Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

HÄNDELSERIK DAG FÖRE DAGEN


Jag började dagen med en stadig frukost som följdes upp av ett träningspass. Därefter åt jag lunch på jobbet och betade av de sex sista timmarna för december månad!

Sedan hämtade jag ut mitt paket med ett 6-pack jordnötssmör + 1 burk mandelsmör. Juste, innan jobbet köpte jag också detta skal i marmor immitation. Har kollat på det länge men nu köpte jag det äntligen!

Middagen är nu uppäten och jag ska fortsätta ligga i min säng ett tag till innan jag städar rummet och fixar lite småsaker. Benen är rätt sköra efter mycket spring och klättrandes upp och ner ifrån stegar!

NYÅRSMÅL OCH FÖRVÄNTNINGAR

För första gången tar jag det där med nyårsmål på allvar - och jag väljer att kalla dem just det, nyårsmål och inte löften. Något som blivit så mycket vanligare idag vilket jag tycker är helt underbart!

2014 känns som ett otroligt viktigt år för mig på många plan. Jag tar steget ut i vuxenlivet på riktigt och påbörjar ett helt nytt kapitel i mitt liv - förhoppningsvis inte bara karriärmässigt utan också på det individuella och psykiska planet. Jag är evigt tacksam för all lärdom jag fått ta del av detta år och eftersom det varit det jobbigaste året i mitt liv hittills tar jag emot 2014 med öppna armar, i hopp om en ljusare tid.

Jag har en hel del mål att arbeta med under det kommande året. Egentligen är det väl på ren svenska mål som jag dagligen strävar emot, och här snackar vi inte ytliga (men de har jag ju också som exempelvis att resa, tatuera mig och tänka kvalité) - men nu sätter jag dem i ord. Dessa mål ser jag framemot att arbeta mot, dem ger mig ingen ångest eller liknande vilket för mig är det viktigaste. Så varför mål och inte löften?

Ett halvt uppfyllt löfte är för mig ett svek medan ett halvt uppfyllt mål är en halv framgång. Uppfyller jag ett löfte belönas jag av lättnad. Det liknar en tyngd från axlarna som helt plötsligt lättas. Mål däremot är en morot att bita i och ett uppfyllt mål ger mig glädje. Och det är denna känsla jag vill ha 2014!

(Mina mål har jag satt upp med utgångspunkten ifrån smart-modellen. Specifikt, mätbart, attraktivt, realistiskt och tidsbestämt)

Bli min egna bästavän - (Detta blir jag genom att arbeta med min självkänsla. För att må bra i mig själv och förbättra mina relationer samt skapa ökad möjlighet att kunna fokusera på livets viktiga ting. Med hjälp av mitt skrivande, omgivningens positiva energi, mitt egna engagemang samt intresse kommer jag uppmärksamma det fantastiska i att bli mer bekväm i mig själv och den jag är, precis som jag är)

Utvecklas inom handelsbranschen - (anta utmaningar och prioritera dessa för att i framtiden kunna hantera nya situationer med en positiv inställning. Jag tar intiativ på jobbet, ställer frågor för att få möjlighet till ökad kunskap och visar viljan till att lära mig saker)

Se möjligheter istället för hindren - (Genom att betona det positiva kommer jag lättare och snabbare kunna nå mina mål. Grunden till detta är en positiv anda som gör att livet blir allt roligare på alla plan. När jag sedan märker att tanken faktiskt styr händelsen mer än man ofta tror kommer jag förlita mig på den positiva tankens förmåga allt mer)

Bearbeta och acceptera mitt förflutna - (”lär dig livets stora gåta - älska, glömma och förlåta”. Nyckeln till att de övriga pusselbitarna i livet ska falla på plats är ofta att börja med sig själv. Börjar jag att acceptera det som varit och komma skall kommer jag på lång sikt kunna spendera tid på roligare, mer givande och betydelsefulla saker som jag uppskattar att syssla med. Sett ur ett längre perspektiv så kommer jag spara energi och förvandla ilskan till motsatsen)

Fortsätta kämpa för ett liv utan ätstörningen - (Innan årets slut vill jag ha kommit en lång bit på vägen och vara betydligt friskare, friare och gladare i mig själv och mina relationer till både familj, vänner liksom aktiviteter eller fritid. Detta skapas genom utmaningar som av mig själv anses vara jobbiga, variation i vardagen, impulsiva händelser och positiva tankar. Ett liv utan ätstörningen skulle innebära frihet och lycka vilket är en grundpelare för mig i livet)

Investera mig själv i att ta körkort - (Genom att anstränga mig, ha tålamod och blicka framåt kommer jag innan årets slut kunna ha ett körkort. Jag har alla verktyg jag behöver och eftersom viljan att kunna ta mig fram på egen hand och vara oberoende av kollektivtrafik är så pass stor så ser jag bara min motivationsbrist som ett hinder. En strukturerad plan på bland annat regelbundna körlektioner vill jag ska kunna göra målet mer attraktivt för mig)

Dra ner på pengar som varje månad går till småköp - (För att våga kolla på kortsaldot utan oron till hur mycket jag gjort av med på strunt den senaste veckan! Genom att minska mina småköp till cirka 50 kr/vecka kommer jag spara pengar som jag istället kan göra andra roliga saker för, som exempelvis att resa)

Arbeta med min långsinthet - (Börja ta den på större allvar och inse hur den trycker ner istället för att höja upp mig. Ta den till en mer normal nivå som fungerar för mig och de värderingar samt åsikter jag har kring relationer/händelser. Förstå att en framgång i detta mål bara skulle bygga upp och stärka mina relationer samt skapa ökad energi och lust till annat i mitt liv. Exempel på detta är att jag i en situation analyserar hur jag automatiskt reagerar och handlar på ett annorlunda sätt än tidigare, för att förändra gamla mönster)
 
Börja säga ja till mer inbjudningar/events - (Istället för att lägga störst fokus på vad som skulle kunna hända eller bli, se möjligheten och 70 % av gångerna tänka och handla fort, innan analysdelen av mig tar över ohanterbart. Det attraktiva med detta mål är att livet kommer bli ljusare och färggladare med mer "ja" än "nej")

PRECIS SÅ

 
Hur förklarar jag min frånvaro från bloggen?
Det gör jag inte. Jag tar bara varje dag som den kommer, utgår ifrån mig själv och vad jag orkar och på sistonde har det helt enkelt varit mycket på andra håll. Tänkte i alla fulla fall titta in och säga att jag är dödstrött efter dagens jobb. Ynkla fyra timmar men ändå så himla anstängande haha lol!

När jag var på städjobbet innan lagerhaus så hittade jag denna underbara skylt. Kom på mig själv att jag inte ätit lösgodis på år och dar. Jag som var så förälskad i det förut. Ben och jerrys var senast i april då jag hade "nått mitt mål". Ett löfte till mig själv är tillskillnad från denna reklam att våga äta lösgodis någon gång i januari!

Tänker på när Emma kommer hem från USA och vi ska äta ben och jerry. Jag måste öva mycket tills dess!

MY DINGDINGDONG

Ikväll är det 100 % mysa-tills-vi-dör kväll, och det hade inte kunnat vara med perfekt timat (böjning av time... hehe). Nu ska jag hoppa in i gny (ebbas bil) snart så ska vi krasha ica maxi. Hoppas ni får en fin kväll mina små kycklingar!

För jag ÄLSKAR

Libanesisk mat! Såhär fick min glamorösa matlåda se ut idag innan jag började jobba, köpte nämligen maten på mitt favorit café :) Nu kom jag precis hem efter att ha handlat med mamma och köpt lite nödvändiga saker (ett nytt flak celsius tjo!). Trött!

PLANER, JOBB OCH TRÄNING

Igårkväll när jag kom hem från Joels överraskningsfest vid 10-tiden (jobbar ju idag så blev en tidig kväll!) låg ett nelly-paket på min säng. GAH!!!! Här är klänningen på. Vad tycker ni? Har smsat runt till alla mina kompisar typ (haha lol) och alla tycker jag ska behålla den. Själv är jag förälskad i den MEN den är lite tight över ryggen och det är svårt att dra upp ärmarna typ. + att den är väldigt kort, men över benen, magen, ärmarna och brösten så är den inte för liten.

Så vad tänker jag när jag ser mig själv? Jag ser väl mig själv som mullig i den här klänningen. Sad but true. Jobbigt att lägga upp den men ingen annan verkar se bilden som jag så tänkte ändå göra det.

Nu ska jag sticka iväg till gymmet och därefter jobba på i några timmar! :)
 

ONE DAY

Jag tänker inte så mycket på framtiden, sån jag är som person.
Men ibland kan jag inte låta bli att fundera över vart eller hur jag kommer vara om tio år.
Har jag barn? Var bor jag? Har jag träffat min dröm man? Vad jobbar jag med?

Idag är jag som ett blankt papper. Blankt.
Undrar vad som kommer bli av mig tillslut.

Igår pratade jag med Patricia på skype från USA och vi pratade om nästa år.
Allt vi ska göra och ta igen med varandra. Jag vill kunna göra alla de sakerna utan en begränsning.
Jag måste fortsätta kämpa. Hellre nu än sen. Hellre i vinter än i sommar.

Jag tänker inte så mycket på framtiden, sån jag är som person.
Men om det är något jag vet om framtiden så är det att ätstörningen inte ska vara en del av den.

ENSAMMA TÅRAR FÄLLS VARJE DAG

Ibland undrar jag vilka som vet. Vilka som ser igenom mig och mina bravader.
Jag gråter så mycket i min ensamhet och ler så mycket i mina sällskap.
Jag vet att folk vet. Alla gråter ju, eller hur?

Och ibland tänker jag på det och då gråter jag ännu lite mer.
Alla mina nära och kära som ibland gråter i deras ensamhet utan att någon annan vet.
Utan att berätta för någon annan. För alla har vi ju våra problem.

Jag skulle få panik om min bästavän hade en blogg som jag har med såhär utlämnande texter.
Jag vet inte ens om jag skulle vilja läsa. Jag skulle nog inte kunna hantera det som utomstående.
Jag kan ju knappt hantera mig själv. Min situation. Mina problem. Min sorg.

Att jag har en blogg där jag delar med mig av mina texter, känslor och problem är en sak.
Men den enda skillanden från mig och många andra är just det, att jag delar med mig av känslorna.
Det är mitt sätt att hantera min situation och känslor, jag skulle nog explodera annars.
Betyder det att jag känner så mycket mer än många andra? Det behöver det väl inte?
Men det går inte ihop för mig. Jag förstår inte hur man kan hålla inne på så mycket känslor?

Tårar i ensamhet är fan det sorligaste jag vet.
Jag vet ju hur jag själv ibland efter en tjejmiddag, som varit helt underbar,
kan komma hem och bara gråta en hel jävla natt. Jag kan ju inte vara ensam om det?
Och när jag tänker på det så blir jag fan så ledsen att jag nästan dör.

När jag ibland känt att jag levt i en falsk version av mig själv så sa en klok vän en gång till mig;
"men tänk hur många personer du vet så mycket saker om som personen i fråga inte berättat till just dig,
utan som du fått reda på på andra sätt. Vissa saker berättar man bara inte men det behövs ibland inte.
Det betyder inte att man är falsk, lever falskt eller beter sig på ett falskt vis."

Och då ser jag det så mycket klarare framför mig.
Hur man vet så mycket utan att andra vet om att man vet.
Och då blir jag ännu mer nyfiken, vilka vet?

LYCKAN SITTER INTE I JEANSSTORLEKEN

"Åh, jag skulle så gärna vilja vara så vältränad som du är!"

Mig? Jag? Vältränad? Menar du verkligen mig?

Detta fick jag höra idag av en bekant som gick på samma crosstrainingklass som jag.
Jag tackade och tog emot det men inom mig ville jag helst säga "men jag, jag som är så tjock!"

Det spelar liksom ingen roll vad någon säger, gör, tycker eller tror.
När någon säger till mig att jag är smal så ekar motsatsen så mycket högre i mitt huvud.
När någon säger till mig att jag är vältränad så ekar motsatsen så mycket högre i mitt huvud.

Jag tittar i spegeln, försöker se det alla andra ser men det enda jag ser är fett.
Fettvalkar, stora lår, tjockt ansikte och äckliga armar. Så mycket större än förut.

Jag undviker att titta mig själv i spegeln nuförtiden. Jag vågar inte.
Förut stod jag alltid längst fram på alla klasser, men nu vågar jag inte, jag känner mig inte värd det.

När alla dessa tankar kommer upp kontrar en annan del av mig med:
Du är frisk, din kropp fungerar, du ger den energi och är fullt normal.
Konditionen kanske inte är lika extrem, musklerna kanske inte är lika synliga,
låren eller ansiktet lika smalt men du är frisk. Du vet lika väl som jag att du inte var gladare förut,
förut när träningen tog upp 100 % av tiden, planering var a och o, maten räknades på grammet,
vågen visade några kilo mindre och när alla kommenterade hur duktig du var.

DU var inte gladare, inombords var du så ledsen, uppriven, besviken och orolig.
Framför allt trött. Trött på kraven, prestationsångesten, mathetsen och träningen.

DAGENS KAP

Jag har varit ute efter en parfym ett bra tag nu, men helt ärligt hur roligt är det att köpa en doft? Parfymer, smink och basickläder kan vara bland det tråkigaste köpen man gör. Hur som helst, eftersom jag är med i åhlensgruppen (tack lagerhaus!) så får jag 20 % på hela kicks butiken (40% på deras egna märke) och eftersom det var 50% idag på denna parfym ovan så fick jag den på 70% rea. Från 1300 till 391 kr. Hur galet?

Den luktar utomordentligt gott och är precis vad jag behöver. Överlycklig! Nu har jag även betalat min första faktura (mobilräkning för 900 kr, fyfan!!!) och beställt hem ett 6-pack jordsnötssmör + ett mandelsmör (tack fitnessguru!). Nu är jag på topp :D

SISTA JULKLAPPEN

Möttes av denna present när jag vaknade imorse. Som jag suktat efter denna bok!

Igår hade vi kalkonmiddag här hemma med hela släkten. Jag sov några timmar på eftermiddagen, när gästerna var här under kvällen och hela natten. Efter de intensiva jobbdagarna (juldagarna i allmänhet) så bara skriker min kropp efter vila. Nu är jag dock lite piggare så snart ska jag och till centrum för att luncha med Tilda och krasha mellandagsrean. Därefter vankas det crosstraining! :)

ÅRSRESUMÉ

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Massor av saker. Jag sprang massor av lopp, åkte utomlands med mina bästavänner (2 olika resor!), gick ut på krogen, började trean på gymnasiet, åkte på kryssning, köpte en ny mobil med eget abbonemang och sa upp mig ifrån mitt jobb och fick ett nytt i samma veva.

Hur har ditt 2013 varit? Året har varit känslofyllt och otroligt otroligt jobbigt samtidigt som det varit otroligt lärorikt och roligt. Jag har skrattat, jag har gråtit, jag har svurit, jag har njutit och sist men inte minst kämpat!

Tror du att år 2014 kommer blir bättre? Jag är helt säker på att året som kommer bara kommer att bli bättre.

Blev du kär i år? Nej, I wish!

Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma? Min 18:årsdag (12:e oktober)

Vad är din största framgång 2013? Jag har blivit allt mer självständig, det skulle jag nog säga är min största framgång. Och att acceptera människor som dem är, och utgå ifrån mig själv, det har varit en viktig framgång.

Var du gladare eller ledsnare i jämförelse med tidigare år?
Ledsnare, tyvärr. Men som man brukar säga: efter regn kommer solsken!

Bästa köpet? Helt klart utan tvekan min svarta hermés liknande väska som jag köpte i Salzburg i somras


 Vad spenderade du mest pengar på? Celsius!


 Gjorde någonting dig riktigt glad? Mina vänner stod för den biten detta år.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2013? Dimitto (let go), Our own way, Legenden, Uncover (Zara Larsson) och Undressed.

Vem har du umgåtts med mest? Svårt att välja en person men mina närmaste tjejkompisar helt klart! 

Är det något du saknar år 2013 och vill ha 2014? Jag saknar allt det som ätstörningen förbjuder mig att göra. Hoppas på mer av det nästa år!

 

Vad önskar du att du gjort mer? Gått i skolan kanske.. Eller tagit allt för vad det är!

Vad önskar du att du gjort mindre? Jag skulle inte säga att jag önskar att jag hade gråtit mindre - för jag tror inte på att man ska hålla inne känslor- men kanske att jag inte hade låtit ätstörningen dominera så mycket.

Vad gjorde du på din födelsedag? Jag hade tjejmiddag hemma hos mig med alla mina vänner och sedan gick vi ut och festade. Världens bästa dag!!

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre? Att inte ha tagit tag i matproblemen? Men då hade istället nästa år varit åt helskotta.

Finns det någonting du ångrar med 2013? Att se tillbaka och ångra saker man gjort är något jag ofta gör - men i ärlighetens namn något jag vill sluta med. Jag tror på att man bara kommer ångra det man inte gjort när man sitter där i soffan gammal och skruttig. Jag är dock extremt långsint, och då menar jag extremt, så det tar tid för mig, och jag överanalyserar dessutom ALLT, men jag vill inte nämna de saker som jag "ångrat" eftersom jag fortfarande ångrar dem lite ;)

Vad fick dig att må bra? Trygghetskänslan och "må-bra feelingen" kommer alltid då jag tränar och äter nyttigt - men det är inte något som egentligen får mig att må bra inombords på riktigt. Det som däremot är äkta är mina vänner och familj.

Vem saknade du? Emma, så in i helskotta. Sedan stundtals också Alexandra.

De bästa nya människorna du träffade? Har jag träffat några nya vänner? Haha!

Hur många kysste du? Inget som jag håller räkningen på..

Något du redan nu vet att du kommer göra 2014? Tatuera mig!

Vad vill du säga till dig själv inför 2014? Kämpa på, ge aldrig upp hur mörkt det än ser ut. Ge dig själv en klapp på axeln och var inte så hård mot dig själv. Jobba med självkänslan, värdera vänner och familj högt och låt aldrig ätstörningen komma emellan dina relationer.


NYÅRSKLÄNNINGEN BESTÄLLD

Efter många timmar framför datorn med olika onlineshoppingsidor uppe har jag äntligen hittat & beställt klänningen som jag ska ha på nyår. Nu vill jag inte nyårs-hetsa, för jag är så grymt trött på att alla verkligen överhypar, men om det är någon gång på året som iallafall jag vill ha en lite extra fin klänning så är det just när man firar det nya året.

Denna klänning, från rebecca stella for nelly var lite väl saftig i priset (speciellt med tillägget för expressleveransen...) men förhoppningsvis så är den värd det. Jag är helt kär i den och har spanat in den länge och till nyår är den ju helt perfekt enligt mig då den verkligen är "one of a kind". Nu kan jag fira julafton i lugn och ro, wiho!

GOD JUL ÖNSKAR JAG ER ALLA


God jul på er allihopa! Har ni haft en bra julaftonsmorgon? Det har jag! Den startades hemma hos mormor med frukost och tvtittande. Supermysigt! Nu är jag hemma igen och ska snart hoppa in i duschen innan vi åker till min faster och firar jul. 

Hoppas ni får en jätte mysig dag/kväll! Njut av all julmat och försök att tänka bort alla dumma tankar (det ska jag försöka!) 

Mellis-paus


Tjenixen på er! 
Allt bra? Jag mår bara fint, dock kan jag tipsa er om att INTE gå på grit strength klassen på sats innan en lång jobbdag. Kan knappt röra mig. :) 

23:e december


Dagen för dagen, med andra ord 23:e december. Hur känner ni för det? Trots att jag knappt har några julkänslor så tycker jag att det ska bli supermysigt. Igår när jag kom hem från jobbet vid nio (stängning drog över..) så var jag som en död fisk. Ändå somnade jag inte innan ett, låg vaken och tänkte.. 

Frukost - check! 
Fick skjuts av mamma till stationen så nu ska jag träna en stund innan jag börjar jobba vid ett! Ikväll är det minijulafton med mammas sida av släkten :)

Ett grönt mellanmål!


FJÄRDE ADVENT


Fjärde advent idag, hur härligt? Jag säger det igen: tiden går så fort. Om två dagar är det julafton och jag har inte köpt en enda julklapp än. Ingen brådis här inte! 

Blev väckt inatt av ett jävla knackande på mitt fönster (standard!) men lyckades ändå somna om. Nu har jag ätit frukost, kollat på julkalendern och fixat mig och är påväg till kontoret för att städa. Känner mig superpigg idag och helt exited för att jobba! :) 

KOMPIS DET GÅR BRA NU

Middag!

Sådärdå, jobbet är klart för idag och kah ska bege mig hemåt för att lägga mig i sängen och DÖ (jag är SÅÅÅ trött!!). Har sprungit runt hela dagen, klättrat på stegar, bärt varor, hjälpt kunder och varit ute i butiken mer än vanligt. Super kul dock!

På rasten skypade jag med Emma, hon låg i sängen och halvsov medan jag redan hade jobbat i 6 timmar (tidskillnaden är ju härlig!), men måste man prata så måste man! :)

LITE LAX OCH POTATIS


Idag började jag morgonen på sats. Nu sitter jag på jobbet med lite lunch innan jag börjar! Det kommer vara kaosmycket folk idag och vi ska sälja brutalt. Ska bli kul :) 

LITE AV VARJE

Potatis, sallad, bönor, kyckling, hemmagjort knäcke, tigerräkor, dadlsr och brieost

Att äta "lite av varje" kan vara lite av en utmaning då det kan kännas som att man helt plötsligt äter "så mycket", men man måste helt enkelt intala sig själv att lite av varje inte helt plötsligt betyder mycket. Idag är vi på födelsedagsfirande hos Joel (kusinerna) och då är det alltid buffé. Kändes lite jobbigt med "olika livsmedel på samma tallrik" då jag kopplar det till mycket mat men jag försöker koppla bort de tankarna.

MINA HEMLIGHETER


Nu var det ett antal år sedan jag skev dagbok så nu är det dags att börja igen. Jag älskar ju som sagt att skriva så nu har jag redan skrivit i snart en timme i den. Min hemligheter, bara mina. Och nu har jag lås så att michaela inte kan läsa min dagbok som hon gjort med mina övriga tusentals..

LAGERHAUS SHOPPING


Efter dagens julavslutning åkte jag och brudarna och åt lunch tillsammans. Supermys! Jag och Tilda stannade kvar lite längre och då passade jag på att handla lite på lagerhaus till min moster Kristina. Imorgon ska jag handla lite mer saker till mamma!

Lite känsloprat och irriterande ångest

Från att vara på toppen till att hamna på botten. Jag och min psykolog pratade mycket om julen idag och hur jag vill förhålla mig till den. Vad jag vill tänka på och lägga tid på, prioritera och göra för typ av val. Svaret är ju enkelt: jag vill kunna njuta av julen men det är svårt när jag hela tiden tänker kalorier, viktuppgång, ingen kontroll och ångest. Nu är det uppehåll i fyra veckor tills jag ska till capio igen och jag har lite blandade känslor inför det.

Alldeles nyss var jag rätt glad och förväntansfull men nu är jag mer ledsen och nedstämd. Känner mig rätt lat fastän jag precis var på gymmet, känner mig stor och tråkig. Vill helst inte på julbord ikväll men jag ger mig själv en spark i röven och går ändå. Jag vet att det här inte är dagen för mig att utmana mig själv och jag orkar faktiskt inte streta emot heller, men vanlig middag kan man ju äta på ett julbord ändå.

Min chef svarade precis på mitt sms som jag skickade igår angående jobb efter jul och det ser ut som att det kanske inte kommer bli så mycket jobb för mig som jag hoppats på, eftersom de går ner i timmar efter jul, men det är inget att haka upp sig på. Jag tror nog det kommer bli bra ändå :)

ETT LITE BYTE SÅDÄR


Efter ett samtal på Capio så möttes jag av denna skylt på sats. Efter snart två år i tjejernas omklädningsrum kan jag säga att det var en go syn att se en liten annorlunda miljö! Killarnas är mycket större och finare :) 

Nu ska jag ligga i soffan och smälta maten en stund!

JAG BLIR SÅ TRÖTT..

 Om det är något jag lärt mig under de senaste två åren (vi snackar hälsorelaterat) så är det följande:
- i nästan alla fall så fungerar fanatisk/extrem träning eller kost inte på lång sikt
- lagom är bäst och det är då man verkligen kan få den där balansen i livet man vill ha
- man ska utgå ifrån sig själv och inte jämföra sig med andra
- alla reagerar olika på träning och mat och måste därmed förhålla sig olika till dessa två

Varför jag tar upp detta är för att min pappa imorse vid frukosten brast ut i: "du vet väl att celsius inte är bra? jag vill bara att du ska vara medveten om det!". Ja, jag är ju medveten och är van vid att jag får ta rätt mycket skit för att jag dricker en Celsius om dagen men nu börjar jag bli rätt trött på att alla ska snacka om hur dåligt celsius är. Ska jag behöva försvara mig hela tiden för att jag dricker en eller två om dagen? Jag är väldigt påläst när det kommer till celsiusdrycken och det finns så mycket värre saker i världen som man kan stoppa i sig. 95 % av min kost består av hälsosam mat och jag tränar regelbundet, jag ska inte ens behöva försvara mig till att få dricka en celsius eller två om dagen (speciellt inte med tanke på att jag har en ätstörning).. Jag vet att celsius innehåller ett sötningsmedel och ämnet taurin, jag är fullt medveten om det men herregud, vi måste se saker ur ett större perspektiv. Men det blir svårare för mig att se detta ur ett större perspektiv när omgivningen är på mig och säger hur dåligt det är osv.

Ibland kan jag även tycka det är lite jobbigt att dricka celsius på grund av vad folk har sagt till mig om hur dåligt de är, men jag försöker att tänka bort det. Jag blir dock så fruktansvärt irriterad på människor som ska klaga på en sak jag gör medan jag skippar alla de andra 1000 miljarder saker som många andra "vanliga" människor stoppar i sig om dagarna/helgerna. JAG SKA INTE BEHÖVA FÖRSVARA MIG. Jag blir bara så trött på att andra ska haka upp sig på denna grej jag har. Jag klagar inte på hur andra äter eller lever, varför ska andra klaga på mig?

Sedan måste jag ju tillägga att de personer som tagit upp detta med mig inte riktigt vet hur allt ligger till i mitt liv, med mina problem kring maten osv. Men jag tycker ändå det är tråkigt, för jag menar, ALDRIG att jag skulle säga till någon som drack ett glas cola: "du vet att cola är dåligt va? massa socker!!!"


JORDEN ANROPAR!


UNDERBAR morgon :) Ställde klockan i på 8.20 och gick upp och åt frukost i lugn och ro framför julkalendern på datorn. Klädde på mig träningskläderna och åkte till gymmet för att låta musklerna arbeta lite och benen springa med ankelvikter. Kroppen blev glad och likaså jag! Väl hemma åt jag jordens godaste lunch i form av mina favorit kycklingspett som mamma köpte hem igår :) Nu har jag duschat och klätt på mig och är redo för två lektioner från 13.55-16.05.

Ikväll är det julkonsert i konserthuset med familjen och en liten del av släkten. Ge mig julklänslor tack! :)

DET ÄR TISDAG MEN JAG TAR LOV NU

Enda sedan jag klev upp imorse vid halv sju har jag längtat efter att den här dagen ska ta slut. Kanske hade jag kunnat se hela dagen på ett positivare sätt, men inte idag. Två prov är iallafall avklarade nu och dessutom kom jag precis hem från jobbet. Det gick jätte bra och tiden bara sprang iväg eftersom det var så mycket folk!

Nu är alla skolrelaterade saker över och min hjärna tar lov NU. På fredag är det avslutning och sedan är jag fri i några veckor. Känns skönt att kunna fokusera på annat! Vila upp sig, jobba, träna, umgås med vänner och familj. Precis som det ska vara :)

På tal om ingenting, jag har gått runt och oroat mig över maten hela dagen idag eftersom jobbet "kaosade" upp mina mattider lite.. Jag ändrade om så att jag åt min "middag" vid fyra (precis innan jag började jobbet) och åt mitt kvällsmål nu när jag kom hem vid nio. Det är alltså 5 timmars mellanrum och ni vet vid det här laget att jag oftast inte ens brukar kunna vara utan mat i över 3 timmar. Idag förvånade jag mig själv, kanske för att jag hade fullt upp med annat och det kändes riktigt bra!

ANNAT FOKUS ÄN MAT


Kvällens syssla har varit att plugga jurudik och film KONSTANT. Har suttit med pappa ett bra tag av alla timmar så nu känns det som att lite mer sitter iallafall, men det är inte mycket.. De enda pauserna jag har gjort är då jag ätit middag och mit kvällsmål. Mamma gjorde en jätte god lammfärslimpa och jag gjorde potatis och rotsaker i ugn. Det blev jätte gott :)

Nu börjar paradise hotel och efter det ska jag direkt hoppa i säng för att orka gå i skolan 8.20-16.05 imorgon (två prov) och sedan jobba 16.00-20.10 :)

Mysmorgon


Mina mornar nu för tiden är mysigare än någonsin. Att kolla på julkalendern, täna ljus, dricka en kopp julté och äta gröt har blivit en rutin :) Sov riktigt riktigt bra ikväll också vilket är ytterst ovanligt. Extra energi till att drunkna i skolböckerna!

Q/A

Jag undrar hur man raderar sitt instagramkonto? Har inte lyckats hitta den funktionen!

Vad jag vet så måste man logga på instagram via datorn för att kunna ta bort sitt konto! Väl där så trycker du på konto i högra hörnet och då kommer det upp "radera konto". Hoppas det går bra!

Vart är den ifrån?????

Klänningen kommer ifrån chicy.se :)

Hej!! Tycker din design är super fin och jag undrar hur du gjort för att ha din meny över hedern? :)

Faktum är att det är en gratisdesign som jag ändrat om lite, men du hittar designen HÄR!

ETT BRA AVSLUT PÅ DENNA VECKA

Nu i juletider så kommer jag jobba rätt många timmar - närmare bestämt drygt 60 timmar i December månad, något jag tycker är väldigt kul! Det har dock varit lite jobbigt denna helg eftersom jag haft så mycket annat i skolan att göra klart innan jullovet, men man får helt enkelt bita i det sura äppet ibland, inget mer med det. Det har varit en bra jobbdag trots att den var väldigt lång, jag stängde för första gången med en kollega och det gick jätte bra. Tog 30 minuter extra eftersom det var lite krångel med kassaräkning osv. men jag kom hem vid strax innan nio tiden iallafall!
Tänkte ta upp två jobbiga matsituationer som jag stött på idag:
- Blev erbjuden en godisbit av en kollega precis innan stägning, hittade på och sa att jag inte gillade kola
- Mina arbetskamrater frågade om jag inte ville ha lite skumtomtar eller pepparkakor

Det är när sånna här tillfällen kommer som jag så gärna skulle vilja vara frisk och ha en bra relation till mat.
Hur ska man förhålla sig till situationer som dessa? Jag på något sätt framställer mig som att jag är helt normal när det kommer till mat, det vet jag att jag gör, men jag kan ju inte fortsätta ljuga gång efter gång?

Nu ska huvudet få vila lite efter en lång och intensiv dag. Hoppas allt är bra med er!
Jag tycker det har dött lite i kommentarsfältet, känns inte som att jag bloggar "med" er.. :(
Skickar iväg en puss!

KÄNNER MIG LEVANDE


Igårkväll medan alla tjejerna mös hos Jenny låg jag i min säng och pluggade rättskunskap. Eftersom jag vanligtvis aldrig skulle göra det en lördagskväll så känner jag mig väldigt stolt. Jag kan säga att jag knappt hade något val, då jag har två prov på tisdag som jag nästan inte pluggat någonting till, förutom de tre timmarna igår! Men jag får stå ut nu för sen är allt plugg innan jullovet klart :)

Idag ringde klockan på 8.15 så då var det bara att gå upp! Jag gjorde i ordning frukost, började laga mat att ta med till jobbet (har sisådär 50 kr kvar på kortet fram till den 23:e), klädde på mig och packade väskan. Först åkte jag till kontoret för att städa och sedan direkt till Lagerhaus :) Nu har jag snart betat av  5 timmar men jobbar till 20.10 ikväll så har några timmar kvar, inget att klaga på för det är så kul att jobba med alla kunder och mina kollegor. 

Möttes av denna på jobbet idag! 

Nu är jag inne på min sista rast så jag ska till Ica och köpa celsius och sen är det dags att äta middag :)

KÄNNER MIG LEVANDE


Igårkväll medan alla tjejerna mös hos Jenny låg jag i min säng och pluggade rättskunskap. Eftersom jag vanligtvis aldrig skulle göra det en lördagskväll så känner jag mig väldigt stolt. Jag kan säga att jag knappt hade något val, då jag har två prov på tisdag som jag nästan inte pluggat någonting till, förutom de tre timmarna igår! Men jag får stå ut nu för sen är allt plugg innan jullovet klart :)

Idag ringde klockan på 8.15 så då var det bara att gå upp! Jag gjorde i ordning frukost, började laga mat att ta med till jobbet (har sisådär 50 kr kvar på kortet fram till den 23:e), klädde på mig och packade väskan. Först åkte jag till kontoret för att städa och sedan direkt till Lagerhaus :) Nu har jag snart betat av  5 timmar men jobbar till 20.10 ikväll så har några timmar kvar, inget att klaga på för det är så kul att jobba med alla kunder och mina kollegor. 

Möttes av denna på jobbet idag! 

Nu är jag inne på min sista rast så jag ska till Ica och köpa celsius och sen är det dags att äta middag :)

En rolig och händelserik lördag


Idag när jag kom till jobbet möttes man av denna peppande skylt. Från att vara taggad blev jag helt plötsligt brutalt sjukt glad och ville bara gå ut i butiken och säga hej till alla kunder.. :) 

Nu har jag rast så gick och köpte en smoothie. Astrid jobbade så hon gjorde en stor till mig fastän jag bara köpte en mellan. Lite läskigt och kaos i mitt huvud "en stor? Den kan jag väl inte dricka upp?", jo det är bara att tacka och ta emot!

LITE INFO OM VAD SOM HÄNDER

En bra dag blev helt plötsligt en tuff dag efter samtalet på Capio. Blir arg och ledsen på samma gång över hur jag ständigt tillåter ätstörningen dominera mitt liv. Jag må ibland vara hård mot mig själv och inte alltid göra mina framsteg rättvisa, men nu i juletider blir det extra tydligt hur jag begränsas av mina tankar. Även denna fredag drogs därmed igång med många tårar, tråkigt nog.

Nu kom jag precis hem från skolan och ska röra ihop lite middag innan jag ska ta bussen till gymmet för första gången sedan jag blev sjuk förra veckan! Hoppas på att det är lite folk så man kan få lite kvalitetstid, men eftersom det är fredag kväll så blir det nog inget problem? :)

Igår köpte mamma sista boken i Engelforstrilogin till mig så jag ser framemot att läsa en bit av den ikväll. Jag som aldrig läser böcker har verkligen uppslukats av de böckerna, har läst de två tidigare, cirkeln och eld, och vad ska jag säga? Det går inte att sluta läsa när man väl kommit igång.

Annars då? Imorgon går stapeln av tidigt då jag har längtat hela veckan efter att få gå på ett satscorepulse-pass som jag inte gjort på så länge. Ibland kommer saker i vägen och då är det inte mer än normalt att prioritera bort vissa träningspass helt enkelt! En annan rolig sak som händer imorgon är att jag jobbar från 11-16. Ska bli väldigt kul och jag är sugen på att vara den bästa och trevligaste versionen av mig själv :D Hur härligt låter inte det?
Idag var det mjukistema på skolan så jag gled runt i min onepiece. Man får ju passa på ;)

NATUREN ÄR ALLT FIN

 
Äntligen är jag frisk efter en veckas lång förskylning/halsont. Känns otroligt härligt att inte ha den där klumpen i halsen eller behöva gå runt med en toarulle överallt.. Nu får jag bara hoppas att det håller i sig :)

Detta firades med en fin liten timme ute i naturen. Dagens uppgift var att våga ta det försiktigt, njuta av nuet och lyssna på kroppen. Jag tycker att jag lyckades väldigt bra och resultatet blev att jag verkligen njöt. Nu ska jag iväg med mamma och handla lite och sedan möta upp Kajsa och Victor för att plugga till ytterligare ett prov..

MAN MÅSTE VÅGA GÅ VIDARE




För ungefär ett år sedan insåg jag att mitt instagram konto inte gjorde något gott för mig - snarare bara gav mig en hemsk prestationsångest. Äntligen, efter ett års fundering har jag idag tagit det stora steget att radera kontot. Jag slutade använda det i slutet av denna sommar, men tryggheten i att kunna gå in på kontot (som jag ändå gjort var och varannan dag sen dess) ville jag behålla så därför tog jag inte bort kontot i samma veva. Problemet med det hela har varit att jag går in på, kollar tillbaka på bilderna, jämför, tittar på alla fitspo-konton jag följer, saknar, vill tillbaka, triggar igång dumtankarna och blir ännu sämre med mig själv som jag är idag.

För att bli frisk så måste man våga göra uppoffringar - man måste våga ta steg som är jobbiga för ens inre välmående kommer alltid först. Nu är jag ett ytterligare steg i rätt riktning!

HÄR KOMMER DET:

 
Jag har tänkt på bloggen under en längre period nu, det är rätt sjukt hur jag bloggat i ungefär sex år. Tiden springer iväg som man brukar säga, eller hur? När jag började skriva handlade det mest om min ridning och Ola Svensson som jag var ett brutalt stort fan av. Jag var 13 år, nybliven tonåring som hade otroligt mycket framför sig. Jag var 13 år och hormonerna bara sprudlade. Jag skulle inte påstå att jag tyckte det var något vidare roligt att blogga, men det var en "grej" som alla hade börjat med så jag följde strömmen trots att nästan varje inlägg bestod av meningen "förlåt för den dåliga uppdateringen men..."

Det som skiljde mig ifrån många andra var att jag aldrig slutade blogga. Ju längre tid som gick desto större del av mitt liv präglades av bloggandet. Inläggen blev djupare, åsikterna fler, bilderna bättre och variationen mer. Ett tag var det en "Ola-blogg", som sedan övergick till en "foto-blogg" och därefter blev en "tränings-blogg". Det var vid den sistnämnda som allt fler började klicka sig in här och läsa. Det fanns ett intresse i att läsa om mitt liv och i och med fler läsare ökades mitt ansvar gentemot er. I mars 2012 tog allt fart och många skulle nog säga att jag inspiererade och motiverade till träning och nyttig kost här på bloggen. Så skulle jag iallafall beskrivit det för ett år sedan. Idag ser jag det med andra ögon, det blev startskottet till mitt helvete här på jorden. Hårda ord men 100 % sanna. Nu kan jag inte göra något ogjort, trots att jag så många gånger det önskat, men det jag stod för då är inget jag idag håller med om. Jag trodde jag visste så mycket men egentligen var jag rätt vilsen.

För att jag ska kunna stå för det jag skriver och förmedlar här på min blogg måste jag utgå ifrån mig själv. Alla påverkas vi olika av samhället, påtryckningar utfirån, media eller omgivningen i allmänhet men med mina erfarenheter som grund så måste jag utgå ifrån dessa. Jag har påverkats negativt att träningsbloggar och därför vill inte jag skriva om "legday" och hur många set/reps jag klarade av. Alla måste vi utgå ifrån oss själva och i och med att sånna typer av bloggar/medier/plattformer har fått mig att må dåligt så vill inte jag vara en del av det. Det finns säkert många som tycker det är inspirerande och roligt att läsa om, som inte påverkas negativt, men jag är inte en av dem. Jag vill ta ett exempel: jag minns så tydligt en gång förra hösten då jag var påväg hem från ett extremt ansträngade spinningpass. Det var tiden då jag instagramade varje träningspass och måltid. När jag väl skulle ladda upp bilden på cykelsadeln och tagga tusen hashtags (#fitspo #inspo #healthspo #healthydinner #workout #workhard #justdidit) så fungerade det inte. Appen la ner och bilden försvann. Och jag började nästan gråta, jag fick panik och direkt så tänkte jag "fan också, nu var hela passet onödigt". Det var någonstans där jag blev lite rädd för mig själv och hur min träning dominerades av bekräftelsen utifrån.

Därför vill jag här fokusera på balans, skriva om min väg uppåt och inte bidra till någon jävla tränings- eller mathets för fem öre. Det är slut på att ta kort på gymmet, skriva om hur tungt jag lyfter eller fota varje måltid. Givetvis kommer jag inte utesluta någonting, ibland kanske jag tar kort på min mat i sammanhang som jag tycker är relevanta, men jag ska alltid tänka på anledningen till varför jag gör det. Jag ska sätta mig själv i första hand gällande detta för att kunna må bra. För helt ärligt tror jag att allt det där påverkar än mer negativt än positivt. Och jag vägrar att vara en del av träningshetsen som pågår.

Jag lär mig hela tiden, jag är inte perfekt, långt ifrån. Däremot anser jag att livet är alldeles för kort för att försöka leva utifrån andras värderingar. Att överdriva träning och kost är inte hälsosamt på lång sikt. Det gäller att se över sin livsstil, leva på ett sätt som passar en själv och ha en någorlunda balans i livet. En annan viktig punkt enligt mig är det där med mål. Vi människor har en tendens till att ständigt sträva efter nya mål för att förbättras och på så sätt bli nöjdare med oss själva, men i de flesta fall så fortsätter vi bara jaga efter nästa mål och glömmer bort att njuta av det vi faktiskt åstadkommit. Istället för att leva för "framtiden" så måste vi våga stanna upp och se över hur vi idag lever. Jag tror inte på att restriktion skapar balans i längden. Njut av resan, våga låt det ta tid och stressa inte. Det tror jag är nyckeln till lycka.

Framöver kan ni alltså förvänta er en blogg med mycket åsikter, tankar och ärlighet. Träning och mat är en stor del av mitt liv och därför kommer det återspeglas här i bloggen, som det gjort under en längre period, men på ett sätt som jag anser vara sunt, för både er och mig. Man kan inte tillfredsställa alla men detta är trots allt min blogg och mitt viktigaste verktyg till att må bra. Men som sagt, man är aldrig fullärd.

GRÅA ONSDAGSMORGON

Idag vankas det prov, känns lite nervöst faktiskt.. Men det enda jag kan göra nu är att försöka få in det sista och hoppas på det bästa ;) Gårdagen avslutades på sämsta möjliga sätt men idag mår jag lite bättre. Frukosten fick bli 1,5 portion gröt och en knäckemacka som smakade himelskt från Gateau.

Då säger vi godnatt <3


DIG GILLAR JAG INTE, INTE ALLS

Eftersom jag gått runt med rätt mycket ångest hela dagen så backade jag lite både under melliset och middagen. När jag mår dåligt är det enda lindrande att ta det nyttigaste alternativet i närheten och servera det så att det ser så nyttigt ut som möjligt. Eftersom jag inte åt så mycket till middag så tänkte jag göra något nytt till kvällsmål istället, eftersom bara att variera är en väldigt stor utmaning för mig i dagsläget, det gör mig osäker, triggar igång dumtankarna och ger mig ångest. Jag gjorde i ordning en tallrik med en mix av äpple, banan, hallon och grapefrukt. Lite nötter, en klick jordnötssmör och keso. Bara för att det är "nytt" för mig så kickar ångesten igång på en gång - känns som jag ätit för mycket, mer än vanligt, fel osv. Hur kan det vara så jobbigt att variera maten?

Jag vet ju att jag inte åt mer än vanligt, den enda anledningen att jag tror det är för att jag åt något nytt. Jag vet ju att det är variation som jag är livrädd för och bara inbillar mig diverse saker..

JULTÉ OCH KNÄCKEBRÖD

 
Lunch i centrum följdes upp av massa samplugg. Inte det roligaste men sällskapet var iallafall topnoch! Med mig hem fick jag även knäckebröd från gateau och te från kahls. Super duper gott té och knäckebrödet ska testas imorgon bitti då jag inte riktigt vågade äta det till mellis idag. Ligger i soffan och försöker banka in e-frågorna tills imorgon, inte det lättaste när man heter Victoria.. Hehe!

TYST, SNÄLLA SÄG INTE ETT ORD

"Du är normalviktig oavsett om vågen visar ett kilo mer eller mindre, det är viktigt att du förstår det" sa hon till mig med allvar i rösten. Hur många gånger hon hade sagt så till hade jag ingen aning om, jag hade tappat räkningen för längesedan. Trots att jag hade försökt intala mig meningens innebörd tusentals gånger så gav det ingen effekt. Fortfarande samma tankar, värderingar och åsikter. När mina goda sida tänkte "vad gör ett kilo upp eller ner om det skulle betyda ett friskt liv?" kontrade djävulen på höger axel med "det skulle betyda att du är tjock, och tjock vill man inte vara. Tänk allt du kämpat för, alla timmar på cykelsadeln eller i löpspåret, förgäves?". På något vis fick djävulen alltid lite mer luft och vann min förtroende. Trots att jag visste vad jag egentligen skulle lyssna på så hjälptes det inte, djävulen visste alla mina svaga punkter och tryckte på dem som att det var vardagsmat.

"Rösten inom dig som trycker ner dig dagligen kommer aldrig bli nöjd, det är viktigt att du förstår det" sa hon till mig med ett välvalt tonläge. Orden förblev tomma för mig, jag hörde dem klart och tydligt men i mitt huvud var det som viskningar jag knappt kunde höra, eller ville höra.

"Den vill få dig att tro att lyckan är bakom hörnet, men det där hörnet kommer aldrig, raksträckan tar aldrig slut, det är viktigt att du förstår det" sa hon till mig med en säkerhet i rösten som jag aldrig tidigare upplevt.
Jag började direkt tänka på hur den där meningen exakt stämde överens med min erfarenhet. Hur jag försökt försökt och försökt ta mig till det där hörnet som aldrig kommit. Hur jag fortsatt försökt i hopp om att bli lite gladare, utan resultat.

Hur kan man vara så rädd för variation?

I och med julen så har jag kommit in i någon form av gröt-period, och idag var jag dessutom inte alls sugen på bröd så jag bytte ut knäckebrödet emot ett ägg. Nu sitter jag här med ångesten i luften för att det är så himla ångestframkallande att byta livsmedel och förändra saker. Direkt kommer kompensationstankarna och huvudet går på högvarv med kaloritänket. "Det ser ju mycket mer ut med två ägg?". Åt iallafall upp nästan allt och nu ska jag fortsätta försöka njuta av denna morgon. Förskylningen och halsontet är lite bättre men jag skulle fortfarande säga att jag är rätt sjuk. Blir att avboka satscorepulse-passet och hoppas på att jag kan träna igen imorgon eller på torsdag.

I min skola har vi z-eftermiddag idag och min första lektion är inställd och på mentala träningen är det zumba som jag inte riktigt känner att jag är frisk nog att delta på (TYVÄRR!) så hela dagen kommer spenderas med samböckerna på waynes med min lilla Ebbson. Vi är ett allt bra team vi. Nu ska jag fortsätta snyta mig.. :(
 
 

RÖRIGT, VIKTIGT OCH JOBBIGT

Så många gånger jag gråtit, hatat, skrikit, skakat, tvivlat, klagat och misstrott. Skulle jag räkna ihop alla gångerna jag tittat mig själv i spegeln och känt inget annat än förtvivlan så skulle jag nog utan tvivel bli ställd mot väggen. Men å andra sidan är det precis vad mitt liv de senaste åren har präglats av, ett hat mot mig själv som jag önskar ingen människa i hela världen behöva känna. Det är hemskt att känna så - känna att man själv är värd allt hat man kastar på sig själv dagligen men att alla andra är världens finaste och inte förtjänar något annat än kärlek.

Jag är inte ensam. Du är inte ensam. Det känns så - som att man står här på jorden med ostadiga ben som när som helst viker sig, helt själv medan alla i omgivningen har någon, någon att ty sig till - förutom en själv. Men det är inte så. Det är viktigt att vi förstår det.

Ibland får jag ryck och vill skriva ner alla mina känslor i ord, vill dela med mig av alla mina tankar och påtryckningar jag känner av utifrån. Men när jag väl börjar skriva så kommer jag på så mycket - det bara dyker upp nya saker som jag vill skriva om och de där "nya sakerna" tar aldrig slut. Det finns så mycket att prata om, att diskutera och analysera. Att ha en ätstörning känns som det mest komplexa i hela världen, eller psykisk ohälsa i allmänhet.

Ena stunden vill jag, vill jag ur den här förbaskade skiten mer än någonting i världen men på ett ögonkast vill jag, vill jag inte förändra mina beteenden eller huvudtaget - det är för jobbigt. Vad gör man? Vad gör man när tårarna, hatet, förtvivlan och ångesten tar över och inte går att hantera? När man istället känner sig helt maktlös som att dumtankarna är herre på täppan och att man bara lyder det som dem säger åt en att göra.

Jag kommer aldrig bli den samma igen. Jag kommer aldrig kunna förhålla mig till livet på samma sätt igen. Göra, prioritera, bete, säga, vara, upptäcka eller se samma saker. Jag vet faktiskt inte vad jag vill säga med detta, men jag antar att det är något i stil med att jag är så ledsen för vad som har hänt med mig. Ledsen för att något som till en början skulle vara så duktigt och bra utvecklades till något så hemskt och jobbigt.

Ibland blir jag rädd när jag tänker på hur lång tid det kommer ta för mig att bli frisk igen. Jag har hört att det går - det finns ju bevis på det - men det känns så fruktansvärt långt borta. Det tar så mycket kraft och energi att vilja och jobba för att bli frisk igen. Man tänker och så tänker man lite till. Den senaste dagen har jag tänkt mycket på vart man riktar sitt fokus när man är i en situation som jag - att man i många fall bara ser sig själv och sjukdomen. Att man själv har det så jobbigt och glömmer bort alla andra i ens omgivning. Blir lite rädd att jag känner igen mig i det. Gör jag det?

För att knyta ihop detta röriga inlägg vill jag säga att det är viktigt att vi förstår att vi inte är ensamma - ni är inte det! Sedan en liten tröst till er alla kämpar där ute som jag vet läser det här - som kämpar varje dag med dumma tankar som vill trycka ner er med huvudet före, ni är starkare än ni tror. Jag vet att det låter som tomma ord, jag försöker själv intala mig dem varje dag utan någon större skillnad, men det kommer, jag lovar. Jag förstår att ni är trötta, det är jag med, det är ju jobbigt att bara existera, hur ska man då orka kämpa för att bli frisk? Fastän vi vill att vägen till friheten ska vara lätt och smärtfri så vet vi också att det inte är så - den är snarare krokig och blodig. Tro mig, jag vet, man går runt som en tickande bomb med risk om att snart explodera. Ena sekunden vill man kämpa och andra vill man lägga sig ner och tyna bort. Man känner sig otillräcklig och svag. Men vem är det som får en att känna oss så? Det är ätstörningen själv - den jäveln. Den omvandlar allt till negativt. Den vänder våra sociala relationer emot oss och får sig själv att framstå som en vän till oss - den jäveln. Det är viktigt att vi förstår det.

KAOS I KAOSET


Idag har jag förvånat mig själv så grovt! För första gången på väldigt länge har jag pluggat intensivt och faktiskt fått saker gjorda. I över tre timmar också! Nu har jag precis tryckt i mig middag bestående av rökt lax, couscous och sallad, en kopp te och keso. Nu är det dags att ta det lite lungt igen eftersom min hjärna är överbelastad och min näsa bara rinner (yes, snytpapperna säger väll det mesta..), hoppas det är bättre med er än det är med mig ;)

PRECIS SÅ


LÄS DETTA - DELA MED ER - VÅGA TA UPP ÄMNET

HÄR tycker jag ni ska klicka. Jag tycker ni ska läsa den texten som är så ofattbart viktig. Mohamed Touzari öppnar upp sig och skriver om hans totala livsförändring och hur han gick för långt och tillslut drabbades av ortorexi. En sjukdom som bara växer och växer i dagens samhälle. Allt fler vågar idag ta upp detta ämne, just för att allt fler drabbas och kan hjälpa andra att inte hamna i skiten, vilket är fantastiskt, men gruppen som hetsar till extrem träning och kost är fortfarande större. Självklart är det så, man vill visa sig så duktig och stark, man vill inspirera och få bekräftelse.

Jag var en av dem! En person som trodde att jag gjorde rätt, av rätt anledning - fastän jag gjorde allt av fel anledning. "Jag trodde att jag visste allt om hälsa och kost, men jag visste inget. Idag vet jag mer. Absolut inte allt, långt ifrån, men mer. Tillräckligt mycket för att aldrig trilla dit igen. Ner i träningshets-träsket. Det hemska träsket där alldeles för många ungdomar, men även vuxna är idag. Ett träsk där de tror att kvarg och hantlar är lösningen på allt. Håll koll på dina kalorier-in och kalorier-ut så blir livet perfekt. Eller inte." I detta känner jag igen mig, det känns som att det är mina egna ord.

Vi måste prata om detta. Vi måste öppna upp oss och hjälpa varandra. Det är såhär vår verklighet ser ut, tyvärr, och allt fler drabbas. Vi måste göra aktiva val! Vi bara måste förebygga träningshetsen och allt därtill. Vi måste tänka till. För hälsa är inte träning varje dag, ett underskott på kalorier och proteinshakes. Vi måste ställa oss frågan "när går HÄLSA över styr?"

Nu är det snart två år sedan jag påbörjade resan mot en sjukare version av mig själv. Fick bevis på att smalare i alla fall absolut inte betyder lyckligare. För snart ett år sedan började jag tänka till, förändra, öppna upp mig och prata om detta i min blogg. Till en början var det lite skämmigt, tabu och jobbigt för mig. Idag ser jag det som en självklarhet. Som en skyldighet jag har till er och alla i min omgivning, eftersom jag vet, jag vet att det är ett så stort problem som ständigt växer. Vi måste våga prata om detta!


JAG HAR HITTAT DEN - NYÅRSKLÄNNINGEN

Yes -äntligen som jag letat. I år, till skillnad från tidigare år visste jag exakt vad jag ville ha på mig. Klänningen ska vara heltäckande fram upptill (tycker det är finare att visa rygg än bröst) och djup i ryggen med släp. Guld är precis vad jag vill ha. Därför ska jag beställa den här när lönen trillar in på kontot! :)

THIS IS MY GROWN UP CHRISTMAS LIST

 
Mornarna är så underbara nu för tiden, hur kommer det sig egentligen?
Jo, mysfaktorn är på topp eftersom det är december, snart jul, ljusen är tända och julkalendern på. Att jag fortfarande har extremt ont i halsen och nyser stup i kvarten gör inte mig inte så mycket för det positiva överväger med hästlängder. Sovmorgonen satt fint idag också!

Frukosten blev lite annorlunda idag då vi inte hade några ägg hemma, så jag ersatte det med en halv grapefrukt istället. Till det blev det gröt med keso, mjölk och sylt. En celsius, en kopp grönt te och en knäckemacka med smör, ost, skinka och gurka.

Strax ska jag klä på mig och åka iväg och handla mat med mamma. Älskar att åka med till affären för då köper mamma allt jag vill ;) Sedan är det en lite lättare skoldag som vänter och därefter hem och fortsätta dricka massa te och plugga. Puss på er!

SNÖRVLAR OCH NYSER


Mobilbilder kanske inte är det roligaste men har inte ork, energi eller viljan att gå upp och leta efter kameran! Ligger bara i soffan och nyser.. Jobbdagen var jätte rolig och för att summera helgen så har jag gjort stora framsteg. Idag tex. klarade jag av ett bytesköp för första gången helt själv!

Solsidan är klar, hellenius hörna är på och strax börjar sex and the city! (Men kan inte bestämma mig om jag ska kolla på johan falk istället...)

IT'S BEGINNING TO LOOK ALOT LIKE CHRISTMAS


Nu ska mössan, halsduken och vinterskorna för jag ska ut i snön och knata till bussen!

Andra adventmys hemma hos sjuklingen



Först och främst, fy fasiken vad jag är sjuk haha. Det är snytmaraton hemma hos mig kan man säga, har nog aldrig varit såhär förskyld.. Näsan är trött och gör ont. Och halsen likaså. Har inte sovit så mycket inatt men började ändå dagen på bästa och mysigaste sätt, med frukost, tända ljus och julkalendern. Jag gjorde en lite juligare gröt idag toppat med kanel, det är ju trots allt andra advent idag :)

Att jobba idag ska bli kul men får nog hålla lite avstånd ifrån kassan så att jag nyser i kundernas ansikten. Hehe! Vi får se om jag kommer kunna ta mig till Tildas julfika, skulle ju vara så mysigt men kanske blir lite svårt eftersom jag knappt kan hålla ögonen öppna innan jag måste nysa igen..

TE ÄR VÅR BÄSTAVÄN

Denna lördagskväll avslutades hemma hos Ebba med massa te och snicksnack. Hade tänkt stanna hemma ikväll då jag har så fruktansvärt i halsen och även lite i öronen, nyser varenda sekund och behöver snyta mig stup i kvarten, men sedan kom jag på att det enda som kan bota min förskylning är kompismys så, så fick det bli ändå. Nu ligger jag hemma i min säng och ska sova. Försöker tänka bort ångesten till att jag antagligen inte kommer kunna träna imorgon, jag måste bli frisk på riktigt nu!! Imorgon är det jobb igen :)

THIS IS WERE I BELONG


Idag passade jag på att göra jätte goda köttfärsbiffar. Improviserade bara ihop allt men minns jag rätt så tog jag: blandfärs, dijonsenap, vitlök, gräddfil, fisksås, rosépeppar, peppar, ägg och rosmarin. Blev succé!

ATT JOBBA PÅ LAGERHAUS


Jag har sagt det förut men jag säger det igen, jag är lyckligt lottad som får jobba med så underbara arbetskollegor! Jag trippar fortfarande rätt mycket på tå då jag har jobberfarenheter (donken) som kanske inte varit så trevliga alla gånger. Det är mycket jag är rädd för att göra eftersom jag fått utskälllningar för sånna saker tidigare. Ett bra exempel är att springa på toa, eller kanske ta något snabbt att äta fastän man inte har rast, eller snicksnacka lite med en kollega, eller sätta sig ner och vila lite för att man behöver det. Alla dessa saker ser mina kollegor som självklarheter. Att man ska skratta och ha kul ingår i vårt jobb. Att ta rast när man vill och dela upp den, det är ingenting man ifrågasätter. Kommer nog ta ett tag för mig att komma in i denna underbara arbetsmiljö  men jag kan säga att jag njuter. Sån positiv energi! 

Och sedan, som pricken över i:et är vi med i åhlensgruppen vilket innebär grymma rabatter! :) 

Nu ska jag hem och pyssla om mig själv. Har jätte ont i örat och halsen sviker mig!

FRKOST OCH JULKALENDERN

 
Vill börja den här dagen med att säga att det finns så mycket fint att fokusera på här i livet, som får en att må ärligt bra och inte dåligt. Idag ska jag, varje gång en dålig tanke kommer, ersätta den med en positiv.

Har legat hela natten i panik över att min hals fortfarande gör ont, är tjock och klumpig. För att jag ska klara av den här dagen utan massa ångest och hat till mig själv så måste jag verkligen tänka i rätt banor. Igår fick jag ut alla mina känslor på kvällen men idag ska fokuset ligga på det positiva i livet.

Jag började därför dagen med en super frukost. Gröt med keso, mjölk och sylt. Vid sidan av en knäckemacka, ett ägg och en celsius. Julmusiken är på högsta volym och ljus är redan tända här hemma. Träningen får jag lägga på hyllan idag och istället hoppas på att halsen känns bättre imorgon. Istället ska jag ta en tripp till kontoret och städa innan jag ska jobba 12-16 på Lagerhaus. Jag är så exhalterad! Idag ska jag verkligen prestera och göra mitt bästa på jobbet. För att sedan åka hem, plugga litegrann och kanske träffa tjejerna ikväll. Det är helt vitt ute så julkänslorna är på topp!

Min jullista på spotify har jag precis uppgraderat från förra året. Är riktigt nöjd med den!
Klicka HÄR för att ta del av den :)

.

Det är rätt tungt just nu men jag låter känslorna flöda och känna det jag känner. Det är svårt att sätta ord på hur jag känner gentemot mig själv men besvikenhet beskriver ändå mina känslor rätt bra. Jag älskar att träna tills benen skriker och pulsen sviker, jag föredrar att röra på mig och äta väldigt nyttigt, jag har en äkta kärlek till träningskläder och jag vill helst bara klä mig i dem, jag springer hellre än att gå och gymmet ser jag fortfarande som mitt andra hem. Förstår ni då hur det känns när allt det där, allt det som varit "jag" inte längre är något jag kan utöva på samma nivå? Jag vet, jag vet att jag innerst inne inte mår bra av det och att jag tog det några steg för långt men det svider ändå i hela mig. Det gör ont såklart. Jag känner mig ju som en stor jävla elefant. Absolut, jag tar inte längre åt mig av andras levnadsvanor/matvanor, jag påverkas inte lika mycket längre av min omgivning, vilket är fantastiskt, men jag söker mig ändå till det som jag vet triggar igång ätstörningen.

Ibland tänker jag bara "fuck it", och ja, jag tänker svära. Jag vill ju bara det, svära och skrika. Ändå försöker jag fokusera på de positiva ting i mitt liv, och härligt är väl det, men lika okej är det att ibland bara gråta. Jag kan nog inte förklara för er hur det känns för mig att idag ha ätit som "vanligt" trots att dumtankarna sagt till mig att göra precis tvärtom efter samtalet på capio. Jag kan inte beskriva hur okontrollerad jag känner mig då jag inte lyssnat på ätstörningen. Det är sjukt. Känner mig så tjock, som att jag inte kan mostå ifrån mat, som att jag aldrig kan sluta äta. Vad säger man? Vad gör man?

Jag är rädd nu alltså. 2 samtal kvar hos Capio och därefter ett uppehåll på 3 veckor. Hela jag bara triggas igång. Tankarna bara skriker i mitt huvud hur jag vill börja träna med igen och bättra på min kropp och gå ner i vikt igen. Hur jag KAN. Hur jag inte vill vara tjock. Hur härligt jag tycker det är att trixa med mat och träning och därför bör göra det.

Just nu gråter jag inte. Det kommer inga tårar, jag är bara helt stum. Tyst.

Vill inte, kan inte, ska inte


Idag är en sån dag då det inte passar sig för mig att ha ont i halsen. Jag har ångest och vill helst springa bort den. Jag vet att det bara hjälper för stunden men jag bryr mig inte. Men jag lyssnar på det sunda förnuftet och väntar tills imorgon, jag vill inte men jag måste.

LEDSEN VIGGO


Påväg från Capio till skolan. Det gick inge vidare idag. Dumtankarna triggaded igång rejält och jag vill inget annat än att äta mindre och nyttigare. Men jag har lovat att hålla fast vid ordinationen och inte låta tankarna ta över. Ska vara stark! Och jag märker skillnad på mina reaktioner efter vägning, idag grät jag inte lika mycket som jag skulle gjort för två månsder sedan och främst så ser jag helhetsbilden allt tydligare.

STAY STRONG

Imorgon är det ett samtal på Capio som väntar. Galet vad jag känner mig nervös. Varför? Det stavas: vägning. Som vanligt, alltid samma gamla visa. Den här ständiga rädslan för att gå upp i vikt. För att förlora kontrollen. Jag är så trött på detta. Att ständigt begränsas för att rädslan för viktuppgång är så stor. Det är inte rättvist. De 2 1/2 glas vin jag drack i tisdags på NT-festen gör mig så jäkla osäker. Vätskan kommer göra att vågen visar en högre siffra. Eller? Jag vill inte väga mig.
Men det är ju så mycket roligare att umgås med mina vänner och ha kul, njuta av tonåren och leva här och nu. Mycket roligare än att sitta ensam hemma för att rädslan kring matsituationer är för stor. För att kontrollen tar över. Ingen 18 åring ska ju behöva göra det? Ingen människa är värd att lida av en ätstörning, INGEN. Allt behöver inte vara svart på vitt. Äta allt eller inget. Festa hela natten eller somna klockan tio. Träna varje dag eller inte alls. Äta pasta varje dag eller skippa det helt. Trycka i sig allt socker som finns i världen varje helg eller inte äta en enda bit. Varför är det så? Jag har på senare tid, efter denna sommar verkligen insett hur mycket jag älskar och vill ha mina vänner i mitt liv. Vill ha balans i mitt liv. Vill kunna prioritera vänner framför träning och ibland träning framför vänner. Vill kunna göra spontana saker utan att behöva oroa mig över hur nästa måltid kommer se ut. Hur många kalorier den där måltiden innehåller. Ingen människa är värd att lida av de tankarna. Varför kan jag inte bara lyssna på allt detta ovan och inse att det är så mycket med värt än att ha stenkoll på allt man stoppar i sig och förbjuda sig ifrån massor och bara tillåta sig massa massa träning.

Jo, här kommer det: Du är påväg Victoria, du är på god väg. Men det tar tid! Du måste bara ha tålamod. Du vet hur långt du kommit, trots att det inte alla gånger känns så. Du har gjort så många förbättringar, klarat så många utmaningar och förändrat så många negativa tankebanor och mönster till positiva. Du vet det. Du måste bara våga tro på det, att du inte kommer förlora kontrollen. Att det är okej, att det inte är negativt. Men det viktigaste är att ha tålamod. Du är påväg!

WORK HARD PLAY HARD

 
Nu har jag precis ätit middag med familjen + Alex och Andreas. En liten utmaning för mig då jag som ni vet har svårt att äta inför folk, speciellt min familj. Mamma hade gjort lammfärslimpa och till det hade vi potatis och sallad. Riktigt gott!
 
Nu ska jag fortsätta lära mig intressanta saker om EU och POLITIK. Har fyra prov  att se framemot inom de två kommande veckorna..

LÅT MIG SOVA BARA, VILL BARA SOVA

 
Nu har jag levt i över 18 år och aldrig har jag varit såhär trött, typ. Igår sov jag tre timmar på eftermiddagen och somnade sedan vid 11-tiden på kvällen igen. Ställde två väckaklockor så att jag inte skulle försova mig men ändå lyckades jag missa första lektionen. Planen var sedan att träna efter skolan men jag tog mig i kragen och lyssnade på mitt sunda förnuft: om jag knappt kan hålla ögonen öppna eller gå på mina ben utan att nicka till så ska jag nog inte träna idag ändå.

Blev så jäkla hungrig när jag kom hem också så jag gjorde i ordning ett eftermiddagsmellis i form av yoghurt, hallon, fikon, granola, banan och mammas hemmagjorda müsli. Galet mumsigt!

KISTA FOODCOURT


Idag kom Alexandra och Andreas upp till Stockholm så jag och alex passade på att äta lunch på kistas foodcourt idag. Jag tog en libanesisk tallrik eftersom det är min favoritmat. Blev lite för mätt för vad jag är bekväm vid så ångesten just nu är inte den roligaste. Det var iallafall jätte gott!

INVIGER MIN NYA SKÅL!




MUMSFILIBABBA


På bussen påväg hem från gymmet var jag nära på att somna så när jag kom hem la jag mig direkt i soffan, helt utslagen, och sov i drygt två timmar. Jag vaknade till lagom till middagen och då hade mamma gjort gudomligt goda lammfärsbiffar och så fanns det sallad och potatis kvar från gårdagens middag som jag lagade. Mamma har även gjort massa julfint här hemma så det kändes extra mysigt att komma hem idag.

Duschen idag var efterlängtad kan jag säga så nu är håret fräscht igen och snart ska jag byta lakan så att det även blir mysigt att lägga sig i sängen ikväll. Men nu är det dags för lite plugg och därefter paradise hotel :)

:)


Stronger!! Sitter och tuggar på en macka med smör, ost och salami på. Dagens mellis fick det bli. Kommer somna när som helst så det är bäst att jag börjar röra mig hemmåt nu ;)

LETS HAVE SOME FUN


Idag blir det intensiv och kort träning!

Lunchdejt och snack


Nu slog tröttheten till. Har inte sovit många timmar inatt så det är väl egentligen inte så konstigt.. Någon kommer sova gott ikväll! :)

EN ANNORLUNDA ONSDAGSMORGON


Jag är lyckligt lottad som har er!!

Gårkvällen vill jag beskriva som händelserik, jäkligt unik och rolig. Att vara alla rudbeckare i samma lokal trodde jag skulle bli helt crazy bananas, vilket det också blev, på ett bra sätt. Jag kunde njuta av alltihopa rätt mycket trots att vissa saker var jobbiga. Jag rullade iallafall in vid 6 snåret imorse då mamma skulle börja röra sig mot jobbet och jag mot sängen. Åt inget kvällsmål igår så jag hade en fruktansvärd knip i hela magen påvägen hem, men den hade släppt nu när jag vaknade vid tio tiden. Igår lyckades jag ta sönder min favorit kvällsmålskål och idag krashade jag min favorit frukostskål i golvet. Vilket flyt jag har alltså!

Nu ska jag fortsätta dega lite i min säng innan jag tänkte ta tag i livet och packa väskan, åka till skolan, gå på en lektion och sedan luncha med min favorit Martini. Kram på er!

NU BEGER JAG MIG


ÄNDRADE PLANER


Fick en fråga om vad jag skulle träna idag så jag tänkte svara på den här: - ingenting! Ju längre in på dagen jag kom så insåg jag att det inte kommer hinnas med så jag sparar det tills imorgon istället. Japp, ibland får man vara flexibel och det är precis vad jag måste jobba på så jag passar på idag. Istället tog jag mig tid att laga en god middag som mamma köpt alla ingredienser till så jag kunde tillaga den. Receptet kommer från arlaköket, det är kyckling med ädelost och klyftpotatis med lök och morötter.

Nu ska jag hoppa in i duschen och börja göra i ordning mig. Fick med mig både en ny festtopp och lösögonfransar från centrum idag :)

BRA VÄN


Lång skoldag, men snart är den slut! :) 

SKOLMAT


Många skolor i Sverige har rätt kass skolmat men som tur är är inte min skola en av dem! Som ni vet tog jag alltid med mig matlåda till skolan förut. Jag planerade och hade alltid med mig maten. Till en  början såg jag det som normalt, då jag trodde (eller inbillade mig) att jag gjorde det av en sund anledning. Jag vet inte hur jag tänkte eller varför jag skulle dra det så långt men efter ett tag när jag ville "sluta" så var det svårare än jag trodde.

Jag rekommenderar ingen att börja trixa med maten om det inte finns nödvändiga skäl. Men ännu en gång, vad är nödvändigt? Jag skulle formulera mig såhär, dra det inte så långt så att du inte kommer kunna hålla det i längden. Till en början när jag skulle börja äta skolmaten igen så var det ett helvete. Vissa dagar då det var något jag inte vågade äta, eller inte kunde kolla upp vad som skulle serveras så åkte jag hem och åt. Jag ville inte riskera någonting. Givetvis så smög jag med detta, det är ju något man blir väldigt duktig på. Men ju längre tid som gått, desto lättare har det blivit. Jag säger inte att det är lätt idag, för vissa dagar är det rätt tufft och jag skulle fortfarande inte kunna äta allt som serveras men det är lättare. Idag kan jag äta potatis utan så himla mycket ångest, jag har lättare för halvfabrikat och jag jobbar med såserna. Jag tar det en dag i taget. Jag har turen att ha väldigt bra skolmat och då är det onormalt att inte äta den som alla andra gör. Vi har alltid 3 alternativ. 2 vanliga rätter och 1 vegetarisk. En salladsbuffé och oftast lite böner och frukt. 

Ovan ser ni veckans matsedel!



WE'RE UNTOUCHABLE


Godmorgon mina vänner!

Idag är jag sådär löjligt glad. Varför? Det är NT-festen! Alltså kommer min och många andras tisdag inte riktigt se ut som den brukar, kul är väl det?! Jag startade dagen på bästa sätt, framför julkalandern med frukosten i knäet :) Idag bytte jag ut jordnötssmöret mot sylt och det tog inte ens emot så jätte mycket.

Idag ska jag träna efter skolan och sen är det full rulle!

APPLE SUPPORT

Jag är den där kunden som ingen på supportavdelningen vill prata med. Jag är den där kunden som ringer för minsta lilla och aldrig ger sig. När det var problem med min macbook och iphone så ringde jag tusentals gånger till apple support trots att det egentligen kostar pengar att få hjälp på telefon. Jag låtsades varje gång som att jag inte visste om det, och på något sätt fick jag ändå oftast hjälp gratis.

Sedan jag bytte e-mailadress (har haft en gammal, ful och skruttig adress tidigare) för ett par dagar sedan så har jag haft problem med icloud osv. Ska inte gå in på detaljer för det är så fruktansvärt ointressant (haha) men väldigt komplicerat. Idag fick jag nog efter att ha fått tusen påminnelser om att slå in min lösenordskod till apple id eftersom jag inte vetat vad lösenordet är. Så därför ringde jag supporten och jag fick sån galet bra hjälp så jag kände att jag bara behövde säga det här. Killen jag pratade med hette Simon (som om det skulle spela någon roll?) och han hjälpte mig konstant på telefon i 40 minuter! De flesta brukar säga hur man ska göra och sedan lägga på, och sedan fungerar det ändå inte, men han hjälpte mig genom alla problem och tillslut löste sig allt. Vi skrattade i mellanåt, pratade om mina österrikiska rötter och i slutet när problemet var löst så var jag typ lite ledsen över att behöva säga hejdå...

Nu är allt löst och jag är så galet glad igen :)
 

ALLT JAG VILL ÄR DU

Hehe planen "åka hem och plugga direkt efter skolan" gick åt skogen idag med.. Istället blev det en tripp till centrum med Tilda och Jenny för att inhandla lite nödvändigheter inför imorgon då det är NT-festen! Jag är inte jätte taggad förtillfället men imorgonkväll kommer jag nog vara rätt exhalterad. Nu har jag iallafall precis ätit upp middagen ovan och ska ta tag i lite tråkig engelska.

BUSY GETTING STRONGER


Nu är det dags för dagens sista lektion och jag börjar den med en macka som mellis, tummen upp för mig! 

DET LÖNAR SIG


När man väl gör dessa misstag är konsekvenserna oftast inte så uppskattande men på lång sikt så lär man sig otroligt mycket av de snedsteg man ibland tar. För att må lite bättre i stunden kan man trösta sig med att alla gör dessa misstag och att det blir bättre med tiden, trots att man verkligen inte vill förhålla sig till tid i stundens hetta. Tid är det värsta som finns när det kommer till ångest, smärta och misstag. Man vill att det ska vara över NU och inte om två månader. Man vill att hjärtat ska läkas på fem sekunder och inte fem år.

Många påstår att människan aldrig lär sig av sina misstag eftersom vi gör dem om och om igen. Jag tror visst att vi gör det, bara att vissa måste göra om misstagen flera gånger för att sedan kunna göra rätt. Det är en del av livet, en del av att leva. Många saker i livet räcker det inte med att man får höra, det finns nämligen mycket som man själv måste uppleva för att förstå innebörden av de där orden som någon mer erfaren person har sagt till en. Svårare än så är det inte.

DAGENS VISDOMSORD


MORGONMYS ANDRA DECEMBER

 
Idag blev det en annorlunda frukost då jag utmanar mig själv med att variera mina måltider och inte fastna i samma gamla mönster. Jag kan tipsa er om gröt, keso, jordnötssmör, banan och mjölk. Perfekt kombination!

Nu har jag precis bokat om veckans capiosamtal då det kört ihop sig lite så jag har fått tid på fredagmorgon istället, skönt. Känner mig rätt nervös och vill inte väga mig.. Men för att tala om annat, idag börjar jag 11:40 och slutar 16:00. Det känns väldigt bra :) Ska verkligen hem och plugga sen - annars kommer det bli kalabalik nästa vecka.. ;)

DINNER IS SERVED

 

Lunchen var så god idag så jag gjorde i ordning en likadan middag men bytte ut couscous mot bulgur. Nu ska jag iväg till gympan och låta musklerna jobba lite. Det blir sista gången för mig för den här terminen då Tilda har julfika nästa helg och jag helgen efter det jobbar till kl 20.00 på lagerhaus! :)

JUL, MAT, ÅNGEST, BAKNING, STÄMNING?

Precis som förut älskar jag idag julen. Jag tycker den är oerhört mysig och en perfekt början på mörkret som sträcker sig fram till Mars året efter. Jag älskar att fira julen, umgås med släkten, lyssna på musiken och julhandla. Den enda skillnaden i min relation till julen idag är att jag inte längre, som tidigare år, kan njuta av eller uppskatta maten som serveras. Julbakningen som utförs av alla. Julborden som äts och matkoman som för många blir vardagsmat. Glöggen som dricks och pepparkakorna som äts.

Första "annorlunda" julen var förra året - då jag var inne i min intensiva tränings-hets-period och vid julen tog en paus ifrån "jag får bara äta kvarg". Det var då, när julen precis var påväg som jag insåg att min relation till mat och träning hade gått till överdrift och inte längre var hälsosam eller rolig - som jag hade velat ha den och trodde den tidigare var. Att inse det tog tid för mig, och det var inte förens flera månader senare jag tog tag i mitt problem och sökte hjälp.

Förra årets jul blev ändå helt okej matmässigt. Jag försökte att tänka bort kalorierna och njuta av självaste julen som vi bara får ta del av en gång om året - trots att det var svårt. Det var ju hela den där hetsen på instagram, min blogg där jag ville vara en så stor inspiration som möjligt, framstå mig själv som duktigast och så ville jag ju inte att allt jag hade kämpat för kroppsmässigt skulle förstöras. Jag hade fått en otroligt skev kroppsuppfattning gentemot mig själv helt enkelt. Njöt jag av den julen? Nja, det skulle jag inte riktigt påstå. Det var hela tiden kompensationstänket, kalorierna, dumtankarna och rädslan till viktuppgång som fanns i bakhuvudet. Jag hade allt programmerat i mitt huvud och hela jag var helt slut, både inombors och utanpå. Jag kommer så tydligt ihåg hur jag seriöst tänkte springa till mormor (där vi skulle äta julfrukost) på julaftonsmorgon för att hinna med träningen. Självklart skämtade jag bort det framför familjen, men innerst inne så var det ju för att dämpa den ångest jag skulle få om jag inte rörde på mig och åt julmat på kvällen.

En gång på jobbet förra året. Jäklar vilken kalabalik det var med min kvarg, jag var seriöst helt handikappad eftersom allt skulle ätas på rätt klockslag. Brukade sitta och räkna ner minutrarna. Inget sunt beteende.

Nu har det gått drygt ett år sedan jag började inse mitt problem som jag än idag har och tacklas med varje dag. Hur är känslan inför julen? Hur är relationen? Vad lägger jag tyngden i?

Jag är livrädd så att säga. För att tala klarspråk. Jag är livrädd för julmaten, julbaket och allt som hör därtill. Jag känner mig nervös inför att jobba mycket och behöva prioritera träningen och maten därefter. Det mesta känns jobbigt men jag försöker, med hela mitt hjärta att se det positivt - som en utmaning som jag ska klara av. När jag idag tänker på julen så tänker jag direkt mat, tjock, socker, äcklig, okontrollerad och viktuppgång. Det är vad som finns i mina tankar just nu och det är ingen jag tänker förvrida eller ignorera att berätta för er. Jag tror säkert många av er känner igen er och därför känns det extra viktigt att ta upp.

Jag har kommit fram till att jag vill kunna njuta av julen igen, på alla dess sätt jag förut kunde, och därför är det inte mer naturligt att ta det ett steg i taget och försöka bete sig så normalt som möjligt när det kommer till matsituationer. Att utgå ifrån sig själv men ändå försöka göra som alla andra. Inte komplicera till allting. Alla andra kan ju njuta och äta av julmaten utan att vara tjocka, okontrollerade eller äckliga så varför skulle inte jag eller ni kunna det?

LITE TILLSKOTT I GARDEROBEN


Vid det här laget känner ni mig rätt bra så ni vet antagligen att jag i princip aldrig shoppar något om det inte är celsius, träningskläder, tuggummi eller läkerol. Hehe busted. MEN, eftersom det var sisådär tiomiljarder år sedan jag köpte underkläder så tog jag tag i det igår! Måste bara visa er mina köp eftersom jag är sådär löjligt nöjd ;) Jag köpte två set (bh och trosor) för priset av ett set. 1200 600 kr! Gå in på change ba!

THE STORY OF MY LIFE


Nu är det julmys här hemma hos familjen Schattauer. Eller? Nä, skulle jag inte påstå hehe. Alla verkar ha lussebull-bak och julmusik på högsta volym men hemma hos mig har första advent inte riktigt gjort några avtryck. I veckan ska jag tvinga med mig mamma till lagerhaus och köpa julsaker. För er som kan och vill, titta in nästa helg! Vi har massor av fint att erbjuda :)

Nu ska jag fortsäta med mitt complaintletter till statsministern. Så jäkla tråkigt!!

KISS ME HARD BEFORE YOU GO

 
Det är rätt crazy när jag tänker efter hur stark jag varit de senaste dagarna. Jag har tittat mig själv i spegeln och inte tillåtet några tankar förutom positiva, jag har ätit lika stora portioner som vanligt fastän dumtankarna försökt få mig att göra tvärtom och valt att se det positiva i varje dag. Igår körde jag en tredje utmaning på kvällen då vi åkte hem till kräkan (=rebecka=räkan=nytt smeknamn); jag bytte nämligen ut mitt kvällsmellis mot naturgodis. Jag insåg nämligen att det var typ två månader sedan jag åt något sött senast så det var bara att ge sig på't. Jag klarade det galant trots att det tog emot rätt mycket och dumtankarna triggades igång många gånger. Men jag vaknade med ett leende på läpparna och körde utmaing nr. 1 för dagen: hällde upp juice i ett vanligt glas istället för det lilla jag alltid brukar ta (små saker som gör väldigt mycket ni vet!). Nu har jag precis ätit upp denna brutalt goda lunchen ovan (ja Michaela, du kan ta åt dig äran!). Vi råkar ha en thaimatsexpert här hemma så det är bara att äta och vara glad =) Jag har ju som ni säkert vet rätt svårt för att äta mat som någon annan lagar men att lämna maten man äter i någon annans händer är inget annat än normalt så det är bara att göra det!

Nu ska jag kila iväg på cykeln till kontoret för att städa lite och sedan ska jag hem och plugga innan styrkegympan ikväll. Solen skiner och det gör även jag en dag som denna! :)

FÖRSTA DECEMBER

Hur kan tiden ha gått så fort? Det är väl en rätt dum fråga egentligen, efterom tiden alltid verkligen springer iväg, men ändå känns det så konstigt att det redan är december. Vädret stämmer inte riktigt överens med tidpunkten på året vilket gör det så konstigt i mitt huvud. Det ska ju vara snö nu!