känns verkligen jätte jobbigt. Vill verkligen verkligen inte äta någon. Bara helgen kommer ju bli jobbig i sig..


Satscorepulse-dags


Jag har varit exhalterad inför träningen hela dagen idag.. Nu är det äntligen dags! Sitter och laddar upp med celsius samtidigt som jag tänkte börja köra lite plankan teknik :)


Härlig tisdagsförmiddag

Idag är jag på väldans bra humör :) 

Har precis ätit upp min supergoda lunch i form av kyckling, matvete och sallad. Har blivit betydligt lättare att äta dessa kolhydrater nu och det känns inte lika ofta som att jag äter jätte portioner. Snabba kolhydrater är ju fortfarande tufft men det tar tid som sagt. Bara att vara tålmodig. Varför jag tror att jag främst är så glad idag är för att jag har en kort skoldag, ett roligt corepulse pass att se framemot i eftermiddag och tjejmys hos Ebba ikväll. Ska göra mitt bästa för att verkligen försöka äta en bulle! Med tanke på att jag inte skötte mig i helgen så tycker jag att jag borde kunna skärpa till mig och äta det som alla andra äter för en gångsskull, men det är lättare sagt en gjort!

Nu ska jag kila iväg till bussen och packa det sista i träningsväskan. Hoppas ni får en bra tisdag allihopa! :)

TISDAGSFRUKOST

Häligt med z-förmiddag! Fick chansen att sova ut och äta en god frukost :)

FRAMSTEG

Idag har jag varit så otroligt duktig! :) 

Jag och Michaela har typ hängt hela eftermiddagen och planerat massor. Hon fick mig att provsmaka ett pyttelitet slick av hennes thaimat (mellan mellis och middagen) och därefter äta hennes thairätt friedries med kyckling och paprika i. Det var väldigt gott och eftersom riset blev gult så kändes det inte lika jobbigt att äta vitt ris. Till det gjorde jag en god sallad! Jag har alltså både ätit potatis och ris idag - galet.

Imorgon är det bullbak med alla tjejerna hemma hos Ebba och det gör mig jätte nervös. Jag ska försöka ta en bulle. På torsdag (eller söndag?) så är det födelsedagsmiddag för mig här hemma och då blir det sushi för min del och thaimat för resten av familjen. På fredag är det födelsedagsfirande med släkten hela kvällen och lördag är det min och Annas tjejmiddag följt av en utgång. Man fyller bara 18 en gång så jag ska verkligen försöka koppla bort ätstörningen och njuta av helgen. Det kommer vara jobbigt och jag kommer vara livrädd på vägningen veckan efter men jag är stark och vet att man inte går upp i vikt på en helg.

Inte så glamoröst men väldigt gott

GRÅ OCH TRIST MÅNDAG

Morgonen startade med ett hemskt samtal på Capio. Därefter åkte jag hem och åt frukost för att sedan fortsätta vidare mot skolan. Har sedan jag kom hem (vid tre tiden) planerat lite inför tjejmiddagen + utgången på lördag! Finns inte så mycket att göra för min del idag, borde nog plugga lite men det är ju så tråkigt. Ser fram emot helgen :)

VILKEN HELG DET HAR VARIT

Nu har ännu en söndagkväll kommit! Jag har summerat helgen och gör mig redo mentalt för den kommande veckan. Det kommer vara mycket som måste göras och en hel del utmaningar att brottas med. Imorgon startar jag dagen med ett samtal hos Capio med mamma och om någon vill så är det fritt fram att skjuta mig i huvudet, så känner jag: typ. Vägningen är vad jag fruktar mest om jag ska vara ärlig.

Men lets talk about fun things instead! Min kropp har utan problem orkat med tre timmars hård träning idag. Först corepulse som jag verkligen gick in helhjärtat i och därefter lite löpning för att fördriva tiden innan styrkegympan började. Att jag är trött nu är bara förnamnet. Men efter ett supergott standard kvällsmål så är jag glad :)

IBLAND SÅ FÅR MAN

Denna härliga skapelse smakade himmel i munnen, blev så ledsen när den va slut :( men så går det när man slänger i sig den på typ under en minut... Den heter "bikini" och är från blueberry för er som undrar!

DET ÄR OKEJ



Det var inte jätte kul att äta lunch idag då det kändes som att maten aldrig tog slut. Att äta sås har jag så otroligt svårt för och när det kommer till "köpsåser" så känns det bara jätte jobbigt. Känner mig så onyttig. Och jag gillar inte mättnadskänslor vilket jag kände av lite mer än vanligt idag. Men det är positiva tankar som gäller idag och äntligen får jag träna efter två dagar. Ska snart åka till kontoret och städa och sen blir det ett corepulse pass följt av styrkegympa ikväll. Nu ska jag torka tårarna och samla mig <3

DON'T LOOK BACK IN ANGER

När man väl har bestämt sig för att man vill bli frisk så blir man helt galen när man märker att det kommer ta sin tid, ta lång tid. Det är lätt att hamna i skiten men svårare att ta sig upp. Jag tänker iallafall lämna gårdagen bakom mig och blicka framåt. Nästa vecka är det nya tag. Lite nervös inför veckan (fyller ju år vilket innebär födeledagsfiranden) dock..

Nu har jag ätit frukost och ska ligga i min säng en stund. Härliga söndag!
 

ÄRLIGHET VARAR LÄNGST

För ett år sedan målade jag upp en falsk bild av mig själv här på bloggen. Jag vill framstå som konstant glad, nöjd, motiverad och duktig när jag i själva verkat många gånger var motsatsen. Vad jag sedan märkte var att jag bara mådde sämre av att bete mig på det sättet och därför har jag successivt slutat. Känner för att jag vill skriva det här inlägget nu och vara ärlig till fullo.

Direkt när vi kom till tjejmiddagen idag och jag såg all mat och godsaker så fick jag en total blackout och totalvägrade äta någonting "utöver". Jag hade bara bestämt mig att nej, jag ska inte ha någonting. Ena rösten inom mig sa "ta ingenting, visa att du kan motstå" och den andra "du kan, kom igen, bevisa motsatsen" men det slutade ändå med att jag lyssnade på den första. Och efteråt när jag kom hem kände en del av mig sig väldigt lyckad och duktig medan den andra delen kände sig ledsen och besviken.

Längtar inte till samtalet på måndag, jag gör verkligen inte det..

#TB

Nu kommer Carro snart och hämtar mig så ska vi åka till centrum och köpa födelsedagspresent till Sofia som blir 18 år imorgon! Kvällens planer är därför tjejmiddag hemma hos henne men kommer nog hem rätt tidigt då de som har åldern inne ska dra vidare ut sedan. Nästa helg så är det min tur :)

Jag känner mig lite orolig i kroppen av någon kostig anledning. Men nu måste jag kila!
Jag och favoriten

MUMSFILIBABBA

Bulgur med grönsaksbuljong, gravad lax, keso och sallad. UNDERBART!

Q/A

ÅH tack för ditt svar! Ska faktiskt också på tjejmiddag ikväll..men vissa av mina vänner vet liksom att jag inte klarar av att äta sådana saker och har påbörjat en behandling. Och då om jag skulle göra det framför dem, som en utmaning, så skulle det kännas som om de bara trodde att jag skojat och att det inte alls var så allvarligt som det känns för mig! Förstår du vad jag menar? Kram!
 
Jag förstår exakt vad du menar, är själv i samma sits! Tänker exakt likadant. Men jag kan lova dig, att dina vänner tror det bästa om dig och varför skulle dem tro att vi skulle hitta på något som det här? Det finns många gånger jag tvivlar och inte vill äta vissa saker inför mina vänner för att jag är rädd för att dem inte ska ta mig på allvar men man måste försöka sära på falska och sanna tankar. Ikväll ska jag verkligen försöka äta någonting "utöver". Alla har ju en bild av mig att jag är så himla "nyttig" och det tycker jag sätter extra press på mig så att det blir jobbigare att "bryta" det. Men, kan vi inte anta den här utmaningen tillsammans? Tycker du att det känns jätte jobbigt, säg det till din kompis om det skulle kännas bättre: det är sjukt jobbigt för mig att äta det här men jag ska verkligen försöka! Jag lovar att dem kommer försöka förstå. Kram på dig!

Q/A

Känner du också att du förlorat några vänner sedan du började din resa? Jag känner så. Har lagt för mycket tid på träningen. Det känns också som att folk tycker att jag blivit tråkig sedan jag börjat äta nyttigt och att de därför inte tycker det är kul att träffas på helger & sånt med mig för att jag inte vill äta såna grejer som dem. Jag inbillar mig antagligen bara..

Hej! När man lägger mycket tid på träning och mat så är det ju lätt att det blir så att man inte har energi, lust eller tid till att umgås med vänner. I en ätstörning är det vanligt att man isolerar sig och vill undvika situationer då ens mat eller träningsrutiner kan rubbas och det går ofta ut över vänner. I mitt fall var jag så inne på alla mina mål i tränings- och kostväg att jag inte såg något annat som viktigt längre. Det enda som jag trodde gjorde mig glad var när jag hade gått ner ett kilo till eller förlorat en centimeter om midjan.

När det var som värst för mig orkade jag nästan ingenting så egentligen hade det inte att göra med att jag inte ville träffa mina vänner. Jag älskar ju mina vänner hur mycket som helst och att jag valde att inte hänga med ut på fredagskvällar, äta själv hemma när alla åt tillsammans eller åka hem efter skolan istället för att fika hade det främst att göra med att jag helt enkelt inte orkade. Jag la all min tid och energi på att träna, planera min mat, lägga upp mina träningspass, vara utvilad till träningen, följa planeringen och aldrig äta utöver eller utsätta mig för saker som kunde rubba planeringen. Till en början var jag stolt över detta. Jag var stolt över min diciplin och levde som i min egna värld. Jag hade mitt instagram konto och följde massor av fitspo konton vilket gjorde att jag trodde att detta var "normen". Jag trodde det var vanligt att gå och ta en powerwalk varje dag innan frukost, aldrig äta mackor utan bara kvarg, utesluta massor av livsmedel för att få den där kroppen. Det jag inte riktigt ville se var att detta påverkade resten av mitt liv negativt, jag var så upptagen med att upprätthålla allt jag höll på med. Under en period så umgicks jag nästan aldrig med vänner, självklart var jag med dem i skolan men utöver det så spenderade jag nästan all min tid på gymmet och om jag inte var där så var jag hemma och inväntade klockan till när jag skulle äta, eller så sov jag för att vara pigg till träningspasset dagen efter. Jag var väldigt diskret med detta och hittade väl oftast på bortförklaringar till att jag inte kunde vara med eller ses, så egentligen kanske inte några förutom mina närmaste lagt märke till detta beteende.

Jag hade dock turen att inte förlora några vänner (vad jag vet?) utan detta pågick under en så kort period (som kändes som en evighet?) främst i slutet av 2012 och fram till april 2013. Jag märkte inte detta själv utan jag fick ett wakeup call av en kompis som gav mig lite perspektiv. Men idag har jag fortfarande problem med den sociala biten. Jag är beroende av mina mattider trots att träningen inte tar lika mycket tid idag. Ett exempel är att jag ex. måste äta var tredje-fjärde timme vilket kanske inte är så vanligt för varje tonåring.

Något jag fått förklarat för mig hos Capio är detta: i en vanlig människas liv så består livet att många delar som gör livet fullständigt. Men om du har en ätstörning är det vanligt att du endast utgår ifrån två punkter: mat och träning. Allt det andra som finns i livet spelar inte så stor roll längre. Att dessa två punkter ska avgöra din lycka är fel. Att ta sig ur den bubblan är inte lätt men för att man ska kunna må bättre så måste man göra det.

Den här veckan har jag fått en uppgift att följa och det är att inte låta mat påverka sociala aktiviteter! Ikväll ska jag ex. på tjejmiddag vilket känns lite småjobbigt men jag ska gå dit och försöka äta som mina vänner, för dem är ju friska och då är det inte mer än friskt av mig att göra som dem gör. Varför skulle alla där kunna äta en bit efterätt förutom jag? Nu vet jag inte vad anledningen är till att du inte vill äta "som dem gör" men jag tycker inte att du ska låta det gå ut över ditt sociala. Jag förstår hur du tänker när du säger att det känns som att dem tycker du har blivit tråkig men främst så tror jag det är en inbillning från din sida. Det bästa är nog att prata med dem om du känner att du kan det. Kram på dig!

LÖRDAGSFRUKOST

Stolt som satan! :D 

Igår när jag och mamma var i mataffären gick jag till brödavdelningen och plockade ett bröd fort innan jag ångrade mig. Efter en veckas fungering så kände jag att det var dags. Visserligen räknade jag ut innehållsförteckningen innan men bara att jag vågade köpa det tycker jag var bra. Det är ett bröd från Fazer för er som undrar :) 

Nu har jag ätit en supergod frukost med yoghurt, grapefrukt, ananas, hallon, müsli. En macka med smör, ost, kalkon och gurka + en celsius. Lördagslyx! Känner mig otroligt utvilad då jag sov tio timmar inatt. Snart ska jag städa mitt rum, rensa lite kläder och därefter kanske åka till kontoret och städa. Hoppas er lördag börjar bra!

PLEASE DON'T BRING ME DOWN


Nästa helg är det våran helg! (18-åringarna!!)

Jag har inte mycket att säga förutom att det varit en väldigt bra dag! Ligger framför soffan nu och kollar på dessertmästarna. Har precis ätit en god middag. Var och handlade tidigare med mamma och fick med mig ett nytt bröd hem, imorgon så! Nu ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen och titta på idol. Perfekt fredag medans alla mina vänner är ute och fiestar!

UNDERBARA FREDAG

Tänk vilken härlig dag det var igår, känner mig fortfarande helt exhalterad i kroppen!

Avslutade gårkvällen med att prata med min lifesaviour Emma. Hade SÅ mycket att berätta för henne så det var skönt att få lätta på hjärtat lite. Nu har hon varit på andra sidan jordklotet i över två månader, känns så himla knäppt. Men hon är ännu en sporre i baken till att jag ska kämpa på som fasiken och verkligen bli bättre tills hon kommer hem. Hon har ju sett mig som värst och varit den som alltid funnits där för mig. Om man på något sätt kunde tacka en människa tillräckligt alltså..

Idag tar vi helg och som jag längtat. Jag ska fika med Sanna efter skolan och sedan åka och handla med mamma (hur ska detta gå?). Denna gång ska jag köpa ett nytt bröd, inga ursäkter! Hoppas ni får en toppen fredag underbara läsare, det är ni alla värda :)

22. Detta har jag väldigt svårt för

Att äta inför folk.

Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt och undviker det helst. I skolan tvingas jag att göra det trots att jag hatar det och sitter någon och stirrar ner i min mat (ibland får man ju bara stirrblickar) så får jag typ panik. Hatar när någon kollar när jag äter. Varför? Är extremt rädd för vad folk tycker och tänker om mig när det kommer till mat. Själv vill jag ju inte äta det jag äter oftast (kolhydrater) och de flesta har ju en bild av mig att jag är ett nyttighetsfreak som tar med matlåda hit och dit, fixar och trixar, undviker snabba kolhydrater, såser, håller mig till vatten och aldrig äter sötsaker. Jag vet att mina vänner vill mitt bästa, och säkerligen så är det bara jag som tänker såhär, men det är ändå väldigt jobbigt. Sedan är det det där med att andras bild av mig ska förändras, det är en rädsla jag har. Knepigt det där. Det värsta är att äta med min familj eftersom det verkligen känns som alla blänger ner i min mat och iaktar mig i varje tugga jag tar. Jag äter ju saker nu som jag inte ätit tidigare och då blir det "konstigt" för vissa.

Att äta inför folk är iallafall super jobbigt för mig och det hindrar mig många gånger från att utmana mig själv till att ta lite mer eller lite annat. Många tror att "om man äter så mår man bra" och jag antar att jag är rädd för att min familj/mina vänner ska tro att jag ljuger för dem om att jag har problem med maten, just för att jag faktiskt äter. Tankar alltså. Uscha!

Q/A

Ibland bara förlorar jag allt. Blir så sur på mina föräldrar. Det kan vara allt från att mamma knappt äter någonting, till att pappa äter massa bananer fast han vet att jag vill ha dem. Känner du som jag?

Du är inte ensam kära du! Jag känner igen mig så att det knakar. Det tar otroligt mycket på energi det där, på samma sätt som det måste vara svårt för ens föräldrar att veta hur dem ska förhålla sig till oss som har problematik med maten. Jag har ofta tendens till att tänka att "men det här borde ju mamma fatta!" men sanningen är den att, vi tänker alla olika och ingen kan läsa våra tankar. I våra öron kan det som våra föräldrar säger/gör få en innebörd för oss som inte alls stämmer överens med deras avsikt kring det dem säger/gör. Ex. så kan min mamma ibland säga "jag har bara ätit en gång idag och jag är inte ens hungrig!" och i mina öron omvandlar jag det direkt till "jaha, jag har ätit 5 ggr idag och jag är vrålhungrig. Jävligt kul". Det där är något man personligen måste jobba på, lära sig att stänga ute och omvandla saker andra människor säger eller gör. Men när man är svag och skör så är det inte så lätt! 

Jag kan många gånger känna att jag äter jätte mycket medans tex. min mamma kan äta två ggr på en dag utan att vara hungrig. Min mamma tänker nog sig inte för när hon säger att hon bara ätit en gång och inte varit alls hungrig, hon tänker inte på hur jag kanske tolkar det, för i hennes värld finns inte ångesttankar kring mat. Jag brukar då oftast tänka tyst utan att säga någonting och sedan gå runt och vara ledsen en hel dag. Det jag istället borde göra är att säga till henne när hon säger saker som gör ont i mig och får mig att må dåligt. För, dem kan inte läsa våra tankar! Man säger ofta "dem förstår mig verkligen inte!" men hur ska dem förstå om vi inte förklarar? Givetvis kan det kännas irriterande när ens föräldrar upprepar saker som man tidigare sagt är jobbigt när dem gör men det gäller att vara tydlig. Jag har inte den bästa relationen med min mamma nu pga. min mat och det tar rätt mycket på mig. Vill helst inte vara hemma, äta när hon tittar på, berätta saker för henne eller utmana min när hon ser mig. Jag har inte orkat förlara hur jag känner för henne men förr eller senare kommer jag behöva göra det. Hoppas det blir bättre med dig och dina föräldrar. Tillsammans är vi starkare!

ETT BÄTTRE SLUT PÅ DENNA TORSDAG


Känner mig så fruktansvärt stark idag! Eller.. ikväll! Det som är värt att nämna från den här dagen är att jag var på samtal och gick till hemmakväll med mig psykolog. Japp, you heard me! Jag åt väl sisådär 4-5 godisbitar vilket är väldigt lite, men att göra det en torsdag har varit och är så förbjudet för mig som något kan bli. Jobbigt? Ja men det gick ändå förvånansvärt bra. Ångesten har inte kommit ännu och det är jag glad för. Brukar ju ta ett par dagar då jag samlar ihop allt jag ätit och verkligen kommer fram till att jag ätit MYCKET, och då kommer den brutala ångesten. Men men, positiva tankar. Jag är väldigt stolt över att jag åt det på en vardag och inte kompenserade så mycket. 

För det andra så gick jag till lagerhaus efter skolan eftersom butikschefen är tillbaka efter ledigheten (för er som missat det så nappade dem på mitt cv och efter det så har jag varit där ett par gånger). Gissa vad som hände? Jo jag ska på arbetsintervju nästa onsdag! Jag hoppar av lycka. Ska inte hoppas för mycket men det verkar lovande.

För det tredje så hade jag en sån brutal energi under träningen och njöt av varje sekund. Väl klar på gymmet gick jag till Ica och skulle försöka köpa något nytt bröd men det gick inte idag heller. Velade fram och tillbaka, gick in, gick ut, gick ut tomhänt. Men imorgon ska jag åka och handla med mamma och då ska jag verkligen inte gå utifrån affären utan ett nytt bröd. Har ni kanske något tips på gott mjukt bröd?

Har precis ätit ett gott och stort kvällsmål (japp, trots att jag ätit utöver matschemat idag!!!!) bestående av: yoghurt, banan, hallon, müsli, fikon och jordnötssmör. Jag vågar säga det var gott utan att tro att jag kommer förlora kontrollen. Och ska inte planera någon frukost ikväll utan istället ta det spontant imorgon! En lite bättre kväll idag ja, det förtjänar jag efter över en veckas lång svacka med tusentals tårar. Heja mig!

I SISTA SEKUNDEN

Har så mycket att berätta men tyvärr har jag en minut på mig innan jag måste börja cykla till träningen.. Laxsallad fick bli kvällens middag innan lite löpning, styrka och powerstep pass! Jag är så glad så att jag snart kommer spricka känns det som. Den som väntar på något gott! :D

DET GÅR OM MAN BARA VILL

Vilken mumsig frukost det fick bli idag! Gjorde en underbar smoothie, kokade ett ägg och tog fram ett knäcke med smör, ost, salami och gurka på. Både juice, smör och salami har blivit lättare att dricka/äta nu.

Idag väntar en dag fylld med utmaningar. Har samtal idag och då ska vi fika träna. En torsdag..

MAN MÅSTE VÄLJA

I alla år har det funnits en strävan i mig till att bli smal.
Under det senaste året har det funnits ett behov av att bli smalare.
Jag har behandlat min kropp på ett sätt som jag trott varit bra
men som faktiskt gett mig alla tecken på varit inget annat än dåligt.

Den här ständiga strävan efter att bli tightare har gjort att
alla signaler kroppen gett mig har total ignorerats.

Idag får jag ångest av i princip allt och jämför mig ständigt med förut.
Hur jag såg ut för ett halvår sedan då jag hade nått mitt "mål".
Vad jag i stundens hetta valde att tänka bort är hur jag mådde.

Ikväll prövade jag byxor för första gången på väldigt länge.
Jag har bott i mina Michael Kors jeans de senaste två månanderna
eftersom alla andra byxor bara ger mig grov brutal ångest.
Jag jämför, tänker, funderar, blir ledsen och ibland hoppfull.

Man måste göra ett val:
sträva efter att bli smalare eller älska sig som man är.
Välja att värdesätta välmående framför utseende.
Det ena kommer få dig att må bättre för stunden 
men i det långa loppet kommer ångesten fortsätta.
Det andra kommer göra att du kan fokusera på annat,
roliga saker i livet som inte bara heter kost och träning.

Den där ständiga strävan är hemsk, jag vet.
Man vill intala sig själv att man kommer bli lyckligare,
men innerst inne vet vi alla att lyckan inte sitter i jeansstorleken.
Och vi måste välja att våga tro på det.
Först då kan vi må bättre!

BESTÄM DIG OCH BARA GÖR

Vad bra det kändes när jag hade klarat av att äta mat hos mormor! Det serverades fläskfile med potatismos och sallad. Efterätt hoppade jag över då jag kände att det var en utmaning för mycket men bara det att jag vågade lägga kontrollen åt sidan är jag stolt över. Den största delen av kvällen har tyvärr tankarna gått till vad jag ska äta till frukost imorgon. Mycket tankar och kaloritänk. Jag har ett otroligt nyttighetstänk i det jag äter som kommer ta lång tid att ta till en normal nivå men det är bara att kämpa. Jag har bestämt mig för att nu sluta tänka på morgondagens mat och gå upp imorgon och äta det jag är sugen på.
Jag är halv utan dig

NÄR MORMOR VILL BJUDA

Jag har tagit upp begränsningar i vardagen tidigare men jag tänkte lägga lite fokus på det igen. Hela tiden hamnar man i situationer som kan anses vara lite små jobbiga, utmanande eller annorlunda. Om det så är att matcha måltider med tider, göra spontana saker eller bli bortbjuden på middag så kan det vara jobbigt. Kontrollbehov är något som utmärker en ätstörning väldigt mycket och utan kontrollen så blir man rädd, osäker och nervös. Jag har alltid full koll på vad och när jag ska äta under dagen. Jag räknar ut det i mitt huvud dagen innan och planerar därefter. Händer det något oväntat så blir det genast kaos i mitt system.

Igår ringde mormor mig och undrade om jag ville komma över till henne idag och trots att det tog emot lite då jag vet att mormor alltid vill mata mig med massa mat så sa jag ja. Jag vill ju inte att maten ska begränsa mig som den så länge gjort. Nu när jag precis ringde henne så tog hon för givet att hon skulle bjuda mig på middag. Jag blev direkt lite tveksam och kände hur alla tankar bara snurrade i mitt huvud. "vad ska vi isåfall äta? vad är det för kolhydrater? vilken tid? gör hon sallad? matchar det när jag "borde" äta?"

Hur man ska tänka i en sån här situation kan vara svårt. Men jag kan konstatera att: det tillhör det friska livet att kunna äta mat som man själv inte alltid bestämmer över. Ibland är man exempelvis ute och reser och då är det bara friskt att man helt enkelt äter det som det bjuds på. Men när man lider av en ätstörning kan detta upplevas som otroligt svårt. För man kan inte kontrollera maten lika bra när man inte själv står och lagar den, och det är just det som blir så jobbigt. Det är dessa situationer som ätstörningen vill undvika men som man måste ta sig an för att bli frisk. För hur underbart skulle det inte vara att kunna avdramatisera maten och fokusera på umgänget istället? Alla har vi olika matvanor, och det är just det som är så läskigt, att behöva anpassa sig till något man egentligen inte vill. Sanningen är den att ju fler "läskiga" situationer man undviker desto mer energi och tid kommer man tänka på det. Desto mer begränsad kommer man bli!

Min mormor har en tendens till att vilja göda mig med mat. När jag är hemma hos henne vill hon bjuda på allt som hon har i skafferiet, frysen och kylen. Hon lockar med sina nybakta bullar och jag säger alltid nej tack. Jag tycker därför det ofta är jobbigt att vara hemma hos henne eftersom jag kopplar det till mat. Mycket mat --> ingen kontroll --> ångest --> viktuppgång. Men det tillhör ju faktiskt det friska livet att ens mormor vill bjuda på mat. Det ligger inget konstigt i det. Det enda konstiga är att undvika att besöka sin mormor för att slippa bli bjuden på mat, för att slippa höra "Victoria, ta lite mer nu!".

När ätstörningstankarna triggas igång och ångesten ligger i luften är det smart att tänka "vad är frisk att tänka av mig i den här situationen?" eller "är det sund av mig att avstå från en portion till bara för att oron över att gå upp i vikt tar över?". Våga lägga ätstörningen åt sidan och se det som en möjligthet att utmana dig till att äta det du tycker är svårt. Alla andra äter ju det som bjuds så då är det ju bara friskt av dig att göra det samma!

Tankarna att ringa mormor och säga att jag äter hemma har jag besegrat nu. Jag ska ta tillfälle till akt att bli bjuden på en middag jag själv inte lagat och avdramatisera ätstörningen och kontrollbehovet. När mormor vill bjuda är det inte annat än friskt att säga JA!

FAVORITER I REPRIS

Igår var det första dagen på flera månader som jag inte drack en celsius. Förklaringen var väl för att jag var som en isbit hela morgonen, dagen och kvällen. Fryser i princip hela tiden och på tal om annat så har mina exem börjat göra sig påminda. Svider som fasiken på hela halsen när jag svettas eftersom jag blir så känslig för salt :( 

Jag inspirerades så av min frukost imorse så därför gjorde jag en liknande smoothie till mellanmål. Det enda jag la till var färsk ananas och det var som pricken över i:et! Detta satt väldigt fint kan jag säga. Snart ska jag ta en promenad till mormor och umgås med henne! :)

FRUKOST INNAN SKOLA

+ ett glas juice. 

Då var det dags för tredje redovisningen   denna vecka! Sedan är jag fri :) Jag startade dagen med en rejäl utmaning och tänkte lite outside the box. Hafr vågat välja vaniljyoghurt framför naturell i flera dagar nu. Eftersom jag igårkväll efter träningen fastnade på ica för att försöka våga köpa ett nytt bröd men inte lyckades (slutade med att jag läste alla innehållsförteckningar och inte ville köpa något bröd alls) så ville jag utmana mig mer imorse. Vilket jag gjorde!

MINA FRAMSTEG

Det är inte konstigt att man i många fall har tendens till att fokusera på det negativa och glömma bort det positiva. Eftersom jag är inne i en svacka nu tänkte jag uppmärksamma framsteg som jag gjort under den här jobbiga månaden som har känts som en hel evighet! 

- Kan vila från träning två dagar i sträck utan att få en panikattack
- Vågar äta kolhydrater till både lunch och middag, varav couscous, bulgur och matvete inte ger mig jätte mycket ångest längre
- Har vågat väga mig och påbörjat en acceptans och förståelse till vikten trots viktuppgång
- Dragit ner på träningen till tre dagar per vecka och hållt mig till det
- Stängt ner mitt healthy instagram konto och slutat läsa triggande träningsbloggar
- Tagit mig an utmaningar som har varit väldigt jobbiga
- Jobbat på med frukosten och prövat på nya livsmedel 
- I många fall slutat undvika situationer som ätstörningen inte gillar
- Tränat det jag tycker är roligt och känt för
- Vågat äta livsmedel utan att veta vad dem innehållit
- Börjat äta skolmaten och slutat med de flesta matlådorna
- utökat mitt kvällsmål och vågat säga att mat är gott utan att tro att jag förlorar kontrollen

Det har ju hänt ganska mycket. Inte konstigt att ångesten ligger HÄR uppe för det mesta. Jag glömmer hela tiden bort vad jag åstakommit och tänker istället hela tiden på hur långt jag har kvar. Men nu har gråtit ut dagens tårar och är redo för onsdag!
Den här bilden togs för ungefär ett halvår sedan och jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde, trots att jag ville framstå som att jag mådde så bra. Hade sån ständig ångest inför träningen och var hela tiden orolig på att jag åt fel/för mycket/för lite. Det gick inte en enda sekund till att jag inte tänkte på mat och träning. Hela tiden. Googlade om allt. Planerade alla träningspass till punkt och pricka. Gjorde alltid matlådor. Bråkade med mamma om att hon la i fel saker i salladen. Förstod inte varför jag inte hade någon energi. Blev arg på mig själv för att jag inte orkade det jag ville. Brast ut i gråt varje kväll för att det jag gjorde inte räckte till. Skolkade ifrån skolan för att få träna de bästa tiderna och bästa passen. Pluggade inte mycket eftersom träningen alltid kom i första hand. Kunde inte gå en dag utan att träna. Vilodagen var extremt jobbig och trodde jag skulle gå upp i vikt hela tiden. Vägde mig varje morgon innan frukost och hade jag gått upp något hekto fick jag panik. Men trots detta ville jag framstå som att jag mådde så bra. Aldrig igen!

RÄDSLAN FÖR ANDRAS SYN PÅ EN SJÄLV

För att bli frisk från en ätstörning måste man göra förändringar och ändra mönster som får en att må helt och hållet dåligt. Man måste våga ta steget för sitt eget bästa och lägga andras åsikter om en själv vid sidan. Men det är lättare sagt än gjort. Det är vanligt att man fått mycket bekräftelse och beröm ifrån omgivningen kring ens självdiciplin under extrem träning/kost och när man insett att man måste förändra sina vanor för att man helt enkelt inte mår bra utav dem så är det vanligt att man blir rädd för att den där bra uppfattningen som folk har om en kommer förändras. "Vad ska folk tro om mig när jag inte längre tränar varje dag? Hur kommer deras syn på mig förändras när jag inte har träningsväskan med mig hela tiden?" Jag har varit väldigt rädd för detta eftersom många sett mig som det där träningsfreaket som alltid varit på gymmet och ätit 100% nyttigt. Jag har varit så rädd för vad andra ska tycka och tänka, främst personer som egentligen inte känner mig eller vet hur jag mår.

Detta kan för många vara väldigt jobbigt. Idag fick jag tex. höra "jag ser aldrig dig på gymmet längre! Vart är du?" av en person som jag har en sån där tränings-relation till. Jag har fruktat att höra något sånt här och de orden tog hårt på mig. Någonstans där inne vill jag ju vara den där duktiga tjejen som alltid går runt i träningskläder. Jag vill inte att folk ska tro att jag gör detta för att jag är lat, omotiverad eller odiciplinerad. Men samtidigt kan jag ju inte säga det till varje människa "bara så du vet så har jag en ätstörning och därför hänger jag inte på gymmet varje dag längre". Vårt välmående måste sluta vara beroende av andras åsikter om oss, vi måste lära oss att utgå ifrån oss själva oavsett vad andra säger eller tänkas tro. Så länge vi vet varför vi gör någonting så är det huvudsaken!

Vi måste ställa oss frågan: är det verkligen så farligt om andras syn om en själv förändras? Är svaret ja, varför är det då så farligt? Att värdesätta sig själv utifrån ens handlingar kommer aldrig få dig att må bra i grunden. Så länge du inte tror på dig själv, precis som du är så blir i slutändan allt det där bara ytligt och obetydligt. Därav gäller det att för sig själv göra de valen som gynnar sin egen hälsa och aldrig offra ens eget välmående för att uppfylla andras behov. Är det så att man är beroende av andras åsikter så måste man börja med sig själv. Ställa sig frågan: vad får mig att må bra? Jobbar man med sin egen självkänsla så kommer man lättare kunna göra saker för sig själv och inte för att någon annan tycker att man ska göra något. Andras syn på en själv blir obetydande och tänk vad befriande det skulle vara!

CYKLING OCH CORE

För några månader sedan gick jag på spinning minst två gånger i veckan. Jag ville få er att tro att jag tyckte det var kul, härligt och underbart men innerst inne var hela min kropp fylld med ångest innan varje pass. Jag var så otroligt nervös för att inte prestera som jag ville och svettas tillräckligt. Därav har jag tagit ett uppehåll ifrån cyklingen och endast tränat det när jag känt att jag verkligen velat (av rätt anledning). Idag var en sån dag! 
 
Jag har saknat cykelsadeln, min favorit instruktör, stämningen i salen och endorfinerna. Saknaden har behövts för att jag ska lära mig uppskatta min träning. Påväg till stationen skrek jag (bokstavligen skrek!) av glädje, väl i salen log jag och njöt av hela passet och jag hade en bra känsla hela tiden.

Ingen prestationsångest idag inte, bara massa glädje. Så befriande!

MIDDAG INNAN TRÄNING

Lång dag i skolan. Redovisning efter redovisning! 

Nu har jag dock laddat batterierna och ska ta cykeln ner till stationen för att åka till gymmet. Ikväll blir det cykling för första gången på evigheter. Har saknat det. Att svettas så att det rinner på golvet. Längtar! Dagens middag fick bli kyckling, bulgur och grönsaker + lite keso och sweet chili sås.