Victoria Schattauer, 21 år gammal och är i en period i livet då hela livet känns väldigt starkt. Här delar jag med mig av min vardag (färgglad som grå), mitt skrivande och en hel bunt i fotoform. Kram!

ANTLIGEN HAR JAG TILLGANG!!

Nu har jag antligen fatt tillgang till dator. Efter sa otroligt lange.. haha ...


tack för att du finns

Jag har suttit och funderat och funderat. Jag har märkt att jag funderar riktigt mycket nu när det inte finns så mycket att göra förutom att ligga på stranden hela dagarna. Och jag hittade den här texten på internet. Och jag har en vän som det här verkligen stämmer in på. Jag kan berätta mina tankar för henne och vi pratar om våra minnen. Hon lyssnar alltid på vad jag har att säga och hon får mig att göra saker jag inte vågat göra utan henne. Hon gör mig sådär lite galen. Jag kan ringa henne gråtandes i telefonen och hon står vid min högra axel oavsett vad. Jag är inte rädd för att dela med mig gamla minnen om pinsamma händelser för henne, för vi skrattar allt efteråt. Det kallar jag vänskap.

"En vän kan bejaka,och skärpa alla sinnen
Hon delar gärna tankar,drömmar och minnen
Hon lyssnar och besvarar och vågar alltid fråga
Och när du e rädd kan hon få dig att våga
Hon står vid din sida när livet e svårt
Hon får dig att skratta åt det som varit svårt
En vän bryr sig om dig för hon har dig kär
Och hon älskar att se dig precis som du är"


Moa Ahlberg, jag älskar dig.

Jag vill skriva av mig men får inte fram ord


Julen 2007


.



Imorgon börjar den riktiga resan!

Har precis kommit hem från el corte ingles, ett jätte stort shoppingcenter som finns överallt här i Spanien.
Fick med mig hem några presenter till Ebba och några trosor till mig själv.


Imorgon åker vi här ifrån så det är full fart här i lägenheten kan man säga. Lydia och Linda och Alexandra åker vid 4 imorgon för att hinna med planet. Medans jag pappa, mamma och michaela tar bilen till Alicante där de släpper av mig hos vickan. Där bor jag i 11 dagar och sedan tar jag och hennes familj flyget hem. Har en stark känsla om att denna kommande vecka kommer bli awesome!



Faaaaaan

min plattång har börjat glappa nu igen. Tack så jävla mycket

bilder från stranden!






Tell the world you're mine

Nu har jag kommit hem från stranden.
Var lite svalare idag så jag lyckades somna i någon timme. Snart ska jag äta middag och sedan packa. I övermorgon åker vi här ifrån (sorligt nog !!) och jag orkar inte packa allt imorgon eftersom det är sista dagen på stranden. Nu sitter jag och lyssnar på agnes och björn skifs som sjöng på bröllopet, så otroligt fint.


lösenord?

jag funderar på att sätta lösenord på min blogg.
Jag vill kunna skriva mina djupaste tankar och det kan jag ju inte göra om det är någon som läser det.
Det här är ju faktiskt som min dagbok.

nu tappade jag just ut hela mitt tonic vatten i soffan och jag låtsas som ingenting eftersom pappa sitter i soffan och han skulle få damp om han såg det. Det börjar bli iskallt här i soffan nu.

så enkelt är det


Tack för åren då du funnits vid min sida.
Det betyder allt för mig, du betyder allt för mig


det blir bara varmare och varmare

Nu sitter jag här nyduschad (för ungefär 3 timmar sedan) och har just ätit middag. Man blir aldrig hungrig i den här värmen, verkligen aldrig. Jag har inte ätit någonting annat än middag idag och jag var inte ens hungrig. Man blir bara otroligt trött i den här värmen. Måste också säga att det är riktigt kul att ligga på stranden hela dagarna. men det finns nackdelar också..

fördelar:
- Man blir brun
- Man kan kolla på alla snygga killars kroppar
- Killarna tittar på oss eftersom vi är svenskar (man känner sig snygg!)
- Man kan bara ligga och tänka och rensa tankar.

Nackdelar:
- Massor av oförskämda barn som skvätter sand, vatten och går på ens handduk.
- Äckliga snuskgubbar spanar in en bara för att vi är blonda.
- Folk börjar prata spanska med en (råkade ut för det idag).
- Man har tid för att tänka på sverige och allt som händer där hemma som man missar.

Idag kom det fram 2 st tjejer som var jämngamla med mig. Jag var själv på stranden och låg och lyssnade på musik. Först säger dem Hola, och jag bara ler utan att fatta någonting. Lite senare kommer dem fram till mig och börjar prata i racerfart. Självklart säger de där konstiga orden mig ingenting. Det första jag brister ut är "I don't talk spanish" och dem börjar verkligen asgarva. Sedan sa dem "money?". dem ville ha pengar av mig för att kunna köpa godis, nu förstår ni hur oförskämda dem är här.

Jag och family senaste gången vi var i spanien, 2007. Mycket har förändrats!

52 saker ni inte visste om mig:

- Jag har svårt för att förlåta.
och blir irriterad på folk som har lätt för att förlåta.
- När jag blir sur blir jag sur länge, kan vara i flera dagar.
Och dessutom säger jag alltid att jag inte är sur fastän jag är det.
- Jag hatar att folk ser mig som tjejen som alltid gör som mamma säger.
Bara för att jag inte är som mina syskon. Igentligen gör jag aldrig som mamma säger.
- Jag har som vana att alltid pilla mig i ögonen.
Det där gägget man har i ögonen på morgonen. I love it!
- Jag hatar halsband.
Tycker jag ser grymt dålig ut i det, speciellt korta halsband (men det finns självklart undantag).
- Jag hade grova sömnproblem när jag vara yngre.
Sov knappt någonting. Gick också hos olika psykologer osv.
- Jag älskar Ola svensson.
Och det kanske inte borde vara med här eftersom att alla vet om det.
- Jag är livrädd för djur från vattnet.
dvs. bläckfiskar, krabbor, räkor, fiskar, hajar, hummer, kräftor, musslor osv.
- Jag är rädd för att sluta i norrviken skola.
har gått där sedan 6:års så jag antar att det inte är så konstigt. Det är mitt andra hem!
- Jag somnar alltid vid de tillfällen då man inte ska sova.
typiskt mig.
- Jag är den svagaste personen jag vet.
Enligt min uppfattning.
- Jag är fortfarande rädd för jultomten trots att jag leker som att jag inte är det.
Har ingen aning om varför, någon som skrämde mig när jag var mindre?
- Jag är livrädd för framtiden.
Är rädd för att bli uteliggare.
- Jag klarar inte av att prata om klimatförändringar.
Jag blir livrädd och om jag ska prata om det måste jag sedan prata om det ännu längre för att få bekräftelse om att det inte är farligt (trots att det är det).
- Jag hatar vaniljparfymer.
Ush och fy.
- Min mormor är min andra halva.
och min bästavän.
- jag tvättar aldrig mina bh:ar.
pinsamt.
- Om någon säger något elakt till mig tänker jag på det i dagar.
min lärare sa en gång till mig inför hela klassen att en fråga jag ställde var riktigt dum. Jag har fotfarande inte kommit över det.
- Jag älskar att bli masserad.
Det vet alla. Om man börjar att massera mig får man inte sluta, då blir jag besviken och sur.
- Jag har mycket tvångstankar.
Det brukar ju finnas stenplattor som delar sig. Ni vet? Typ på tunnelbanor osv. Jag har alltid tvångstankar att alltid gå i dem och inte på kanten. Och jag vet jag är sämst på att förklara saker och ting.
- Jag hatar att smsa.
tycker det känns onödigt och vill alltid prata i telefon.
- Jag är inte allmänbildad.
Men jag låtsas att vara det. De flesta saker som folk ser som självklara ser jag som tveksamt.
- innan jag öppnar munnen tänker jag alltid steget före. Jag försöker alltid undervika att säga någonting som kan få mig att anses oallmänbildad.
detta leder till att jag ofta underviker att ställa frågor.
- Jag har inte druckit mjölk i min skola sen i 4:an.
den är alltid varmt och äcklig.
- Jag dömer människor efter utseendet, oftast.
Dålig vana, men jag tror inte jag är den ända.
- Jag har aldrig varit full.
Antar att det är pga. mina syskons upplevelser och händelser.
- Minst en gång varje natt drömmer jag att jag ramlar ner för en trappa.
detta leder till att jag nickar till eller vad man ska kalla det. Jag vaknar iallafall.
- När jag var liten tyckte jag om hitler (jag vet det låter hemskt)
Jag har ingen förklaring till det.
- När jag är övertaggad blir jag som ett litet barn på nytt.
- När jag var ungefär 13 år låtsas sovde jag ofta för jag tycker det är coolt att sova länge på dagarna.
- Jag har ingen fantasi alls.
- Jag har aldrig brytit ett ben i kroppen (inte ens stukat).
Tror att jag inte ens kan bryta någonting i min kropp.
- Jag har bara haft feber 1 gång i mitt liv (vad jag minns).
Och innan det trodde jag inte att jag kunde ha feber.
- Jag längtar efter att få barn, 2 st. Isabella och dennis.
Och jag längtar efter min drömkille.
- Jag vill inte ha frågestund med rädsla av att ingen ska fråga något.
HAHAHAHAHA.
- Mitt lokalsinne ligger på 0.
Förut visste jag inte ens vilket håll söder, norr, öster och väster var. Fick så dåligt samvete att jag var tvungen att söka på google så nu kommer jag aldrig glömma bort det.
- Jag är halv österrikare.
Min pappa kommer från österrike.
- Jag lider av grova hudproblem.
Råkar alltid ut för det värsta. Jag har eksem (dem har nästan försvunnit nu när jag blivit äldre men det låter värre om jag nämner det också), blir inte brun, har herpes i ansiktet, haft vårtor när jag var mindre, tål inte saltvatten, tål inte nickel, har överdrivet torr hud hela tiden, och det värsta är att jag aldrig kommer ihåg vad min hud inte tål eftersom att det är så mycket.
- Jag var elitgymnast när jag var mindre. Slutade pga att jag inte klarade av pressen. + att jag ramlade på näsan och att min tränare leif var för läskig.
Ingen tror på det men när jag var ungefär 10 år tränade jag 4 gånger i veckan och var truppgymnast. Men just under den tiden klarade jag inte av ordet press så jag slutade och blev fet.
- Jag har lätt för att gråta.
 alltid till sorliga filmer eller inte ens det, och till låtar som betyder mycket för mig.
Gråter ofta för ingenting bara för att få ut känslorna.
- Jag har aldrig varit kär på riktigt.
- jag har fobi för att kräkas.
- När jag var liten trodde jag att det fanns ett stup på jorden som gjorde att man kom till rymden.
Jag har aldrig förstått mig på det där. Och jag gör det fortfarande inte.
- Jag gillar inte självupptagna människor.
Antar att det bara är för att jag inte själv är självupptagen. Tycker inte om folk som har för mycket självfortroende efterom jag inte själv har det. DÅLIG EGENSKAP.
- Jag tycker finska är ett otroligt fult språk, tyska också.
Även fast min andra halva mormor, kommer från finland och resten av släkten. Dåligt samvete.
- Jag hatar säljare som står i olika centrum och säljer tex. telefoner.
Och ignorerar dem alltid som att jag vore 1000 gånger bättre en dem.
- Alla som känner mig tycker att mitt skratt är grymt irriterande.
Jag har upptäckt att jag skrattar allt mindre och mindre men när jag väl skrattar kan jag inte sluta. Och skrattet ändras aldrig heller utan jag låter som ett lamm. Alltid samma ton.
- När jag var liten låtsades jag prata i sömnen (hysteriskt kul).
Och det värsta var att jag alltid blev påkommen. Pappa brukade alltid shittla mig för att se om jag verkligen sov. Jag började alltid skratta och det blev ett skrattkalas.
- Jag är dålig på geografi trots att jag tror att jag är bra på det.
Jag har ingen koll alls på var olika länder ligger och förut visste jag inte ens att afrika var en världsdel.
- Jag kan aldrig namn på kändisar, kan bara ansikten.
Om någon nämner en så otroligt snygg kändis som jag absolut känner till kan jag ändå inte namnet. Och jag låtsas alltid veta namnet fastän jag inte gör det för att inte verka konstig.
- Om någon frågar mig "har du sett den här filmen?" brukar jag svara ja fast jag inte har gjort det.
Egentligen är det otroligt onödigt. Vad tjänar jag på det?
- Jag har gått in på google och tittat olika bloggar där dem har skrivit "10 saker ni inte visste om mig" bara för att se om vi har något gemensamt som jag kan lägga till här.

förlåt

förlåt mamma, jag älskar dig.

Jag har tänkt på en till sak..

Hur stor makt faktiskt bloggare har.
Jag kan inte tala för någon annan men för mig så känns det så. Jag har speciella bloggar som jag besöker varje dag, eller ja när jag kan. Och om det nu skulle vara så att jag inte kan besöka de bloggarna på ett antal dagar kan jag få panik. Jag överdriver inte. Jag är beroende. Eftersom det är en vana så känns det konstigt att bryta den, och jag menar. Jag och min syster michaela brukar sitta och prata om bloggarna om det har hänt någon ny skandal eller tex. alla sjuka bilder som kissie lägger ut, eller hur otrolig fin kenza är. Samtidigt sitter min syster alexandra på 21 år och fattar inte vilka vi pratar om. Är det någon som är okunnig är det hon. Hon visste inte vem kenza var innan jag berättade det för henne och när jag frågade om hon visste vem kissie var sa hon: "Det är väl den där fjortisen?". Så ja, okunnig är rätt ord. Men tänk hur mycket uppmärksamhet dem verkligen får.
Nu kommer hela paradise hotel bestå av bloggare och alla olika program, till exempel fångarna på fortet. Jag säger inte att det är dåligt men kanske lite överdrivet. Det ända dem behöver göra är att blogga. Dem blir inte tvingade, det är något dem vill göra. Och dessutom tjänar dem otroliga summor genom att bara skriva vad dom gör om dagarna och visa upp kläder. Egentligen är deras liv som vilken människas som helst, jag menar dem har inte någon speciell egenskap dem är kända för? Typ sjunga, skådelspelare eller whatever. Dem bara skriver vad dem gör och vem kan inte gör det? Så varför är dem så kända och anses så "speciella"? Deras liv är ändå inte intressant. Så jag fattar inte varför jag är beroende av att läsa om deras liv när jag har mitt eget.

Lite avundsjuk blir jag.

Bloggarna jag läser:
Sandralidholm.blogg.se
blondinbella.se
kissies.se
kenzas.se
paow.se
hugorosas.se
dessies.se
viky.blogg.se
tvavibybarn.blogg.se
astridfristrom.blogg.se
micksy.blogg.se
emmalh.blogg.se
enkarlekssaga.blogg.se
tyras.se
isabellestromberg.blogg.se
febbs.se
fattybom.se
anagina.blogg.se
conler.se
musicrecord.blogg.se
louisewwahl.blogg.se
ebbawahl.blogg.se
gaybloggen.com
glife.se/ola
thealone.blogg.se
finest.se/katrin
finest.se/falsksanning
gossips.se

Har säkert glömt hälften men det är dem jag kommer på nu..

känslo prat.

Jag har precis kommit hem från stranden. Och jag kom att tänka på en sak.

På något konstigt sätt saknar jag konfan lite. Men jag vet inte vad. Absolut inte killarna eftersom dem var hemskt jobbiga och ja, listan kan bli lång. Men jag saknar gemenskapen eller vad man ska kalla det.
Jag saknar ledarna, framför allt Elin. På de två läger vi var så minns jag att man alltid kände sig så betydelsefull.
De var så snälla. Och jag saknar Bosse bibel och hans stammande, tysta röst och dåliga skämt. Jag saknar mitt, astrid och lovisas crew mot alla andra människor i konfagruppen. Och jag saknar alla torsdagar efter konfan. Då jag och Astrid alltid tog bussen hem och pratade om konfaträffen hela vägen hem. Då vi samtidigt höll på att dö av alla skrattanfall. Och jag saknar alla andakter då bosse bibel tog i med sin hemska stämma och vi andra satt och pep. Jag har så många minnen från konfan som jag saknar. Samtidigt väldigt många saker jag önskar aldrig hänt.

När vi började konfan trodde jag inte alls på gud, det gör jag inte heller nu men jag vet inte vad jag tror. Jag tror inte på att han skapade världen på 7 dagar och bara knäppte fingrarna. Det verkar rätt osannolikt. Men Jag måste erkänna att min syn på det har ändrats lite.

Jag varnade er, det skulle bli mycket känsliga inlägg.

A walk to remember

Jag har aldrig gråtit såhär mycket i mitt liv.
Filmen a walk to remembr måste vara den mest sorliga sången jag sett på länge.

Bilder från kvällen:

Före middagen åkte vi till en utsikts plats. Där kan man verkligen se Afrika och då menar jag inte en skymtning. Utan man ser halva marocko. Bergen ser verkligen ut att vara riktigt nära.



Bläckfisk historien.

Ikväll åkte jag, mamma, pappa, michaela och Lydia iväg för att äta på en resturang.
Det första mamma och pappa gör är att beställa in bläckfisk. Och om det är någonting som jag absolut inte klarar av att titta på eller ens prata om är det bläckfiskar. Allt sådant som räkor, bläckfisk, krabbor, hummer, musslor .. you name it! Det har jag verkligen fobi för. När väl bläckfisken kommer till bordet känner jag hur jag får en kvälvning i munnen. Bläckfisken är bokstavligen rosa/lila och man kan tydligt se sugpropparna. Mamma och pappa börjar äta och jag får samtidigt kramp i nacken för att jag behöver böja mig så mycket för att inte se den. Sedan säger pappa den är borta nu, du kan titta nu. Självklart skämtade han men jag tittade dit och helt plötsligt är den där på ett fat fortfarande eftersom det inte var deras favorit kan man säga. Och jag kan bara säga att jag blir otroligt känslig när jag har mens så det första jag gör är att börja gråta. Jag började gråta på resturangen. Det första michaela säger är att jag är pinsam och att jag är töntig. Om det är någon som inte ska säga någonting är det hon. Hon klarar inte av varken meloner, ananas, bananer, hallon, JORDGUBBAR eller allt annat. Och hon skulle börja stor böla om jag skulle sätta en banan på hennes tallrik (hon klarar inte ens av lukten).

Kan även tillägga att jag inte under några omständigheter överdriver om denna händelse.
Och det gör inte saken bättre att dem sitter under hela middagen och pratar om bläckfisken och sugpropparna.
Jag kommer ha mardrömmar inatt.

Tänkte ladda upp en bild på en bläckfisk men jag klarar inte av det. Kvälvningarna är påväg upp.

You are beutiful

Jag har själv märkt att jag inte alls skriver lika mycket om Isla. Det skrämmer mig lite grann. Förut när jag kollar bak i arkivet skrev jag om henne varje dag. Jag skrev hur mycket jag saknade henne för varje andetag och hur mycket jag grät utan hennes närhet. Hur mycket jag än skulle skriva om henne på internet skulle det inte göra någon skillnad. Det skulle varken få mig att sakna henne mindre eller älska henne mer. Jag väljer istället att vika det lite åt sidan. År 2008 träffade jag henne mycket mycket oftare. Jag åkte till louise&ebba säkert 1 gång i månaden om inte mer. Jag köpte borstar till henne och hela köret. Jag planerade till och med att köpa en sadel till henne då jag red på henne som mest. Nu är det inte alls som då. jag åker ungefär till Ebba&Louise 1 gång varje 3-4 månad? Och vissa gånger är inte ens Isla hemma. Självklart är det inte det som bara spelar roll. Jag är ju minst lika glad när jag får träffa ebba (om inte gladare min bästavän!!!) eftersom jag inte får se henne så ofta heller. Men nu det här året har jag verkligen lagt märke till att jag åker till dem allt mindre och mindre. Och det skrämmer mig. Det skrämmer skiten ur mig. Även fast jag vet att ingenting skulle komma mig och min ängel emellan så gör det ändå ont. 2 gånger har mitt liv stått på spel. första gången då jag var hos louise&ebba då Isla blev sjuk. Hon bara låg i sin box och rullade omkring. Jag fick gå med henne för att hon behövde röra på sig och stoppa i en spruta i hennes mun för att hon skulle få i sig vätska. Jag kommer aldrig glömma bort den händelsen. Hela mitt liv stod och sviktade åt olika håll. Jag kommer aldrig glömma bort den händelsen. Andra gången var jag inte närvarande. Jag var hemma och tittade på tv. Då fick jag ett samtal från ebba där meningen började med "Isla är sjuk". Det första jag gjorde var att börja gråta och jag kunde känna hur allt mitt smink bara rann ut och jag blev helt svart i ansiktet. Det värsta var att jag inte kunde se henne, jag kunde inte få känna hennes värme och jag visste inte ens om jag skulle få se henne igen. Hon hade tur den gången också. Men jag vet ju att det kan hända igen, och om det händer. Och om det inte är tur den gången, vad gör jag då? Jag vet inte vad jag skulle göra. Jag har ingen aning, inte den blekaste. Och sedan att hon är gammal gör mig ännu räddare. Jag vet inte hur länge hon kommer finnas kvar. Och det att jag inte träffar henne så ofta, hur vet jag när det blir sista gången? Jag vet aldrig när jag kommer få se henne nästa gång. Jag kan inte ta ett andetag utan att vara rädd för vad som skulle kunna hända henne. Men jag har märkt att jag kan handskas med min rädsla och saknad mycket bättre en vad jag kunde förrut. Nu behöver jag inte bevisa något för någon. Jag behöver inte bevisa hur mycket jag älskar henne eller att jag skulle göra det mesta för henne, för jag vet själv om det. Jag vet själv att avståndet inte spelar roll och jag vet att vår kärlek övervinner allt. Jag vet om allt sånt. Så varför jag inte skriver så mycket eller pratar om henne handlar inte om att jag inte tycker om henne lika mycket längre eller att jag inte älskar henne så som jag gjorde förr. Det handlar bara om att jag inte känner att jag behöver bevisa något. Jag vet själv vad jag skulle kunna göra för henne och jag vet själv att hon och jag går ihop som ett oavsett hur ofta jag ser henne. Jag vet redan om att min kärlek till henne är oövervinnlig. Jag vet redan om att hon är en del av mig vad som än händer.

Min kärlek till prinsessan som har förändrat en del av mitt liv kommer aldrig förändrats. Hon har gjort mig så mycket, hon har hjälp mig. Och det finns ingenting i hela världen som skulle kunna tacka nog. Jag vill bara säga att jag är otroligt otroligt glad över att jag övervann min rädsla då det var första gången jag skulle sitta upp på henne. Då jag ansåg henne som läskig, het och aldelles för pigg. Nu vet jag att det är den exakta motsatsen. Hon är allt förutom läskig, hon är alldeles underbar. Hon är inte het hon har bara för mycket energi inuti sig som hon måste få ut. Och jo, hon är pigg men det ser inte jag som något negativt.










the last song

Jag har precis tittat klart på the last song. Jag har inte gråtit såhär mycket på länge.
Så hemsk film. Så snygg kille. åhh, nu gråter jag igen.

Min mamma har noll koll

Mamma - vill du åka till den där outleten jag såg igår?
Jag - ja! Men vilka märken har dem?
Mamma - ehh, dom har den där fisken!
Jag - vilken fisk?
Mamma - Jo du vet den där fisken du pratade om förut?
Jag - Lacoste?
Mamma - Ja precis!
Jag - Annars en krokodil om du kan se skillnaden..

ingen bra dag idag.

Idag vaknade jag på fel sida. Hela natten har jag haft ont i ryggen + magen pga denna jävla idiotiska hemska faaan mensvärken.. Någon som vet vad som hjälper? Många säger typ att dricka vatten eller att ha fötterna rakt upp men det är inte precis något jag tror på..

Förövrigt tittar jag just nu på fame, gryym film. Jag borde vara på stranden men jag har fått solsting känns det som. Det är hur varmt som helst ute så det går inte att vara ute känns det som. Jag stannar inne.

Ni kan dessutom förvänta er ungefär 100 miljoner känslorörande inlägg idag.

The uninvited


Den här filmen är en grymt bra skräckfilm som jag verkligen kan rekommendera.
Den är verkligen komplicerad så inga trögfattade bör titta på den (dvs jag). Michaelas kompis fick förklara för mig tusen gånger tills jag fattae, men den är verkligen en av de bästa filmerna.

SPANIEN HAR VUNNIT FOTBOLLS VM!

DET HÄR ÄR HELT SJUKT SPANIEN HAR VUNNIT !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
FATTAR INTE ATT DET HÄR ÄR SANT, JAG BORDE INTE VARA SÅHÄR GLAD MEN JAG VET INTE VAD JAG SKA TA MIG TILL. DET ÄR HELT KNÄPPT HÄR I SPANIEN NU. ALLA ÄR UTE MED SINA BILAR OCH TUTAR, DET ÄR FULLT MED FYVERKERIER, ALLA SKRIKER, FLAGGOR ÖVERALLT. JAAAAAAAAAA!
DE HÄR ÄR KLART EFTER DEN HÄR MATCHEN:
- HOLLAND ÄR SVIN HELA BUNTEN.
- TORRES ÄR DEN SNYGGASTE KILLEN SOM FINNS, LOVE YOU MAN!
- RAMOS ÄR DEN ANDRA SNYGGASTE KILLEN SOM FINNS.
- VILLA ÄR DEN TREDJE SNYGGASTE KILLEN SOM FINNS.
- INIESTA ÄR GRYMMARE ÄN GRYMMAST.
- SYDAMERIKAS PRESIDENT ÄR ÄCKLIG.
- SPANIEN ÄGER ALLT OCH ALLA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Skruttan jag saknar dig!


frukost varje dag:


Shoppingtur med syrran!

Igår var jag och Alex på ett shoppingcenter här i närheten! För ungefär 100:e gången? Men jag köpte verkligen sak jag behövde.. Smink! Köpte id smink start cit. Det behövdes verkligen och eftersom min hud är helt
bananas så är det bra för mig med sånt smink. Alltihop kostade 600 kr. I sverige koster det ju 1000 så det är bra kan man säga.. 
 
Älskar dig syster! (måste säga att jag inte är likblek som det ser ut. Alexandra är neger jag menar det verkligen, hon är svart! 1000 gånger brunare än på bilden och jag är brunare än på bilden jag med bara att blixten förstör.. )


5 biurkar, 3 borstar (alexandra köpte en från mig eftersom det blir billigare när man köper i detta cit så man kan säga att allt för mig kostade 450 kr!).

Grattis min älskade vän!


Ebba, grattis på födelsedagen! 15 år, 15 år har vi kännt varandra. Tänk 15 år. 15 år tillsammans som bästavänner. Kan du tänka dig? Jag kan det knappt. Det har gått så fort allting. Jag har så otroligt mycket minnen med dig från alla år. Alla nyårsaftonar, alla skratt, alla ridturer, alla utflykter, alla gånger vi skrämt upp varandra, alla ridturer då vi fått skrattattacker och börjat galloppera (indianerna kommer) och så låg vi sedan på marken båda två och ramlade av hästarna. Alla gånger du tagit spöt på isla så hon har gallopperat iväg när jag inte varit beredd och du bara suttit på dukka och asgarvat. Och kommer du ihåg då vi var ute med skratch och basse? Då vi blev livrädda för vi såg spår i snön? Och så visade det sig att det var nils, remmen och sarv? När du var helt förälskat i zac efron och hade alla bilder som du kunde i din mobil på honom? Och vi bråkade om vem som var hetast, ola eller zac? Eller idolfinalerna? Då vi alltid hejat på fel artist som kommit 2:a? Och vi har sprungit hem med vår skylt och skrikit till alla " alice !! " eller " amanda !! ". Eller alla våra andra avenyn prat om vem som gör vad och dittan och dattan. Alla gånger vi gånger vi småbråkat. Eller när vi var i lerpölarna när vi var små och inte kom loss. Eller alla myskvällar vi haft. Det finns så mycket att säga om vår vänskap. Så otroligt mycket men jag föredrar att beskriva den som oslagbar. Helt enkelt, ingeting kan förstöra vår vänskap. Vi vet precis vart vi har varandra och även fast vi inte ses så ofta så är det alltid som vanligt när vi ses. Även fast vi är långt ifrån varandra känns det nära. Du står så nära mitt hjärta, du har den där platsen som det är omöjligt för någon annan att få. Jag älskar älskar älskar dig till tusen. Och jag vill bara att du ska veta att vad som än händer är det alltid du&jag. Victoria <3 Ebba, Schattauer <3 Wahl, bästavän <3 bästavän. Du kommer alltid ha den platsen. Hur mycket jag än saknar år 2008, hur mycket jag än saknar alla våra stunder då vi sågs så betydligt mycket mer så förstår jag att vi båda har förändrats otroligt mycket sen dess. Det handlar inte längre bara om att rida, du har ju tillochmed slutat med det. Nu har allt annat kommit in i livet betydligt mycket mer. Det handlar inte bara och dig och mig längre, vi har ju våra andra vänner också. Men förut var det lite så för mig, jag såg dig sm min ända bästavän det som jag älskar mest mest mest av allt och jag ville inte vara kompis med någon annan än dig. Jag pratade alltid om dig. Längtade alltid tills nästa gång jag skulle åka till er. Då var jag som i en annan värld. Jag kunde vara mig själv med dig. Och jo, det kan jag fortfarande. Du är fortfarande en av mina bästavänner, jag kan fortfarande prata med allt om dig, jag längtar fortfarande tills nästa gång jag kommer träffa dig och jag kan fortfarande vara mig själv med dig. Men det är på ett så annorlunda sätt nu. Allt är så annorlunda. På både ett bra och dåligt sätt. Men du ska veta att det vi har upplevt, alla stunder som vi haft bara du och jag dem kommer inte på något sätt kunna försvinna. Jag är så glad att jag har dig. Du är nr 1, du är min egna ängel, och jag kommer älska dig till dagen jag dör. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och saknar dig. Men Ebba, vi måste börja ses oftare. Tiden bara går och går.. Men jag ska ta och sluta vara avundsjuk på alla andra du har, på alla andra du träffar mer än vad du träffar mig. På alla andra du kan vara med varje dag. För vi vet var vi har varandra eller hur? Och vi kommer alltid vara bästavänner oavsett vad? Eller hur? För då behöver jag inte vara orolig.

Jag älskar dig. Grattis på födelsedagen min ängel, miin bästavän och min soulmate. 15 år, det är ingen dålig ålder! Jag lovar jag bakar tårta till dig när jag kommer nästa gång.


they'll call me freedom

idag har det varit ruskigt varmt här in spain!
Har varit på stranden hela dagen så det händer inte så mycket här om dagarna. Men det kan väll vara något positivt också. Ska nog ta och titta på criminal minds antagligen. later


Vad har hänt med världen?


Shopping från igår!


200 kr på ett shoppingcenter här inärheten! Jag har verkligen hittat min favortit. Synd bara att jag inte kan åka till stranden idag.. Men antar att jag får skylla mig själv..

shopping från madrid!


Miss sixty jeans från outlet! 600 kr.


49 kr, från någon affär..

270 kr tror jag.. från någon affär..

Har köpt en ny så jävla snygg bikini också, men jag orkar inte ta kort på det nu.. Klockan är nu snart 12 och jag vill sova. Min kropp bräns av 6 timmars solande. Är helt bränd på kroppen så jag tror inte heller jag kommer kunna sova. Men det avtar väl om 2 dagar, ska ta det lungt och inte sola så mycket imorgon.
Idag var vi även på marknaden. Och vi gick dit.. det tog ungefär en kvart i 40 graders värme.. Inte så kul! Sedan när vi kom fram visade det sig att det inte var någon marknad. Då försvann humöret för denna dag.

Astrid om du ser det här, du måste logga in på facebook när jag är inne för vi måste prata på skype!

bilder från semestern hitills!