Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

TACO-LÖRDAG

Utmaning nummer två för idag dårå! :)

Japp, jag säger det igen - så jäkla stark idag. Ikväll är det lite oklart vad jag ska hitta på - men oavsett vad så blir det inte att stanna hemma iallafall. Jag är så sugen på bio... Hmm. nu ska jag fortsätta lyssna på One Directions nya album hehe.

KOMPIS DET GÅR BRA NU :)


Jobbig skön träning idag! 

JULEN ÄR HÄR


När mamma handlade på köttaffären igår fick hon som vanligt lite extra. Denna gång prinskorvar! Så det passade alltså utmärkt som en utmaning för mig idag och sedan hade jag lite potatis över också som jag tog. Känner mig grymt stark!

NT-KVÄLLSHOW OCH FRUKOST

 
Igår var showen galet lyckad. Tråkigt att det var sista gången för mig, traditionen kommer man sakna. Kände mig som världens tråkigaste människa igår när jag åkte hem istället för att följa med alla vidare till paddys men jag hade verkligen ingen lust alls. Jag laddar om inför NT-festen på tisdag istället! :)

Nu har jag precis ätit upp min frukost och ska börja klä på mig och dra till gymmet för cykel+core med min favoritinstruktör Lisa. Kram!

MYSIG FREDAGSMORGON


Åh, snacka om cozy feelings när man äter frukost med solen skinandes in genom fönstrerna!
Blev lite konstig sömn inatt men jag känner mig ändå rätt utvilad. Har bara en lektion idag och den börjar 11.40 så jag har all tid i världen denna morgon att göra i ordning mig. Startade dagen med denna frukost ovan, yoghurten var liksom slut så jag kunde inte hålla mig på den "säkra sidan". Varför äter jag inte gröt oftare? Det är ju så himla gott!

Eftersom det varit NT-vecka på min skola så är det idag själva showen och jag ska gå på både dag- och kvällsshowen. Därefter ska alla till Paddys men det blir nog en tidig kväll för mig. Ingenting som har med fest att göra lockar vidare mycket ;)

DU GÖR MIG KLOKARE #michaelaforni


Q/A


Grymt snygga träningskläder, vart ifrån? har du något tips på vart man kan köpa matchade träningskläder?

 Tackar!! Detta set är faktiskt mina absoluta favoriter of all times. Jag köpte dem i Kalmar på intersportia men dem säljs inte där i vanliga fall, det var något undantag tror jag. Märket är freddy och dem har helt fantastiska träningskläder! Passformen är underbar och alla deras byxor framhäver rumpan (lyfter upp!) och det tackar man ju inte nej till ;) Just träningskläder från märket Freddy går att köpa på fitnesslifestyle butiken i Stockholm men enklast är väl att gå in på deras hemsida (länk här). Jag har funderat ett bra tag nu på att beställa ett nytt set men eftersom jag har haft ett förbud på att köpa träningskläder så har jag väntat med det. Ni kanske har lagt märke till att jag inte köpt nya kläder på väldigt länge?

KVÄLLSMYS

Jäklar vilken fart jag fick på benen efter middagen. Energi tjo! Det blev lite större mättandskänslor än vanligt vilket kändes rätt jobbigt men jag jobbade bort de negativa tankarna och tänkte i positiva banor. Nu när jag kom hem från träningen kände jag mig inte så hungrig men jag äter lika stort kvällsmellis ändå. Söta Hanna kom precis förbi med sin bok som hon lånat av mig så nu ska jag skumläsa den tusen gånger om igen. Inspiration inspiration inspiration. Kram på er!

MÄSTERKOCKEN ÄR I FARTEN ;)

 
Dagens middag blev SÅ GOD! Klyftpotatis i ugn med morötter och lök, kyckling, sallad, keso och mammas hemmagjorda pesto. För ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat äta detta utan brutal ångest. Nu ska jag kila iväg på cykeln för att ta mig till träningen! :)

TIME TO STEP IT UP

Ikväll ska jag äta potatis. Bäst att skriva det här så att jag inte fuskar ;)

UPP OCH HOPPA

 
Idag hade jag bara en lektion (8.20-9.20) och gissa hur tungt det var att gå upp. Men jag gjorde det! Och när jag kom hem gick jag och la mig men är fortfarande lika trött. Det är en sån dag då jag tror att jag utan problem skulle kunna ligga i sängen exakt hela dagen utan att bli en gnutta piggare. Men så får det inte bli. Nu har jag precis ätit lunch och ska åka till kontoret en snabbis innan jag ska iväg och träna :)

YOU & I

 
Det är lätt hänt att man tar saker för givet i sitt liv - utan att reflektera så mycket över det - just för att man ser dem som så självklara. Jag kan själv givitvis medge att det finns mycket som jag nog skulle önskat att jag uppskattade mer om det/dem togs ifrån mig idag utan förvarning. För som Kristian Gidlund sa "jag tror att det finns vissa mönster i vårt samhälle idag som gör att när vi närmar oss döden kommer tycka att, jag kanske borde ha gjort lite annorlunda ändå."

Det är inte svårt att ta saker för givet - det är snarare väldigt lätt och det är just därför vi gör det. Och det är när vi får perspektiv på saker och ting som vi börjar fundera, reflektera och diskutera kring problemet, och kanske, i bästa fall bete oss annorlunda. Vi måste påminna oss själva om att livet är varje dag, att det när som helst kan tas ifrån oss, och om jag får välja så vill jag leva därefter. Leva efter vetskapen om att morgondagen kanske faktiskt inte kommer finnas för mig. Efter vetskapen om att jag är så pass lyckligt lottad att jag borde vara tacksam för allt det lilla i livet.

Något jag dock aldrig har eller kommer ta för givet är min bästavän, bättre hälft och självfrände. En person som jag inte vill ta ett steg utan. En person som jag vet kommer finnas med mig genom hela mitt liv - om det så är i hjärtat eller i verkligheten. En person som förstår mig bättre än någon annan i hela världen. En person som kan få mig att skratta hur våta mina kinder än är. En person som balanserar stöttande och kritik på ett alldeles perfekt vis. Nu på senare dar, när hon har flyttat till USA över ett år så har jag absolut börjat uppskatta henne mer. Självklart är det så, och för det är jag djupt tacksam - jag tror jag behövde det. Ska jag vara helt ärlig är jag förvånad att jag klarat mig så här pass långt utan henne här bredvid mig - i verkligheten alltså. För precis innan hon åkte så trodde jag inte att jag skulle överleva detta år. Helt ärligt. Ingen överdrift.

Jag brukade lägga mig i min säng på kvällarna utan att veta varför jag många gånger grät - men längst inne visste jag ändå att det var på grund av rädslan kring hur jag skulle klara mig utan henne bredvid mig de mörka mornarna ett helt år framöver. Jag var så jävla rädd. Kan inte beskriva den känslan alltså - sjukt obehaglig. Har ni någon gång känt så? Att ni känt det i hela bröstet hur mycket ni behöver en människa som snart ska tas ifrån er? När ni behöver den som mest? När ni liksom inte vill missa en enda dag av den personens liv för att det känns så jävla fel?

Mitt i allt detta finns det självklart en otroligt stor glädje till vad jag vet att hon detta år får uppleva - jag är nog en av dem som är gladast för hennes skull - men ett år utan henne här hemma känns ju för jäkla mycket. Men sedan är det rätt sjukt hur det kan kännas som att hon är här med mig mer än någon annan som faktiskt är här på riktigt med mig.

Ta tillfälle till akt att visa tacksamhet till de som står er nära. Det som har betydelse för er!

När är jag redo?

På förra veckans samtal sa min behandlare till mig att vi har 5 individuella samtal kvar på behandlingen. Det var något som kom lite chockartat för mig, just för att det har blivit en del i vardagen, och en sorts trygghet att gå dit och få stöd, någon som har koll på mig. Jag är ju livrädd och litar inte på mig själv. Jag har ju kommit så pass på vägen (trots att jag har flera mil kvar att gå själv) att jag inte vill tillbaka till start igen, just för att det varit så förjävligt att ta sig hit där jag är idag, trots att jag har så långt kvar. När hon sa till mig att vi har fem ggr kvar (sedan så går det även att diskutera om och hurvida jag känner mig redo) så dök det upp frågor i mitt huvud som:

- är det nu jag ska vara "frisk" och "må bra"? 
- hur ska jag klara den fortsatta resan helt själv? 
- kommer jag inte gå tillbaka till "det bekväma" när det inte är någon som "tvingar" mig till annat? 
- hur ska jag tackla alla tankar själv utan vägledning? 
- när vet jag att jag är redo? 

Jag är så orolig att jag efter behandlingens slut kommer falla tillbaka igen - till den värsta skiten jag någonsin satt mig i. Jag har fått verktyg av Capio till hur jag ska hantera negativa tankar och hur jag ska tänka när dessa tar över. Jag har fått verktyg och kunskap, bevis på hur jag kan äta och hur viktig en balans är. Men jag är så orolig att dessa verktyg jag fått inte kommer räcka för mig. Hur ska jag veta? Veta att jag kommer fortsätta åt rätt håll och inte hamna där jag var för ett halvår sedan igen. Jag är ju så osäker på hela mig själv. Hur ska jag kunna lita på mig själv?

ATT LÄGGA ÄTSTÖRNINGEN BAKOM SIG

När min mobil och dator gick sönder, allt i ett, så fick jag mig en riktig tankeställare. Inte bara kring min reaktion och hur mycket jag grät, utan alla filer som försvann på datorn. Som tur var hade jag en hårddisk där jag hade kopierat över alla 30 000 bilder till, men jag började istället tänka på om jag skulle föra över de bilderna till min ny installerade/lagade dator med mycket större minne (1 tb istället för 350 gig). Det var då jag började fundera.

Jag har nämligen en tendens till att titta på gamla bilder och jämföra mig själv i hur jag var/såg ut förut tillskillnad från nu. Speciellt i mappen "träning/hälsa" där jag hade flera tusen bilder, som jag helt ärligt bara får ångest av att titta på. Därför bestämde jag mig för att inte ladda över alla gamla bilder till min dator igen, utan istället behåller jag dem på hårddisken. På så vis kan jag inte gå tillbaka och titta och jämföra. Det är ännu ett steg att ta. Ett val att göra. Vad får mig att må bra?

Det är läskigt, självklart är det det. För ätstörningen är ens trygghet, tittar jag på gamla träningsbilder så tänker jag lätt "så där vill jag se ut igen! Kolla vilken stor skillnad det är idag! Shit vad jag är större nu!" och det ger ätstörningen en spark i baken åt fel håll. Jag vill inte dit, jag vill åt andra hållet!

Det är sånna här bilder jag syftar på - men denna togs för en vecka sedan och får jag för mig nu att jag vill kolla på gamla bilder och "längta dit" och "jämföra" då vet jag att det är så jag ser ut nu - trots att jag inte vill tro på det - just för att ätstörningen vill dra mig åt fel håll.

JAG ÄLSKAR KYLAN!


Som får min hals att se ut på detta vis - jäkla exsem.



Onsdag morgon


Idag åkte vinterjackan på för första gången, fryser ihjäl i det här vädret! Frukost är kirrad och jag är påväg mot skolan. Det är mental träning första 2 timmarna då det vankas "me-time" i form av en promenad utan någon kontakt med andra människor eller mobilen. Hets!

När jag vaknade imorse så fick jag en sån där chock också, ni vet när man typ inte fattar att man ska gå upp? Redan?

DET LÖSER SIG ALLTID


DET NÄRMAR SIG JUL


Det märks att det börjar närma sig jul nu. Allt är rött, lampor lyser överallt, det är kallt och mörkt. Livet är lite bättre idag!

LEDIGA DAGAR

Idag är vi som går på rudbeck lediga (z-dag) vilket innebär att jag kunde sova ut hur länge jag ville imorse :) Men hur som helst så ska jag gå på mitt favoritpass idag med favorit instuktören Maria, man får passa på att gå på lunchpassen som man annars aldrig hinner med. Ska bli så roligt :) Efter det ska jag, Tilda och Jenny nog in till stan och spendera denna kalla med soliga dag. Kram på er!

GIVE ME A BREAK


Ingenting just nu kan få mig att må bättre, helt ärligt. Dagen har spenderats i skolan och därefter i sollentuna med Sanna. Nu ska jag fortsätta ligga i min säng och försöka att inte överanalysera allt i hela denna värld. Ibland bara hatar jag mig själv och hur jag fungerar..

AND WE DANCE ALL NIGHT


Det har varit lite kaos sedan i lördags så bloggen har helt enkelt prioriterats bort helt. Nu är jag påväg till sollentuna och möta upp Jenny innan skolan börjar. Ny vecka, nya tag!

MIDDAGEN ÄR SERVERAD



Idag fick det bli lite plockmat från gårdagen. Paj, lax, kyckling, sallad och couscous :)

En glad Viggo påväg hem ifrån jobbet


Nu har jag träffat alla mina kollegor och det finns ingen som jag inte tycker om,  alla är helt underbara! Tredje jobbdagen gick super så nu ska jag hem och ladda om. Raka benen, sminka mig, färga ögonbrynen, klä på mig.. You name it :)

HELA MITT HJÄRTA FYLLT AV GLÄDJE


Fitness hit fitness dit. Jag bojkottar!



ALLA BITAR HAR FALLIT PÅ PLATS


Jag kan inte beskriva för er hur bra jag mår just nu!

Hela gårkvällen spenderades med min underbara släkt och min dator som pappa kom hem med igår. Ett nytt batteri och en ny hårddisk är fixat, så galet skönt alltså. Som ni vet så använder jag min dator exakt hela tiden och eftersom den varit hur jäkla seg som helst i typ 2 år så har jag varit rätt irriterad stor del av tiden. Spotify har heller inte fungerat att använda på datorn så jag har aldrig kunnat lyssna på musik på datorn. Det har tagit tusen år att ladda över bilder från min systemkamera också till datorn och publicera bilderna på bloggen. Hela datorn har bara varit kaos, men nu är den verkligen som ny. Uppdaterad, brutalt snabb, ny programuppdatering, ny iphoto, spotify fungerar, jag har 1 TB minne istället för 350 gig som jag hade tidigare och allt är bara så galet bra. Den är som ny!

En annan glad nyhet är att jag åt vitt bröd alldeles nyss till frukost. Mamma köpte det till släktskalaset igår men det blir lite kaos i huvudet på mig om jag skulle ätit gataubröd till middagen så jag tog det imorse istället! Nu ska jag fortsätta packa min stora väska med jobbkläder, träningskläder, smink, ombyte, duschsaker och åka till gymmet, sedan jobba 12-16 och därefter hem och fixa mig inför festen ikväll! :) Vad gör ni idag?

78 ÅR OCH ARBETAR HELTID - BRA MORFAR!


Fick order av mamma att hjälpa morfar med rören på den påbörjade lägenheten där nere och satan vad nice det skulle vara att flytta in där sen. Synd att hyran kommer vara lite för dyr bara ;)

SUMMERTIME SADNESS


Idag har varit en sån där dag då jag varit hungrig i princip hela tiden. Jag åt mellis vid halv tre tiden och vi kommer inte äta middag förens strax efter sju då gästerna kommer så jag fick vara lite flexibel och byta plats på kvällsmål och middag idag. Det är svårt det där för mig, att anpassa mig med tider osv. eftersom jag har ett väldigt strukturerat schema när det kommer till mat och när jag blir hungrig, men det är bara att jobba på. Nu har jag precis ätit upp detta ovan med en celsius cola :) Jag och Ebba har cravat hela dagen..

MELLISDAGS


FREDAG FREDAG FREDAG


45 minuters promenad och oförberett prov i mental träning, check!

I CAN FEEL THE LOVE CAN YOU FEEL IT TOO

 
Godmorgon godmorgon!
På min förra lektion av mental träning så gick vi igenom metoder man kan använda sig av för att just träna sig mentalt - och jag fastnade för den där grejen med att säga något bra till sig själv varje gång man vaknar på morgonen. Eftersom min lärare berättade att hon hela tiden sagt till sig själv varje morgon, "ingenting kan förstöra min perfekta dag!" så har det fastnat i mitt huvud och jag tänkte det när jag vaknade upp imorse. Så alltså, idag kan ingen förstöra min dag!

Har precis kirrat frukost och ska ivägt till skolan, hoppas ni får en bra dag! 

HAPPY FACE

 
Ibland händer det oväntade saker som gör en ledsen, upprörd, besviken och förtvivlad. Men det löser sig på något sätt alltid, det är viktigt att komma ihåg, trots att det för stunden inte alltid känns så!

Idag har jag känt mig stressad iprincip hela dagen och det kändes som jag varit i farten exakt varje sekund. Var därför nära på att strunta i träningen ikväll för att försöka få igång mobilen men för mig finns det faktiskt ingen bättre terapi för stress (sålänge det inte är ångest/tvångsladdat) som att träna - därför åkte jag till gymmet trots att det regnade, var blött och mörkt ute. Nu i efterhand är jag så glad för att jag gjorde det och jag njöt av varje sekund på löpbandet.

Nu är telefonen igång, jag har packat väskan inför imorgon och är redo för en lång skoldag imorgon med mental träning som första lektion. På kvällen är det fullrulle då det är födelsedagsfirande för min syster Michaela som fyller 20 år på söndag. Galet vad tiden går fort!

Hinner inte skriva om samtalet idag men det finns en hel del att skriva om så jag gör det när jag får tid.

MINA FINA UNDERBARA - I'M BACK!



Ska jag dra till med den där "starkare än någonsin" också? Njaaaa, tror jag skippar den.. 

Nu har jag glada nyheter: jag är officiellt ägare till en iphone 5s! Efter en massa om och men.. Men nu är den i min hand! Vilket krångel det varit de senaste dagarna alltså. Och en till glad nyhet är att min dator som visade sig ha en trasig hårddisk och ett batteri antagligen är lagad tills imorgon. Äntligen är jag hel igen!

Nu har jag precis fixat och trixat en massa med nya telefonen och ska ge mig iväg till gymmet för lite kvällsträning! Supertaggad! Var på samtal vid 15.30 idag och vägde mig bland annat, har aldrig vägt mig så sent på dagen så det var läskigt, men det gick bättre än förväntat. Kändes bra. Skriver mer om det sen. Nu ska jag kila ut i mörkret :)
 

JAG ÄR REDO ATT DÖ

Nu har min iphone officiellt sagt god natt och kommer inte vakna upp igen. Min dator håller jag fortfarande tummarna för. Det som händer nu är alltså att jag måste inse att jag är 18 år och måste börja betala min egna telefonräkning. Jag som tror lite på ödet, tror därför att det var menat att min mobil tillslut skulle gå sönder efter över två år på nacken. Jag tror det är menat att den skulle gå sönder nu så att jag äntligen kan få en nu, fungerande. Så det jag ska göra nu är att köpa en ny, förhoppningsvis en iphone 5s. Problemet är bara att jag vill ha kvar mitt nummer och måste skriva över det på mig istället för på mina föräldrar. Och sedan måste jag hitta ett bra abonnemang som jag kan betala varje månad, helst med fastpris där allting ingår. Känns konstigt att behöva betala en fastkostnad varje månad, har aldrig gjort det tidigare. Är det nu man är vuxen? Självständig?

Men det jobbigaste är att vara utan telefonen just precis NU. Det har gått en dag sedan den dog och jag är helt handikappad. Går inte att få tag på, kan inte kommunicera, ringa, smsa, uppdatera mig, kolla sl, ja ni hör ju hur hemskt det är. Imorgon kommer jag antagligen också behöva vara utan telefon men på lördag hoppas jag att jag kan åka till en tele2 butik med pappa och försöka fixa detta. Felsökningen som de gjorde på reparationen löd såhär: vätskeskadad, rostskadad i uttaget, i återställningsmode men går inte att återställa.

Japp så så var det med det! Har börjat kolla på lite abonnemang med studentrabatter som låter bra, problemet är bara att jag vill ha den NU och inte vänta i 6-8 veckor på leveransen..

OCH PÅ NÅGOT SÄTT ALLT BARA TYSNADE

Känns som att någon har dött nu när jag varken har min mobil eller dator. Störd känsla. Nu har iallfall pappa och michaela åkt in med mina två halvor till stan för reparation. Datorn kommer nog tag ett par dagar men jag hoppas att mobilen går fort att felsöka eftersom den inte är "sönder" utan bara inte går att återställa. Komplicerat det där..

Men jag ska försöka att inte deppa ihop. Det är nyttigt att vara utan mobilen ibland. Och rätt sjukt hur handikappad och ledsen man känner sig utan. Gud, grät så mycket igår. Nu ska jag iallafall iväg till skolan för en samhällslektion. På onsdagar brukar vi alltid sluta tidigt på min skola men idag har vi resurstid vilket innebär att jag slutar fyra. Det suger. Vill bara hem så jag inte känner mig lika handikappad. Men har inget val antar jag. Har gjort i ordning en macka som mellis idag istället för ett äpple, trots att jag inte ska träna idag, lite jobbigt faktiskt men det får bli dagens utmaning.

Kram på er!

JAG KAN INTE DET DÄR MED TEKNIK

Inga blogginlägg ikväll eftersom jag har gråtit i princip 5 timmar i sträck. Min mobil har sagt hejdå till mig (typ) så nu måste både min macbook och iphone in på reparation. Jag tycker det är extremt jobbigt att vara utan dessa två så därför så är jag helt förstörd. Orkar inte gå in på detaljer. Nu har jag iallafall samlat mig lite och ska titta på paradise hotel. Kram på er!

FRULLE RULLE

 
Det är något fel på mig jag försov mig idag.. Får panik på mig själv! 
Nu har jag iallafall ätit upp min frukost, som bestod av ett nytt bröd som mamma köpte här om dagen, yes vågar variera mig trots att det är läskigt. Hoppas ni får en bra dag alla fina!

KLUMPIG ÄR MITT ANDRA NAMN

Dagens lunch

Jag var helt bombsäker på att jag skulle börja 12.40 idag men för tio minuter sedan fick jag ett sms från Bergman där det stor "var är du? vi är i B102!". Fasiken också! Tog fel på tiden, vi började visst 11.40.. Men det resulterade bara i att jag började 13.55 istället, att jag åkte och handlade med mamma och fick skjuts till skolan. Och hann med en god lunch också så jag klagar inte! ;)

MAN MÅSTE VÅGA

 
Fyfan vad jobbigt det där var. Jag vet inte senaste gången jag ens åt vitt bröd. Denna gång till frukost, en vanlig dag. Har skjutit upp det sedan i onsdags förra veckan men idag hade jag faktiskt inget val, det var bara att göra det. Och jag gjorde det. Och det var jobbigt. Men nu har jag gjort det. Ångesten är rätt stor men eftersom skinkan täckte största delen av mackan så såg jag inte så mycket att det var vitt.

Mitt halsont är borta förresten! Men är fortfarande lite tjock i halsen så ska bara hem efter skolan och göra ingenting. Börjar 12.40 idag så ska äta en god lunch hemma först innan jag åker till skolan :D

INGENTING KAN KOMMA FRÅN INGENTING




POSITIVE THOUGHTS


Gårdagens lunch

Idag har jag ont i hela ländryggen. Gissa varför, jo jag har fått min mens för andra gången! Blandade känslor. I allmänhet har jag mått väldigt bra de senaste dagarna efter vägningen i onsdags men som alltid så kommer ju dippen någon vecka efter nya utmaningar. Idag mår jag iallafall bra och längtar efter min favorit smoothie från blueberry som jag ska köpa när jag städat klart :)

SUNDAY FUNDAY

 
WIHOO, mat i den godaste formen :) Nu ska jag iväg till kontoret en snabbis och sedan mysfika med Ebba, Jenny och Ollie. Halsen känns lite bättre efter två kurer men vågar inte konditionsträna idag så det får bara bli gympan ikväll - i lugnt tempo. Kram på er :)

VAD ÄR GREJEN?

För typ 25:e söndagen i rad vaknade jag imorse upp med halsont. ORKAR INTE!
Blir så sjukt arg. Inget mer om det. Idag ska jag jobba, fika och träna. 

TID... - HÅLL KÄFTEN!

Att bli sårad, sviken, övergiven eller lämnad är något av det värsta ens hjärta kan vara med om.
Helt plötsligt börjar allt göra ont och man orkar inte göra något alls för allt gör bara så förbaskat ont.
Varje liten rörelse är en ansträgning och även att vara sängliggandes tar på krafterna. Att existera.

Men värst av allt skulle jag inte säga är självaste smärtan som man utsätts för.
Hjärtat som blöder, huvudet som är ansträngt, benen som är tunga och kinderna som är blöta.
Den värsta smärtan är vetskapen om att det onda man känner i hela sin kropp avtar med tiden.
Att vilja må bra på en gång men veta att tid är det enda sanna botemedlet.

Och så får man höra av en stöttande vän att "tiden läker alla sår",
och det enda man kan tänka är att "jag bryr mig fan inte om tiden läker alla sår,
just nu är mitt sår blodigt, öppet, stort, grusigt och upprivet och inget i hela världen kan lindra smärtan"
För just i stundens hetta så gör det så jävla ont att jag inte vet om min kropp kommer klara av smärtan,
fysiskt eller psykiskt, i ens några minuter till.

Men det är sant. Trots att man inte tror på det när smärtan är som värst.
Hur ont hjärtat än gör, hur mörkt allt verkar vara och hur sårad du än blivit så blir det bättre med tiden.
Och när man kommit så långt att såret inte längre är helt öppet och blodigt så blir man starkare.
Allt kan många gånger göra ont och det är viktigt att vara okej med det för att sedan låta allt göra gott.

TRÖTT TRÖTT TRÖTT TRÖTT

Jag och Kajsa sov inte något vidare mycket inatt så det är inte konstigt att jag känner mig som en zombie. Har varit med Sanna hela dagen så skönt har ju det varit iallafall, min kropp vill bara vila. Därför ska jag stanna hemma ikväll, kolla på så mycket bättre, äta ett gott kvällsmål och lägga mig tidigt. Imorgon ska jag inte göra något speciellt förutom det gamla vanliga, åka till kontoret och träna :D 

Har ingen vidare ångest över gårdagen heller, känns så galet skönt.
KLOKA ORD

NATTEN ÄR UNG OCH JAG LIGGER VAKEN

Gårkvällen var... Speciell! ;) 

Vi åt först middag på Vapiano och jag genomförde en stor utmaning - åt en pastarätt (räkor med pesto). Helt overkligt att jag faktiskt gjorde det.

Vart vi skulle dra vidare var rätt oklart men tillslut efter om och men så hamnade vi på Victoria. Kan inte påstå att det var så kul då jag senare blev rätt trött, människorna var äckliga och sliskiga men jag hade kul med mina vänner iallafall! 
Jordens sötaste bloggläsare kom fram och hälsade på mig. Detta är inte första gången men ni kan nog inte förstå hur glad jag blir när ni kommer fram! Nu minns jag inte hennes namn (förlåt!) men jag uppskatta det verkligen och hoppas att du fick en fin kväll! 

Påvägen hem var det Celsiusdags! :)


LETS GIVE IT A TRY

 
Det är galet hur taggad jag har varit på fredag hela veckan och sedan när den väl är här så känns det inte alls som jag hade tänkt mig. Började som sagt skolan tidigt idag med mental träning vilket kändes helt underbart. Har fått ett jätte bra intryck av min lärare och gruppen är helt okej. Hade även min första fred och konflikt klass idag och när vi fick reda på att resan som vi ska göra till nordirland är 30 mars - 5 april så högg det till i mitt hjärta rejält. Vår skiva (rock) är den 30:e mars så det var bara för mig att gå till syv och försökte byta kurs. Den enda kursen som fungerar med mitt schema är rätten och samhället, en jurudikkurs som sträcker sig i två perioder. Men jag ska inte klaga, känner mig rätt glad ändå!
 
Nu har jag precis ätit mellis och ska börja fixa mig inför ikväll - tjejerna och jag ska äta på vapiano och därefter dra ut :)

FREDAG MORGON OCH FRUKOST

Jag vaknade på rätt sida idag kan jag utan tvekan! Idag börjar en av mina nya kurser mental träning och jag kan inte beskriva hur jag längtat efter denna kurs. Jag är så otroligt förväntansfull, det ska bli så otroligt kul! Det är en lång dag som väntar 8.20-16.00 men jag ska inte klaga för jag har nästan inga jobbiga lektioner :) Hoppas ni får en bra fredag sålänge!

KONSTEN MED ATT ORKA

Idag fick jag ett kvitto på att det lönar sig att våga äta. 

Träningen har aldrig funkat så bra som nu. Jag har aldrig orkat såhär mycket.

Orkat ta ut mig på vaje träningspass, hoppa extra högt, lyfta tyngre och trampa fortare på cykeln.

Det gör mig så glad, jag blir så himla ärligt fantastiskt glad.

För känslan att orka ta ut sig på ett träningspass och inte känna att träningen bara gör en trött,

den känslan är så fantastisk och är något jag aldrig känt förut.

VI MÅSTE GÖRA VAL

En god mellisskål med yoghurt, hallon, granola, nötmüsli och fikon

Jag vill påstå att jag idag även mår väldigt bra för att vara mig. Har tänkt lite väl mycket på mat och träning och hur jag idag skulle få det att gå ihop och ibland kan det vara svårt att undvika att planera när det är något man så länge gjort, men tålamod är i detta fall min bästavän.

Styrs väldigt mycket av mina matvanor och det fick jag bekräftat lite extra idag då jag var utan mat i strax över fyra timmar och därefter fick jordens magknip, huvudvärk, illamående och seghet i huvudet. Obehag. Som tur var så släppte det efter någon timme, men när det väl pågick så var jag nära på att åka hem från skolan. Förhoppningsvis så lär sig kroppen att det inte är i hela världen när maten fördröjs.

Nu ska jag sätta igång att skriva klart min svenska uppsats och efter middagen ska jag iväg till gymmet! Vad röstar ni på, köttbullar med ketchup eller kycklingspett ikväll? Älskar mina kycklingspett och vill inte äta något annat men jag kanske borde äta köttbullar...

GODMORGON MED IPHONE 4 BILDKVALITÉ

Hehe, kameran har inga batterier så kunde inte bjuda på en sån där bra frukostbild.. ;)

Från och med idag så går vi på mitt gymnasium in i en ny period (vi har 3 perioder på ett läsår) och därmed nytt schema. Jag kommer nu läsa engelska, mentalträning, film- och tvkunskap, fred- och konflikt och engelska. Riktigt bra schema kommer jag ha! Dock kommer jag sakna mina sovmornar på torsdagar. Men att jag har sovmorgon till 12.40 både måndag och onsdag gottgör det :)

VI LEVER

Nu har jag precis ätit upp mitt kvällsmål och sitter här med lite ångest, men försöker bara tänka positiva friska tankar och utesluta de negativa, störda, osunda.

Att alla känslor alltid blir tusen gånger starkare mot kvällen. Är inte det rätt konstigt? Hur en känsla kan tredubblas bara för att klockan är nio på kvällen och inte på dagen. Varför är det så egentligen? Att hjärtat dunkar lite hårdare i bröstet, tårarna fälls lite lättare och man påminns av missnöjet med sig själv lite mer.

Jag vill inte att det ska vara så. Varför är det så?


EN TANKESTÄLLARE

Idag fick jag en hemläxa från Capio som handlar om livsvärden.

Livsvärden är det som är viktigast för en i livet. De genomsyrar de aktiviteter och beteenden som man naturligt dras till. Saker man gör eller skulle vilja göra och som får en att känna sig som allra mest sig själv, må bra, känna samhörighet, bli upprymd, glittra och lysa utan ansträngning. Ju mer man lever så att ens livsvärden kommer till uttryck i allt man gör, desto lyckligare är man,.

"Det är svårt att se vilka livsvärden som är våra egna och vilka som kommer utifrån. Därför är det viktigt att du vet om att denna påverkan finns och att den påverkar oss alla. Att leva i linje med sina livsvärden kan för många innebära att det dyker upp tankar, känslor och minnen som man upplever som obehagliga. Det kan då vara lätt att man börjar undvika den riktningen och de aktiviteterna även om de leder mot saker som känns väldigt viktiga för oss. En långsiktig konsekvens av att undvika sådant som är viktigt kan bli att livet blir allt fattigare och fattigare. Försök därför ibland tänka tvärtom; på ett sätt kan man se de där obehagliga tankarna och känslorna som dyker upp som en signal om att man är påväg mot något viktigt, inte något dåligt."


Detta väcker mycket känslor hos mig då jag i många fall vet vad jag vill men begränsas av påverkan utifrån. För att få en klarare bild av vad som är viktigt för en själv så kan man därför beskriva sina egna livsvärden. Det är något som ändrar sig under livets gång så man behöver inte se det som man skriver som hugget i sten, det viktiga är vad du tycker just nu!

- Beskriv hur du vill att dina relationer ska vara, exempelvis. familje- eller vänskapsrelationer. Vilka kvaliteter vill du ta med in i dessa? Fundera på hur du vill att dessa ska se ut, låt det ta tid, skriv sedan ned.

- Beskriv vilken typ av intim relation du helst skulle vilja skapa. Vem vill du vara i den relationen? Kanske är det viktigt för dig att skapa stöd, öppenhet, ärlighet eller vänlighet. Täk igenom detta och gör det noggrant. Utgå ifrån dig själv.

- Arbete? Vilket arbete skulle du vilja syssla med? Vad skulle vara meningsfullt och roligt för dig? Vad värdesätter du i det klimatet och hur tror du att du skulle vilja vara mot dina arbetskamrater? 

- Utbildning och personlig utveckling. Vad vill du öka din kunskap inom, vad tycker du är betydelsefullt? Kanske är det utmaningar, ett viktigt ämne, växa som person eller öka din förståelse till olika människors perspektiv. Tänk inte "det där skulle jag aldrig klara" utan tänk positiva tankar och känn efter.

- Fritid och rekreation. Vad skulle du vilja syssla med på din lediga tid? Vad passar dig bäst? Om det så är att sporta, gå på gym, äta god mat med vänner, umgås med dina barn, läsa böcker. Och vad vill du ha för kvaliteter som person med dig in i detta? Finns det någon sysselsättning där du upplever en känsla av att vara här och nu eller känner dig riktigt levande?

Dessa är bara några få exempel på faktorer som går inom våra livsvärden. Våra livsvärden är individuella för oss alla och eftersom vi lever i en värld där vi ständigt blir påverkade av andras åsikter kan det vara bra att skriva ner vad du tycker om för att inte tappa bort dig själv på vägen. Det är lätt att ibland göra saker som man inte riktigt själv vill innerst inne och många gånger vet man inte ens själv att dessa saker inte kommer inifrån en själv.

JAG SAKNAR DIG JAG SAKNAR DIG MIN BROR

Så mycket bättre i år är helt fantastiskt. Alla artisterna tillsammans blir så fantastiska. Alla versioner av deras låtar, sammanhållningen i gruppen och deras historier gör mig så otroligt rörd. Det är flera av dem jag tidigare aldrig hört talas om men som jag nu har stor respekt för som artister, människor och individer. Har ni inte lyssnat på Ken Ring, gör det nu! Hans låttexter gör hjärtat lite extra varmt.

Middag - kycklingspett, couscous, sallad, keso och sås. Tjo mannen! Nu ska jag forsätta vara så glad som jag varit hela dagen och internetfönstershoppa lite :) Tacksam för livet. Tacksam för att jag ska må bättre snart. Tacksam för er. Tacksam för idag. Tacksam.

MAKE IT WORK

Eftersom jag åt frukost sent idag (11-tiden) och därmed lunch vid två så tänkte jag skippa eftermiddagsmelliset och äta middag vid 5 istället --> skippa ett mål... Men det gjorde jag inte! Jag fick in ett mellis nu istället och kommer inte dra ner på någon mat idag. Dumtankarna triggas igång lite men jag lyssnar inte på dem. Skön känsla!

Nu ska jag fortsätta plugga lite :(

EN BRA DAG EFTER ETT BRA SAMTAL

Det var längesedan jag gick utifrån Capio hyffsat glad och nöjd. Sedan fredagens vägning har jag varit helt förtvivlad, ledsen, arg och förstörd men nu idag på vägningen fick jag ett "bevis" på att man ibland väger lite mer/mindre av naturliga skäl. Det betyder inte direkt att man är påväg att gå upp i vikt, vilket jag hela tiden drar som slutsats om jag väger lite mer en vecka. Det var bra att detta hände sa min psykolog, just för att jag kommer se ett mönster och med tiden inte haka upp mig lika mycket vid 1-2 kg:s skillnad.

Har fått massor av utmaningar med mig hem, som faktiskt jag tog intiativ till, eftersom jag känner att jag stannat upp lite. Jag känner att jag behöver tydliga exempel/regler för vad jag kan utmana mig med eftersom jag annars bara håller mig till mina "säkra kort". Denna vecka ska jag utmana mig med sjuka saker som gör mig uppriktigt rädd. Men jag får inte vänta mer nu. Dessa 5 utmaningar består av att:
- Äta ett polarbröd (vitt) till frukost minst 3 ggr
Tankar: helt sjukt, har aldrig ätit vitt bröd förut typ. Känns som att jag kommer stegra upp i vikt. Känns super konstigt och läskigt att äta något annat än grovt bröd. Känns som att jag ska äta godis till frukost.
- Ketchup minst 1 gång
Tankar: Känns rätt läskigt då jag som ni vet alltid vill hålla mig till det mest nyttiga. Ketchup känns väldigt onyttigt.
- Kötbullar minst 1 gång
Tankar: Har ätit det 2 ggr förut men eftersom det är något jag ofta undviker (halvfabrikat) och inte vågar äta så måste jag äta det fler ggr för att jag ska vänja av mig och se det som "normalt".
- Morötter minst 1 gång
Tankar: Undviker alltid att äta morötter trots att det låter helt sjukt. Har länge haft någon grej för att morötter ska innehålla dåliga saker och det har satt sig i ryggmärgen på mig.
- Hamburgare eller pastarätt
Tankar: På fredag ska vi tjejer antagligen ut och äta/dra ut efteråt och jag tänker ju bara "sallad" men denna gång får jag inte välja en sallad utan jag ska göra som dem andra gör. Riktigt brutalt jobbigt.
Påväg till Österrike i somras då jag åt jordens godaste glass

Tror ni jag kommer klara detta?

THE STORY OF MY LIFE

Dagen har flytit på bra och nu ska jag ta cykeln till bussen --> gymmet. Spinning och styrka :)

NÄR ALLT LJUS ÄR PÅ MIG

Att le är inte samma sak som att må bra. Att må bra är inte samma sak som att le.
Det är ingen fara, jag lovar. Det är okej att le utan att känna skuldkänslor.
Det är okej att vara glad och skratta fastän du går genom motvind, jag lovar.
Och när du känner att du inte orkar, orkar le, orkar vara positiv,
då är det minst lika okej att gråta, skrika och vara arg. Inget att känna skuldkänslor för.

Men du måste våga. Våga flyga trots att du kanske ibland tappar fotfästet. 
Du måste våga flyga för annars kommer du aldrig veta hurvida dina vingar bär dig.
Du är värd det Victoria,.

LUNCH INNAN SKOLA

Detta väder gör mig så jäkla trött! Regnigt, grått och trist. Men då får man passa på att göra maten extra färgglad :) Jag ska strax till skolan men innan dess äta klart min lunch. Currycouscous, grönsaker och en kycklingfilé. Att jag alltid tar mina bilder innan jag lägger till keso och bbqsås haha.. Och en Celsius till det så var lunchen optimal!

Idag är en rolig dag för efter skolan ska jag träna :) Har inte alls mycket att göra i skolväg så jag kan njuta extra mycket av att bara ta det lugnt och njuta av att sitta inne och titta på regnet.. hehe ;) Hoppas ni får en bra dag alla mina fina!



23. Såhär ser jag på mig själv

Nu har vi kommit till sista "önskeinlägget" där jag tar upp ett specifikt ämne - nämligen min syn på mig själv.

Vad jag har förstått så stämmer min självbild inte överens med verkligheten och hur omgivningen ser på mig. Jag är nog inte ensam? Det är tråkigt att vi känner såhär och ser på oss själva på ett skevt sätt, som får oss att må rent utav dåligt, men det är så pass vanligt att det behöver diskuteras och inte undvikas. Jag har svårt att se positiva sidor hos mig själv om det så är personlighets- eller utseendemässigt. Det är nog något som andra i min närhet kan ha svårt att förstå - speciellt de som är äldre än mig tex. min mamma, men som kanske mina vänner har lättare att relatera till. Samhällets krav och ideal påverkar oss dagligen och äldre människor har nog svårt att förstå hur pass hjärntvättade vi egentligen blir - det har vi nog själva också svårt att förstå. Jag har alltid, hela mitt liv påverkats otroligt mycket av samhällets ideal/omgivningen trots att det många gånger varit motvilligt. Vad ska jag ha på mig? Vad skulle dem tycka om mig? Hur ser jag ut i dessa jeans? Vad kommer hända om jag gör såhär? Tänker dem att jag är konstig?

I och med min ätstörning har dessa faktorer förstärkts och min medvetenhet om andras tankar och tyckande har tagit större plats i mitt liv - något som är psykiskt jobbigt varje dag. Det är en osäkerhet som gör att min syn på mig själv och allt jag gör försämras. På olika sätt har dessa tankar tagit uttryck i hela mitt liv men det är på senare tid som jag verkligen begränsats av dem. Jag tror alltid att andra tycker det värsta om mig eftersom jag har den bilden av mig själv. Min syn på mig själv påverkar hur jag tror att andra tänker/tycker om mig.

Alla har vi bra och dåliga dagar och jag ska inte förneka att jag någon dag ibland, för en millisekund kan känna mig "helt okej". För ett ögonkast kan jag ibland tänka en bra tanke om mig själv men den försvinner oftast lika fort som den kommer. Och här tillkommer något viktigt - varför jag började träna var främst för att jag tycker illa om mig själv och trodde jag skulle bli lycklig om jag blev smal. Men jag förstod inte att lyckan inte sitter i jeansstorleken! Det var först när jag insåg att jag aldrig kommer bli lycklig hur mycket jag än förlorar i vikt som jag ville lära mig mer om självkänsla och dess betydelse för att skapa en bättre sådan. Eftersom jag inte hade jobbat med den mentala biten så kom jag aldrig att se det positiva hos mig själv - jag mådde inte alls bättre. Och det är väldigt väldigt viktigt att förstå, för tycker du inte om dig själv för den du är så spelar det ingen roll hur mycket du tränar eller går ner i vikt osv. Man blir inte lyckligare, jag lovar! Det tillfredsställer en för stunden men därefter så kommer det upp nya mål som bara påverkar dig negativt.

Jag tror alltså helt ärligt, utan att överdriva att jag är rätt mullig och stor. Jag ser mig inte som vältränad eller duktig. Detta har lagt grunden för att en ätstörning har utvecklats inom mig och bara ännu en kamp jag måste ta mig igenom. Jag har börjat förstå lite att den synen jag har på mig själv inte är rimlig för det som faktiskt är men jag ser fortfarande inte det som andra ser hos mig. Jag ser ju det jag ser? Jag kan väl inte se fel?


MÅNDAG OCH MELLISDAGS

Idag är en bra dag! Vaknade imorse och åt hela min frukost, hoppade inte ens över juicen. Maten är extra jobbig nu efter vägningen och det som jag precis hade börjat tycka kändes lite bättre har nu blivit ett helvete igen. Typiskt också. Ska prata med min psykolog om det på onsdag för det känns som jag tagit ett steg bakåt istället för framåt igen - och jag vet inte om det där med vägningen varje vecka är för mig. Drar in på allt innan vägningen och kompenserar exakt hela tiden. Allt för att inte gå upp i vikt. På onsdag tex. har jag samtal vid kl. 13 och jag bara vägrar äta två mål (frukost och lunch) innan - negativ effekt.

Nu har jag i alla fall precis ätit upp detta goda mellis och ska plugga lite, skriv en lista på mat som ska handlas och bädda om min säng och rensa lite kläder (hur många gånger har jag inte sagt att jag ska göra det?). Livet är rätt bra idag, hoppas det inte vänder ikväll!

LIAR LIAR


Nu har jag precis varit en sväng på gymmet och fördrivit tiden och är påväg till gympan. En dusch ska sitta fint ikväll!  

LUNCH- OCH PLUGGDEJT


Dagen i all ära började inte bra. Vaknade nere i mitt rum, var otroligt trött och inte alls så pigg som jag brukar vara. Åt iallafall frukost och sedan åkte jag till jobbet. Frukosten var lite jobbig och jag åt lite mindre än vanligt. Nu har jag och Ebba pluggat i några timmar, ätit lunch och snackat. Faktiskt fått rätt mycket gjort! Idag är en naked juice bar till och med en utmaning för mig.. 

I CAN'T HELP MYSELF


Fina vänner man har som är bra på att få en att tänka på annat! Dagen i sig har varit helt okej. Det gick superbra att jobba men jag var lite död i huvudet efteråt. Blev iallafall en spontanmiddag med tjejerna på vapiano ikväll och nu är jag strax hemma i min säng. Ätstörningen har fått ett hårt grepp om mig och jag lyssnar på den i nästan allt jag gör. Imorgon är det nya tag. Ska verkligen kämpa nu. Godnatt på er!


Framgång kommer inte utan motgång


Nu sitter lilla jag och väntar på bussen. Längtade efter att jobba hela dagen igår så jag är så glad just nu! Ni vet väl om att kroppen fysiskt inte orkar ha ångest hur länge som helst? Min kropp har sagt nej nu. Gårdagen var ett rent helvete men när jag vaknade idg var jag lite starkare. Försöker att inte tänka på siffran.

Hur som helst så känns det helt fantastiskt att kunna längta till sitt jobb. Det har jag aldrig gjort tidigare. När jag jobbade på mcdonalds hade jag alltid ångest innan varje lördag. Främst pga min chef. Nu har jag en fantastiskt snäll chef och lönen gör inte att det blir sämre heller ;) så glad för denna möjlighet! Och kundena är betydligt mycket snällare också :) det lönar sig att jobba på donken!


KÄNSLOR DEL 2

Jag är ledsen om jag lät lite väl hård i förra inlägget som jag skrev. Men jag känner att jag hellre vill vara helt ärlig i denna blogg än att försöka låta som en bra förebild. Jag har en ätstörning och tankarna är därmed inte friska. Men efter att ha tänkt en del, gråtit floder, tränat och ännu en gång tänkt konstant på mat och kropp så känns det lite bättre. Jag försöker tänka att det där extra kilot är vätska. Att jag inte ska kompensera. Att det är normalt att vikten pendlar 1 kilo upp och ner. Alexandra kom precis hit från Kalmar och hon bara skrattar när jag säger att jag tycker jag är tjock. Att hon inte förstår hur jag inte kan tycka att jag är vältränad. Det hjälper lite, hon hjälper lite, för våra verkligheter är så olika. Hon hjälper mig att få lite perspektiv. Målet nu är att inte minska på mat utan att våga äta lika mycket som jag tidigare gjort. Jag bara måste våga. Men det är svårt när jag ser mig själv som så stor. Känns som att jag går upp i vikr av vad som helst. Som att jag inte kan äta någonting utan att vikten förändras. Hur ska jag kunna leva och njuta av livet om jag inte ens kan stå still i vikt när jag har stenkoll på maten och någon enstaka gång äter något "utöver" men ändå går upp i vikt?

Fredag men ingen jävla glädje

Det var länge sedan jag mådde så dåligt som jag gör nu, tror närmare bestämt att senaste gången var då jag vägde mig hos Capio förra gången. Idag är en sån dag, efter vägningen, då jag inte vill något hellre än att skjuta mig själv i huvudet och aldrig vakna upp igen. Låter hårt men det är precis så jag känner. Hela jag är som ett öppet sår. Vet inte vad jag ska ta mig till. Är helt förstörd. Uppriven. Är det såhär det ska kännas?

Jag mår så sjukt illa. Nu säger jag precis vad jag känner, tänker inte hålla inne på några känslor. Hur ska jag någonsin må bra? Bli frisk från det här helvetet? När allt jag vill just nu är att träna och äta nyttigt. Helst inte äta något alls just nu. JAG MÅR SÅ ILLA. ÄCKLAD AV MIG SJÄLV. Varför ska vikten styra så mycket över mig?

Jag mår illa om ni missade det. Är det såhär det ska kännas? Ja, då känner jag tillräckligt nu. Man är inte perfekt alla dagar, man gör inte perfekt alla dagar. Idag är en sån dag då jag tar steget tillbaka, gör det som tillfredsställer mig och skiter i att det är dåligt. Jag ska äta nyttigt, lite och träna mycket. Jag ska skita i skolan, gråta ut alla mina känslor, vara äcklad av mig själv, springa tills mina ben inte orkar bära upp mig och därefter gråta lite till. Sa jag att jag mår illa?

Min vikt pekar uppåt. Om det är vätska från kryssningen och utgången förra helgen, det är något jag tror men vägrar inse, för allt jag ser är siffran på den där vågen och hur hög den var. Hur jag gått upp i vikt. Hur jag förlorat kontrollen. Hur jag blivit fet. Men jag ser ju ingen skillnad i spegeln? Jo det gör du victoria, du är tjock nu. Gå och träna. Ät sallad. Då blir du lycklig. Fan ta det här. 


TA MIG HÄRIFRÅN

Mår illa och det känns som hela min mage ska vända sig upp och ner.

IDAG ÄR EN BRA DAG


I SAID THERE'S SOMETHING WITH THE BAD BOYS

 Dagens frulle, nu skola!

Varför ble det alltid så för mig att jag måste rusa till bussen för att jag äter frukost aå långsamt? Först tar det ungefär ett år för mig att göra min frukost och därefter minst 2 att äta den.. ;) Hann iallafall till bussen! Hoppas ni får en fin dag!

EN ONSDAGSKVÄLL

Ikväll blir det inget gråtkalas i min säng - nej! Jag vägrar att gråta mer. Vägrar gråta för det som varit och framför allt är. Idag gick jag in på min healthy account på instagram för att kolla läget (har inte kollat den på ett bra tag men idag kunde jag inte motstå) och jag triggades inte ens igång på samma sätt som jag brukar. Kändes skönt att känna så.

Nu ska jag bädda ner mig i min säng och fortsätta lyssna på Agnes i "så mycket bättre". Imorgon är det skola 9.35-16.00 och därefter åka runt med mamma och fixa lite saker. Ingen träning, inget planerande, bara vara. Kram på er!

CYKLING OCH CORE


Ledig = hinner gå på lunchpasset! Det brukar alltid vara fullt och alla är supertaggade, det kan ju inte annat än smitta av sig.. 

DET ÄR DAGS NU

Mina kära, underbara och fina vänner. När man känner ilska, frustration och agg mot sig själv så vill iallafall jag inget hellre än att göra allt för att ni inte ska känna som jag känner emot mig själv. Jag kämpar varje dag på att börja acceptera, älska och tycka om det jag både ser och känner hos mig och det vill jag att ni också ska göra. Snälla ni, vi måste våga säga att vi tycker om det vi ser i spegeln. Vi måste våga tro på att det vi ser är bra nog. Att det är bättre än så! Vi förtjänar att må bra och inget mindre. Därför är det dags att börja nu. Titta dig själv i spegeln, le. Låt alla negativa tankar passera förbi. Kommer det en snäll tanke, håll den kvar, analysera lite kring den, utveckla den och le. Le för att du kan. För att ditt leende är så fint.

Det är det minsta vi kan ge oss själva!

Flera år sedan hos mina barndomsvänner som jag älskar så mycket

MITT HJÄRTA OCH MIN HJÄRNA ÄR OENSE

Hörde ni det? 

Min hjärna vill inte. Dumtankarna vill inte släppa greppet om mig.
Dem känner sig svikna om jag går vidare, lämnar dem vid sidan och ler.
Dem får mig att känna mig värdelös och dålig om jag tittar åt andra sidan trottoaren,
lyssnar på den rätta rösten som vill mig väl och börjar gå framåt med bestämda steg.

Mitt hjärta vill men hjärnan stoppar den viktigaste delen i hela min kropp.
Den del av mig som ger mig så mycket men får så lite tillbaka.

Ibland brukar jag fundera kring om jag någonsin kommer tillåta mig själv att bli lycklig.
För i hela mitt liv har jag känt mig skyldig när jag skrattat för många dagar i sträck.
Ibland kommer jag på mig själv när jag slutar le när någon annan tittar på.
Varför gör jag det? Snälla ge mig ett svar. 

Mit hjärta vill så gärna. Men hjärnan gör allt för att motarbeta min viktigaste kroppsdel.
Den del som inte bara pumpar mitt blod ut i kroppen utan ger upphov till känslor.
Delen av mig som pirrar till när jag ser den där utomordentligt snygga killen,
slår några extra slag när HAN kommer in i rummet och fyller hela mig med värme.

Hörde ni det?

ETT KAPITEL I LIVET

"Det finns dem som har det värre"

Det kommer alltid finnas "dem" som har det värre. Personer som inte får mat på bordet, har pengar att köpa kläder för, kan sova gott om natten, får kärlek ifrån sin familj eller är friska. Men det gör fan inte min smärta mildare. Jag känner fortfarande. Känner mig uppriven, ledsen och förstörd. Trots att mina ben bär mig, mina fingrar skriver denna text och mitt hjärta slår så känns det inte så. Det känns inte som mina ben fungerar som de ska, det känns fan inte som att mitt hjärta slår som det ska. För det känns som hela min kropp har gett upp. Svikit mig. Sagt till mig att det är dags att sluta streta emot nu. För den orkar inte.

Min smärta inombords blir inte mindre för att andra i världen har det värre. För att andras problem rankas som större. Ska jag vara glad för att min bästavän är på andra sidan jordklotet när jag går under här hemma, bara för att vissa inte har en bästavän? Ska jag uppskatta mina "små" problem för att andra skulle döda för att byta deras mot mina? Nej det ska jag fan inte. Jag ska inte vara glad för det. Jag är ledsen. Jävligt ledsen. Och trött. För kroppen orkar inte bära upp mig längre. Hjärtat är ledsen och kinderna blöta. Huvudet orkar inte analysera längre och kroppen min vill inte ta mer skit längre. Den behöver uppskattning för all nytta den gör men huvudet vill inte ge den något, inte ens en gnutta kärlek.

Det jag känner är äkta. När jag säger att varje centimeter av min kropp känner som den gör så menar jag det. Det är äkta känslor och inget som jag ska vara glad över att jag känner för att "det finns dem som har det värre". Det har det och kommer alltid finnas, men det gör fan inte mina problem bättre.

JÖSSES VAD JOBBIGT DET VAR!

Det märktes att jag inte varit på satscorepulse på två veckor. Satan i gatan vad jobbigt det var idag! Mentalt så var hela passet rätt jobbigt (bortsett från att det på andra sätt var väldigt kul) då jag kände mig så himla tjock. Usch, hatar den känslan. Hur som haver så är jag så otroligt trött nu så att jag typ skulle kunna somna här och nu. Men det ska jag inte göra! Imorgon är jag ledig så därför tänkte jag utnyttja denna kväll lite extra. Jag ska fixa lite i mitt rum, titta på en bra film, äta ett gott kvällsmål (som jag inte ska minska på!!) och försöka få lite ordning på min dator. Är ledig imorgon (som jag tidigare sa!) så det vankas rolig träning, lunchdejt med Jenny och därefter lite tråkigt plugg.

Ska försöka hitta ett par nya svarta jeans också. Funderar på att köpa ett par till från Michael Kors då de är dem enda jag använder och är helt kär i (fast i silver kedja) men eftersom dem kostar skjortan så känns det lite väl saftigt. Men skulle verkligen behöva 2 par nya jeans eftersom jag inte vågar använda några andra som jag har då dem bara ger mig grov ångest och påminner mig om ätstörningen. Ett tips från capio är att göra sig av med kläder som inte passar eller som får en att tänka i dåliga banor/jämföra osv. Kläderna ligger fortfarande i min garderob men dem ger mig otroligt dåliga vibbar och jag känner inte att det är värt att använda dem. Därför vill jag införskaffa mig ett par nya men det är ju lättare sagt än gjort ;)

YOU SAY I WORRY I WORRY TO MUCH

Nu var det das för ett efterlängtad satscorepulse pass. Känner mig som en smällfet heffaklump tyvärr. Aja, det hör jag typ alltid nu för tiden tråkigt nog. Det ska iallafall bli kul att äntligen få träna!



GODMORGON GODMORGON!

Sådär, det tog 20 minuter för mig att få in bilderna som jag precis tog med min kamera till datorn. Måste lämna in min macbook på lagning NU innan den krachar helt! Iallafall, nu har jag så bråttom så jag snart kommer dö om jag ska hinna med bussen. Det här var dagens lunch :D Couscous, sallad, kalkon och ägg, keso och en celsius. Nu är det skola och sen väntar... TRÄNING! (Aldrig varit såhär lycklig)

EN VANLIG MÅNDAGSKVÄLL


Det är typ såhär jag känner just nu. Känns som att jag inte tränat på evigheter, ätit för en hel livstid och gjort allt som ätstörningen säger att jag inte ska. Vill inte gå på samtalet på fredag, vill inte gå dit, vill inte väga mig. Vill hellre dö känns det som. Nu ska jag lägga mig framför tv:n och titta på dessertmästarna. 

DET LÄSKIGA MED ATT BLI FRISK

När man väl bestämt sig för att man vill ta sig ifrån botten till toppen, säga hejdå till ätstörningen och ta sig till den punkten då den inte längre har makten att hindra en, då inser man helt plötsligt hur läskigt det blir att göra framsteg. Hur man blir helt galen av vad folk ska tro, tycka och uppfatta en som. Det handlar inte om att man inte vill bli bättre, må bättre eller klara av "normala" saker, men det är just det att människor i ens omgivning inte ska tro och ta en på allvar, eftersom man börjar utmana sig att göra alla de saker som man tidigare inte gjort. Man är rädd för att dem ska tro att man ljuger, att man mår bra, att man inte har samma jobbiga tankar längre eller varför inte nämna; att behöva ursäkta sig och förklara för sin omgivning att det inte är lätt bara för att man gör vissa saker utan att "protestera", för man säger ju inte alltid "det här jag äter nu är skitjobbigt!" utan man försöker ju snarare normalitisera ätandet och inte lägga så stor vikt i det.

Att försöka bli gladare och ta sig upp mot ytan är bokstavligttalat skitläskigt och jobbigt. Kvällarna då jag legat i mig säng och hyperventilerat med tårarna i halsen har varit färre de senaste två veckorna, och bara det i sig gör mig livrädd. Jag vill må bra men jag är livrädd för att folk ska börja tro att allt är frid och fröjd med mig. För vad säger man när man får höra "det är så kul att du mår så mycket bättre nu!" när man helst vill höra "jag förstår att du har det tufft, trots att du inte ofta visar det, men det är okej att le och skratta, jag vet att det inte betyder att du mår bra hela tiden på insidan!". När man är så osäker på sitt eget mående så vill man inte behöva förklara att man mår dåligt, när man egentligen tvivlar på sig själv dagligen hur mycket som helst. Om man mår dåligt, om man "myttar", om man är värd att få tröst, om man är värd att älskas, om man börjar må bättre, om det bara är en svacka, om man någonsin kommer må helt bra. Man tvivlar på allt. Främst sig själv.

Under de två senaste veckorna känns det som jag tagit den "enkla" vägen. Men samtidigt har jag trott att jag börjar må lite bättre nu tillskillnad från tidigare då jag mått piss konstant sedan behandlingen börjat. Men sedan tänker jag om igen och kommer på mig själv med att jag kanske har undvikit utmaningar och undvikit att känna vad jag känner inombords. Jag har undvikit att titta på mig själv, inte velat gråta, undvikit att koka ris för att jag inte orkat må dåligt efteråt, sovit när ångesten kommit, tränat för att känna mig lite bättre, umgåtts med vänner för att slippa vara själv och inte pratat så mycket om mitt mående. Detta kan nog tolkas som att jag mår bättre nu, men på insidan är jag ju hela tiden väldigt uppriven och ledsen, bara att jag inte visar det utåt. Jag har inte orkat göra det. Jag har inte orkat för när jag väl gjort det tidigare har det bara tagit så mycket energi ifrån mig, och jag har helt enkelt inte haft den "energin" över.

Jag har så långt kvar. Det här är bara början. Jag har så himla långt kvar, och det skrämmer mig. I helgen har jag varit ute och festat med vänner men i och med det så har det kompenserats massor med maten. Jag har under nästan hela veckan bara ätit couscous och inga snabba kolhydrater, alltid samma frukost, struntat i juicen många mornar, alltid samma kvällsmellis, inte ätit efterätterna på bruncherna i helgen, eller efterätten hemma hos mormor. Allt för att undvika ångesten. Jag är så rädd för att jag ska gå upp i vikt. Känner mig så stor. Förstår ni? Jag lurar mig själv. Jag går runt och är rädd för att jag tror att jag mår bättre nu och inte behöver den hjälp jag får, för att jag inte gråtit alla kvällar i rad de senaste två veckorna (typ) när sanningen egentligen är att jag undvikit att göra många saker som jag vet ger mig ångest. Men sen jag har ju givetvis gjort saker som varit bra. Vissa dagar inte planerat lika mycket, inte mätt upp maten lika ofta eller missbruka spegeln. Men dessa ting har jag kompenserat upp med andra saker för att stabilisera mitt mående. Tex. spegeln: den har jag inte kollat mig i så mycket för att jag inte vill se det jag ser.

Det är så läskigt att göra saker som får en att må dåligt. Jag vet att jag måste men det är så himla svårt. Jag vill liksom göra det i snigeltakt. Göra det jag känner mig bekväm med. Såfort jag tänker på att jag ska utmana mig med någonting så kommer försvarsmekanismen "men herregud, om du gör det där så har du ju helt tappat bort förnuftet, inte kan du äta två onyttiga saker på en helg, du kommer bli fet och helt tappa kontrollen". Och då är det svårt att tänka "nej det kommer jag inte alls, jag är stark och jag ska göra det här", för allt inom en säger att man är så himla dålig och okontrollerad. Det är så svårt att lita på rösten som man borde för den andra rösten är så övertygande.
Jag på min födelsedag

I längtan efter helgen


Dagens mellis :)

Första skoldagen denna vecka är avklarad och jag känner mig väldigt glad. Trött men ändå glad. Det har hänt så mycket detta lov så att jag längtar till helgen då jag kan umgås med mina fina vänner lika mycket som jag vill, det är väl inte så konstigt trots allt. Men först tar vi oss igenom denna vecka!

Så vad har hänt idag då? Jo, jag försov mig till 9.30 imorse när jag började 10.30, gjorde i ordning mig och åt frukost på 10 minuter innan jag var påväg ner till bussen. Svepte en celsius på bussen och sedan var dagen igång! Hitills idag har jag hunnit få tillbaka en religionsuppsats som jag helt hade glömt bort att jag gjort och jag blev faktiskt nöjd. Min chef smsade mig även på lunchrasten och frågade om jag vill hoppa in och jobba på lördag (12-16) vilket jag är jätte glad för, längtar redan! Jag vill verkligen visa framfötterna nu i början så att de får ett bra intryck av mig, känns väldigt viktigt eftersom jag vill fortsätta jobba där framöver och helst efter gymnasiet.

Nu har jag lagt mig i soffan och ska njuta lite av belöningen av att jag gjorde klart sam-inlämningen igår. har i princip inget plugg som måste göras NU så jag ska bara ta det lugnt för en stund. Jag funderar på att åka till gymmet då min hals känns helt återställd men jag är lite osäker på om jag inte ska vänta tills imorgon eftersom jag kände mig väldigt dålig igår.

DÅ VAR DETTA LOV ÖVER

Mormor och morfar i lördag

Det var varit en händelserik vecka. En aning jobbig men otroligt rolig! Jag har varit frånvarande från bloggen, vilket har varit konstigt då jag bloggat varje dag i över 6 år, men det behövdes tror jag. Idag har jag iallafall gått runt och bett till gud om att vara bra i halsen imorgon, pluggat som satan och varit på kontoret en sväng och städat. Inte världens roligaste dag men såna får man ta ibland, speciellt när man har haft så kul hela veckan som jag haft :) Det blev alltså ingen träning idag, vilket var starkt gjort av mig tycker jag. Känns jobbigt att bara ha tränat 2 dagar denna vecka, jag ska inte ljuga, känner mig otroligt lat och dålig men jag försöker att tänka bort det och blicka fram mot en ny vecka med nya tag. Att vara sjuk är en otrolig utmaning för mig och det mentala!

Har precis skrivit klart en stor uppsats nu som ska in imorgon så det känns som en lättnad. Sedan om den är bra eller inte, det är en annan femma ;) Nu ska jag iallafall sova och göra mig redo inför en ny skolvecka. Kram på er alla!

Hej mina vänner!

Vart har jag hållt hus?

Ja ni.. hela mitt höstlov har det varit fullt upp. Därav har bloggen lagts hos sidan men det har bara varit positivt ifrån min sida. I fredags jobbade jag mitt första pass på lagerhaus vilket var superkul! Därefter drog jag och alla brudarna ut. Jag kom inte hem förens 5 på morgonen och sov bara 3 timmar. Lördagen bjöd på 2 bruncher och därefter halloweenfest hos mormor. Idag vankas det plugg i stora lass och lite jobb på kontoret. Har inte fuskat med träningen denna vecka som jag hade tänkt och nu när jag vaknade idag så har jag ont i halsen igen. Vill typ gråta, skrika och allt vad man kan göra samtidigt. Får verkligen panik nu. Panik panik panik. Det är hemskt. Tror halsen beror på för att vi inte har någon värme i vårat hus ännu (morfar fixar det nu) och att det varit lite extra kallt ute. Känns så himla tråkigt.

TACK TUSEN GÅNGER OM!!

Idag är en sån dag som jag bara vill tacka er lite extra. För att ni är så snälla, peppande och fina. Då och då tittar det in kommentarer som kanske för er, inte är någonting, men som kan göra en hel dag för mig bättre. Fick nyss en kommentar om att jag ser så mycket gladare ut och att jag är snygg... Det är svårt för mig att ta in, men jag jobbar på det. Vill iallafall säga tack för er för ni gör så mycket för mig. På samma sätt som jag kan hjälpa några av er så hjälper ni mig! Ni är så fina allihopa, glöm aldrig bort det. Var snälla mot er själva!

REDAN FREDAG?

Den här veckan har så gott som flygit iväg. Är det verkligen fredag idag? 

Kryssningen var så lyckad! Vi hade otroligt kul och sov inte en blund, man kan säga att jag var bra trött igårkvll alltså ;) Allt som allt så var det en super rolig kväll men med tanke på att min mobil försvann så spenderade jag rätt många timmar med att leta runt på hela båten efter den. Tillslut fick jag tillbaka den iallafall av någon random kille! Skönt att slippa fixa en ny.

Idag är det alltså första jobbdagen. Nervös? Nja, inte så jätte. Min chef är ju helt underbar och när jag provjobbade så gick det ju suveränt. Är kanske lite nervös inför att stå i kassan men jag lär mig! Det är jobb 12.15-18.15 och jag är så taggad! Sedan är det en lugn kväll som väntar. Ge mig en film, en filt, lite loka pepparkaka och en skål med gottis. 
Jag och bästa Räkan i onsdagskväll